Hoppa till huvudinnehåll
Hälsa

Magnus Utvik

Som författare till tio böcker har du fått både bra och dålig kritik, och som recensent i SVT:s Gomorron Sverige berömmer och sågar du andras böcker.
Vilket är värst, att såra någon eller att bli sårad själv?
Eva Karlsson Publicerad

- Värst är att såra någon. Men det går inte som recensent att hela tiden tänka på att författaren inte ska bli sårad. Är en bok dålig är det min plikt mot SVT:s tittare att säga det och motivera det väl.

Om Magnus Utvik har en seg dag hemma och inte orkar läsa, då kan han tvinga sig att skriva. Sedan när han har skrivit två tre timmar tänker han: Nu har jag fyllt dagen med något som jag tycker är vettigt.

- När jag känner en meningslöshet kan jag hitta tillbaka i skrivandet. Förutom familjen är det skapandet som är meningen med livet.

Men en gång i tiden var det en extrem kommunistisk sekt som var meningen i livet för honom. När Magnus Utvik beskriver de tre åren i sin tionde bok Med Stalin som Gud stiger ångesten från boksidorna.

- När jag hade tappat tron på KPS blev jag väldigt deprimerad och gjorde självmordsförsök. Det var som att rycka undan mattan, jag hade ingenting att tro på, jag hade svikit många vänner, jag hade ingen flickvän, jag hade så många betalningsanmärkningar på min lägenhet att jag inte kunde byta till något annat och var tvungen att flytta från Göteborg och hem till Värnamo till mina föräldrar igen.

Men du hittade skrivandet?

- Jag började skriva dikter i tjugoårsåldern. Jag var en riktigt usel poet. Man tror att man bara kan sätta sig ner och skriva men det gäller att läsa mycket och se var ribban ligger. Jag läste Folke Isaksson, Sonja Åkesson, Kristina Lugn, Karl Vennberg, Mare Kandre, lånade hem travar, hämtade inspiration, lärde mig hur man bygger upp en dikt. Sedan plankade jag lite.

Efter ett par diktsamlingar kom du ut med romanen Hata regnet, hata livet, där huvudpersonen flyger till Grekland för att ta livet av sig.

- Ja, det var en riktig ångestbok. Gud vad jag mådde dåligt när jag skrev den. Men när jag hade skrivit klart kände jag mig faktiskt rätt okej. Att skriva är ju samtidigt självterapi.

Du har kallat dig själv för handelsresande i cancer.

- Jag skrev en bok om min fru som hade livmodercancer (Anna, min älskade) och efteråt gjorde jag femtio föredrag. I början lättade det, folk kunde gråta och jag grät själv, jag var alldeles slut efter varje föredrag. Men sedan blev det bara ångest av alltihopa. Mina ord gick ut i publiken och vände tillbaka och träffade mig.

Var alla litteraturkritiker lika välvilligt inställda till romanen som läsarna?

- Jag fick dåliga recensioner i både DN och Aftonbladet och en halvljummen i Expressen. Då sjönk jag rakt igenom jorden. Jag försökte analysera varför de hade skrivit som de hade gjort, men det tog mycket energi. Man måste tänka: den här människan gillar inte min bok, det är okej att jag är ledsen. Sedan får man gå vidare.

- Senare fick jag en bra recension i Svenska Dagbladet så det jämnade upp lite. Men en dålig recension mår man mycket sämre av än vad man blir glad av en bra. Det är synd att det är så, men människan är väl gjord på det sättet.

Är du avundsjuk på dem som säljer mer och får bättre recensioner än du?

- Jag kan vara avundsjuk på alla som är smalare, snyggare och säljer fler böcker än jag. Jag unnar bra författare framgång men jag kan samtidigt vara avundsjuk. Jag är inte rädd för den känslan. Jag tillåter mig att jag har den. Kanske kan avundsamheten lära mig något jag missat att göra i mitt eget liv.

Efter framgångarna med Anna, min älskade sa ditt förlag att du skulle passa på att skriva en bred roman och tjäna pengar.

- De säger aldrig tjäna pengar, men när de säger bredare roman så menar de en bok som har kommersiell potential. Jag försökte att skriva en manlig chick lit men efter hundra sidor lade jag ner det. Jag höll på i flera år och har 600-700 sidor med påbörjade manus. Till slut blev det en tunn bok: Pojke med cyklop. Handlingen är en drömsekvens som jag hittade i ett av manusen.

I prologen till Med Stalin som Gud skriver du: "Jag trodde att det skulle ta två veckor att lämna det bakom mig. Det tog tjugofem år. Därför är det först nu som jag orkar skriva den här boken..."

- Jag går hos en terapeut och jag sa till honom att jag har ingenting att prata om, för jag är färdigterapeutiserad, jag har inga problem, men apropå ingenting, så var jag med i en kommunistisk sekt när jag var ung. Jag sa att jag hade blivit deprimerad när jag inte fick bli fullvärdig medlem och att jag hade tagit två vinare och en halv burk sömntabletter. Det är något som jag har berättat många gånger för många människor "så här är det att vara tjugo". Han sa: "Du kunde ha dött." Då började jag gråta och fick en jävla smärta. Vad var det som hände under de där åren?

- Jag har skämtat om det mycket och folk har sagt det var verkligen ett korkat parti. Men när jag gick in i känslan igen fattade jag hur mycket jag hade trott på de där sakerna och hur mycket press partiet satte på mig när jag var sjutton år. Och hur många vänner jag svek och hur jag fick lura mig själv för att passa in. 

I slutet av boken tackar du bland annat författaren Denise Rudberg. Om du skulle läsa en bok av henne och tycka att den inte håller måttet, vågar du ge den ett dåligt betyg?

- Jag ingår inte i något författarkollektiv och när jag väl träffar en kollega som säger att han eller hon tror på min bokidé så betyder det väldigt mycket för mig. Denise Rudberg är en av dem som har peppat mig men jag tycker att jag kan recensera hennes böcker i alla fall. Annars skulle jag behöva ta bort ett femtiotal författare som jag lärt känna genom åren.

- Om en bok är dålig är det väldigt jobbigt, men mitt uppdrag är att göra en ärlig recension. Jag måste sköta mitt jobb och blir författaren sur så får han faktiskt bli det.

Hör sågade författare av sig till dig?

- Jag har fått mycket skit. Som recensent kan man känna sig väldigt attackerad med hotfulla författare som tror att de skriver nobellitteratur hela tiden.

- Om en recensent sågar mig hör jag inte av mig. Vad skulle det känna till? En recensent blir vansinnig om någon kommer och försöker läxa upp dem. Jag tänker att de får sköta sitt jobb så sköter jag mitt. 

En del recensenter är onödigt elaka och raljerande.

- Det är rätt meningslöst att vara elak som humorvärde. När en recensent är hatisk undrar man alltid vad det är som ligger bakom. 

Har du kollegor och vänner som skickar dig böcker?

- Alldeles för ofta. Min ställning på tv har blivit större och starkare och tv som medium har ett oerhört genomslag. Med repriser och SVT play når vi ut till en kvarts miljon människor. Säger jag att "den här boken är väldigt bra" då kan hela första upplagan försvinna och det känner författarna till.

- Jag har goda vänner som frågar om de får skicka sin bok till mig och jag svarar "ja visst". Jag tycker att vi är färdiga där. Men två veckor senare hör de av sig igen: "Har du kollat i boken, har du läst den?" Då svarar jag som jag brukar, att jag inte har hunnit läsa och att jag heller inte har beslutat mig än om jag ska recensera den. Jag säger också att jag får hem tjugo böcker i veckan och recenserar bara tre eller fyra böcker varannan vecka, så om jag inte tar upp deras bok så är det inte för att jag vill vara elak. Men en del slutar aldrig, det kan bli fem sex propåer, men ju mer de tjatar, desto mindre vill jag läsa deras bok. Är de riktigt sura kan de ringa hem till mig när de är småfulla en fredagskväll.

Vad säger de då?

- Jag har blivit anklagad för att vara allierad med de stora bokförlagen. Många ger ut på eget förlag eller på ett litet förlag, de böckerna kan vara lika bra, men då blir det väl så att de måste sköta marknadsföringen själva och är mera på.

- Det har hänt att man vill muta mig med fem fina flaskor vin. Det här är den tråkigaste sidan av recensionsjobbet. Både vänner, författarkollegor och andra som ger ut på eget förlag kan bli rätt aggressiva. De kan göra nästan vad som helst för att jag pratar om deras bok i fem minuter.

Hur tänker du när du väljer ut recensionsböckerna?

- Jag bestämmer först böckerna för att få en bra mix i tv-rutan och därefter läser jag dem. Alla som sitter framför tv:n ska känna att jag tar upp olika genrer och att det finns något för dem. Vissa böcker skulle jag inte ha valt att läsa själv, som några erotiska romaner som säljer väldigt bra just nu och som därför är intressanta att ta upp som fenomen. Men de är dåligt skrivna, det är bara Birgitta Stenberg som kan göra det bra.

 - Jag har också en press från redaktionen att inte vara för akademisk. Skulle jag bara ta upp böcker som är intressanta för mig själv skulle det bli mycket politik, psykologi och diktsamlingar.

Vad gör du med alla böcker?

- Jag har så mycket böcker hemma att min fru blir alldeles galen. Vi har kanske femtio hyllmeter, mer går inte att spara. När jag var ung hade jag ett romantiskt förhållande till böcker, men nu är det som att få godis varje dag eller som att bada i champagne. Det blir inget mysigt till slut.

- Böckerna är som arbetsmaterial och jag gör anteckningar i dem. De jag inte vill recensera eller spara skickar jag tillbaka till SVT. Det brukar bli tjugo kassar till varje jul och sommar.

Vad jobbar du med just nu?

- Jag jobbar med en bok om Hans Scheike och de kvinnor som lever med honom.

- Jag läser Martin Gelins augustnominerade bok Den amerikanska högern. Jag ska inte recensera den i SVT men den skulle få en femma. Otroligt viktig bok.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Kvinna sitter på huk och tittar på en hund, som tittar tillbaka på henne
Hundträning kan räknas som friskvård, men arbetsgivaren gör bedömningen. Emmelie Tilly får bidrag för att träna hunden Exa på Botkyrka Brukshundklubb. Foto: Anders G Warne

Det är en halvsolig dag när Kollega möter upp teamledaren Emmelie Tilly och hennes ena hund, schäfertiken Exa, på Botkyrka Brukshundklubb. I dag ska matte och hund träna brukslydnad, som ingår i hundsporten bruksspår.

Bruksspår innebär att hunden lär sig följa en människodoft i terräng och hitta apporter, alltså utplacerade föremål. Emmelie Tilly har även hönsehunden Ebbe som hon tränar hundsporten specialsök med. Den går ut på att hunden söker efter och markerar en specifik doft i olika miljöer, exempelvis rum, fordon eller utomhusområden.

Hundträningen ger både motion och återhämtning

Emmelie Tilly, porträttbild
Emmelie Tilly. Foto: Anders G Warne.

Emmelie Tilly och hennes hundar tränar två , tre gånger i veckan. Delar av kursavgiften finansierar hon med sitt friskvårdsbidrag.

– Att träna med sin hund är klockren friskvård och jag kan verkligen rekommendera hundägare att använda bidraget till hundsport.

– Man rör sig mycket, är ute i naturen och det är mentalt väldigt avstressande eftersom du bara fokuserar på hunden och kommunikationen er emellan.

Men hon har inte alltid kunnat använda friskvårdspengen på det här sättet. På sin tidigare arbetsplats fick hon avslag till att träna sina hundar. Varför hon blev nekad fick hon aldrig reda på, men hon tror att en anledning kunde vara att arbetsgivaren själv inte kände till sporten eller hade hund.

Förra jobbet sa nej, nya arbetsgivaren sa ja

När Emmelie Tilly i höstas bytte arbetsgivare och hamnade på en hundvänlig arbetsplats var det inga problem att få friskvårdsbidraget hon önskade.

Det var genom sin lokala hundklubb som hon fick reda på att man kunde ansöka om friskvårdsbidrag för att träna sina hundar.

– Det finns en mängd träningsformer man kan göra med sin hund men jag tror att agility (där hunden springer en hinderbana, red:s anm) är vanligast att få friskvårdsbidrag för då det har stått på Skatteverkets specifika lista länge, till skillnad från andra hundsporter.

Skatteverkets lista är borta, men reglerna finns kvar

Listan med exempel på godkända friskvårdsaktiviteter avskaffades dock av Skatteverket för några år sedan. Ansvaret att bedöma vad som räknas som friskvård flyttades från myndigheten till arbetsgivarna. Det enda kravet nu är att det måste handla om motion, kostrådgivning, hälsofrämjande eller avstressande aktiviteter/behandlingar.

Men fullt så enkelt är det alltså inte. Olika aktiviteter kan tolkas på olika sätt beroende på arbetsgivare.

– Så ska det såklart inte vara. Hundsporter är friskvård, det borde varje arbetsgivare förstå, säger Emmelie Tilly.

Regler för friskvårdsbidrag

• Arbetsgivaren bestämmer – utifrån den praxis och lagstiftning som finns – om personalen ska erbjudas ett friskvårdsbidrag.

• Alla i personalen ska erbjudas samma villkor.

• Du får använda friskvårdsbidraget till aktiviteter med inslag av motion eller för behandling som är avstressande eller motverkar ömhet och stelhet.

• Du kan också använda det till kostrådgivning och rådgivning i samband med rökavvänjning.

• Du får inte använda friskvårdsbidraget för att hyra eller köpa utrustning, för medlemsavgifter, teorikurser, diplom, hälsovård, sjukvård eller skönhetsvård.

• Bidraget är på maximalt 5 000 kronor per år.

• För aktiviteter utan inslag av motion, till exempel massage, får aktiviteten kosta maximalt 1 000 kronor per tillfälle för att vara av mindre värde och skattefritt.

Källa och mer info: Skatteverket

Hälsa

Så minskar du drickandet efter sommaren

Vi dricker mer alkohol under sommaren än under resten av året. När semestern är slut är det smart att återgå till gamla vanor. Här är tipsen som hjälper dig att dricka mindre.
Elisabeth Brising, David Österberg Publicerad 3 augusti 2026, kl 06:01
Personer som grillar och skålar
Blev det lite för många glas vin under semestern? Här är sex tips som hjälper dig att minska din alkoholkonsumtion. Eller är det kanske dags för en vit månad? Colourbox

Systembolagets försäljning är som högst under juni, juli och augusti. Sommar, ledighet och grillkvällar leder lätt till fler öl, drinkar och rosévinsglas än annars. Enligt en undersökning från organisationen IQ dricker fyra av tio varannan dag eller oftare under semestern.

De flesta klarar att öka sin alkoholkonsumtion tillfälligt utan att hamna i ett riskbruk. Om det är svårt kan det vara smart att reflektera kring varför du dricker, enligt Moa Carlstedt, behandlare på öppenvården i Malmö.

– Funktionen av alkohol är olika för alla vi möter, men det kan vara bra att reflektera kring: Varför dricker jag? I vilka situationer? Undviker du att göra saker du behöver eller vill eller tycker du att det är svårt att hålla dig till planen för hur mycket du tänkt dricka, har hon tidigare sagt till Kollega.

Tips för att minska alkoholkonsumtion

Hon har sex tips för den som vill minska sin alkoholkonsumtion efter semestern:

  • Kartlägg hur drickandet sett ut under semestern. Hur har det sett ut senaste veckan?
  • Hur skulle du vilja att det ser ut?
  • Gör en tydlig konkret plan. Sätt upp egna mål för antal glas per vecka och vid vilka tillfällen.
  • Planera in aktiviteter som inte är alkoholrelaterade som träning eller andra fritidsintressen utan alkohol.
  • Varva alkohol med goda alkoholfria alternativ.
  • Om du märker att det är svårt att minska drickandet – sök hjälp och stöd. 

Ta en vit månad efter sommaren

Ett annat alternativ är att ta en vit månad. Även det ger en möjlighet att reflektera över ditt drickande och kanske förändra dina vanor. Dessutom ger en vit månad positiva och mätbara förändringar för både den fysiska och psykiska hälsan.

– Du blir mer alert, klarare i tanken och sover bättre. Minnet såväl som det rationella tänkandet förbättras. En vit månad ger genomgående positiva fysiska förändringar. Blodtryck och kolesterol, som är riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdomar sjunker. Levervärdena blir bättre. Dessutom håller de goda effekterna i sig under sig lång tid, har Sven Andréasson, professor emeritus och verksam vid Riddargatan 1, en mottagning för alkohol och hälsa i Stockholm, tidigare sagt till Kollega.

5 fördelar med en alkoholpaus

1. Hjärnan får vila. Alkohol leder till förändringar i hjärnan och i princip alla funktioner påverkas. Men hjärnan återhämtar sig i de flesta fall.

2. Bättre psykiskt mående. Du blir piggare och får mer gjort. Oro, ångest och depression dämpas.

3. Bättre sömn. Alkohol gör att sömnen blir ytligare och den välgörande djupsömnen försvinner. Det gör att du blir trött dagen efter.

4. Mer frihet. Det finns saker du inte kan göra när du har druckit, som att köra bil eller gå på gym. Många undviker också andra människor när de druckit. Handlingsfriheten ökar när du är nykter.

5. Bättre hälsa. Redan efter någon vecka märker du förbättringar när det gäller exempelvis blodtryck och långdragna infektioner.

Källa: Riddargatan 1

Hälsa

Jakten på kantarellerna - så hittar hon skogens guld

Att gå den extra milen lönar sig – både i svampletandet och på jobbet, tycker kommunikationsstrategen Viktoria Stenberg Lindquist. Plötsligt står kantarellerna där.
Elisabeth Brising Publicerad 30 juli 2026, kl 06:02
Viktoria Stenberg Lindquist hittar kantareller.jpg
Här tänker jag inte på jobbet. Svampletaren Viktoria Stenberg Lindquist tycker envisheten i skogen lönar sig i längden. Foto: Daniel Scheer

När blev du svampintresserad?

– Efter en intensiv och påfrestande tid i mitt liv med barnen och mycket på jobbet. Jag upptäckte att skogen gav mig en känsla av lugn och ro som jag behövde. Jag och min vuxna systerson började plocka ihop, det var ett bra kantarellår och lite trendigt – alla snackade om svamp. Jag uppvuxen i byn Tjautjas utanför Gällivare, så skog och natur har alltid varit en stor del av mitt liv.

Vad är bäst med att plocka svamp?

– Det är fantastiskt att bara vara ute och röra sig i skogsmiljön, men jag behöver också ett mål och något att göra för att inte bli uttråkad. Det finns en viss spänning i att gå och leta efter saker. Man vet vad man vill uppnå – bakom den där granen är kanske ett kantarellställe och så hittar du ett – då får du en kick.

Har du kommit hem tomhänt?

– I början hittade vi knappt något alls, men sedan förstod vi var vi skulle åka och leta. Ett tips är att googla på i vilken miljö svampen trivs.

 Googla på i vilken miljö svampen trivs.

Vilka är favoriterna?

– Förutom kantareller är det blek taggsvamp och svart trumpetsvamp när jag plockar själv. Men jag har hittat rödgul trumpetsvamp och karljohan också. Sedan är tryffel otrolig smakmässigt, men det går väl bara att hitta på Gotland och Öland.

Är det inte svårt att se skillnad på farliga och ätliga svampar?

– Jo, det kan vara svårt och jag plockar bara svamp jag känner till väl. I början ställde jag frågor och lade upp bilder i en Facebookgrupp – och fick hjälp att artbestämma dem. De i gruppen är superduktiga. Det är eget ansvar vad du plockar, du ska definitivt inte äta något du är osäker på.

Hur klarar du myggen?

– Myggmedel behövs, annars går det inte, och sedan får man ignorera dem. Mygg har varit närvarande hela mitt liv. Men jag vill ha hyfsat väder vid svampplockning, inget regn och det är bra om det blåser – då blir det färre mygg.

Finns det egenskaper som chef som du har användning av i skogen?

– Faktiskt. Gå den extra milen, det är alltid en superbra idé som lönar sig. Orka jobba på, gå en halvtimme till, så kommer det där kantarellstället.

Blir du mest avkopplad eller exalterad av svampletandet?

– Både och. Jag blir absolut avkopplad. Men jag får en kick när jag hittar ett bra svampställe.

Vad gör du med all svamp?

– Ingenting går till spillo. Om det blir över ger jag till grannar och andra som inte kan plocka själva. Trumpetsvampen torkar jag och kantarellerna fryser jag in. Vi älskar svamp och äter det ofta. Barnen säger att de inte gillar det, men de tar ändå lite extra kantarellsås. Jag hittar gärna på egna svamprecept också. Kantarellpizza är ett tips - jättegott med lite rödpang till. 

VIKTORIA STENBERG LINDQUIST

GÖR: Founder & Creative Lead på Rising Stories Kommunikation, tidigare marknadschef på Clockwork. 

BOR: I Gävle.

FRITIDSINTRESSEN: Mat och dryck, fiske, resa och familjen förstås.