Våren 2022 kunde Kollega avslöja att Unionen ägde andelar i Russian Prosperity Fund, en fond som investerat i bolag med nära kopplingar till Rysslands president Vladimir Putin. Tre exempel är energibolagen Gazprom och Rosneft samt banken Sberbank, företag som de senaste åren delat ut hundratals miljarder i vinst till sin majoritetsägare – den ryska staten. Dessa bolag – och många andra i fonden – är sedan 2014 uppsatta på EU:s sanktionslista vilket förbjuder långsiktig finansiering av företagen. Orsaken till att de svartlistades av EU var Rysslands annektering av Krimhalvön samma år.

Bakgrunden till Unionens ägande i Russian Prosperity Fund är att dåvarande SIF i mitten av 1990-talet beslutade att investera 20 miljoner kronor i den nystartade aktiefonden. Enligt Unionen gjordes investeringen utifrån en bedömning om att Ryssland skulle utvecklas i en demokratisk riktning. Totalt sett har investeringen varit en god affär för förbundet. Värdet på innehavet växte till som mest 600 miljoner kronor och för några år sedan valde Unionen att sälja av hälften av fondandelarna för sammanlagt 359 miljoner kronor.

Marknadsvärdet på den resterande delen var drygt 470 miljoner kronor den 31 december 2021, vilket är den senaste officiella uppgiften över Unionens ägande. Knappt två månader senare inleddes Rysslands invasion av Ukraina varpå Moskvabörsen stängde för utländska investerare.

Unionens förklaring till varför man inte sålt av innehavet tidigare var då, våren 2022, att det inte hunnits med innan börsen stängde på grund av de långa ledtiderna.

– Det är mycket beklagligt att avvecklingen inte skett snabbare och att värde gått förlorat, svarade Unionens stabschef Sofia Johansson i ett mejl.

Unionen har fått kritik för att man inte sålde av innehavet redan 2014 när företagen togs upp på EU:s sanktionslista. En av kritikerna är Philipp Galtsov på biståndsorganisationen Östgruppen, som arbetar för mänskliga rättigheter i Ryssland, Ukraina och Belarus.

– För mig som politisk flykting från Ryssland är det jätteförvånande att ett svenskt fackförbund har gjort en sådan här investering. Man får inte glömma bort att den ryska regimen har använt repressalier mot oliktänkande sedan 2012 och begick krigsbrott i samband med kriget i Tjetjenien, alltså långt före annekteringen av Krim. Man borde ha sålt långt tidigare.

Avtal om försäljningen konfidentiella

Enligt Unionen följer förbundets alla kapitalplaceringar ILO:s kärnkonventioner samt principerna i FN:s Global Compact. Innehavet i Russian Prosperity Fund har också screenas löpande av samarbetspartnern Sustainalytics, som inte ansett att det funnits anledning att sälja andelarna med anledning av något bolag i fonden.

Men nu har alltså Unionen ändå valt att göra sig av med resten av fondandelarna. Enligt Unionens verksamhetsberättelse för 2022 har förbundet ”avvecklat återstående andelar i Russian Prosperity Fund” under det gångna året. Exakt hur avvecklingen gått till vill förbundet inte kommentera eftersom avtalen man ingått i samband med försäljningen är konfidentiella.

Enligt Fredrik Pettersson, chefsanalytiker på branschorganisationen Fondbolagen, går det egentligen inte att sälja fondandelar eftersom Moskvabörsen alltjämt är stängd. Enligt honom måste det finnas en köpare, en motpart, för att sälja andelar i en stängd fond. Hans slutsats är att Unionen kontaktat fondförvaltaren i Luxemburg och gjort en slags uppgörelse.

– Det spelar egentligen ingen roll hur de har gjort, en ”avveckling” innebär att man gett upp rätten att få del av en eventuell uppgång i framtiden. Och det värde fonden hade vid krigsutbrottet är i stort sett borta, säger han.

Unionen: Policyn utvärderas löpande

Moskvabörsen är stängd för utländska investerare sedan februari förra året. Hur har ni på Unionen gjort för att ”avveckla” andelarna i Russian Prosperity Fund?

– Avvecklingen har skett genom att ungefär hälften av innehavet har sålts sedan tidigare och återstående försäljning kunde just på grund av att Moskvabörsen varit stängd genomföras först i december 2022.  Det rör sig om ett antal köpare där likvid för försäljningen har tagits emot i stora delar och resterande betalning förväntas komma in i närtid, skriver Sofia Johansson.

Finns det skäl för Unionen att i ljuset av det som hänt se över den etiska bevakningen av fonder och aktier?

– För oss är det en självklarhet att vara observanta på om, och i sådant fall på vilket sätt, vi indirekt lämnar avtryck i andra verksamheter och om en kontroversiell händelse uppdagas i ett bolag som Unionen är ägare i leder det till vidare utredning. Är bedömningen att bolaget systematiskt eller medvetet agerar i konflikt med Unionens investeringskriterier så avslutas ägandet.

Att investera i aktier och fonder innebär alltid en risk. I det här fallet hävdar ekonomiska experter att 470 miljoner kan ha gått förlorade. Hur ser ni på risktagandet och kommer ni att vidta några åtgärder för att det inte sker igen?

– Det är först då försäljning genomförs som man kan konstatera om det blir en vinst eller förlust. Mer korrekt är att säga att investeringens totala värdeutveckling hade blivit ännu högre om försäljningen skett tidigare. När det gäller kapitalförvaltningen i stort tar Unionen ansvar i alla investeringar.  Denna policy kommer fortsatt att utvärderas löpande och justeras vid behov. Den placeringsinstruktion som styr kapitalförvaltningens investeringar revideras också årligen av förbundsstyrelsen*.

Tror ni att investeringen i Russian Prosperity Fund påverkat förtroendet för Unionen?

– Unionen arbetar för ansvarsfulla placeringar och hantering med full respekt för att individer kan ha olika åsikter om vad det innebär. Unionen är en demokratisk organisation och är man medlem har man möjlighet att engagera sig och påverka inriktningen på det förbundet gör. Det är i det här fallet mycket beklagligt att avvecklingen inte skett snabbare då det varit självklart för Unionen att fullfölja den så snart det kunnat ske.