Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

Så kan mobbning stoppas

Mobbning på jobbet är ett växande och komplicerat problem. Men enligt psykoterapeuten Kristina Östberg går det att stoppa – om man är ute i god tid.
Publicerad
Man sitter med nedböjt huvud vid sitt skrivbord medan kollegor viskar i bakgrunden.
Det finns myter om vem som drabbas men forskning visar att vem som helst kan blir mobbad, man måste inte ha någon speciell personlighet, säger Kristina Östberg. Foto: Colourbox

Rikard blir avbruten på mötena, Jenny blir inte tillfrågad om att följa med på lunch och hela arbetsgruppen skrattar när Emma uttalar sig. Det här är tre exempel på osynliggörande och förlöjligande. Om det sker återkommande handlar det definitivt om mobbning.

Mellan 2011 och 2015 ökade anmälningarna av arbetssjukdom på grund av organisatoriska och sociala faktorer med 77 procent visar statistik från Arbetsmiljöverket. Men det går att få bukt med, anser Kristina Östberg, organisationskonsult, leg psykoterapeut och författare till ”Mobbning på arbetsplatsen, handbok i konsten att slå tillbaka”.

Hon har arbetat i över 25 år med personalfrågor och är från början personalvetare. Tidigare såg hon mobbning mer som ett problem i en grupp. Nu betraktar hon det dessutom som ett individproblem - hos mobbaren.

– Det viktigaste är att förstå att fenomenet över huvud taget existerar, säger Kristina. Mobbning har länge varit osynligt. Man tänker att det inte existerar i ett så fint land som Sverige.

Men faktum är att en av tio har blivit utsatt för kränkande särbehandling, i hälften av fallen är det dessutom chefen som mobbar.

– Vi har traditionen att samarbeta. Därför vill man gärna tro att mobbning är en konflikt mellan två personer med lika makt. ”Hur retade du upp Emil?” kan någon säga till den mobbade. Ungefär som man på samma sätt förr misstänkte att det var kvinnan som retat upp mannen om hon blev utsatt för misshandel.

Kristina Östberg definierar mobbning som att man behandlar någon illa, och att denne då hamnar i underläge. Det handlar om makt, att mobbaren vill skaffa sig så mycket makt som det bara går. Kristina Östberg önskar att man kallade det för vad det är: trakasserier. Då kan man nämligen polisanmäla. Samma sak gäller kränkande särbehandling.

En svårighet med att stoppa mobbning är enligt henne att det många gånger är subtilt samt att det sker stegvis.

– Aktören, som jag egentligen skulle vilja kalla mobbaren, vill utvidga sin makt och bestämmer sig för att utsätta någon för olika härskartekniker. Det finns myter om vem som drabbas men forskning visar att vem som helst kan blir mobbad, man måste inte ha någon speciell personlighet, säger Kristina Östberg.

Hon påpekar att man inte ska förväxla kritik för dåligt utfört arbete med mobbning. Det måste man kunna ta.

– Ibland förmedlas berättigad kritik på ett dåligt sätt. Sker det någon enstaka gång är det inte trakasserier, säger hon.

Hon ger i förbifarten sitt bästa tips på hur man hanterar kritik: ”Erkänn för dig själv att du inte gjorde jobbet så bra. Då rinner det av dig. Det är ett sätt att ta eget ansvar.”

Mobbaren vill utvidga sin makt och bestämmer sig för att utsätta någon för härskartekniker

I mobbningens första fas, den fysiska, blir den utsatte exempelvis osynliggjord eller förlöjligad på möten. Många ignorerar de här signalerna. Det är skamfyllt att bli utsatt och många vill inte inse att det faktiskt är riktat mot en själv.

Nästa steg beskriver Kristina Östberg som den verbala fasen. Då testar mobbaren olika varianter och säger saker som ”Du har ju själv sagt att du inte var bra på det där” eller ”Det där vill du ju inte göra” när man fråntas arbetsuppgifter. Mobbaren är ute efter att den mobbade ska tappa fattningen.

– Det ska man inte göra. Det är inte lätt, men prova att markera gentemot mobbaren genom att till exempel säga ”Det där var inte schyst sagt” eller ”Det lät inte snällt”. Om man har svårt att säga ifrån kan man öva hemma, och hitta fraser som passar en själv, säger hon.

I bästa fall går det att vända mobbningen och hela arbetsmiljön redan i den här fasen.

Grupputsötningsfasen är den sista. Då beskriver Kristina arbetsmiljön som ”förvriden”. I det stadiet mobbas personen ut av kollegorna som en ren överlevnadsstrategi. Ingen tar parti för den mobbade. Den som gör det blir själv utsatt. Det är viktigt att tänka på för HR, facket och organisationskonsulter.

– Om chefen i det här läget försöker lösa mobbningen med ren konflikthantering så cementeras den bara. Det kan vara bättre att säga upp sig. Helst ska man då försöka sluta ett avtal med arbetsgivaren, säger hon.

– När kostnaderna blir tydligare så bedömer jag att detta kommer att tas på större allvar. Den utsatte betalar med sin hälsa och minskad tillit till sina medmänniskor, det är ett mycket högt pris. Den dagen arbetsgivaren får stå för sina kostnader så kommer något att ändras. Så tills trakasserier kriminaliseras så anser jag att den som är utsatt ska få ett ordentligt avgångsvederlag med sig. Ett år minst, gärna mer. Den utsatte kan ofta inte söka jobb direkt utan behöver vila och rehabiliteras. Där kan facket bidra med att förhandla fram ett bra avgångsvederlag.

Stoppa mobbingen är arbetsgivarens ansvar

Sedan Arbetsmiljöverkets nya föreskrift om organisatorisk och social arbetsmiljö infördes förra året (AFS 2015:4) ställs högre krav på arbetsgivaren när det gäller psykisk arbetsmiljö. Kränkande särbehandling och mobbing är exempelvis arbetsgivarens ansvar att stoppa. Att komma till rätta med arbetsbelastning, stress, hot och våld har arbetsgivaren nu också ett utökat ansvar för.

Cajsa Högberg

Kristina Östbergs anti-mobbningråd till …

… den drabbade:

  • Säg ifrån på ett tidigt stadium. Om du blir avbruten eller blir ignorerad, säg till exempel ”Låt mig få prata klart”.
  • Om gränssättningen inte lyckas, skuldbelägg inte dig själv. Mobbingen är inte den mobbades fel.
  • Om mobbaren skäller på dig, gå därifrån eller säg något neutralt som ”Du verkar vara stressad”. Gå inte till motattack, det slår bara tillbaka på dig själv. Mobbaren vill väcka reaktioner.
  • Vi har alla ömma punkter. Om du lär känna dina blir du inte lika sårbar.
  • Om mobbingen fortsätter, börja föra anteckningar och bena ut vad som händer.
  • Vänd dig till chefen, om det inte är hen som mobbar, alternativt till chefens chef, samt till HR- avdelningen eller facket.
  • Fundera över om du verkligen vill vara på den här arbetsplatsen? Om du vill sluta, försök få till ett avgångsavtal.

… chefen:

  • Våga se att det handlar om mobbing och att mobbing handlar om makt.
  • Ställ dig frågan vem som är mobbaren? Är det kanske du?
  • Betrakta inte mobbingen som en konflikt mellan två parter.
  • Betrakta inte mobbingen som den mobbades fel.
  • Låt dig inte luras av att en medarbetare är ”duktig”, hen kan ändå vara en mobbare.

… kollegan:

  • När det uppstår skitsnack, var tydlig och säg att du inte vill prata så om andra.
  • Prata ihop dig med två tre kolleger, då har eventuella protester större effekt.
  • Se upp med att bli medlöpare; chefer som mobbar försöker ofta få med sig andra.
  • Om du är nyanställd och ser att någon är mobbad, väck frågan. Säg till exempel: ”Hur ser du på stämningen i gruppen?”
  • Se upp med den föreställningen att det inter är så konstigt att den som avviker blir mobbad. Forskning visar att vem som helst kan bli mobbad.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Jobbet blev Eriks skyddsnät när dottern fick anorexia

Erik Bergqvists dotter drabbades av den dödligaste psykiatriska sjukdomen – anorexia nervosa. En bra chef och hjälp från arbetsplatsen gjorde att han kunde fokusera på det som var viktigt.
Lina Björk Publicerad 4 september 2025, kl 06:00
När Erik Bergqvists dotter drabbades av anorexia nervosa blev chefens stöd och arbetsplatsens resurser avgörande. Här berättar han om kampen hemma, vårdens insatser och varför arbetsgivare måste förstå psykisk ohälsa.
Erik Bergqvist fick stöd av sin chef Jean Hedayat under tiden hans dotter blev sjuk i anorexia. Foto: Peter Knutson

Kampen för att överleva pågick inte i en sjukhussal med vita rockar och blodprover. Den pågick hemma. I köket, i badrummet, bakom stängda dörrar. Varje gång någon skämtade om kalorier eller tackade nej till en bulle med orden ”man måste tänka på vad man äter”.

Den pågick vid tidningsställ med trådsmala modeller och varje gång någon kastade ur sig en komplimang om viktnedgång.

För två år sedan höll Erik Bergqvists dotter på att svälta ihjäl och han stod handfallen inför faktumet.

– Anorexia dödar inte snabbt. Den dödar långsamt, tyst och skoningslöst. Den bryter ner kroppen tills hjärtat stannar. Den bryter ner viljan så att den som drabbats inte längre vill leva. Och den bryter ner familjer vars enda vilja är att hjälpa, säger han.

Erik Bergqvist beskriver sjukdomen som en egen person. Som när Frodo erbjuds härskarringen i J.R.R. Tolkiens Sagan om ringen och förändras och blir en annan. En annan, som gör allt i sin makt för att få sin vilja igenom. Anorexia ljuger, skriker, hotar och lockar. Den manipulerar och smickrar för att skydda sig.

Men vi backar till en kall februaridag 2023. Då frågade Erik Bergqvist sin dotter rakt ut om hon inte åt. Visst hade han och exsambon märkt att hon var tunn, men nu var det allvar.

Efter att hon bekräftat att det var så gick allt väldigt fort. På akuten konstaterades att hennes värden var dåliga och pulsen låg. Hon remitterades till barn- och ungdomspsykiatrin och skulle genomgå familjebaserad terapi.

Kampen mot anorexia i vardagen

I praktiken innebar det att Erik Bergqvist och hans exsambo skulle få sin dotter att äta. Behandlingen i hemmet stavades mat.

– Jag blev pappa, psykolog och fångvaktare i ett. Fokus från vården är primärt på den som är drabbad, vilket såklart är rätt. Men jag upplevde mig ganska maktlös utan verktyg att hantera situationen.

Eftersom det krävdes att han var närvarande nästan dygnet runt var han också tvungen att kliva av sin roll som teamleader på det Microsoftägda sociala nätverket Linkedin. Här fanns dock ett skyddsnät som både tillät honom att jobba flexibelt från hemmet och en chef som sade ”släpp allt”.

Jean Hedayat var den chefen.

– Jag ville i första hand skapa ett mentalt utrymme för att Erik skulle inse att han själv behöver hjälp för att kunna fortsätta hjälpa sin dotter. I det läget var han tvungen att sätta syrgasmasken på sig själv innan han hjälpte någon annan.

– Vår arbetsgivare har många förmåner och jag som chef började med att säkerställa att han använde den hjälp som fanns, men sedan var jag också tvungen att vidta åtgärder och säga stopp även om jag inte hade några lösningar just då, säger Jean Hedayat.

Chefens stöd gav kraft i krisen

För Erik Bergqvist har arbetsplatsens hjälp varit avgörande för att kunna hjälpa dottern att tillfriskna.

En hjälp som erbjuds anställda på Linkedin är en så kallad EAP, employee assistance program. Det är ett team man kan ringa anonymt och beskriva vilken utmaning man har, vilket kan vara allt från finansiella, juridiska eller hälsorelaterade frågor. Gruppen hjälper sedan till att planera vilka åtgärder som behövs. De har även en privat sjukvårdsförsäkring som ger tillgång till psykolog.

– Jag är väldigt medveten om att verkligheten inte ser ut så för de flesta föräldrar vars barn insjuknar. Jag vet inte om jag hade orkat kämpa för ersättning från Försäkringskassan, samtidigt som jag kämpade för mitt barns liv hemma.

Men oavsett vilka förmåner Erik Bergqvists arbetsgivare hade, så var det ändå medkänslan och det ledarskap hans chef hade som underlättade mest.

När Jean Hedayat beskriver sin ledarstil är det just de orden han trycker mest på: empati och handlingskraft.

– Mitt jobb handlar inte bara om att säga: ”jag känner för dig”, utan om att fråga hur du ska lösa problemet och hur jag kan stötta dig i det. Det handlar om att förmedla självledarskap.

Vid köksbordet hemma i huset i Knivsta pågick en maktkamp i flera månader. Erik Bergqvist lirkade, tjatade och förhandlade i timmar. Sex mål om dagen stod på kostschemat från läkarna. Ibland blev det ett steg framåt och två tillbaka. Ibland stod det stilla. Mat var så förknippat med ångest att varje tugga blev en kamp.

– Jag var borta helt ungefär ett halvår, men den akuta fasen varade kanske i några månader. Under tiden hade jag löpande kontakt med min chef som var införstådd med situationen.

Kunskap om ätstörningar på jobbet

Väl tillbaka på jobbet slogs Erik Bergqvist av flera saker. Stödet från kollegor var stort, men okunskapen om sjukdomen utbredd. Framför allt kring hur dödlig anorexia nervosa faktiskt är. Omkring en av tio dör av de medicinska följderna.

– Många ser det som en vald livsstil, att det bara är att börja äta så blir man frisk. Ingen skulle säga till en cancersjuk patient att skärpa sig. Men det är lite så man ser på ätstörningar.

Han påpekar också att mycket i sjukdomsbilden handlar om prestation och kontroll. Att upptäcka en person med ätstörningar på samma sätt som till exempel en beroendesjukdom som alkoholism är svårt, eftersom den som är drabbad ofta sköter skola eller sitt jobb prickfritt.

– Jag tycker att arbetsplatser och framför allt chefer och ledare borde utbildas inom ätstörningsproblematik för att fånga upp tecken på ohälsa. Vi måste också våga prata om riskbeteenden, vilket är svårt för det är ju tabu att kommentera någon annans kropp.

Vägen till återhämtning är ofta lång och kantad av olika nivåer av självinsikt. I början ses personer som vill hjälpa ofta som hotfulla, med syfte att förstöra ens mål att gå ner i vikt.

För Erik Bergqvists dotter kom tillfrisknandet steg för steg. För att återigen använda Sagan om ringen-metaforen så förlorade ringen gradvis sin attraktionskraft. Med det sagt så fortsätter kampen om att fortsätta må bra.

– Du friskförklaras när du skrivs ut från ätstörningsenheten, men det är ett fortsatt arbete för att inte hamna där igen. Det är klart att jag oroas, för det här är en sjukdom och ingenting den drabbade väljer själv.

Arbetsplatsen ett skyddsnät

För Erik Bergqvist har jobbet aldrig varit hela hans identitet. Livet har alltid gått före, vilket blev extra tydligt när hans dotter insjuknade. Men efter erfarenheten har han blivit än mer värderingsstyrd. Han vill göra saker som betyder något och som har mening. I dag jobbar han för sig själv, tillsammans med två tidigare kollegor.

– Jag tror att arbetsplatsen kan vara ett skyddsnät. I mitt fall var det orsaken till att jag tog mig igenom en av de jobbigaste perioderna i mitt liv.

Även för hans chef Jean Hedayat har saker blivit tydligare.

– En lärdom är att om vi tror på anställda så ger de tillbaka. I slutet av dagen är vi bara människor och jag vill hellre bli ihågkommen som en chef som bryr sig om sina medarbetare än en som landar stora affärer, säger han.

ANOREXIA NERVOSA

  • Anorexia innebär självsvält. Kroppsuppfattningen är ofta förvrängd.
  • Sjukdomen innebär en omfattande viktminskning och undernäring.
  • Andra vanliga inslag är tvångsmässig motion och en stor skräck för att gå upp i vikt.
  • Cirka 190 000 personer är diagnostiserade med en ätstörning på klinisk nivå, enligt en rapport från Socialstyrelsen.