Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Lars Sten slår sig ned vid sitt skrivbord på Profilgruppen i småländska Åseda. Det är annandag pingst den 24 maj 2010 och som vilken måndag som helst förutom att Lars är lite senare än vanligt. Morgonen har startat med provtagning på vårdcentralen för diabetes och eftersom han har fastat har han svängt förbi villan för en snabb frukost innan han kom till jobbet.
Roger Johansson, som delar kontor med Lars, är på väg ut ur rummet och slänger en gliring åt Lars som garvar lite och genast ger svar på tal innan han sätter i gång med dagens sysslor. Han trycker på utskrift av några listor och reser sig upp för att gå till skrivaren, när det känns som att han får en strut över huvudet och allt blir svart.
Roger kommer tillbaka från sitt ärende och ser Lars ligga framstupa över tangentbordet. Han förstår direkt att något är fel och ropar på hjälp samtidigt som han skyndar fram till Lars. Han är livlös.
När Mikael Sakshaug hör att någon ligger medvetslös på övervåningen grabbar han snabbt tag i hjärtstartaren på väggen och störtar upp för trappan. Med hjälp av Roger bereder han plats på golvet för Lars, som nu har hunnit bli lila över hela kroppen. Roger larmar 112 samtidigt som Mikael böjer sig ned, knäpper upp Lars skjorta och fäster hjärtstartarens elektroder över Lars bröst.
Läs mer: Hjärt-lungräddning – Så gör du!
Till hjälp har han Sandra, som för bara några veckor sedan har lärt sig att använda hjärtstartaren. Även Mikael Ekbring och Patrik Engdahl, som liksom Mikael Sakshaug är deltidsbrandmän, är nu på plats runt Lars.
”RÖR INTE PATIENTEN." ”Chock rekommenderas”, uppmanar hjärtstartaren. Lars kropp rycker till när stöten far genom hjärtat. Mikel Ekbring för ihop händerna och börjar ge hjärt-lungräddning. 30 kompressioner, två inblåsningar. Ingen reaktion.
Lars kropp rycker till när stöten far genom hjärtat
Roger vet inte hur många minuter som gått sedan han ringde 112, men det känns som timmar.
På order från hjärtstartaren får Lars ytterligare en chock. Han rosslar till. Aldrig tidigare har Mikael Ekbring varit så glad över att se någon dregla. De fortsätter ge hjärt-lungräddning tills Lars verkligen protesterar genom att slå med armarna.
När Lars spärrar upp ögonen frågar Mikael Ekbring efter telefonnumret till Lars dotter, han pekar och säger att det ligger under tangentbordet.
Rogers telefon ringer. Det är ambulansföraren som inte hittar till Profilgruppen. Roger slänger sig i bilen, möter upp ambulansen och guidar dem rätt.
Åseda är ett av Sydsveriges mest glesbefolkade områden och i väntan på ambulansen från Lenhovda, tre mil bort, hinner räddningstjänsten fram. Lars får syrgas och den lila färgen skiftar sakta men säkert över till hans normala hudton.
Väl på plats lägger ambulanspersonalen Lars på en bår för att ta ned honom till bottenplanet och in i ambulansen. Men hissen är för liten. De får baxa upp Lars i en halvsittande position och trycka ned honom ensam i hissen.
Profilgruppen hade nyss köpt in hjärtstartare och dragit i gång med hjärt-lungutbildning för personalen
När ambulanspersonalen bär i väg Lars på båren vinkar han glatt åt kollegorna som oroat ser på.
– Hej då med er, vi syns snart!
Varje dag drabbas 27 personer i Sverige av hjärtstopp. Av dem överlever en. Lars är alltså lyckligt lottad som efter en månads sjukskrivning följt av en månads semester var tillbaka på jobbet.
Det var en rad gynnsamma omständigheter som bidrog till den lyckliga utgången. Tack vare att annandag pingst numera är vardag befann sig Lars på jobbet i stället för hemma eller framför ratten. Profilgruppen hade nyss köpt in hjärtstartare och dragit i gång med hjärt-lungutbildning för personalen. Dessutom har Profilgruppen många deltidsbrandmän anställda. En av dem, Mikael Sakshaug, säger dock att det inte går att jämföra jobbet i räddningstjänsten med att en kollega helt plötsligt faller ihop över kaffekoppen.
Läs mer: Lär dig rädda liv!
– Men jag är oerhört glad över att ha fått uppleva en sådan ovanlig framgång. Vi utför för det mesta hjärt-lungräddning vid trafikolyckor när det redan är för sent.
I dag mår Lars bra och tillbringar sedan några år tillbaka livet som pensionär med att leka med barnbarnen, påta i trädgården och fiska. Trots att han har en liten hjärtstartare inopererad i kroppen tänker han nästan aldrig på den där dagen när livet kunde ha slutat, eller på att han är hjärtsjuk. Han minns inte så mycket över huvud taget.
Han hade inga känningar alls den morgonen. Till och med provsvaren från vårdcentralen var helt normala.
Lars funderar över att många säger att de ser ett ljus när livet är på väg att ta slut, men att det bara svartnade för honom.
– Det där ljuset gäller bara vissa, inte sådana som du, säger Roger och de före detta kollegorna brister ut i gemensamt skratt.
● Varje år drabbas runt 10 000 personer av plötsligt hjärtstopp.
● För varje minut utan att hjärt- och lungräddning eller hjärtstartare används ökar dödligheten vid hjärtstopp med cirka 10 procent.
Redan i slutet på oktober tappar många av oss fart, när dagarna blir allt mörkare och vi inser hur många månader det är kvar innan ljuset återvänder. Nedstämdheten kommer som ett brev på posten, energin sinar och tröttheten eskalerar, vilket ofta resulterar i mindre ork – både hemma och på jobbet.
Även ämnesomsättningen påverkas, och typiska symtom när höstmörkret inträder är ökat sockersug, viktuppgång och obalanser i hjärnans signalsystem, som i sin tur orsakar nedstämdheten.
Men det finns flera bra knep och metoder att ta till för att må bättre, menar ljus- och sömnforskaren Arne Lowden som har skrivit en bok i ämnet, Överlev vintern.
Han betonar vikten av återhämtning och att man försöker förlägga sin arbetstid därefter.
– Vilket så klart kan vara svårt för dem som arbetar i skift, men då är det viktigt att man sprider på tiderna. Jobbar man väldigt sent är det inte optimalt att stiga upp väldigt tidigt. Mindre än fem timmars sömn är svårt att klara av för hjärnan, säger Arne Lowden och berättar att EU i höstas
införde regeln att personal inom vård och omsorg bör ha elva timmars vila mellan arbetspass för att få tid till återhämtning.
Arne Lowden menar att det även är stor skillnad på ljus och ljus.
– Vår kropp är beroende av dagsljus för att må bra. Och elektriskt ljus, som vi oftast får vintertid, är inte på lång väg lika effektivt som dagsljus.
Han förklarar att anledningen till det är att dagsljuset innehåller alla ljusets våglängder, vilket inte en vanlig arbetslampa gör.
– En arbetslampa ger omkring 500 lux i ljusstyrka, men det ljus som når dina ögon när du tittar rakt fram är betydligt svagare. Om du i stället går fram till ett fönster och tittar ut mitt på dagen vintertid får du minst 1 000 lux till ögonen. Då inser man att dagsljuset alltid har bättre kvalitet och högre styrka än en vanlig kontorslampa.
I boken beskriver Arne Lowden också hur fastighetsbolag efter pandemin lockades av idén att inrätta utomhuskontor i anslutning till sina inomhuskontor.
– Många anställda har ju redan erfarenhet av aktivitetsbaserade kontor och var vana vid att ofta byta plats. Dessutom kan de ha varierande arbetsuppgifter som stundtals tillåter dem att arbeta utomhus.
Han ser klara fördelar med att förlägga en del av sitt arbete utomhus.
– Att sitta naturnära minskar stress, ger avslappning och återhämtning. Genom att gå ut och jobba en stund blir arbetet mer varierat, samtidigt som immunförsvaret stärks och hjärnan stimuleras till ökad tankeverksamhet och kreativitet.
Med stor sannolikhet kommer utomhuskontor att bli mer vanliga framöver. Och det gäller även dem som arbetar hemifrån, tror ljusforskaren.
– Arbetar man hemma och har turen att ha en balkong, altan eller uteplats är det en bra idé att försöka arbeta där en stund varje dag när det är ljust ute.
Han förordar det även vintertid.
– Skaffa bara ett sittunderlag.
Ett annat råd Arne Lowden ger alla distansarbetare är att ta jobbsamtalen utomhus och att ha flera platser i bostaden att växla mellan där man kan jobba.
– Det ger både hjärnan och kroppen stimulans och är bra rent ergonomiskt.
Är det då någon skillnad på när det är som bäst att vistas utomhus?
– Ja, det är det. För oss på nordliga breddgrader är det bra att veta att hudens möjlighet att bilda D-vitamin gynnas av ett ljus som drar mot blått. Eftersom det inträffar på förmiddagen är det ”nyttigare” att vara ute i solen då. På eftermiddagen blir ljuset rödare.
Att ljusbrist påverkar humöret är nog de flesta beredda att skriva under på. Arne Lowden berättar om en svensk studie som jämförde förhållandena i Sverige, England, Argentina och Saudiarabien genom att personer som arbetade inomhus fick skatta sitt humör vid olika årstider.
– Resultaten visade tydligt att i länder nära ekvatorn hade man en jämn humörkurva över hela året. I Sverige och i England var humöret bättre på sommaren och mycket sämre på vintern.
Så om en kollega eller chef inte är på sitt bästa humör en vinterdag be då hen att ta lite frisk luft eller gå fram till ett fönster. Dagsljuset har uppenbarligen större inflytande än vad många av oss tror.
Text: KATARINA MARKIEWICZ
1. Sitt nära ett fönster när du jobbar. Reservera en fönsterplats till de medarbetare som är extra morgontrötta.
2. Be om en ljushörna med extra stark belysning om du är extra beroende av ljus.
3. Möten och samtal utomhus.
4. Föreslå ett utomhuskontor. Till exempel i ett växthus med infravärme, sittmöjlighet och internet på gården.
5.Kontakta ditt arbetsplatsombud och se till att man utvärderar ljuset på din arbetsplats genom ljusmätningar. Har allmänbelysningen på din arbetsplats fullspektrumljus? Hur har man reducerat bländningen? Hur är kontrasterna till exempel mellan datorskärm och ljuset vid sidan om?
Källa: Arne Lowden