Hoppa till huvudinnehåll
Jämställdhet

Män anställer helst män

Män kallar helst andra män på intervju. I alla fall om de arbetar i yrken med jämn könsfördelning. Det visar en ny studie som delvis motsäger tidigare forskning.
David Österberg Publicerad
Colourbox
En man kallar hellre en annan man till intervju, i alla fall om han har ett yrke där könsfördelningen är jämn. Colourbox

En manlig arbetsgivare väljer i högre utsträckning en annan man när han kallar kandidater till en första jobbintervju – i alla fall ibland. Det skeva urvalet visar sig nämligen bara om mannen jobbar i ett yrke med lika många män som kvinnor, enligt forskning från Stockholms universitet. 

Studien är gjord av Anni Erlandsson, doktorand i sociologi. Något entydigt svar på varför män hellre väljer män – och bara i könsbalanserade yrken – har hon inte. Men en förklaring kan vara att män gillar att jobba med andra av samma kön. En annan att männen antar att kvinnorna har små barn eller snart kommer att skaffa barn och att det i sin tur påverkar deras arbetsinsatser på ett negativt sätt. Kvinnliga rekryterare ägnade sig inte åt könsdiskriminering.

Studien gjordes genom att skicka fiktiva arbetsansökningar till 1 643 verkliga jobbannonser. I ansökningarna var samtliga kandidater 31 år och hade likvärdig kompetens och utbildning.

Anni Erlandsson genomförde en liknande studie för två år sedan, tillsammans med två forskarkollegor. Den visade att män och kvinnor kallades lika ofta till jobbintervjuer och att ojämlikheten på arbetsmarknaden därmed hade en annan förklaring än diskriminering vid rekrytering.

– Sannolikt beror den på att kvinnor gör andra val i livet, vabbar mer och tar ut längre föräldraledighet. Det kan också finnas förklaringar på yrkesnivå och i olika arbetskulturer  vilket vore intressant att studera närmare för att få mer kunskap om vad som ligger bakom kvinnors sämre löne- och karriärutveckling, sa Anni Erlandsson till Kollega.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jämställdhet

Regeringen stoppar lag om lönetransparens

EU:s nya regler för lönetransparens skulle gälla från juli i år. Sedan ändrade regeringen sig och sköt på införandet till januari 2027. Nu ändrar sig regeringen igen och vill att EU gör om direktivet.
David Österberg Publicerad 26 mars 2026, kl 09:39
Nina Larsson (L), jämställdhetsminister
Regeringen drar tillbaka lagen om lönetransparens. Regeringen vill att EU ändrar på direktivet och skjuter på införandet. Enligt jämställdhetsminister Nina Larsson (L) skapar reglerna onödig administrativ börda. Jessica Gow/TT

Män tjänar mer än kvinnor. Det vill EU ändra på genom direktivet om lönetransparens. Direktivet innebär bland annat att arbetsgivare ska redovisa lönespann i jobbannonser, rapportera löneskillnader mellan kvinnor och män till Diskrimineringsombudsmannen och informera anställda om snittlönen på arbetsplatsen. 

Direktivet skulle bli lag i juli, men sedan ändrade regeringen sig och sköt på införandet till januari 2027. Anledningen var att arbetsgivarna ansåg att de behövde mer tid på sig för att förbereda sig för de nya reglerna. 

Kräver att EU ändrar direktivet

Nu meddelar regeringen att direktivet måste göras om innan det kan bli lag i Sverige. Det blir därför ingen proposition om lönetransparens. I stället ska regeringen verka för att EU gör om direktivet och skjuter på när det ska vara infört.

– Syftet med direktivet är bra. Osakliga löneskillnader måste bekämpas och fler verktyg behövs. Det har samtidigt blivit allt tydligare hur stora utmaningarna är med att genomföra direktivet i en nationell kontext, både för oss i Sverige och i andra EU-länder. Därför behövs det ett omtag på EU-nivå och vi tar nu initiativ till det, säger jämställdhetsminister Nina Larsson i ett pressmeddelande.

Enligt pressmeddelandet har beslutet fattats efter att regeringen haft dialog med arbetsgivare, fackförbund och civilsamhället. Regeringen anser att direktivet inte ger tillräcklig flexibilitet för nationella lösningar och skapar ”onödig administrativ börda”.

Det är oklart hur EU ställer sig till Sveriges krav.