Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Passivt ledarskap skadar mest

Det är värre att ha en passiv chef än en som skriker och hotar. Men med rätt förutsättningar kan de flesta chefer undvika passiviteten.
David Österberg Publicerad
Illustration med chef som gömmer sig bakom skrivbord.
Passiva chefer kan vara otillgängliga, ointresserade, konflikträdda, röriga eller otydliga. Illustration: Josefin Herolf

Det är svårt att vara chef. Det är också en av de viktigaste rollerna man kan ha. Som chef kan du motivera, skapa engagemang, öka delaktigheten och på sikt förbättra företagets lönsamhet.

När ledarskapet inte fungerar kallas det för ett destruktivt ledarskap. Det kan i sin tur delas in i aktivt respektive passivt destruktivt ledarskap.

Chefer som är aktivt destruktiva är lätta att känna igen. De kan till exempel få vredesutbrott, hota medarbetare, vara orättvisa eller använda sig av bestraffningar.

Det passivt destruktiva ledarskapet kan vara svårare att få syn på. Passiva chefer kan vara otillgängliga, ointresserade, konflikträdda, röriga eller otydliga.

Vanligare med passivt ledarskap

Traditionellt har fokus legat på det aktivt destruktiva ledarskapet, enligt Robert Lundmark vid Umeå universitet som forskar om ledarskap.

– Länge trodde man att ett passivt ledarskap hade en icke-effekt på medarbetarna. Nu vet vi att även det får negativa konsekvenser. Det är också betydligt vanligare. I den undersökning vi gjorde svarade 24 procent att de ofta eller alltid har en passiv chef, säger han.

Enligt Robert Lundmark kan det passivt destruktiva ledarskapet på sikt få värre konsekvenser än det aktivt destruktiva.

– Om en chef beter sig kränkande och hotfullt finns det oftast rutiner för att hantera det. Antingen slutar chefen eller så väljer medarbetarna att sluta. Med ett passivt ledarskap kommer effekten över tid.

Brister i organisationen

Maria Fors Brandebo är forskare vid Försvarshögskolan och har skrivit en bok om destruktivt ledarskap. Hon säger att det finns flera orsaker till att chefer misslyckas med att vara bra ledare. Hos aktivt destruktiva chefer finns orsaken ofta i chefens personlighet. När chefen är passiv beror det oftare på brister i organisationen.

– Ett av de största problemen för chefer är den egna arbetsbelastningen. När jag föreläser för chefer brukar jag fråga dem om de har goda förutsättningar att utöva ett bra ledarskap. I princip alla svarar nej. Så orsaken till det passiva ledarskapet finns nästan alltid i organisationen. Många chefer vågar inte heller kräva att få de rätta förutsättningarna för att kunna göra ett bra jobb.

Det passivt destruktiva ledarskapet leder till en rad negativa konsekvenser. Medarbetarna kan bli stressade och frustrerade eller tappa motivationen. Självgående medarbetare jobbar kanske på ändå, men inte sällan åt olika håll.

– Passivitet ökar också risken för konflikter. Den leder till ökad stress, förvärrar mobbning och är också en av anledningarna till att mobbning uppstår. Den ökar även risken för att få informella ledare och att arbetsgruppen splittras.

Risk att delegera ansvar

Både Maria Fors Brandebo och Robert Lundmark betonar att goda intentioner ibland kan ligga bakom ett passivt ledarskap. Som chef vill man kanske inte detaljstyra medarbetarna och att ge dem utökat ansvar är ofta ett sätt att visa uppskattning.

– En strategi när man som chef vill utveckla medarbetarna är att delegera makt – att låta medarbetarna själva lösa problem. Det innefattar att ge utmaningar och ansvar, att ge medarbetarna möjlighet att fatta egna beslut. Men risken med det är att chefen uppfattas som passiv. Medarbetarna upplever kanske att kraven är för höga och inte matchar den belastningsnivå de har. Det är en balansakt man som chef behöver klara av, säger Robert Lundmark.

Forskarna är också överens om att de flesta chefer kan lära sig att bli mindre passiva.

– Det handlar om att få insikt om vilka konsekvenser ens handlingar får. Erfarenhet är viktigt. Många ledare har berättat för mig om hur de har gjort bort sig i sina tidiga karriärer och aldrig vill göra om samma misstag igen. Men är tilliten i en grupp borta är det nästan omöjligt att få tillbaka den. Då är det bättre att bli chef på en annan enhet eller en annan arbetsplats, säger Maria Fors Brandebo.

Viktigt med dialog

Vägen till insikt går via dialog med medarbetarna. Man kan till exempel genomföra anonyma undersökningar eller fråga rakt ut vad medarbetarna behöver. Som medarbetare är det oftast lättare att ge feedback till en passiv chef än till en aktivt destruktiv.

– Som chef kan man också fundera över vilken aspekt av ledarskapet man inte är bra på. Är man till exempel dålig på att strukturera och organisera kan man kanske ha en ställföreträdare som är bra på just det, säger Maria Fors Brandebo.

Så undviker du att bli passiv

1. Våga be företagsledningen om tillräckliga resurser. Om du inte har tid för medarbetarna blir det svårt att vara en bra chef.

2. Fråga medarbetarna vad de tycker om ditt ledarskap, anonymt eller icke-anonymt.

3. Var försiktig när du delegerar. Se till att medarbetarna verkligen har tid och kompetens för det ökade ansvaret.

4. Fundera över om någon annan kan sköta de delar av ledarskapet som du inte är så bra på.

5. Förklara för medarbetarna hur din arbetssituation ser ut. Avsätt vissa dagar då du är närvarande så ökar förståelsen för att du ibland inte kan vara det.

 

KÄLLA: Maria Fors Brandebo och Robert Lundmark.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledarskap

90 000 chefer lämnar – få unga vill ta över

Inom tio år kommer 90 000 chefer att lämna arbetslivet. Samtidigt avskräcks många unga av villkoren i chefsrollen. För att locka nästa generation krävs bättre förutsättningar, menar experter.
Lina Björk Publicerad 17 november 2026, kl 08:15
Bilden är ett montage. Till vänster syns en ung person i formell klädsel vid ett bord, med andra personer och en bärbar dator i bakgrunden. Till höger syns två vuxna personer poserande bredvid varandra.
Inom tio år väntas 90 000 chefer lämna arbetslivet. Samtidigt tvekar många unga inför en chefsroll som har blivit allt mer krävande, enligt Malin Wranding och Caroline Thunved. Foto: Colourbox/ Anna-Lena Ahlström

Högre tempo, större krav och bredare roll. Att chefsrollen har förändrats de senaste 20 åren är de flesta överens om. Dagens chefer förväntas inte bara leverera resultat, de ska skapa kultur och psykologisk trygghet.

– Tidigare handlade chefsrollen om förvaltning. Nu måste du leda i ständig förändring, vilket innebär att ha koll på cybersäkerhet, arbetsmiljö, digital utveckling, omvärldsbevakning och fackkunskap i olika frågor, säger Malin Wranding, senior rådgivare inom ledarskap.

Inom tio år kommer 90 000 chefer att gå i pension, enligt statistik från SCB. Men chefsbristen syns redan i dag i form av många chefer har ansvar för allt fler medarbetare. Caroline Thunved, tidigare generalsekreterare för Sveriges Kommunikatörer, är oroad över utvecklingen.

– Många chefer leder med ohållbara krav och förutsättningar och det ser unga. Om du vill få ihop ditt liv och karriär så lockar inte den rollen, säger hon.

Hur ska arbetsgivare få fler att vilja bli chefer?

– Gör uppdraget rimligt. Många chefer har en kravbild som inte är hållbar. Tydligare prioriteringar och bättre organisatoriska förutsättningar är avgörande för att rollen ska vara attraktiv över tid.
 

Caroline Thunved får medhåll av Malin Wranding:

– En chef ska aldrig vara ensam. Arbetsgivare behöver skapa utrymme för reflektion och feedback. Det kan handla om att ha någon att bolla med eller en grupp där du kan ventilera fritt, antingen ett chefsforum eller en grupp du själv valt ut och litar på.

Båda pekar också på att utbildning är en nyckel, men inte enbart genom punktinsatser utan som en del i vardagen.

Varför bli chef när man kan få samma lön utan personalansvar?

– Att bli chef ska inte vara en belöning för att du jobbar hårt. Låt specialister vara specialister. En ledarposition är en roll om kunskap, att inspirera andra och få dem att växa. Och med rätt förutsättningar är det fantastiskt, säger Caroline Thunved.

 

 Kan du tänka dig att bli chef?

 Fatima Essaidi, 24 år, civilingenjör och föreläsare

Fatima

– Jag skulle kunna tänka mig det, men jag har heller inte bråttom att bli det. Det får ta sin tid, eftersom jag upplever att det finns ett värde i att bygga upp sin livs- och arbetslivs erfarenhet innan man leder andra människor. 





Mattias Westerholm, 34 år, it-konsult Vivicta AB

– Det är inget jag drömmer om, men jag har provat på chefskap i ideella sammanhang. Det har lärt mig mycket och det har varit kul att ta ansvar. Men en mellanchefs roll avskräcker mig: man får ett stort ansvar men ett litet mandat, så det skulle jag passa mig för. Jag trivs bättre i demokratiska organisationer där man bestämmer tillsammans och skulle kunna bidra mer till exempel i ett styrelsearbete. 


Elias Qalandari, 24 år, administratör Norrtulls SK

– Både ja och nej. Det beror helt på vad som förväntades av mig. En faktor som bidrar till att unga inte upplever det attraktivt att bli chef är upplevelsen av dem som pekar med hela handen. Det landar inte så väl hos en ung gene ration. Många lockas säkert av en hög lön och status, men så står man plötsligt där och känner sig ensam och illa omtyckt av sina medarbetare och frågar sig varför man tackade ja till rollen. 

Vibeke Kapstad Botilsrud, 26 år, projektassistent WWF

– Att ha ansvar för medarbetare och kunna utveckla en arbetsplats kan vara ett givande jobb, men just nu vill jag få mer erfarenhet och bli mer bekväm i min nuvarande roll. Att vara chef kan vara en svår position. Samtidigt som man har ett mandat finns det begränsningar, vilket jag har sett i min organisation. Med personalansvar följer också svåra frågor som rör medarbetare som man måste ta tag i.