Ida Hult är framtidsetnolog och författare. En humanist som gjort karriär i de stora bolagens ledningsrum. Med boken Ärvda svar vill hon få oss att se vår moderna arbetskultur med nya ögon.

Hon kritiserar stora företagsledningar för att prata om visioner och en ”transformation” som ofta bara blir ”corporate bullshit” och ”business as usual”, tycker hon.

Enligt Ida Hult lever vi människor lätt ett liv på autopilot, både på jobbet och hemma, fast vi vill så mycket mer.

– Vi jobbar ihjäl oss, men åstadkommer vi något? Vi har nästan inte tänkande som en uppgift i arbetslivet längre, utan allt är processer, rutiner och siffror. Mejl och möten. Det är viktigare att inte göra fel än att göra något nytt, eller bra.

Vad gör en framtidsetnolog?

– Etnologi är läran om människan som kulturvarelse. Jag är med i människors vardag, pratar med folk – men ser också vad de gör. Under hela min karriär har jag använt etnologin för att studera framtidsfrågor inom bolag. Man tittar på företaget från utsidan, analyserar konsumenterna och kan utifrån det inspirera, utmana och stresstesta tänkandet. Men förändring är svårt.

Du har jobbat på Ikea och är nu på If Försäkringar, vad gör du där?

– Ikea måste känna de många människorna på djupet i vardagen och vad som får oss att byta stil, som ny familjebildning, skilsmässor och flyttar. På försäkringsbolag berörs också en stor del av livet, det handlar om hälsa, graviditet, fordon – allt. Jag analyserar till exempel hur man uppfattar risk.

Din bok heter Ärvda svar, vad är det?

– Ärvda svar är det vagt välbekanta som du hör dig själv säga men inte ens vet var det kommer från. I arbetslivet är vi på ”förändringsresa”, i en ”transformation” och har ”stora utmaningar”. Men det är ett utanpåverk, vi har en viss jargong. Boken är en reflektion över var vi fastnar och hur man tar sig vidare. Vi har ofta svårt att se vår egen hemmakultur. Jag blir glad om folk tycker boken är rolig och vi kan känna igen oss och skrocka lite åt oss själva. Många som läst säger att de inte längre känner sig så ensamma.

Hur kan man skapa verklig förändring?

– Bjud in en naiv expert, någon med en helt annan kunskap. Nyanställda har ofta ett annat seende, men bara i början. Du kan skaffa en ”accountability partner”, ansvarspartner, för det du vill uppnå och be den kolla av hur det går. Bestäm er för att mäta hur mycket nytt ni gör. Det tvingar ut er i att vara nybörjare. Kravställ vad ni måste testa på. Släpp bekvämlighetszonen, allt blir inte lyckat– Ett annat tips är ”pre mortem”. I stället för att putsa upp verkligheten, tänk er i stället att allt går åt skogen och fråga er varför det skulle kunna göra det.

Klimatet är ingen framtidsfråga utan en nutidsfråga, skriver du i boken. Vad menar du?

– Det är ju vad vi gör i dag och vad vi redan gjort som ställer till det. Vi människor är dåliga på det vi inte kan se, det långsiktiga och rationella. Att klimatmål ligger längre bort än företag har en cykel för, är oerhört problematiskt. När det syns i cykeln är det redan försent.

Ett av dina tips är att kalla in ”den tionde” mannen eller kvinnan?

– I israelisk underrättelsetjänst finns begreppet tionde mannen, som innebär att om nio personer tycker en sak har den tionde kravet på sig att argumentera emot det. Man måste ge utrymme för en som frågar om vi har helt fel. Det kanske inte är digitalisering vi ska ha här? Vi kanske inte ska vara resurssnåla? Man kan rotera den rollen eller ha det som en mötespunkt. Formalisera kritik och frågor.

Vad hoppas du att boken ska förändra?

– Jag vill få fler att se hur stora bolag lägger krokben för sig själva. De betalar med att anställda tröttnar, går till startups, startar eget eller bränner ut sig. När vi försöker göra vårt jobb i det här systemet betalar vi med en känslomässig valuta. Våra liv är fyllda av sysslor att ta oss igenom snarare än saker som gör att vi känner oss levande. Blir vi mer medvetna kan vi välja vad vi vill i stället för att leva på autopilot.

Hur kan man bli mer kreativ på jobbet?

– Lär dig nya saker och få in nya influenser. Gå på en konstnärsdejt med dig själv – gör något som bara är kul, som inte känns seriöst! Det är det svåraste, för vi tror det är slappt. Gå ut och se något: teater, museum, konserter. Läs poesi!