Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
Lotta Vikström som jobbar både med rekrytering och arbetsmiljö, gillar att röra om i grytan och nyligen orsakade ett av hennes inlägg på Linkedin en debatt kring personlighetstester.
– Personlighetstester är en vattendelare i rekryteringsbranschen, vi vet att testerna är på framfart och de kommer att bli fler och fler, säger Lotta Vikström.
Hon hör till dem som är kritisk till personlighetstester. Ett av de främsta skälen till hennes skepsis är att hon upplever att det hindrar lämpliga kandidater från att söka utlysta jobb.
– Tyvärr är det många som undviker att söka jobb där det krävs tester. Man vill inte hamna i en stressig situation där man riskerar att bli sågad igen och känner sig värdelös och bortvald. Många får dessutom ingen återkoppling efter testet.
Även om man får återkoppling, kan testresultatet sätta myror i huvudet på den som skrivit det. Lotta Vikström sökte själv ett jobb där arbetsgivaren krävde test och fick veta att hon, enligt testet, var väldigt introvert och hade svårt att fatta egna beslut.
– Det är rent missvisande och så långt ifrån hur jag är som person som möjligt. Däremot vet jag att jag var lite tankspridd när jag gjorde testet, eftersom min far var sjuk och det kan ha påverkat resultatet. När livet kommer emellan har man ingen chans mot ett test, säger Lotta Vikström.
Det går naturligtvis att öva upp sig på att göra tester och räkna ut vad man ska svara för att få ett bra resultat. Det finns oftast inte heller något hinder att låta någon annan göra testet i ens ställe.
Lotta Vikström påpekar också att rekryteringstesterna, i synnerhet de man ska besvara inom en viss tid, inte är anpassade efter folk med funktionsvariationer eller kandidater som inte har svenska som första språk.
– Det kan vara otroligt värdefulla kompetenser som arbetsgivaren går miste om. Det är sjukt att vissa inte kan komma in på arbetsmarknaden på grund av att testerna sätter käppar i hjulen för dem. Syftet med tester är ju att rekryteringen ska vara fördomsfri. Men nu har vi haft tester ett tag och inte sett någon skillnad – tvärtom har diskrimineringen ökat.
Anledningen till att testerna är så populära trots sina uppenbara brister, tror Lotta Vikström beror på att de fungerar som någon slags sorteringstratt som snabbt och smidigt sållar bort kandidater. Det traditionella sättet att genomföra jobbintervjuer med flera kandidater kostar mer i tid och pengar, men blir ofta billigare för arbetsgivaren i slutänden.
– Jag är förvånad över att inte fler arbetsgivare reagerar på testerna, trots att de inte hittar rätt kompetens, att det fortfarande förekommer så många felrekryteringar och att problem med jämställdhet och mångfald ökar, säger Lotta Vikström.
– Det är inte så att det saknas kompetens. Däremot finns det ovilja, eller kanske lathet, att ta reda på var kompetensen finns.
I sex år har Sif Bjarnason arbetat på Hörselskadades Riksförbunds distrikt i Örebro. Här finns alla anpassningar hon som gravt hörselnedsatt behöver, inga miljöer som bullrar och hörslingor.
Jobbet har fungerat utmärkt. Ändå sades hon upp vid årsskiftet.
Föreningen kunde bara erbjuda henne en tjänst på 50 procent, från att hon jobbat 75. En deltid som var ofrivillig från början, men som hon kunde leva på.
Att gå ner till 50 procent skulle innebära en lön på 14 000 kronor före skatt, och väldigt svårt att hitta en ny arbetsplats med liknande anpassningar på resten av tiden.
– Jag har ingen konflikt med arbetsgivaren. Men ska jag vara glad för 50 procent där jag får svårt att klara livet? Eller sätta ner foten och göra klart för samhället att 50 procent inte går. Det slutade med att jag sades upp.
Hennes anställning var beroende av lönebidrag, det vill säga att staten står för en stor del av lönekostnaden upp till 20 000 kronor för heltid. Ett stöd som finns för att arbetsgivare ska anställa funktionsnedsatta människor med nedsatt arbetsförmåga, som en kompensation för de anpassningar som måste göras.
– Ofta handlar det ju om ideella föreningar med noll intäkter. Men trots en arbetsgivare som erbjuder alla anpassningar, och trots att den har lönebidrag har man ändå inte har råd. Då är det något som inte stämmer med lönebidraget. Vad vill samhället här?
Taket som arbetsgivaren kan få ligger på 20 000 kronor. Den nivån har legat helt still sedan 2020.
Som en referens låg medianlönen 2024 på 37 100 kronor, enligt Medlingsinstitutet.
Lönebidrag är den näst vanligaste insatsen från Arbetsförmedlingen. Och en av de dyrare för staten. Att nivån inte höjts på år har påverkat organisationer som den Sif Bjarnson jobbade på enormt, anser Fremia som organiserar idéburna arbetsgivare.
Enligt Patrik Schröder, samhällspolitiskt ansvarig på Fremia, slår det olika beroende på verksamhet. För arbetsintegrerade sociala företag, där många har lönebidrag, har flera fått lägga ner.
På större arbetsplatser, med få på lönebidrag, har man kanske kunnat behålla dem.
– Men jag hör ingen som anställer nya. Problemet är att det inte finns några uppräkningar sedan 2020. Samtidigt som vi haft stora kostnadsökningar och knappt har ett kollektivavtal med lön under 20 000 kronor. Det gör att det blir svårare och svårare för arbetsgivare att använda bidraget.
Det syns även i Arbetsförmedlingens statistik. I början av 2020 fanns drygt 70 000 deltagare i lönebidrag. I november förra året cirka 60 000.
I myndighetens budgetunderlag för de kommande åren uttrycks en oro. Att bidraget inte följer löneutveckling och arbetskostnader som ökat med 17 procent sedan 2020 får Arbetsförmedlingen att dra slutsatsen att stödet ”i praktiken urholkats”.
Myndigheten landar i slutsatsen:
”För den här gruppen anställda finns få alternativ, och arbetslöshet riskerar att bli långvarig och minskar möjligheten till egen försörjning.”
Redan i dag är fler än var femte funktionsnedsatt med nedsatt arbetsförmåga arbetslös, enligt SCB.
Sif Bjarnson i Örebro hoppas nu på att få en så kallad SIUS på Arbetsförmedlingen. Det är en särskild handläggare och stöd för människor med funktionsnedsättning. Hon är tydlig med vad hon vill av politiken.
– Vi behöver höja bidragstaket och indexera bidraget så att det följer löneutvecklingen. Att anpassa arbetet är den enkla biten, men att få tag på arbetsgivare som vågar anställa hänger på vad det kostar i rena kronor. Det måste man ta ställning till.
Idén är hon inte ensam om. Såväl Fremia som Arbetsförmedlingen vill också se höjning och indexering av lönebidraget.
Patrik Schröder på Fremia hade stort hopp om att något skulle ha hänt till förra årets höstbudget.
– Vad jag hört anser regeringen att det är ett viktigt och fungerande bidrag. Men det nådd inte hela vägen i budgetförhandlingarna, annat har prioriterats högre.
I regleringsbreven, som är regeringens styrdokument för varje myndighet, uppgav departementet senast 2024 att ett av Arbetsförmedlingens mål att öka antalet deltagare med lönebidrag.
För de senare åren är det borta.
Kollega har sökt arbetsmarknadsminister Johan Britz, och fått en skriftlig kommentar av hans statssekreterare Erik Scheller.
” I denna budget har vi valt att prioritera flera andra åtgärder för att förbättra för människor med funktionsnedsättning och anhöriga, till exempel att fler personer med funktionsnedsättning får möjlighet att genomföra en utbildning på folkhögskola, tack vare extra anpassningar och resurser, att vi tar bort funkisskatten och utökad rätt till VAB till barn med funktionsnedsättning.”
Fakta lönebidrag: