Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Uppdaterad 2022-05-20.
När Ryssland annekterade ukrainska Krimhalvön 2014 införde EU sanktioner som förbjuder långsiktig finansiering av en lång rad ryska bolag. Tre exempel på sanktionslistan är energibolagen Gazprom och Rosneft samt banken Sberbank, företag som de senaste åren delat ut hundratals miljarder i vinst till sin majoritetsägare – den ryska staten. Sanktionerna innebär dock inte att det är förbjudet att investera i aktier i bolagen. (Se faktaruta.)
Russian Prosperity Fund är en fond som är inriktad på den ryska marknaden och på ett antal före detta Sovjetrepubliker. Huvuddelen av fondens ägande ligger just i Sberbank, Rosneft och Gazprom. En genomgång som Kollega gjort av Unionens kapitalplaceringar visar att förbundet haft ett ägande i Russian Prosperity Fund sedan mitten av 1990-talet. Den 31 december 2020, som är den senaste officiella uppgiften, ägde Unionen andelar till ett marknadsvärde på drygt 385 miljoner kronor.
Unionens ledning har avböjt att ställa upp på en intervju angående innehavet i Russian Prosperity Fund. I stället svarar stabschefen Sofia Johansson på Kollegas frågor via mejl.
De här tre bolagen finns med på EU:s sanktionslista sedan 2014 – varför följer Unionen inte den?
– Unionen följer ILO:s åtta kärnkonventioner samt de tio principerna i FN:s Global Compact. Vårt innehav i Russian Prosperity Fund screenas löpande av kapitalförvaltningens samarbetspartner Sustainalytics. Inget bolag i fonden har kommit ut som icke investeringsbara där och av den anledningen varit skäl att sälja fonden.
Enligt Unionen har förbundet sålt hälften av sina andelar i Rysslandsfonden. Att förbundet har kvar ett ägande beror, enligt Sofia Johansson, på långa ledtider som gjorde att försäljningen inte gick igenom innan Moskvabörsen stängde 25 februari.
Jakob König leder initiativet Fair Finance Guide, som granskar hur hållbart banker och pensionsfonder investerar sina pengar. Han utesluter inte att Unionens investeringar indirekt kan ha finansierat Vladimir Putins krig.
– Man har investerat i statskontrollerade bolag som årligen ger stora vinster till den ryska regimen. Då har man också stöttat det ryska krigsmaskineriet, eftersom det och staten är samma sak. Det är problematiskt att investera i Rysslandsfonder, det går inte att ta större risker än så, säger Jakob König.
För Joacim Olsson, vd för organisationen Aktiespararna, rimmar det illa att investera i ett bolag som står Putin nära och som, enligt Olsson, dessutom lämnar en del övrigt att önska ur ett hållbarhetsperspektiv.
– Jag skulle själv aldrig investera i Gazprom och tror att många resonerar på samma sätt. Gazprom är problematiskt inte bara ur ett miljöperspektiv utan på grund av kopplingen till den ryska ledningen, säger han.
Joacim Olsson påpekar att hållbarhetsbegreppet innefattar mer än enbart miljöperspektivet som till exempel arbetsförhållanden och demokratiska aspekter.
– De senaste tio åren har det blivit allt mer no-no att investera i sådant som inte är hållbart. Medlemmarna i Unionen måste ta ställning till vilka värderingar man står för och vad de innebär i instruktioner för dem som förvaltar kapitalet.
Trots att kopplingen mellan bolagen och den ryska staten har varit allmänt känd har Unionen behållit delar av sitt innehav i fonden.
Vad har ni på Unionen för svar till dem som undrar om förbundets kapital indirekt kan ha stöttat den ryska staten?
– Investeringarna gjordes när bedömningen var att Ryssland, efter Sovjetunionens fall, skulle utvecklas i demokratisk riktning och att ryska företag skulle utvecklas ekonomiskt med ökad frihandel och export. Eftersom utvecklingen gått åt ett motsatt håll beslutade Unionen att avveckla ägandet. Det är mycket olyckligt att avvecklingen inte skett tillräckligt snabbt.
Den ryska fonden utgör bara en liten del av Unionens kapitalplaceringar. Totalt har förbundet aktier, fonder och värdepapper till ett värde av över 20 miljarder kronor. Unionens kapitalplaceringar i olika värdepapper syftar främst till att stärka strejkkassan i händelse av en större konflikt på arbetsmarknaden. Jakob König anser att Unionen, och alla andra som nu säljer innehaven i ryska bolag, borde agerat betydligt tidigare.
– Dessa företag har varit på EU:s sanktionslista sedan 2014, Gazprom är inte enbart ett fossilbolag utan äger dessutom statskontrollerad media. Unionen borde ta kontroll och analysera vilket innehav man faktiskt har och kontrollera det mot sin egen policy, säger han.
Joacim Olsson och Jakob König är överens om att värdet på de ryska bolagen i Russian Prosperity Fund i stort sett har utraderats sedan kriget startade. Exakt svar på hur mycket Rysslandsfonden rasat – och hur mycket som återstår av Unionens investering – kommer först den dagen som börsen i Moskva öppnar igen.
Hur ser Unionen på att miljoner kronor sannolikt gått förlorade genom placeringen i Russian Prosperity Fund?
– Dåvarande SIF investerade 20 miljoner kronor i fonden. Innehavet har sedan vuxit till cirka 600 miljoner kronor. Runt hälften av Unionens fondandelar har sålts för 359 miljoner kronor. Det är mycket beklagligt att avvecklingen inte skett snabbare och att värde gått förlorat. Men avvecklingen kommer att fullföljas oavsett, svarar Sofia Johansson på Unionen.
Fondens 10 största innehav är: Gazprom (9,63 %), Lukoil (9,63 %), MHP (7,02 %), Rosneft Oil Co (6,58 %), Petropavlovsk PLC (5,50 %) Bank VTB (4,88%) Sberbank of Russia (4,83 %), MD Medical Group Investments (4,55 %), Magnit PAO (4,36 %), Polymetal International PLC ((4,04 %).
Källa: Financial Times
Gazprom - statskontrollerat energibolaget som äger det största mediabolaget i Ryssland med 38 tv-kanaler och 10 radiostationer. Gazprom tog nyligen över Rysslands största sociala mediekanal VKontakte.
Sberbank - Rysslands största bank, brukar beskrivas som Kremls husbank.
Rosneft Oil Co - statskontrollerat ryskt oljebolag vars vd Igor Setjin står Putin nära.
Sanktionerna innebär att det är förbjudet att förse bolagen med långsiktig finansiering. Det är däremot inte förbjudet att investera i bolagen i form av aktier.
Företagen på EU:s sanktionslista: (fetmarkerade ägs av fonden)
Gazprom Neft (energibolag, majoritetsägt av ryska staten)
Sberbank (bank, majoritetsägt av ryska staten)
Rosneft (energibolag, hälftenägt av ryska staten)
VTB Bank (bank, majoritetsägt av ryska staten)
Gazprombank (bank, majoritetsägt av ryska staten)
VEB (Vnesheconombank) (bank, helägd av ryska staten)
Rosselkhozbank OPK Oboronprom (bank, helägd av ryska staten)
United Aircraft Corporation (vapenbolag, majoritetsägd av ryska staten)
Uralvagonzavod (vapenbolag, majoritetsägd av ryska staten)
Transneft (energibolag, majoritetsägt av ryska staten)
Källa: Fair Finance Guide
Elisabeth Sasse, kanslichef på Unionen, lämnar sitt uppdrag efter sommaren. Den informationen gick förbundet ut med till samtliga anställda under fredagsförmiddagen. Sasse är högsta chef över fackförbundets omkring 1000 anställda personer.
I ett skriftligt meddelande till de anställda förklarar Sasse avgången:
– Det var en annan förbundsstyrelse som rekryterade mig, som då la stor vikt vid min affärsbakgrund. Några år senare, med en ny förbundsstyrelse vid rodret, prioriteras andra egenskaper och drivkrafter än de jag rekryterades för. Det känns därför både naturligt och rätt att jag och Unionen går skilda vägar.
Avgången sker två veckor efter att Unionens andre vice ordförande lämnade sitt uppdrag. Elisabeth Sasse säger till Kollega att "ingenting har hänt" utöver det som står i det kortfattade meddelandet till personalen, och att hennes avgång "verkligen inte" hänger ihop med andre vice ordförandens avgång.
Förbundsordförande Peter Hellberg säger samma sak.
– Jag skulle verkligen vilja trycka på att de inte hänger ihop. Snarare tvärtom, på något vis. Det är djupt olyckligt att de här två sakerna skulle kunna riskera att sammanblandas, för de har verkligen inte alls med varandra att göra, säger Hellberg till Kollega.
Elisabeth Sasse rekryterades 2022. Den största förändring som skett i Unionen sedan dess är att man har fått en ny ordförande. Elisabeth Sasse säger att det inte finns någon personkonflikt mellan henne och den nyvalda ordföranden Peter Hellberg.
– Nej, det finns ingen konflikt alls. Det är en ny ordförande, ett nytt presidium och en ny förbundsstyrelse, det är många nya i förbundsstyrelsen. Det är inte ett dugg konstigt att en förbundsstyrelse måste få välja sin kanslichef.
Sker detta på förbundsstyrelsens initiativ?
– Nej, det står väl också i meddelandet [till de anställda], att vi har pratat om detta ett tag. Vi är helt överens. Det här är helt rimligt och bra.
Unionen har satt ett ambitiöst mål om att vara 50 000 förtroendevalda år 2027. Än så länge går den utvecklingen relativt långsamt. Hänger det ihop med din avgång?
– Nej, det gör det absolut inte.
I meddelandet till de anställda skriver du att den nya förbundsstyrelsen "prioriterar andra egenskaper" än dina. Vad är det för prioriteringar hos den nya styrelsen som du inte kunnat leva upp till?
– Jag tycker att du ska prata med Peter Hellberg om det. Jag tror inte alls att jag inte har kunnat leva upp till andra prioriteringar. Det handlar mer om, precis som det står i meddelandet, vad jag har rekryterats för. De tar en lite annan väg, och då är det så.
Även Peter Hellberg förnekar att det rör sig om en personkonflikt.
– Jag var också en del av den förbundsstyrelse som rekryterade henne. Så nej, det gör det verkligen inte. Vi har haft en väldigt bra dialog under den här perioden sedan jag blev ordförande.
Gällande målet att nå 50 000 förtroendevalda säger han:
– Där tycker vi att vi haft en väldigt bra dialog om det faktum att det går lite långsammare än vi skulle önska, och att det finns planer på hur man ska förändra det arbetet, och så vidare. Så det korta svaret är nej, det är inte det som ligger bakom.
Vad är det för prioriteringar hos den nya förbundsstyrelsen som Elisabeth Sasse inte har kunnat leva upp till?
– Det vi har pratat om är ju att vi vill hitta en ledning, med kanslichef i toppen, som har förmågan att hitta energin i hela organisationen för de förändrade arbetssätt och det vi har beslutat om. Här upplever vi att vi kan få in en ny energi i organisationen, för våra utvecklade mål, om vi gör det här bytet.
Vad är det för mål?
– Det är både att vi har ändrat vår struktur i att definiera den demokratiska organisationens, alltså förtroendevaldas roll, framför allt på regional nivå men även i hela förbundet. Kontra vad kansliet och de anställda ska göra. Förtroendevaldamålet som du påpekade, 50 000 förtroendevalda 2027, är också ett av de absolut viktigaste målen.
– Men sedan handlar det naturligtvis om att vi som Sveriges största fackförbund vill synas och höras och ha ett inflytande som motsvarar det.
Och detta har inte Elisabeth Sasse kunnat uppnå?
– Jo, hon har gjort ett väldigt bra arbete, precis som vi påpekar i pressmeddelandet. Men vi tror att det kan behövas ny energi in i både anställdaorganisationen och förtroendevaldaorganisationen för att ta nästa steg i den här utvecklingen.
Enligt Unionens verksamhetsberättelse för 2023 har kanslichefen ett avtal om avgångsvederlag på motsvarande 18 månadslöner. I samma dokument står att Sasse har en månadslön på 151 000 kronor.
Peter Hellberg bekräftar för Kollega att det är 18 månadslöner som gäller för Elisabeth Sasses avgångsvederlag och att de inte har kommit överens om något ytterligare. Det innebär att kostnaden för Unionen blir minst 2 718 000 kronor, plus sociala avgifter. Om Sasse får ett nytt jobb inom de 18 månaderna räknas avgångsvederlaget av mot den nya lönen.
Elisabeth Sasse har tidigare bland annat varit chef på försäkringsbolaget Folksam. På frågan om vad hon ska göra nu svarar hon:
– Jag har en anställning som är kopplad till ett avtal. Så jag kommer kunna klara mig ett tag. Sedan har jag lite olika trådar som jag drar i. Jag känner mig helt lugn och trygg med det, det kommer gå bra för mig.
Tillförordnad kanslichef blir nu Malin Engström, som kommer från en roll som chef över Unionens regionchefer.
I meddelandet till de anställda säger Peter Hellberg att Unionens förbundsstyrelse kommer ge information om rekryteringen av en ny ordinarie kanslichef "efter sommaren".