Hoppa till huvudinnehåll
Hälsa

Bästa löpupplevelsen

Någon sorts strapats måste till för att man ska känna det där härliga efteråt. Det framgår av läsarbidragen i Kollegas tävling nr 2/2013.
Eva Karlsson Publicerad 15 april 2013, kl 08:01

Följande fem vinnare får ett par Sneaker Balls med posten. Grattis! 

    

Intensivpass och smällkallt

Min bästa löpupplevelse är med Military Training intensivpass i smällkalla januari 2011. Nybörjare var jag och helt otränad. Tog mig upp och ned för isiga backar, påhejad av dem i gruppen. Wow! Vilken träningsvärk jag hade i låren i flera dagar efteråt!

// Katja Jakobsson

   

Mitt första Midnattslopp

Man är nervös, man har hört mycket om banan att den är svår, man blir mera nervös. Man står där på startlinjen, peppar sig att det fixar sig, det ska gå bra det här. Förberedelserna inför loppet är utmärkta, har fått många kilometer under skorna. Startögonblicket kommer. Man känner hur människor runt om en blir tysta och pang så går starten.

Min plan är att inte ta i för hårt utan känna att jag hela tiden har lite mer att ge om det behövs.

Fram till backarna vid Sofia kyrka går det bra, lite ryckigt då vi springer olika fort, folk stannar, maskeradgruppen är före vår startgrupp och de tar plats på gatorna. Men backarna vid kyrkan, där har jag det lilla extra att ge, det känns bra. Senare kommer ytterligare två sega backar och här har jag också mer att ge.

Jag springer in på en tid precis över timmen. Har massor av energi kvar i kroppen och det känns jättehäftigt. Skulle ha kunnat fortsatt en stund till som det kändes. Efter denna min bästa löpupplevelse har det blivit ännu ett midnattslopp i Stockholm och nu i sommar blir det midnattsloppet i Göteborg med nya utmaningar och backar...

// Catrine Dahlberg

  

Känslan efteråt var kanon

Min bästa löpupplevelse var när jag för första gången sprang för och i ett lag, det handlade om Vårruset. Tidigare hade jag bara sprungit "solo". Före loppet skickade vi träningstips till varandra och vi tog gemensamma löparrundor. På plats peppade vi varandra och mottot var - Le och ha kul. Resultatet var inte det viktiga.

När vi kom i mål grattade vi varandra till en bra prestation och åt den gemensamma goda picknicken! En underbar samvaro och ett härligt lopp och känslan i kroppen efteråt var kanon!

// Jessica Sundberg

  

Rena sagolandskapet

Min bästa löpupplevelse var när vi sprang i höstas med min löpargrupp Freeflow. Det var 14 minus, ut på slingan i snön och vi vek av från elljusspåret, men det var ljust ändå! Månen lyste upp stigen och man såg snölandskapet och rimfrosten och snön på grenarna, i rena tystnaden. Rena sagolandskapet - nästan obeskrivbar känsla, och där kom vi löpare lubbande.

// Mats Jeppsson

   

Blodomloppet både bäst och sämst

Mitt bästa respektive sämsta löparminne är när jag sprang blodomloppet med jobbet i Stockholm förra våren, som är det första loppet jag har sprungit. Jag hade skadat mitt ena knä i en skidolycka ett och ett halvt år tidigare, men jag tänkte att det inte skulle vara något hinder.

Efter att jag hade anmält mig till tävlingen hann mitt knä bli värre och jag kunde inte träna så mycket. Loppet blev jobbigt eftersom jag hade ont och jag kunde inte springa så fort som jag visste att jag egentligen kunde.

När jag inte hade så långt kvar till mål stod min pojkvän och ropade och hejade på mig och då fick jag ett sådant glädjerus och adrenalinkick att jag säkert sprang dubbelt så snabbt. Det var en sådan härlig känsla att komma i mål och att jag hade någon där som mötte mig och att jag klarade att genomföra loppet utan att behöva stanna någon gång på grund av värken. När vi hade gått i mål hade vi en mysig picknick ihop.

En månad senare fick jag reda på att korsbandet hade gått av helt. Vid operationen togs även en tredjedel av menisken. Nu har knäet läkt, jag tränar för fullt och är redo för nya lopp!

// Annika Owén

Eva Karlsson