Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

Så kan mobbning stoppas

Mobbning på jobbet är ett växande och komplicerat problem. Men enligt psykoterapeuten Kristina Östberg går det att stoppa – om man är ute i god tid.
Publicerad 12 april 2017, kl 13:47
Man sitter med nedböjt huvud vid sitt skrivbord medan kollegor viskar i bakgrunden.
Det finns myter om vem som drabbas men forskning visar att vem som helst kan blir mobbad, man måste inte ha någon speciell personlighet, säger Kristina Östberg. Foto: Colourbox

Rikard blir avbruten på mötena, Jenny blir inte tillfrågad om att följa med på lunch och hela arbetsgruppen skrattar när Emma uttalar sig. Det här är tre exempel på osynliggörande och förlöjligande. Om det sker återkommande handlar det definitivt om mobbning.

Mellan 2011 och 2015 ökade anmälningarna av arbetssjukdom på grund av organisatoriska och sociala faktorer med 77 procent visar statistik från Arbetsmiljöverket. Men det går att få bukt med, anser Kristina Östberg, organisationskonsult, leg psykoterapeut och författare till ”Mobbning på arbetsplatsen, handbok i konsten att slå tillbaka”.

Hon har arbetat i över 25 år med personalfrågor och är från början personalvetare. Tidigare såg hon mobbning mer som ett problem i en grupp. Nu betraktar hon det dessutom som ett individproblem - hos mobbaren.

– Det viktigaste är att förstå att fenomenet över huvud taget existerar, säger Kristina. Mobbning har länge varit osynligt. Man tänker att det inte existerar i ett så fint land som Sverige.

Men faktum är att en av tio har blivit utsatt för kränkande särbehandling, i hälften av fallen är det dessutom chefen som mobbar.

– Vi har traditionen att samarbeta. Därför vill man gärna tro att mobbning är en konflikt mellan två personer med lika makt. ”Hur retade du upp Emil?” kan någon säga till den mobbade. Ungefär som man på samma sätt förr misstänkte att det var kvinnan som retat upp mannen om hon blev utsatt för misshandel.

Kristina Östberg definierar mobbning som att man behandlar någon illa, och att denne då hamnar i underläge. Det handlar om makt, att mobbaren vill skaffa sig så mycket makt som det bara går. Kristina Östberg önskar att man kallade det för vad det är: trakasserier. Då kan man nämligen polisanmäla. Samma sak gäller kränkande särbehandling.

En svårighet med att stoppa mobbning är enligt henne att det många gånger är subtilt samt att det sker stegvis.

– Aktören, som jag egentligen skulle vilja kalla mobbaren, vill utvidga sin makt och bestämmer sig för att utsätta någon för olika härskartekniker. Det finns myter om vem som drabbas men forskning visar att vem som helst kan blir mobbad, man måste inte ha någon speciell personlighet, säger Kristina Östberg.

Hon påpekar att man inte ska förväxla kritik för dåligt utfört arbete med mobbning. Det måste man kunna ta.

– Ibland förmedlas berättigad kritik på ett dåligt sätt. Sker det någon enstaka gång är det inte trakasserier, säger hon.

Hon ger i förbifarten sitt bästa tips på hur man hanterar kritik: ”Erkänn för dig själv att du inte gjorde jobbet så bra. Då rinner det av dig. Det är ett sätt att ta eget ansvar.”

Mobbaren vill utvidga sin makt och bestämmer sig för att utsätta någon för härskartekniker

I mobbningens första fas, den fysiska, blir den utsatte exempelvis osynliggjord eller förlöjligad på möten. Många ignorerar de här signalerna. Det är skamfyllt att bli utsatt och många vill inte inse att det faktiskt är riktat mot en själv.

Nästa steg beskriver Kristina Östberg som den verbala fasen. Då testar mobbaren olika varianter och säger saker som ”Du har ju själv sagt att du inte var bra på det där” eller ”Det där vill du ju inte göra” när man fråntas arbetsuppgifter. Mobbaren är ute efter att den mobbade ska tappa fattningen.

– Det ska man inte göra. Det är inte lätt, men prova att markera gentemot mobbaren genom att till exempel säga ”Det där var inte schyst sagt” eller ”Det lät inte snällt”. Om man har svårt att säga ifrån kan man öva hemma, och hitta fraser som passar en själv, säger hon.

I bästa fall går det att vända mobbningen och hela arbetsmiljön redan i den här fasen.

Grupputsötningsfasen är den sista. Då beskriver Kristina arbetsmiljön som ”förvriden”. I det stadiet mobbas personen ut av kollegorna som en ren överlevnadsstrategi. Ingen tar parti för den mobbade. Den som gör det blir själv utsatt. Det är viktigt att tänka på för HR, facket och organisationskonsulter.

– Om chefen i det här läget försöker lösa mobbningen med ren konflikthantering så cementeras den bara. Det kan vara bättre att säga upp sig. Helst ska man då försöka sluta ett avtal med arbetsgivaren, säger hon.

– När kostnaderna blir tydligare så bedömer jag att detta kommer att tas på större allvar. Den utsatte betalar med sin hälsa och minskad tillit till sina medmänniskor, det är ett mycket högt pris. Den dagen arbetsgivaren får stå för sina kostnader så kommer något att ändras. Så tills trakasserier kriminaliseras så anser jag att den som är utsatt ska få ett ordentligt avgångsvederlag med sig. Ett år minst, gärna mer. Den utsatte kan ofta inte söka jobb direkt utan behöver vila och rehabiliteras. Där kan facket bidra med att förhandla fram ett bra avgångsvederlag.

Stoppa mobbingen är arbetsgivarens ansvar

Sedan Arbetsmiljöverkets nya föreskrift om organisatorisk och social arbetsmiljö infördes förra året (AFS 2015:4) ställs högre krav på arbetsgivaren när det gäller psykisk arbetsmiljö. Kränkande särbehandling och mobbing är exempelvis arbetsgivarens ansvar att stoppa. Att komma till rätta med arbetsbelastning, stress, hot och våld har arbetsgivaren nu också ett utökat ansvar för.

Cajsa Högberg

Kristina Östbergs anti-mobbningråd till …

… den drabbade:

  • Säg ifrån på ett tidigt stadium. Om du blir avbruten eller blir ignorerad, säg till exempel ”Låt mig få prata klart”.
  • Om gränssättningen inte lyckas, skuldbelägg inte dig själv. Mobbingen är inte den mobbades fel.
  • Om mobbaren skäller på dig, gå därifrån eller säg något neutralt som ”Du verkar vara stressad”. Gå inte till motattack, det slår bara tillbaka på dig själv. Mobbaren vill väcka reaktioner.
  • Vi har alla ömma punkter. Om du lär känna dina blir du inte lika sårbar.
  • Om mobbingen fortsätter, börja föra anteckningar och bena ut vad som händer.
  • Vänd dig till chefen, om det inte är hen som mobbar, alternativt till chefens chef, samt till HR- avdelningen eller facket.
  • Fundera över om du verkligen vill vara på den här arbetsplatsen? Om du vill sluta, försök få till ett avgångsavtal.

… chefen:

  • Våga se att det handlar om mobbing och att mobbing handlar om makt.
  • Ställ dig frågan vem som är mobbaren? Är det kanske du?
  • Betrakta inte mobbingen som en konflikt mellan två parter.
  • Betrakta inte mobbingen som den mobbades fel.
  • Låt dig inte luras av att en medarbetare är ”duktig”, hen kan ändå vara en mobbare.

… kollegan:

  • När det uppstår skitsnack, var tydlig och säg att du inte vill prata så om andra.
  • Prata ihop dig med två tre kolleger, då har eventuella protester större effekt.
  • Se upp med att bli medlöpare; chefer som mobbar försöker ofta få med sig andra.
  • Om du är nyanställd och ser att någon är mobbad, väck frågan. Säg till exempel: ”Hur ser du på stämningen i gruppen?”
  • Se upp med den föreställningen att det inter är så konstigt att den som avviker blir mobbad. Forskning visar att vem som helst kan bli mobbad.
Jobbrelationer

7 dödssynder på jobbet

Det finns synder och så finns det kardinalsynder – även i jobbsammanhang. Det är bra att ha koll på vilka synder du absolut ska undvika på jobbet, i synnerhet nu under Allhelgonahelgen då vi påminner oss om döden och ett eventuellt liv efter detta.
Johanna Rovira Publicerad 4 november 2022, kl 06:00
Kvinna håller i telefonlur och skriker.
Har du fått ett utbrott på en kollega eller kund? Vrede är en av de sju dödssynderna på jobbet. Foto: Shutterstock

Vissa synder är värre än andra. De sju dödssynderna lär vara de värsta, åtminstone enligt katolska kyrkan, och leder till evig fördömelse om man inte gör bot och bättring.

Inom arbetslivet finns också mer eller mindre outtalade synder. Att lämna odiskade kaffekoppar på en kollegas skrivbord eller vara illojal mot företaget hör dock inte till de sju dödssynderna, vad än arbetsgivarna vill få oss att tro.

Här är de sju kardinalsynderna på jobbet som du bör undvika för att slippa straff såväl i detta liv, som i ett eventuellt nästa:

Lättja

Att sitta med skorna på skrivbordet och peta navelludd, ta långa luncher, komma sent och gå tidigt, kan i vissa fall vara befogat, men inte om dina kollegor samtidigt sliter som smådjävlar för att hinna med jobbet. Att låta bli att avlasta en arbetskamrat som har för stor arbetsbörda, torde leda till en speciell enhet i helvetet där du sätts att i evigheters evighet böja tillbaka alla gem du och andra latmaskar roat dig med att räta ut.

Högmod

Ett gott självförtroende eller förträfflig självkänsla torde ingen förebrå någon för. Men att slå sig för bröstet och ta åt sig äran för andras jobb är inte en egenskap som borde premieras i lönerevisionen. Tyvärr är inte alla chefer begåvade med klarsyn – många av dem lider dessutom själva av hybris och inbillar sig att de är bättre än vanliga löneslavar för att de har högre lön. Risken för en idétjuv eller en chef med gudskomplex att återfödas som en mollusk i nästa liv är dock överhängande.

Girighet

Har du svårt att se skillnaden mellan företagets och egna tillgångar?  Det börjar med en penna och slutar med fiffel med tidrapporteringssystem eller en husrannsakan för att kolla smygmärkta kaffepaket i skafferiet, (som en polis i södra Sverige råkade ut för). Alla fifflare åker inte dit, men den som smiter undan vid alla insamlingar kommer förhoppningsvis slippa sitta i en kittel med kokande olja, (det traditionella straffet för girighet), men möjligen jagas av en hord nitiska skattmasarzombies.

Vrede

Att bli heligt förbannad över orättvisa löner och andra missförhållande på jobbet är snarast ett tecken på sundhet. Men att fara ut mot medarbetare, chefer eller klienter för inbillade såväl som befogade oförrätter kan vara skäl för avsked. Om så ej sker kommer sannolikt rättvisans gud Sydyk att bussa internettrollen (som för övrigt kommer att hamna i ett separat litet inferno) på de skällande arbetskamraterna.

Vällust

Metoo vittnade om att det är betydligt vanligare än vad vi i vår oskuld föreställt oss att en viss grupp medarbetare inte kan hålla fingrarna (eller tungan) i styr gentemot en annan grupp anställda. Bara en femtedel av alla som blir utsatta för sexuella trakasserier på jobbet talar om det för sin arbetsgivare och ännu färre går till facket enligt Trakasseribarometern. Förhoppningsvis får den som går över gränsen sitt straff redan i jordelivet, men skulle denne av någon anledning slinka igenom ostraffat, väntar antagligen en skampåle i helvetets andra krets.

Frosseri

Vidlyftiga affärsresor, bjudmiddagar, utsuddade gränser för mutor och korruption .. Ju högre upp i företagstoppen man kommer desto större tycks risken att hemfalla åt denna dödssynd vara. (Fantasifulla bonussystem och omotiverat höga löner räknas snarare till girighet, men är icke mindre förkastliga.) Och ingen höjer knappt ögonbryn åt de höga chefernas vidlyftighet. Det gör däremot den skräckinjagande gudinnan Durga som ser till att vd:arna i nästa liv får klara sig på 71 kronor om dagen (dagsersättning för vuxna ensamstående med boende där mat ej ingår) i ett dystopiskt samhälle med krympflation, galopperande elpriser och hot om utvisning på grund av vandel.

Avund

Konkurrens på en arbetsplats påstås vara av godo, men är den verkligen det? Det finns exempel på arbetskamrater som hängts ut på sociala medier, blivit snuvade på information och fått bildäck sönderskurna för att missa viktiga kundmöten. Är du lite klädsamt avundsjuk på en högpresterande kollega lär du slippa undan med en bön eller två, men den som tagit till fula knep i syfte att få konkurrensfördelar kommer högst troligt ansättas av smådjävlar i Limbo.

De sju dödssynderna:

Högmod – superbia

Girighet – avaratia

Vällust – luxuria

Avund – invidia

Frosseri – gula

Vrede – ira

Lättja – acedia