En vuxen man hade blivit rånad med pistol. När Pia Törnstrand ringde en månad senare och berättade att gärningspersonen hade erkänt och nu ville träffa honom, reagerade han instinktivt. Hela han ville vägra. Ändå gick han med på att komma på ett förmöte med medlaren.
På mötet berättade mannen att han nästan bearbetat krisen men att han efter att hon hade ringt börjat må dåligt igen.
- I hans föreställningsvärld hade han släppt rånet, men samtidigt beskrev han att varje gång någon passerade honom med snabba steg tänkte han på det. Han skulle åka ner i källaren om och om igen om han inte gjorde något åt det, säger Pia Törnstrand.
Mannen gick med på en medling och lyssnade på gärningspersonen som var en pojke på femton år. De fick beskriva för varandra vad som hade hänt och vilka konsekvenser de upplevt.
- Han insåg att en liten pojke som förstår sig på vapen har problem. Han sa: "Vi är två offer här i dag. Jag är ett offer, och du är ett offer som har gjort det här." Det blev en mycket bra medling.
All medling är frivillig
Den som är tjugoett år eller yngre och som har erkänt sitt brott blir erbjuden medling. Äldre gärningspersoner kan också få medling men blir inte automatiskt erbjudna.
Pia Törnstrand är anställd av socialtjänsten och har sin arbetsplats på Södermalms polisstation. Först erbjuder hon gärningspersonen att komma och berätta vad som har hänt. Hon tittar inte i några polisutredningar, hon är opartisk och dömer inte.
- Jag pejlar in vad han vill och vad han tar på sig av brottet. Som medlare ska jag säga så lite som möjligt i medlingssamtalet men nu i förmötet har jag chansen att säga "det där håller inte, du sparkade på en person som låg ner. Tänk dig honom sitta här och höra dig säga att det inte var så mycket mer". Jag säger att om han någon gång i livet ska prata så är det nu.
Det krävs att gärningspersonen är mogen, ärlig och vågar titta på sina tillkortakommanden.
- Man resonerar som så att det som sägs i förmötet ska personen kunna stå för i medlingen.
Om gärningspersonen vill gå vidare ringer Pia Törnstrand upp den brottsutsatte och erbjuder henne eller honom att komma på ett informationsmöte.
- Var tredje säger nej. Det är oftast de som behöver det bäst. Om man bär på ett hat eller är frustrerad kommer man att leva ett sämre liv.
Medlingssamtalet består av tre delar
- Först beskriver parterna hur det var, utan så mycket känslor, och det är för att de ska hinna med att se personen som sitter mitt emot. De blir hörda och sedda, kanske nickar de till varandra, och hinner hämtar andan till fas två som handlar om vilka konsekvenser man har haft. Det är en känslomässig del i samtalet. Tredje delen som är lösningsfokuserad kallar vi framtid. Hur gör vi nu? Vad vill vi ska hända?
För parterna är det viktigt att det finns en person med som inte är dramatisk och som ser till att de följer strukturen oavsett vad det handlar om.
- Längre in i medlingen börjar parterna använda sitt språk på ett mer öppet sätt, axlarna åker ner, man försöker inte längre pilla sönder plastglaset. Man kanske säger "vad tycker du" och skrattar tillsammans.
Gemensam sorg
Gärningspersonen och den brottsutsatta bär på en gemensam sorg som tar sig olika uttryck. Pia Törnstrand försöker hitta det parterna har tillsammans.
"Jag kan inte sova", kanske den utsatta säger när parterna kommit fram till vilka konsekvenser brottet har inneburit för dem. "Inte jag heller", svarar gärningspersonen. "Kan vi prata lite mer om det", frågar Pia Törnstrand.
- De beskriver för varandra hur deras nätter ser ut och det är så relevant för den andra personen att höra. En terapeut skulle kanske säga "jaha, kan du försöka tänka på något annat när du börjar tänka så". Här pratar de bara om vilket helvete de har. Nästa gång kan de tänka, nu ligger han också vaken och tänker.
Det finns en oerhörd styrka i att våga träffa den person som kanske har gjort en så illa att man har fått skador för livet.
- De bästa medlingarna är när den utsatte får en insikt, att oj, det är inte bara jag som är offret här. Då går de härifrån med power. Det är det vi inom medlingen vill åstadkomma.
Kommer alla till försoning?
- Vi pratar försoning på respektive förmöte men det har ingenting med den andra partnern att göra. Målsättningen är att försonas med sig själv och sitt öde eller sin handling. En gärningsman kan säga "Tack för att du ville träffa mig. För om jag hade varit du hade jag aldrig velat träffa mig".
Spårar inte medlingen ur ibland?
- Förr var många som jobbade med brottsofferstöd emot medling och sa att man får inte kränka brottsoffret en gång till. De var övertygade om att människor som gjort ont bara ville göra saker ännu värre. Har man den idén tror man att personen ska säga "du ditt svin, jag ska försöka döda dig en gång till." Så går det inte till. Om båda är riktigt förberedda och vet varför man vill träffa den andra brukar det inte gå fel.
Vilka brott är vanligast att medla kring?
- Misshandel och rån är vanligast. Därefter kommer olaga hot och sexualbrott.
- Ungdomar vill testa alkohol, droger och sex och det är lätt att det går överstyr och brottsligheten handlar ofta om otur, man befinner sig på fel plats. Ibland är det hårfint om vem som blir gärningsperson och vem som blir utsatt.
Vem ska man vända sig till om man vill göra en medling?
- Kommunen, socialtjänsten eller något stödcentrum. Skolorna ska också kunna skicka vidare.
Går medling mellan fack och arbetsgivare till likadant?
- Det är samma principer. Båda parter vill nå framgång, de kommer frivilligt till förhandlingsbordet och de har båda en vilja till en hållbar lösning. Men tillvägagångssättet är mer av en förhandling och de måste stå ut med varandras sätt att se på saken.
- Som konflikthanterare får man försöka få parterna att frångå sina ståndpunkter en stund och titta på problemet. Att jobba med konflikthantering är jättesvårt och att jobba med medling med anledning av brott är jätteenkelt. Det blir en stor skillnad när någon tar på sig skulden för att hitta en lösning.
Fotnot 1: Medling har funnits lagstadgat sedan 2002 och blev en skyldighet för kommunen att erbjuda 2008.
Fotnot 2: Vill du bli medlare? Läs mer om Pia Törnstrands kurser på hennes hemsida.
Fotnot 3: I Kollega nr 3/2012 berättar vi om medlingen mellan Anders och Lise-Lotte tjugo år efter att han rånade henne.
