Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

"Företaget bryr sig inte om arbetsmiljön"

Ideliga omorganisationer utan tanke på medarbetarna. Så ser vardagen ut på ett stort svenskt företag, enligt fackklubben.
Niklas Hallstedt, David Österberg Publicerad
Illustration: Valero Doval
Scania och Volvo är exempel på företag som lyckats förändra och få personalen med sig. Illustration: Valero Doval

Stress, frustration och ökad arbetsbörda är vanliga negativa konsekvenser av omorganisationer. Kollega har pratat med en klubbordförande på ett stort svenskt företag där omorganisationer blivit vardag. Han vill inte ha sitt namn i tidningen eftersom kritik mot förändringarna skulle kunna tolkas som illojalitet – som i värsta fall kan vara skäl för uppsägning.

– De senaste fyra, fem åren har det blivit mycket värre. Man omorganiserar mer eller mindre dagligen. Det kan handla om att två eller 50 personer berörs. Det handlar enbart om pengar, där de som styr dig ser dig som ett verktyg som de kan byta ut för att nå resultat. Man tittar inte på arbetsmiljön eller hur man jobbar.

Flera tjänstemän i Kollegas Novusundersökning har liknande upplevelser. Många vittnar om minskad effektivitet, oklara beslutsvägar och om att omorganisationer stjäl energi. En tjänsteman skriver: ”Produktivitetsbortfall där högavlönade tjänstemän ständigt kör fast och måste problemlösa. Ständiga avbrott och störningar. Fjärmande från kundfokus. Stor frustration.”

Läs mer: Ständiga omorganisationer sliter på medarbetarna

Men det finns också exempel på företag där omorganisationer genomförts utan större problem. Hos fordonstillverkarna Scania och Volvo verkar företagsledningarna ha hittat sätt att göra förändringar och få personalen med sig. Förra året genomförde Scania en stor omorganisation på IT-avdelningen med syftet att knyta verksamheten närmare övriga avdelningar.

Enligt Mats Doland, Unionens ordförande på Scania IT, togs omorganisationen väl emot bland medarbetarna.

– Det kändes som att vi hade kört fast och jag tror inte att vi hade lyckats komma vidare utan en omorganisation. Vi hade för mycket stuprörstänk, där IT-avdelningen inte såg till hela verksamheten, säger han.

Under arbetet med omorganisationen träffade de fackliga organisationerna kontinuerligt arbetsgivaren och det bidrog till att förändringen gick smidigt, säger Mats Doland.

Det handlar enbart om pengar – de som styr ser dig som ett verktyg som de kan byta ut

– Men det finns alltid en viss oro inför en omorganisation. Jag tänker ibland att man skulle skriva ner det man är orolig för och stoppa i ett kuvert. Ett par månader senare kan man öppna det och se om det blev så illa som man befarade.

På Volvo i Göteborg har logistikenheten – med 450 anställda – delats på två enheter. Förändringen är en del av en global omorganisation och delvis en återgång till en tidigare ordning.

– Tidigare samordnade man logistikfunktionen av ekonomiska skäl. Nu är det ett annat ekonomiskt läge och en annan vd, med ett annat kundfokus, säger Mikael Larsson, sektionsordförande för Unionen på Volvo.

Enligt Mikael Larsson anser de flesta att förändringen är vettig, men många är också trötta på ständiga omorganisationer.

– Jag tror att det är en fråga om personlighet. Vissa trivs med förändringar, andra blir rädda och funderar på vad de kommer att innebära. Kanske skulle de som har svårt för förändringar passa på att träna när det är lugnt och bra tider. De skulle kunna prova att byta arbetsuppgifter eller plats på den egna avdelningen till exempel.

Den här omorganisationen har dock gått ”utan så mycket domedagsstämning”. Kanske delvis på grund av att företaget har blivit bättre på att sköta dem på ett snyggt sätt. För ungefär ett år sedan meddelade man att det skulle göras en översyn av logistiken. Facket började genast fundera över vad som var på gång och vilka konsekvenserna skulle kunna bli. Var det några jobb i fara? Nej, svarade företaget på ett tidigt stadium vilket, enligt Mikael Larsson, gjorde resan betydligt enklare.

– Då blev det på ett annat plan. Man kunde tänka: ”Mitt jobb är säkrat, hur gör jag det bästa av det här nu?”

Är de anställda nöjda?
– Ja, förändringen har tagits emot bra. Kanske skulle man ha velat att det gått snabbare. Sedan har en del fått byta chef. Det är ofta viktigt, eftersom man kan ha lite olika relationer med cheferna. Det kan också vara vissa i chefsleden som är besvikna eftersom de inte fått den position de hoppats på, säger Mikael Larsson.

En som är mindre nöjd finns nära honom i sektionsstyrelsen. Pia Kirk-Viita har fram tills nu arbetat med båda de delar som logistikenheten nu delas i. Efter delningen hamnade hon på den sida som hon känner sig minst hemma i. Det är inte så mycket att göra åt, konstaterar hon, som har varit med om många förändringar på företaget tidigare. Omorganisationer tar energi. Arbetsprocesser stannar upp, helt i onödan, i väntan på att de ska bli klara.

– Man kanske har suttit ihop med ett gäng och helt plötsligt ska man sitta med några andra. Det är klart att många går och oroar sig. Man pratar mycket på rasterna om vad som ska hända.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Ozempic-ödlans gift är Eric Sundmans arbetsmiljö

Djurvårdaren Eric Sundmans favoritrum är reptilariet på hans arbetsplats Universeum, ”ett hus fullt av nördar” enligt honom själv. Här bor de riktigt giftiga ormarna och ödlorna. Som gilaödlan vars gift är otroligt smärtsamt att uppleva, men som också gett oss läkemedlet Ozempic.
Sandra Lund Publicerad 2 april 2026, kl 06:01
100 000 människor dör varje år av ormbett. Eric Sundman och hans kolleger bär en särskild handske som skydd för ormar som känner av kroppsvärme. – Den är inte helt säker mot bett men ganska, säger han. Foto: Nora Lorek

Varför blev du djurvårdare?

– Det självklara svaret är ju att man brinner för djur. Men här får jag också utbilda besökarna om vilken roll den biologiska mångfalden spelar, och hur den hotas. Ibland handlar det om att arten är hotad, ibland är det miljön den lever i. Som den blå palmhuggormen som lever i träden på Komodoöarna i Indonesien, en hotad ögrupp på grund av klimatförändringarna.

Eric Sundman håller i en stor ödla framför ett skåp i ett arbetsrum.
I studier av Gilaödlan upptäckte man att den äter extremt sällan, men ändå har jämn blodsockernivå. Ur den insikten föddes läkemedlet Ozempic, som alltså härstammar från ödlans gift, som också är väldigt smärtsamt att uppleva. Varje morgon före öppning kontrolleras alla djur, samtliga är journalförda. Eric Sundman ser till deras allmäntillstånd, kollar ögon och duschar dem vid behov.

Foto: Nora Lorek

Hur länge har du varit just här?

– I tio år nu, jag stannar inte på ett jobb jag inte trivs på. Jag har jobbat på djurpark och Västra djursjukhuset tidigare, innan jag blev headhuntad hit. Men jag även arbetat med it och som makeupartist.

 

En färgglad leksaksorm i ett plaströr, som kallas för tubningsrör
Bland hjälpmedlen som finns i reptilariet finns tubningsrör i olika grovlekar. Röret används för att undersöka giftiga reptiler, på så sätt kan de aldrig vända sig och hugga. Då kan veterinären som kommer två gånger varje vecka till Universeum ta blodprov, röntga och ibland även mjölka dem på gift. Foto: Nora Lorek

Varför är ormar kul?

– Det intresset kom redan i femårsåldern, då började jag rita dem. Jag älskade ju djur, men var pälsallergiker. Och så förstod jag inte varför jag skulle tycka illa om dem när så många gör det. Det är vanligt att fascineras av schimpanser för att de är så lika oss, jag är fascinerad av ormar för att de är så olika oss.

Du fascineras också av deras gift.

– Ja, framför allt vad det innehåller. Där finns grunden till nya läkemedel. Som Gilaödlans gift som gett oss succémedicinen Ozempic.

Eric Sundman sitter framför en dator, ovanför hänger en stor skylt med texten "Djurtransport"
80 procent av tiden sitter Eric Sundman vid datorn. Bland annat ansvarar han för djurtransporter. Till sin hjälp har han en enorm databas som i stort sett alla världens djurparker är kopplade till. Här ska han snart skicka ett prov med hajblod till Nerdeländerna. Foto: Nora Lorek

Har du giftormar hemma?

– Jag har haft orm sedan 12-årsåldern, men när jag fick barn rök giftormarna på grund av platsbrist. Ormrummet fick bli barnrum. Men giftormarnas beteendemönster och miljön de kräver är mer intressanta. Det är spännande att få vara med och bygga upp sådana habitat. 

– Däremot tycker jag det är viktigt att barn ska möta orm. Vid ett tillfälle la jag med respekt  för ormen, ned en snok i mitt barns vagn så att han kunde studera den. Mitt barn är inte rädd för ormar alls.

En mörk bild på världens minsta krokodildjur pansarkajmanen som ligger helt stilla i vattnet.
I regnskogsområdet på Universeum i Göteborg finns världens minsta krokodildjur pansarkajmanen. Den kan ligga så här blickstilla ett bra tag. Foto: Nora Lorek

Fobier är ju väldigt vanligt med de här djuren, vad göra?

– Fobi är inte nedärvd utan social. Sorry, men den är någons fel. En professor i psykologi från Göteborgs universitet brukar komma hit med sina studenter och två patienter med fobi. Det har aldrig slaget fel – efter 30–40 minuter håller båda i en orm eller spindel.

Eric Sundman står framför en vägg med olika verktyg som tänger och krokar.
– Mitt favoritverktyg är kroken. Den är lika viktig för mig som penseln är för målaren. Tänger plockar man mest ömsade skinn med, säger Eric Sundman. Foto: Nora Lorek

Om Eric Sundman

GÖR: Djurvårdare på Universeum i Göteborg.

ÅLDER: 46.

BOR: Mölnycke

UTBILDNING: Djurvårdare, läst fristående kurser som etologi på universitet.

FACKLIGT: Klubbordförande och arbetstagarledamot i styrelsen för Universeum AB. 

LÖN: Djurvårdare tjänar normalt mellan 26 300 och 33 400 kronor i månaden, enligt SCB.

Eric Sundman i Unverseums regnskogsmiljö framför en fågel.
En gång i månaden jobbar Eric Sundman helg, då ”driftar man” och utfordrar bland annat djuren i Universeums autentiska regnskogsmiljö. Foto: Nora Lorek