Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
En dag tittar jag in på fik efter fik för att bilda mig en uppfattning. Vissa är för mörka för att jag ska lockas att sätta mig och jobba, andra är för folktomma. När jag kommer in på det femte kaféet, som ligger i Kulturhuset, känner jag en energi strömma från fokuserande kafébordsjobbare och jag vill omedelbart sätta mig där och skriva min artikel om att jobba från kafé.
En kaffe och en liten semla senare har jag fortfarande inte kommit på ett enda ord. Men utanför, nere på Sergels torg, står två män i stora jackor med huvor och beter sig lite underligt. Vad tänker de göra?
Projektledaren Kerstin sitter vid ett fönsterbord och skriver vant och koncentrerat. Går det bra att störa? Jodå, säger hon. Ja, hon jobbar från fik två tre gånger i veckan. Hon väljer olika kaféer nästan varje gång. De måste ligga nära en t-bana och de får inte spela musik.
Annika hör också till dem som gillar att sitta på fik och jobba:
- Det ger mig en extra skjuts och jag får ofta mycket gjort. Jag uppskattar att ha sorl runt omkring mig utan att någon adresserar mig. Att ibland bli adresserad är också ett trevligt inslag och jag tycker att det är lite marknadsföring för min firma att sitta ute och jobba. Andra ser att jag är aktiv.
Det som är negativt är att hon inte kan sitta hur länge som helst.
- Man måste packa ihop sina grejer för att gå på toa och det är sällan det går att göra telefonintervjuer i sorliga miljöer.
Hur länge får man sitta med en kopp?
Jag frågar personal på sex ställen och alla svarar att de inte tror att det finns någon policy om hur länge en kaffe räcker. Man måste handla något förstås.
Tycker ni om att ha arbetande gäster?
- Det är kul. Vi har skylten "Free WiFi" på dörren och det är en bra inlockare. Vi har stammisar varje dag, säger en.
Några veckor senare minns jag mitt tomma jobba på fik-dokument, skäms lite, och åker till Söder och går in på första, bästa nästan fullsatta kafé. Här surrar ett tiotal datorer från olika bord.
Det tar bara några minuter att göra slut på en cappuccino och en bulle för 58 kronor. Nu ska jag skriva. Till vänster om mig sitter fyra killar. En säger till de övriga tre: "Hon är halvjapanska så hon kan hoppa in och hjälpa oss." Jag lutar mig åt deras håll. Vad kan hon hjälpa dem med?
Jag har fel taktik. Dessutom kommer det bara att bli dyrt.
Mannen till höger sitter och skriver på sin laptop. Får man störa? Joakim Westerlund är lärare på psykologiska institutionen vid Stockholms universitet. Han vill ha omväxling från skolmiljön men har svårt att jobba hemma. Därför blir det olika kaféer runt om i stan, företrädesvis på förmiddagen, en eller en och en halv timme åt gången. På eftermiddagarna är det ofta för mycket folk.
- Jag vet inte var jag ska sitta i förväg, jag brukar ta en promenad på några kilometer och bestämmer mig för stunden var jag ska gå in. Gamla sortens konditorier med fin inredning tycker jag bäst om men jag gillar olika typer.
På vägen ut pratar jag med Helene som sitter uppflugen på en barstol med tillhörande högt bord. Hon har ingen arbetsplats. Nästan varje veckodag, även helger ibland, jobbar hon två tre timmar åt gången på olika fik.
- Vet jag att jag inte ska ta emot några telefonsamtal väljer jag ibland att gå till ett bibliotek.
Väntar hon däremot känsliga samtal jobbar hon hemma. Men annars känns det för isolerat. Helene behöver ombyte.
- Musik är okej men ljudnivån måste vara jämn, det ska vara som ett sorl. Kommer någon för nära så att jag kan urskilja vad de säger måste jag gå därifrån.
Och det är precis vad jag gör. När fikat var slut började det genast krypa i benen. Det är lite som när jag ska skriva hemma eller på redaktionen. Jag sitter och glor på skärmen, sedan måste jag hoppa upp och gå en sväng. Blir det något bra tänkt långt borta i korridoren skyndar jag mig tillbaka och skriver ner det. Sakta och mödosamt blir det till slut en artikel.
Fotnot: Undersökningarna som jag refererar till är dels en amerikansk studie som DN skrev om i maj 2012, dels en ny undersökning från Regus.
I den amerikanska studien fick trehundra studenter i tre grupper lösa olika typer av kreativa uppgifter. Gruppen som placerades i kafémiljö nådde resultat som var 35 procent högre än grupperna som löste uppgifterna med högt bakgrundsljud respektive utan ljud.
"Är kaféet verkligen ett idealiskt ställe att arbeta från" frågade Regus 26 000 personer från näringslivet i över nittio länder. "Svaret är ett rungande nej", skriver de i ett pressmeddelande. "Vi inser alla att det är bra att kunna titta in på ett kafé när du är ute och rör på dig och få lite arbete gjort, skicka e-post eller ha ett snabbt möte med en kund. Men deltagarna i undersökningen var mycket tydliga med att kaféer inte kan vara normen, eftersom de varken är produktiva, säkra eller professionella arbetsplatser."
I listan över nackdelar med kaféarbete finns högljudda gäster som stör telefonsamtal och avsaknaden av skrivare, skannrar och vanlig kontorsutrustning. 60 procent av fyrtiotalisterna avfärdar kaféet som en professionell plats för kundmöten medan 48 procent av generation Y är emot.
Redan i slutet på oktober tappar många av oss fart, när dagarna blir allt mörkare och vi inser hur många månader det är kvar innan ljuset återvänder. Nedstämdheten kommer som ett brev på posten, energin sinar och tröttheten eskalerar, vilket ofta resulterar i mindre ork – både hemma och på jobbet.
Även ämnesomsättningen påverkas, och typiska symtom när höstmörkret inträder är ökat sockersug, viktuppgång och obalanser i hjärnans signalsystem, som i sin tur orsakar nedstämdheten.
Men det finns flera bra knep och metoder att ta till för att må bättre, menar ljus- och sömnforskaren Arne Lowden som har skrivit en bok i ämnet, Överlev vintern.
Han betonar vikten av återhämtning och att man försöker förlägga sin arbetstid därefter.
– Vilket så klart kan vara svårt för dem som arbetar i skift, men då är det viktigt att man sprider på tiderna. Jobbar man väldigt sent är det inte optimalt att stiga upp väldigt tidigt. Mindre än fem timmars sömn är svårt att klara av för hjärnan, säger Arne Lowden och berättar att EU i höstas
införde regeln att personal inom vård och omsorg bör ha elva timmars vila mellan arbetspass för att få tid till återhämtning.
Arne Lowden menar att det även är stor skillnad på ljus och ljus.
– Vår kropp är beroende av dagsljus för att må bra. Och elektriskt ljus, som vi oftast får vintertid, är inte på lång väg lika effektivt som dagsljus.
Han förklarar att anledningen till det är att dagsljuset innehåller alla ljusets våglängder, vilket inte en vanlig arbetslampa gör.
– En arbetslampa ger omkring 500 lux i ljusstyrka, men det ljus som når dina ögon när du tittar rakt fram är betydligt svagare. Om du i stället går fram till ett fönster och tittar ut mitt på dagen vintertid får du minst 1 000 lux till ögonen. Då inser man att dagsljuset alltid har bättre kvalitet och högre styrka än en vanlig kontorslampa.
I boken beskriver Arne Lowden också hur fastighetsbolag efter pandemin lockades av idén att inrätta utomhuskontor i anslutning till sina inomhuskontor.
– Många anställda har ju redan erfarenhet av aktivitetsbaserade kontor och var vana vid att ofta byta plats. Dessutom kan de ha varierande arbetsuppgifter som stundtals tillåter dem att arbeta utomhus.
Han ser klara fördelar med att förlägga en del av sitt arbete utomhus.
– Att sitta naturnära minskar stress, ger avslappning och återhämtning. Genom att gå ut och jobba en stund blir arbetet mer varierat, samtidigt som immunförsvaret stärks och hjärnan stimuleras till ökad tankeverksamhet och kreativitet.
Med stor sannolikhet kommer utomhuskontor att bli mer vanliga framöver. Och det gäller även dem som arbetar hemifrån, tror ljusforskaren.
– Arbetar man hemma och har turen att ha en balkong, altan eller uteplats är det en bra idé att försöka arbeta där en stund varje dag när det är ljust ute.
Han förordar det även vintertid.
– Skaffa bara ett sittunderlag.
Ett annat råd Arne Lowden ger alla distansarbetare är att ta jobbsamtalen utomhus och att ha flera platser i bostaden att växla mellan där man kan jobba.
– Det ger både hjärnan och kroppen stimulans och är bra rent ergonomiskt.
Är det då någon skillnad på när det är som bäst att vistas utomhus?
– Ja, det är det. För oss på nordliga breddgrader är det bra att veta att hudens möjlighet att bilda D-vitamin gynnas av ett ljus som drar mot blått. Eftersom det inträffar på förmiddagen är det ”nyttigare” att vara ute i solen då. På eftermiddagen blir ljuset rödare.
Att ljusbrist påverkar humöret är nog de flesta beredda att skriva under på. Arne Lowden berättar om en svensk studie som jämförde förhållandena i Sverige, England, Argentina och Saudiarabien genom att personer som arbetade inomhus fick skatta sitt humör vid olika årstider.
– Resultaten visade tydligt att i länder nära ekvatorn hade man en jämn humörkurva över hela året. I Sverige och i England var humöret bättre på sommaren och mycket sämre på vintern.
Så om en kollega eller chef inte är på sitt bästa humör en vinterdag be då hen att ta lite frisk luft eller gå fram till ett fönster. Dagsljuset har uppenbarligen större inflytande än vad många av oss tror.
Text: KATARINA MARKIEWICZ
1. Sitt nära ett fönster när du jobbar. Reservera en fönsterplats till de medarbetare som är extra morgontrötta.
2. Be om en ljushörna med extra stark belysning om du är extra beroende av ljus.
3. Möten och samtal utomhus.
4. Föreslå ett utomhuskontor. Till exempel i ett växthus med infravärme, sittmöjlighet och internet på gården.
5.Kontakta ditt arbetsplatsombud och se till att man utvärderar ljuset på din arbetsplats genom ljusmätningar. Har allmänbelysningen på din arbetsplats fullspektrumljus? Hur har man reducerat bländningen? Hur är kontrasterna till exempel mellan datorskärm och ljuset vid sidan om?
Källa: Arne Lowden