Hoppa till huvudinnehåll
Hälsa

Studiopublik

Hur är det att vara studiopublik och hur går det till vid en tv-inspelning?
Eva Karlsson Publicerad

När jag kommer på att man kan vara med i publiken och se Babel, ett av mina favoritprogram, blir jag riktigt sugen. Megastora New York-författaren Paul Auster är på Sverigebesök och den här onsdagsförmiddagen går han att se och lyssna på, helt gratis, på Sveriges Television i Stockholm.     

Folk i olika åldrar kommer till tv-husets reception. Karin Lindahl, praktikant på Babel, prickar av namnen på sin lista. Alla verkar förväntansfulla och jag får en känsla av att vi ska iväg på en charterresa.  

Christina Sandberg är här med en väninna. Hon började som studiopublik i Så ska det låta, det var på Peter Harrysons tid, och därefter blev det Pistvakt, som hon tyckte var ett jätteroligt program. Hon gillar Babel också.

- Sedan jag gick i avtalspension för två år sedan har jag varit på Babel fem eller sex gånger. Det är många i min ålder, mycket damer, men ibland har det också varit hela skolklasser.

Som alla andra står Andreas Andersson tålmodigt och väntar. Han är bibliotekarie på Utbildningsradion och gör det här lite i studiesyfte. Han har varit publik på UR men också statist.

- Det var i ett vetenskapsprogram. Jag var en apa som läste en tidning.

En vakt öppnar dörren. Vår resa börjar, förbi enorma studior som ser ut som flyghangarer.

- Hejsan publiken, jag heter Pernilla och är studioman. Snart ska vi spela in helt spontana skratt och applåder från er.

Hon står framför Babeldekoren som är upplyst men annars folktom och pekar ut var utrymningsvägarna är om larmet skulle gå. Sedan vill hon höra när vi klappar händerna. Sextio personer applåderar. Vi gör det bra tycker hon. Vi får också fnissa och skratta och avslutar med en rungande applåd. Det börjar hetta i händerna.

Programledaren Daniel Sjölin hälsar snabbt på oss och vandrar sedan fram och tillbaka, innesluten i en egen bubbla. Han gymnastiserar käkarna och läser på korten han har i handen.

En anspänning känns i luften. Tre kameramän rullar fram sina kameror. En fjärde kamera skjuts fram på en lång arm över våra huvuden.

En speakerröst presenterar programmet och Daniel Sjölin som tagit en vända ut kommer in igen och nickar åt oss medan vi applåderar.    

Att skriva är en sjukdom, säger Paul Auster efter ett bandat inslag om honom som sänds på en monitor. Han säger att han aldrig skulle råda någon att bli författare. Samtalet mellan honom och Daniel Sjölin är proffsigt, spirituellt och roligt och vi skrattar utan påtryckningar.

- Nu ska vi spela in slutet, säger studiomannen Pernilla.

Paul Auster har bråttom till Arlanda. Författaren Maja Lundgren kommer in medan ett annat inslag visas och en sminkör pudrar hennes ansikte. De båda ska prata om Freud. Maja Lundgrens händer slår mot fåtöljens karmar. Hon letar efter engelska ord.

Maja Lundgen försvinner, Paul Auster flyttar till en annan fåtölj och författarna Jenny Jägerfeldt och Clarence Crafoord kommer in. De är också psykolog respektive psykiater och ska prata Freud, men vi ska inte applådera dem nu, för de ska presenteras först när vi kommer till mitten som ska spelas in i slutet. Nu börjar de med att tipsa om sina favoritböcker.

- Nu får ni låtsats att ni har sett ett väldigt bra inslag, säger Pernilla och vi applåderar åt ingenting.

Fram till nu har jag suttit pigg och alert och tyckt att det har varit jättekul, men diskussionen om Freud känns mindre och mindre fängslande. Jag tappar fokus och börjar tänka på lunch.

Men sedan applåderar vi igen, jag piggnar till och tänker att det är ju riktigt trevligt att vara studiopublik. Jag gör nog om det igen.

När vi går ut står Karin Lindahl, praktikanten, och delar ut var sin svart kasse med Babel-logga. I vanliga fall spelas programmet in på fredagar och hon säger att den här onsdagen har publiken sett lite annorlunda ut.

- Det var inte så många stammisar men desto fler Paul Auster-fans.

Fotnot: Vill du vara publik till inspelningen av ett program eller kanske medverka som statist eller deltagare? Läs mer på Sveriges Televisions och Tv4:s hemsidor.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Kvinna sitter på huk och tittar på en hund, som tittar tillbaka på henne
Hundträning kan räknas som friskvård, men arbetsgivaren gör bedömningen. Emmelie Tilly får bidrag för att träna hunden Exa på Botkyrka Brukshundklubb. Foto: Anders G Warne

Det är en halvsolig dag när Kollega möter upp teamledaren Emmelie Tilly och hennes ena hund, schäfertiken Exa, på Botkyrka Brukshundklubb. I dag ska matte och hund träna brukslydnad, som ingår i hundsporten bruksspår.

Bruksspår innebär att hunden lär sig följa en människodoft i terräng och hitta apporter, alltså utplacerade föremål. Emmelie Tilly har även hönsehunden Ebbe som hon tränar hundsporten specialsök med. Den går ut på att hunden söker efter och markerar en specifik doft i olika miljöer, exempelvis rum, fordon eller utomhusområden.

Hundträningen ger både motion och återhämtning

Emmelie Tilly, porträttbild
Emmelie Tilly. Foto: Anders G Warne.

Emmelie Tilly och hennes hundar tränar två , tre gånger i veckan. Delar av kursavgiften finansierar hon med sitt friskvårdsbidrag.

– Att träna med sin hund är klockren friskvård och jag kan verkligen rekommendera hundägare att använda bidraget till hundsport.

– Man rör sig mycket, är ute i naturen och det är mentalt väldigt avstressande eftersom du bara fokuserar på hunden och kommunikationen er emellan.

Men hon har inte alltid kunnat använda friskvårdspengen på det här sättet. På sin tidigare arbetsplats fick hon avslag till att träna sina hundar. Varför hon blev nekad fick hon aldrig reda på, men hon tror att en anledning kunde vara att arbetsgivaren själv inte kände till sporten eller hade hund.

Förra jobbet sa nej, nya arbetsgivaren sa ja

När Emmelie Tilly i höstas bytte arbetsgivare och hamnade på en hundvänlig arbetsplats var det inga problem att få friskvårdsbidraget hon önskade.

Det var genom sin lokala hundklubb som hon fick reda på att man kunde ansöka om friskvårdsbidrag för att träna sina hundar.

– Det finns en mängd träningsformer man kan göra med sin hund men jag tror att agility (där hunden springer en hinderbana, red:s anm) är vanligast att få friskvårdsbidrag för då det har stått på Skatteverkets specifika lista länge, till skillnad från andra hundsporter.

Skatteverkets lista är borta, men reglerna finns kvar

Listan med exempel på godkända friskvårdsaktiviteter avskaffades dock av Skatteverket för några år sedan. Ansvaret att bedöma vad som räknas som friskvård flyttades från myndigheten till arbetsgivarna. Det enda kravet nu är att det måste handla om motion, kostrådgivning, hälsofrämjande eller avstressande aktiviteter/behandlingar.

Men fullt så enkelt är det alltså inte. Olika aktiviteter kan tolkas på olika sätt beroende på arbetsgivare.

– Så ska det såklart inte vara. Hundsporter är friskvård, det borde varje arbetsgivare förstå, säger Emmelie Tilly.

Regler för friskvårdsbidrag

• Arbetsgivaren bestämmer – utifrån den praxis och lagstiftning som finns – om personalen ska erbjudas ett friskvårdsbidrag.

• Alla i personalen ska erbjudas samma villkor.

• Du får använda friskvårdsbidraget till aktiviteter med inslag av motion eller för behandling som är avstressande eller motverkar ömhet och stelhet.

• Du kan också använda det till kostrådgivning och rådgivning i samband med rökavvänjning.

• Du får inte använda friskvårdsbidraget för att hyra eller köpa utrustning, för medlemsavgifter, teorikurser, diplom, hälsovård, sjukvård eller skönhetsvård.

• Bidraget är på maximalt 5 000 kronor per år.

• För aktiviteter utan inslag av motion, till exempel massage, får aktiviteten kosta maximalt 1 000 kronor per tillfälle för att vara av mindre värde och skattefritt.

Källa och mer info: Skatteverket