I början av sommaren antog FN-organet ILO en resolution om sanktioner mot Belarus. Bakgrunden är att landet under lång tid inte levt upp till grundläggande fackliga och mänskliga rättigheter, som till exempel organisationsrättigheten och föreningsfriheten.

Enligt sanktionerna ska alla medlemsstater, däribland Sverige, se till så att principen om ”non-refoulement” efterlevs, eftersom fackligt aktiva riskerar förföljelse i Belarus. Men enligt de fackliga organisationerna i Sverige saknar Migrationsverket kunskap om läget i Belarus, och människor som riskerat sina liv för att utöva fackligt arbete, kommer att skickas tillbaka.

Världsfackets Global Rights Index listar Belarus som en av världens tio värsta länder för arbetstagare. Trots det skickar Migrationsverket tillbaka fackligt aktiva till landet, något som kan strida mot internationell rätt. 

–  För att Sverige ska kunna leva upp till sina internationella åtaganden vi förpliktigat oss mot, är det viktigt att Migrationsverket har all relevant information. Det är i princip omöjligt att utöva fritt fackligt arbete i Belarus. Fackliga företrädare har förföljts för sina aktiviteter, massarresterats och dömts till långa fängelsestraff. Världsfackets Global Rights Index pekar samtidigt på att landet för närvarande är en av världens tio värsta länder för arbetstagare. Skickar vi tillbaka människor som blir förföljda så bryter vi mot resolutionen, säger José Pérez Johansson, internationell sekreterare på TCO.

Facklig mobilisering mot utvisning

För några månader sedan undertecknade centralorganisationerna TCO, SACO och LO ett brev till Migrationsverket där de underströk vikten av att följa utvecklingen i Belarus och den hotbild som finns mot anställda som vill utöva fackligt arbete.

– Exilorganisationen Salidarnast har på sin hemsida listat 47 fackligt aktiva som sitter fängslade, däribland ledarna för den fria fackföreningsrörelsen. Men förföljelse har ju många skepnader. Det har rapporterats om massarresteringar, avsked och böter. Allt detta har en hämmande effekt på möjligheterna att bedriva fritt fackligt arbete.

Kan facken på internationell nivå hjälpa till på något sätt?

– Solidaritet kan manifesteras på många olika sätt. I slutändan handlar det om att ingen ska stå ensam, vilket genomsyrar det fackliga arbetet hela vägen från klubben på arbetsplatsen här hemma i Sverige, till det fackliga engagemanget på internationell nivå.

Finns det en rädsla att strömningar kring att motverka facket och inskränka dess rättigheter ”sprider sig” i Europa?

– Inskränkningar av fackliga och mänskliga rättigheter behöver inte vara förknippade med diktaturer. Det sker även inom demokratier. Bara den här sommaren har debatterna gått varma i både Finland och Storbritannien, där dess regeringar antingen har eller avser driva igenom inskränkningar av strejkrätten.