Älskar du frågesport?
Då har du tur. Idag publicerar vi vårt påskquiz - och varje fredag kommer ett nytt. Lycka till!
Då har du tur. Idag publicerar vi vårt påskquiz - och varje fredag kommer ett nytt. Lycka till!
Hur känner man igen en långpendlare? Svar: Det är den där kollegan som kommer till jobbet som en urvriden trasa, inte sällan överviktig och singel, sannolikt arg och frustrerad.
Att pendla är att dö en smula – forskning visar faktiskt att pendling kan förkorta livet. (Och då har man ändå inte snuddat vid de lättare sjukdomar som gärna sprider sig mellan kraxande och snörvlande medpassagerare i en överfull buss eller tågvagn.)
Under de senaste 30 åren har fler och fler anställda börjat pendla. Enligt Statistiska Centralbyrån, SCB, pendlar närmare 1,6 miljoner personer dagligen till sina jobb i Sverige (vissa även utanför landets gränser). SCB:s definition på pendling är dock bred – man räknar in alla som tar sig över kommungränsen för att jobba, vilket kan få till följd att även de som har fem minuters promenad till sina jobb betraktas som pendlare.
Erika Sandow, kulturgeograf vid Umeå universitet, har forskat kring pendling och då koncentrerat sig på anställda som hade mer än 45 minuters resväg från dörr till dörr, vilket var 11 procent av alla anställda i landet när undersökningen gjordes.
– Pendlingen ökar stadigt eftersom arbetsmarknaden har utvecklats i den riktningen. Vill man ha jobb som matchar ens kvalifikationer måste man ofta pendla, säger Erika Sandow.
Hon har undersökt pendlingens effekter på inkomst och relationer och funnit att pendlare skiljer sig oftare än andra. Under en tioårsperiod löper pendlarna 40 procents högre risk att deras förhållande ska spricka.
– Pendlingen tar tid från annat och det får sociala konsekvenser. Samtidigt finns det naturligtvis många pendlare som får livspusslet att gå ihop.
En studie vid Lunds universitet visar att pendlare också löper högre risk att drabbas av stress och sömnsvårigheter och är mindre socialt aktiva än de som slipper trängas i kollektivtrafiken, reta upp sig på medpassagerare eller våndas i en bilkö.
Kristoffer Mattisson, doktor i folkhälsovetenskap vid avdelningen för arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet, har i sin forskning sett att ju längre restid man har, desto mer negativa effekter blir det av pendlingen. Och det gäller oavsett om man pendlar kollektivt eller med bil.
För att ha hälsan i behåll menar forskarna att man ska försöka använda restiden till något meningsfullt.
– Man måste hitta strategier för att hantera pendlingen och dess konsekvenser, säger Erika Sandow.
Att det finns bra, fungerande kollektivtrafik hjälper pendlarna att få ihop sina livspussel, menar hon. Men arbetsgivarna kan också bidra till att göra tillvaron smidigare för anställda med lång resväg:
– Arbetsgivarna kan låta pendlingen ingå i arbetstiden för dem som kan jobba under resan till och från jobbet. De kan också ge större möjligheter för anställda att jobba hemifrån om arbetsuppgifterna tillåter det, säger Erika Sandow.
NORBERG–AVESTA
PATRIK SUNDELL
Pendlar: Med bil.
Sedan: Tolv år.
Restid: 20 minuter.
Kostnad: Bensinen går på en tusenlapp i månaden.
På önskelistan: Bättre väg från Norberg till Borlänge dit jag måste åka ibland. Om det fanns en bra cykelväg mellan Norberg och Avesta skulle jag faktiskt cykla.
Pendla livet ut?: Ja, med nya vägen känns 20 minuter knappt som en belastning.
UPPSALA–STOCKHOLM
RAGNHILD ODIN
Pendlar: Med tåg.
Sedan: Tio år.
Restid: Cirka en timme från dörr till dörr – när allt klaffar.
Kostnad: 2 071 kronor i månaden.
På önskelistan: Fler spår mellan Uppsala och Stockholm, så att systemet blir mindre sårbart om något krånglar. Nyare tåg och lite mobiltäckning skulle heller inte skada.
Pendla livet ut?: Ja, det kan jag tänka mig.
LINKÖPING–NORRKÖPING
ULF ANDERSSON
Pendlar: Med tåg och buss.
Sedan: Snart uppe i tolv år.
Restid: En timme med cykel, tåg och buss.
Kostnad: Cirka 750 kr i månaden, eller runt 9 000 kronor med årskort.
På önskelistan: Att tågen går i tid – men det gör de för det mesta. Och att jobbet skulle ligga på gångavstånd.
Pendla livet ut?: Nej, det skulle jag vilja slippa.
FALKENBERG–MÖLNDAL
CAIZA ALMÉN WRANNING
Pendlar: Med tåg.
Sedan: 16 år.
Restid: En timme och 25 minuter.
Kostnad: 2 200 kronor i månaden.
På önskelistan: Att få ett jobb inom promenadavstånd från hemmet!
Pendla livet ut?: Nej, det har jag svårt att tänka mig.
Plötsligt är det är ljust när vi går till jobbet och ljust när vi kommer hem. Våra vintertrötta kroppar fylls med energi och glädje.
Men för ungefär 15 procent av befolkningen blir det precis tvärtom. Man känner sig mosig, nere och trött, får svårt att sova och tappar motivationen att göra roliga saker. Årstidsbunden depression eller nedstämdhet förknippas oftast med hösten och mörkret. Men vårljuset kan också vara en utmaning för många.
En trolig hypotes är att den biologiska klockan hamnar i ofas när dagarna bli längre och ljusare. Det i sin tur påverkar hormoner och humör. Därför kan de som känner sig trötta under våren också ha något svårare att anpassa sig till sommartid.
–Man tror att kroppen inte riktigt är redo för skiftningar med ljusförändringarna, det i kombination med en sårbarhet för depression. Men en annan aspekt är också att många känner en press på att våren ska vara en nystart, vi ska vara glada och sociala. Och så känner man inte alls så, säger psykologen Martina Nelson.
Det varierar från person till person hur hårt man drabbas. Majoriteten drabbas inte av en regelrätt diagnosticerad depression. Ungefär en till två procent blir så pass dåliga att de till exempel inte klarar av att gå till jobbet. Då behöver man ibland behandlas med till exempel KBT, ljusterapi och antidepressiva läkemedel.
För alla andra vårtrötta själar finns relativt enkla medel att ta till för att må bättre.
– Det låter kanske tråkigt men det handlar om att hålla rutiner så gott det går. Försök att inte ändra på dygnsrytmen, lägg dig och vakna ungefär samma tid. Det är också viktigt att röra på sig och ät regelbunden och bra mat, säger Martina Nelson.
Utgå heller inte ifrån att alla i din omgivning känner sig pigga på våren, det minskar den sociala stressen. Och på arbetsplatsen kan vi alla göra en insats som kan hjälpa en kollega som inte mår så bra tycker Martina Nelson.
– Försök att komma ut en stund varje dag, kanske på lunchen. Ta en kaffe eller picknik ihop när det är ljust ute. Det kan kännas motigt men i längden mår vi bra av det.
Något mer man kan göra?
– Kom ihåg att du inte ensam om må så här och vårtröttheten går ofta över efter några veckor.