Hoppa till huvudinnehåll
Fackligt

50 000 nya fackliga ombud ett tufft mål

Fler unionenmedlemmar saknar facklig representation på sin arbetsplats i dag än när förbundet bildades.
Efter två olika medlemsmöten är man något närmare målet på 50 000 fötroendevalda år 2027.
Johanna Rovira Publicerad
Mötesbord med sex personer runt omkring. Vid kortändan sitter Johan Robertsson, regional utvecklare, Unionen, Uppland.
Snart ska företaget få se på andra bullar. Johan Robertsson, regional utvecklare i Unionen Uppland, har just lyckats få två medlemmar att ställa upp som förtroendevalda. Foto: Staffan Claesson.
Johan Robertsson.

En efter en droppar medlemmarna in i det sprillans nyinredda mötesrummet på ett mellanstort företag i Norduppland. Den regionala utvecklaren Johan Robertson lägger upp sina medhavda bullar på ett fat och stolarna går snabbt åt – fler får baxas in från det intilliggande lunchrummet och cirkeln kring bordet blir allt vidare för att alla ska få plats.

 Det är verkligen jätteroligt att så många har kommit, säger Johan Robertson och trugar de 13 medlemmarna att ta för sig av bullarna.

Medlemmarna är först ganska avvaktande, ingen tar någon bulle, men Johan Robertson låter sig inte avskräckas utan pratar om Unionen, ställer frågor om företaget och talar om sitt favoritämne: arbetsmiljö.

När han frågar om hur arbetsmiljön fungerar på företaget säger en medlem:

 Vi kanske ska stänga dörren?

Stökig arbetsplats

Stämningen i rummet ändras märkbart när dörren till korridoren där ledningen sitter, stängts. Det visar sig ha varit en ganska stökig arbetsplats, även om medlemmarna hoppas på att de nytillträdda cheferna nu ska ställa saker och ting till rätta och förhoppningsvis också vara mer närvarande.

 Jag har bokstavligt talat jagat min förre chef ut på gatorna för att få något besked, säger en medlem. 

Det är stökigt i mer än en bemärkelse – en annan medlem berättar att toaletterna bara städats en gång sedan man flyttade in en månad tidigare.

  Kan arbetsgivarna verkligen kräva att vi städar toaletterna? frågar hon skeptiskt.

Frågorna till Johan haglar och det diskuteras allt från arbetstid och övertid till befattningsbeskrivningar, löner, lönesamtal, skyldigheter och rättigheter. Det visar sig att hälften av medlemmarna fortfarande är provanställda och att det råder delade meningar om vad som gäller på företaget, eftersom de fyra cheferna lämnat helt olika besked.

 Jag hör ju när jag lyssnar på er att det finns mycket som är oklart här och det finns mycket ett arbetsmiljöombud skulle kunna göra. Arbetsmiljölagen betonar att det ska finnas ett skyddsombud, eller arbetsmiljöombud som vi kallar det, på alla arbetsplatser där de är minst fem anställda.

Frivilligt arbetsmiljöombud

Möte med blivande förtroendevalda.

Emma Sjöblom, en av medlemmarna som är tillsvidareanställd, räcker upp handen och åtar sig rollen som Arbetsmiljöombud, AMO.

 Jag tror ni skulle behöva vara två. Väljer man ett arbetsplatsombud, APO, med informationsmandat så innebär det att Unionen har en kontaktperson på arbetsplatsen och att den personen vid behov kan stötta ombudsmannen vid en eventuell förhandling. Särskilt nu, när ni ska få nya chefer är det ett ypperligt tillfälle att välja ombud, säger Johan Robertsson.

Rebecka Olsson säger att hon kan tänka sig att ställa upp som APO och hon och Emma väljs enhälligt och formellt till ombud.

Två förtroendevalda närmare målet på 50 000 ombud således.

Det är ett oerhört tufft mål Unionen satt upp, konstaterar Johan Robertson efter mötet.

 Vi har väl aldrig varit i närheten av den siffran och personligen undrar jag hur vi ska nå det. Därmed inte sagt att vi inte ska försöka. Det är så viktigt att vi har lokala ombud eftersom det är de som känner arbetsplatsen bäst.

 Jag tror inte heller det finns någon universallösning på hur vi ska nå målet. Det som krävs är hårt arbete och hur vi kan motivera anställda, få dem att inse att förtroendeuppdraget är ett jättebra sätt att få inflytande på arbetsplatsen.

Techbranschen svårflirtad

Ibland kan motivationen komma från andra håll än fackets. Efter år av ganska tröstlöst uppvaktande i techbranschen, vars anställda inte visat intresse för vare sig klubb eller avtal eftersom de varit nöjda med sina villkor, verkar det som att proppen har lossnat. Kanske tack vare viss turbulens i branschen.

När Spotify kontaktar oss om att bilda klubb hugger jag som en kobra

Henry Catalini Smith. Foto: Freddy Billqvist.

Klarna bildade klubb redan 2020 men den nuvarande klubbordföranden Sen Kanner, och hennes fackliga kamp på företaget i somras, kom att fungera som inspiration för medlemmar på Spotify, som börjat anamma tanken på kollektivavtal.

 Jag googlade kollektivavtal, fick upp en Kollegaartikel om Klarna och tog kontakt med Sen Kanner. Hennes hjälp har betytt oerhört mycket, säger Henry Catalini Smith, klubbordförande på Spotify.

Även Björn Larm, gruppchef på Unionen Stockholm, lovordar Sen Kanner och beskriver henne som en gudomlig kraft.

Hugger som en kobra

Björn Larm.

 När Spotify kontaktar oss om att bilda klubb hugger jag som en kobra. Vi har sedan det troligtvis mest välbesökta klubbildningsmötet i Unionens historia, säger Björn Larm.

Mötet hålls digitalt för 128 medlemmar och Sen Kanner är inbjuden för att berätta vad man kan förvänta sig som förtroendevald. Förbundets mål är att bilda klubb och Björn Larm och hans medarbetare har förhoppningar om att välja åtminstone fem personer till styrelsen, för att kunna fylla på med suppleanter vid senare tillfälle.  

Men de förhoppningarna kommer snart på skam.

 Det är sådant tryck under mötet, att vi raskt ändrar antalet platser i styrelsen till nio. De platserna fylls direkt och sedan träder en till medlem fram och får bli suppleant, berättar Björn Larm.

Tio förtroendevalda närmare målet således.

Sen Kanner, klubordförande Klarna,

Sen Kanner menar att det är uppenbart att Klarnaklubben fungerar som en förebild i branschen och hoppas att Klarna tillsammans med Spotify kan sätta trend.

 Inget ont om Unionens arbete, men det finns definitivt mer att göra inom techbranschen. Det är en stor utmaning eftersom många av oss kommer från andra länder och inte ser vitsen med facket. 

 Fast å andra sidan har jag svenskfödda kollegor som inte heller ser behovet av fackligt arbete, lägger hon till.

1. Hur är det att vara ensam som förtroendevald?
2. Varför är ni inte fler engagerade tror du?

HANS NYLUND, arbetsplatsombud på Nammo Sweden AB, Vingåker.
 

1. Ja, det kan vara rätt ensamt i den här rollen. Det vore roligt att ha en klubb så att man var fler som kunde diskutera saker och ting, men hittills har intresset varit svalt.
2. Jag vet inte vad det kan bero på. Kanske känner man att man inte har tid och har nog med sitt jobb. En del kanske är rädda för att stöta sig med ledningen, men det är jag för gammal för att bry mig om.

 

 

SUSANN STRÖM, arbetsplatsombud på Ovako Hallstahammar AB.

1. Det fungerar bra, men ibland skulle man vilja ha någon annan att bolla med. Då kontaktar jag Unionen eller pratar med Metallklubben här på företaget.

2. Metallklubben är stark på vårt företag och delar med sig av information. Vi är inte så många tjänstemän som tillhör Unionen så behovet av att bilda klubb har inte känts så stort.

 

 

MARIA WENSTRÖM, Skene Järn AB.

1. Det funkar ändå rätt okej, men det är klart att det alltid är roligare att vara fler. Framtiden ser ljus ut, en nyanställd kille berättade häromdagen att han varit aktiv i klubben på sin tidigare arbetsplats och var intresserad av att fortsätta med fackligt arbete.

2. Det beror först och främst på tidsbrist, stress och att vi ska vara så effektiva hela tiden. Många tycker att de inte hinner med sitt jobb som det är.

 

 

 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Fackligt

Hon enar fack i 27 länder

Kan facket påverka beslut som fattas i helt andra länder? Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet att det går – och hur man gör.
Noa Söderberg Publicerad 31 januari 2025, kl 06:00
Kvinna sitter med hörlurar och en laptop
Karin Åberg, vice ordförande i klubben på Ericsson i Kista ser stora fördelar med ett gemensamt europeiskt företagsråd som kan ena fack i flera länder. Foto: Anders G. Warne

Europa är stort. Många företag rör sig fritt över landsgränserna. Ett av dem är Ericsson, som har kontor i alla 27 EU-länder. Samtidigt vill facket kunna påverka beslut som rör ditt jobb. Men hur gör man det när den som bestämmer i en viss fråga sitter på andra sidan kontinenten?

Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet hur: man bildar ett europeiskt företagsråd – på engelska ”European works council”, EWC.

Där möts fackliga från alla EU-länder som företaget finns i. Tanken är att förändringar som påverkar många anställda ska diskuteras gemensamt. När de fackliga har snackat ihop sig möter de arbetsgivaren i ett ännu större möte.

På en arbetsplats som Ericsson är det inga småsaker som avhandlas.

– Vi blev konsulterade när företaget skulle ta fram en ny uppförandekod. Det är ett dokument som alla anställda och alla underleverantörer skriver under. Vi föreslog att införa rätten att bli representerad av en facklig företrädare eller någon i ett arbetsråd (motsvarighet till fackklubb i vissa europeiska länder, reds. anm.). Företaget skrev in det, säger Karin Åberg.

Stora nedskärningspaket och förändringar av bolagets yrkesbeskrivningar är andra exempel på saker som har tagits upp i Ericssons EWC.

Facken har ingen förhandlingsrätt

Men vad gör man om man inte kommer överens? Facken har ingen direkt förhandlingsrätt på det sätt som finns i svenska medbestämmandelagen, mbl. I stället ska arbetstagarna ”konsulteras”.

Företagsråden har inte heller uppstått som en direkt följd av facklig kamp, utan på grund av EU-politikers idéer om att ländernas ekonomier ska knytas ihop. Därför får man ha en lite annorlunda strategi i EWC-diskussionerna, menar Karin Åberg.

– Man får påverka mer indirekt. Det handlar om att få företagsledningen att själv tänka: ”Jaha, man kanske skulle kunna göra på ett annat sätt”. Det är lite speciellt, inte som i en vanlig förhandling där man säger ”gör så.”

För att få tyngd bakom sina förslag måste därför arbetstagarna – som ofta härstammar från olika fackliga traditioner – komma överens. Snart kan de få lite hjälp på traven direkt från EU-maskineriets hjärta. EU-kommissionen har nämligen meddelat att de vill göra det svårare för företag att strunta i EWC-reglerna.

Snart blir det svårare för företag att strunta i reglerna

Alla företag som har minst 1 000 anställda, och över 150 anställda i minst två EU-länder, måste skapa ett EWC om de som jobbar där ber om det. Det är dock inte ovanligt att allting sedan fastnar i bråk om formalia och mötesstruktur. Målet med de nya reglerna är att det ska bli mer kännbara böter för bolag som sinkar processen.

Några sådana problem finns inte på Ericsson, enligt Karin Åberg. De har ett avtal om hur EWC-arbetet ska gå till som har gällt i sin nuvarande form sedan 2011. Trots det händer det att kugghjulen kärvar när hon och hennes kollegor ska konsulteras om nya och känsliga frågor.

– Jag tror att fler och fler, både på den fackliga sidan och på företagarsidan, inser att det här kan vara rätt bra. Men det är naturligtvis inte utan problem. Ibland muttrar vi rätt rejält över hur det fungerar, säger Karin Åberg.

Reglerna gäller i EU och EES

  • Reglerna om europeiska företagsråd gäller, förutom i EU:s 27 medlemsländer, också i de länder som är anslutna till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Hit hör Norge, Island och Liechtenstein. Ericsson har kontor i Norge.