Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Passivt ledarskap skadar mest

Det är värre att ha en passiv chef än en som skriker och hotar. Men med rätt förutsättningar kan de flesta chefer undvika passiviteten.
David Österberg Publicerad 16 september 2022, kl 06:00
Illustration med chef som gömmer sig bakom skrivbord.
Passiva chefer kan vara otillgängliga, ointresserade, konflikträdda, röriga eller otydliga. Illustration: Josefin Herolf

Det är svårt att vara chef. Det är också en av de viktigaste rollerna man kan ha. Som chef kan du motivera, skapa engagemang, öka delaktigheten och på sikt förbättra företagets lönsamhet.

När ledarskapet inte fungerar kallas det för ett destruktivt ledarskap. Det kan i sin tur delas in i aktivt respektive passivt destruktivt ledarskap.

Chefer som är aktivt destruktiva är lätta att känna igen. De kan till exempel få vredesutbrott, hota medarbetare, vara orättvisa eller använda sig av bestraffningar.

Det passivt destruktiva ledarskapet kan vara svårare att få syn på. Passiva chefer kan vara otillgängliga, ointresserade, konflikträdda, röriga eller otydliga.

Vanligare med passivt ledarskap

Traditionellt har fokus legat på det aktivt destruktiva ledarskapet, enligt Robert Lundmark vid Umeå universitet som forskar om ledarskap.

– Länge trodde man att ett passivt ledarskap hade en icke-effekt på medarbetarna. Nu vet vi att även det får negativa konsekvenser. Det är också betydligt vanligare. I den undersökning vi gjorde svarade 24 procent att de ofta eller alltid har en passiv chef, säger han.

Enligt Robert Lundmark kan det passivt destruktiva ledarskapet på sikt få värre konsekvenser än det aktivt destruktiva.

– Om en chef beter sig kränkande och hotfullt finns det oftast rutiner för att hantera det. Antingen slutar chefen eller så väljer medarbetarna att sluta. Med ett passivt ledarskap kommer effekten över tid.

Brister i organisationen

Maria Fors Brandebo är forskare vid Försvarshögskolan och har skrivit en bok om destruktivt ledarskap. Hon säger att det finns flera orsaker till att chefer misslyckas med att vara bra ledare. Hos aktivt destruktiva chefer finns orsaken ofta i chefens personlighet. När chefen är passiv beror det oftare på brister i organisationen.

– Ett av de största problemen för chefer är den egna arbetsbelastningen. När jag föreläser för chefer brukar jag fråga dem om de har goda förutsättningar att utöva ett bra ledarskap. I princip alla svarar nej. Så orsaken till det passiva ledarskapet finns nästan alltid i organisationen. Många chefer vågar inte heller kräva att få de rätta förutsättningarna för att kunna göra ett bra jobb.

Det passivt destruktiva ledarskapet leder till en rad negativa konsekvenser. Medarbetarna kan bli stressade och frustrerade eller tappa motivationen. Självgående medarbetare jobbar kanske på ändå, men inte sällan åt olika håll.

– Passivitet ökar också risken för konflikter. Den leder till ökad stress, förvärrar mobbning och är också en av anledningarna till att mobbning uppstår. Den ökar även risken för att få informella ledare och att arbetsgruppen splittras.

Risk att delegera ansvar

Både Maria Fors Brandebo och Robert Lundmark betonar att goda intentioner ibland kan ligga bakom ett passivt ledarskap. Som chef vill man kanske inte detaljstyra medarbetarna och att ge dem utökat ansvar är ofta ett sätt att visa uppskattning.

– En strategi när man som chef vill utveckla medarbetarna är att delegera makt – att låta medarbetarna själva lösa problem. Det innefattar att ge utmaningar och ansvar, att ge medarbetarna möjlighet att fatta egna beslut. Men risken med det är att chefen uppfattas som passiv. Medarbetarna upplever kanske att kraven är för höga och inte matchar den belastningsnivå de har. Det är en balansakt man som chef behöver klara av, säger Robert Lundmark.

Forskarna är också överens om att de flesta chefer kan lära sig att bli mindre passiva.

– Det handlar om att få insikt om vilka konsekvenser ens handlingar får. Erfarenhet är viktigt. Många ledare har berättat för mig om hur de har gjort bort sig i sina tidiga karriärer och aldrig vill göra om samma misstag igen. Men är tilliten i en grupp borta är det nästan omöjligt att få tillbaka den. Då är det bättre att bli chef på en annan enhet eller en annan arbetsplats, säger Maria Fors Brandebo.

Viktigt med dialog

Vägen till insikt går via dialog med medarbetarna. Man kan till exempel genomföra anonyma undersökningar eller fråga rakt ut vad medarbetarna behöver. Som medarbetare är det oftast lättare att ge feedback till en passiv chef än till en aktivt destruktiv.

– Som chef kan man också fundera över vilken aspekt av ledarskapet man inte är bra på. Är man till exempel dålig på att strukturera och organisera kan man kanske ha en ställföreträdare som är bra på just det, säger Maria Fors Brandebo.

Så undviker du att bli passiv

1. Våga be företagsledningen om tillräckliga resurser. Om du inte har tid för medarbetarna blir det svårt att vara en bra chef.

2. Fråga medarbetarna vad de tycker om ditt ledarskap, anonymt eller icke-anonymt.

3. Var försiktig när du delegerar. Se till att medarbetarna verkligen har tid och kompetens för det ökade ansvaret.

4. Fundera över om någon annan kan sköta de delar av ledarskapet som du inte är så bra på.

5. Förklara för medarbetarna hur din arbetssituation ser ut. Avsätt vissa dagar då du är närvarande så ökar förståelsen för att du ibland inte kan vara det.

 

KÄLLA: Maria Fors Brandebo och Robert Lundmark.

Mest läst just nu

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Omslag till Kollega nummer 4 2024.

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledarskap

Gänget bakom Sveriges medaljer i friidrott

I tv-rutan ser vi kända atleter som diskuskastaren Daniel Ståhl och stavhopparen Arman Duplantis. Men bakom framgångarna finns ett gäng som har planerat varje steg fram till guldet.
Lina Björk Publicerad 7 juni 2024, kl 06:06
Koordinatorn Petra Ericson och Sportchefen Dejan Mirkovic i Friidrottsförbundets materialrum, där bland annat landslagskläder till mästerskapen finns. Foto: Karl Nordlund/Beate Oma Dahle/DECA Bild

En spänd förväntan låg i luften. Förberedelserna var klara, väskorna packade och anmälningarna inskickade. Den 18:e upplagan av världsmästerskapen i friidrott skulle avgöras på Hayward Field, i Eugene, USA. En lång resa, men värd mödan om det kunde bärgas medaljer och sättas nya rekord.

Efter passkontrollen på Arlanda kom beskedet: Flygbolaget SAS gick ut i strejk. Majoriteten av landslagstruppen var bokade med bolaget. Plötsligt kunde ingen resa.

– Hela första dygnet gick till att boka om alla flygbiljetter. Det var inte direkt den uppladdningen vi ville ha, säger Dejan Mirkovic, som är sportchef på Svenska friidrottsförbundet.

För personalen på Elit- och landslagsavdelningen på Friidrottsförbundet handlar allt om uppladdning. Eller rättare sagt, förberedelser inför tävlingar och mästerskap. Bakom idrottarnas prestationer på arenan ligger månader av planering. Kläder ska skickas ut, anmälningar till tävlingar ska göras, passbilder ska tas.

Friidrottsförbundets koordinator

Men även om minutiös planering har gjorts kan saker inträffa i sista sekund. Mästerskapet i Eugene är ett exempel på det. Och bakom en stor del av administrationen står Friidrottsförbundets koordinator och Team Manager, Petra Ericson.

Petra Ericson

– Det är väldigt kul att vara så nära kärnan av elitidrotten som jag är i min roll. Arbetsuppgifterna varierar och det är många timmar framför Excelfilerna. Att vara noggrann är ett måste. När vi ska åka i väg på ett mästerskap gör jag allt administrativt planerande, som resor, boende, ekonomi, ser till att alla har kläder att tävla i, har kontakt med dem som organiserar en tävlingen om allt praktiskt, säger hon.

Det är ett pussel. Friidrottslandslaget är inte som fotbollslandslaget, som åker i samlad trupp till ett mästerskap. Någon ska tävla första dagen, en annan sista. Vissa har höghöjdsträning innan och ska acklimatisera sig. 
 

Långa dagar på mästerskap

Årshjulet med tävlingar sträcker sig från januari till december med en topp under sommaren. Det är inomhustävlingar och långlopp. Arenagalor och Olympiad. Man skulle kunna tro att de stora tävlingarna kräver mer jobb för kanslipersonalen än de små, men så är det inte riktigt. I sommar går OS i friidrott av stapeln i Paris. Inför tävlingarna är det såklart en del att hålla reda på, men när det är dags att taxa ut flygplanet så tar Sveriges olympiska kommitté, SOK, över.

Dejan Mirkovic

– Det är det största idrottsliga evenemanget. Men maskineriet kring SOK är välsmort. Då tar det oss mycket mer tid att anordna nordiska mästerskapen, där 100 personer ska tas ut, säger Dejan Mirkovic.

Väl på plats är det långa dagar. Ofta är det uppstigning innan 06, sedan fortsätter dagen med försökspass, träningspass, lagsamlingar, pressträffar och bussresor. Det är inte ovanligt att middagen inmundigas först vid midnatt. Och förutom de praktiska åtagandena ska landslaget hållas ihop, ett gäng individualister ska samarbeta som ett lag.

Måste idrottarna gilla varandra?

– Nej, alla måste inte tycka om varandra. Men en grupp blir starkare om personer känner gemenskap, skapar en vi-känsla, säger Dejan Mirkovic.

Den känslan brukar dyka upp vid gemensamma ”lägereldar” som pingisbordet, massagerummet och poolområdet. Under ett år är närmare 350 personer runt om i världen och tävlar i landslagströjan. Alla vill bli sedda.

– Att få tiden att räcka till alla är den största utmaningen för mig. Jag vill såklart ge alla de bästa försättningarna för att prestera på högsta nivå, säger Petra Ericson.


Världsläget en ny faktor att ta hänsyn till

Nervositet och skador är två parametrar som gänget på friidrottsförbundet alltid måste ta hänsyn till vid tävlingar. Ibland händer det allvarligare saker som dopning och fusk. Men på senare tid har förbundet även behövt förhålla sig till en ny faktor: världsläget.

Under världsmästerskapen i Turkiet hade det bränts koraner i Sverige och stämningen var laddad. Några veckor senare gick ett terrängmästerskap av stapeln i Bryssel där två svenska fotbollssupportrar nyligen skjutits till döds. Friidrottsförbundet fick ha med i beräkningarna att svenskar kunde vara måltavlor utomlands, framför allt svenskar i landslagströjor. Då fick en säkerhetschef följa med på resan.

Samma år anordnades juniormästerskapen i Jerusalem. Ett land vars historia har kantats av konflikter och krig. Oroliga föräldrar hörde av sig och undrade, var deras barn säkra?

– Det är en styrelsefråga om man kan åka på ett mästerskap eller inte. Vi följer Utrikesdepartementets rekommendationer kring säkerhet och annat. På vissa tävlingar har deltagarna till exempel inte fått gå utanför tävlingsområdet själva, säger Dejan Mirkovic.

Tre personer gratulerar diskuskastaren Daniel Ståhl till guldet
Diskuskastaren Daniel Ståhl gratuleras efter ännu ett guld.

Friidrottsförbundet har sitt fysiska kontor i Hammarby sjöstad, med Orienteringsförbundet och Simförbundet som närmaste grannar. Men den som kommer på ett spontanbesök får ofta vända om i dörren. Det är ovanligt att de anställda på Elit- och landslagsavdelningen är där samtidigt.

Förbundskaptenen Kajsa Bergqvist utgår från sitt hemmakontor.  Och flera av de anställda har många resdagar per år. Störst chans är det att träffa koordinatorn Petra Ericsson och sportchefen Dejan Mircovic, i strumplästen med en kaffekopp i handen.

– Det är klart att det är en utmaning att vi sitter på olika ställen, men vi har mycket kontakt, både digitalt och via telefon så det mesta går att lösa, säger han.

 

Friidrottsförbundet utvecklas

Svenska Friidrottsförbundet har gått igenom en många utvecklingsfaser på senare år. Exempelvis har parafriidrotten flyttat in år 2022, vilket innebär att man nu ansvarar över utvecklingen av sporten för personer med funktionsnedsättning, elitsatsningar och landslag. Även Gångförbundet har sedan en tid valt att slå sina påsar ihop med Friidrottsförbundet.

På frågan om hur svensk friidrott mår i dag är alla rörande överens – den frodas och blommar. Vi har storstjärnor som tar medaljer och nya kullar på ingång. Däremot finns det utmaningar, exempelvis att fylla arenor när det går lika lätt att sitta framför tv:n med en chipspåse.

– Friidrotten kommer alltid att utvecklas och det måste vi räkna med. Men det gläder mig att intresset är så stort över generationsgränserna, säger Dejan Mircovic. 

Han får medhåll av Petra Ericsson.

– Det finns så mycket att se fram emot, både i när- och framtid: OS i augusti, Finnkampen som firar 100-årsjubileum nästa år. Och alla nya talanger som får chansen att sätta på sig landslagskläderna för första gången i livet. Det är stort.