Hoppa till huvudinnehåll
Fackligt

50 000 nya fackliga ombud ett tufft mål

Fler unionenmedlemmar saknar facklig representation på sin arbetsplats i dag än när förbundet bildades.
Efter två olika medlemsmöten är man något närmare målet på 50 000 fötroendevalda år 2027.
Johanna Rovira Publicerad
Mötesbord med sex personer runt omkring. Vid kortändan sitter Johan Robertsson, regional utvecklare, Unionen, Uppland.
Snart ska företaget få se på andra bullar. Johan Robertsson, regional utvecklare i Unionen Uppland, har just lyckats få två medlemmar att ställa upp som förtroendevalda. Foto: Staffan Claesson.
Johan Robertsson.

En efter en droppar medlemmarna in i det sprillans nyinredda mötesrummet på ett mellanstort företag i Norduppland. Den regionala utvecklaren Johan Robertson lägger upp sina medhavda bullar på ett fat och stolarna går snabbt åt – fler får baxas in från det intilliggande lunchrummet och cirkeln kring bordet blir allt vidare för att alla ska få plats.

 Det är verkligen jätteroligt att så många har kommit, säger Johan Robertson och trugar de 13 medlemmarna att ta för sig av bullarna.

Medlemmarna är först ganska avvaktande, ingen tar någon bulle, men Johan Robertson låter sig inte avskräckas utan pratar om Unionen, ställer frågor om företaget och talar om sitt favoritämne: arbetsmiljö.

När han frågar om hur arbetsmiljön fungerar på företaget säger en medlem:

 Vi kanske ska stänga dörren?

Stökig arbetsplats

Stämningen i rummet ändras märkbart när dörren till korridoren där ledningen sitter, stängts. Det visar sig ha varit en ganska stökig arbetsplats, även om medlemmarna hoppas på att de nytillträdda cheferna nu ska ställa saker och ting till rätta och förhoppningsvis också vara mer närvarande.

 Jag har bokstavligt talat jagat min förre chef ut på gatorna för att få något besked, säger en medlem. 

Det är stökigt i mer än en bemärkelse – en annan medlem berättar att toaletterna bara städats en gång sedan man flyttade in en månad tidigare.

  Kan arbetsgivarna verkligen kräva att vi städar toaletterna? frågar hon skeptiskt.

Frågorna till Johan haglar och det diskuteras allt från arbetstid och övertid till befattningsbeskrivningar, löner, lönesamtal, skyldigheter och rättigheter. Det visar sig att hälften av medlemmarna fortfarande är provanställda och att det råder delade meningar om vad som gäller på företaget, eftersom de fyra cheferna lämnat helt olika besked.

 Jag hör ju när jag lyssnar på er att det finns mycket som är oklart här och det finns mycket ett arbetsmiljöombud skulle kunna göra. Arbetsmiljölagen betonar att det ska finnas ett skyddsombud, eller arbetsmiljöombud som vi kallar det, på alla arbetsplatser där de är minst fem anställda.

Frivilligt arbetsmiljöombud

Möte med blivande förtroendevalda.

Emma Sjöblom, en av medlemmarna som är tillsvidareanställd, räcker upp handen och åtar sig rollen som Arbetsmiljöombud, AMO.

 Jag tror ni skulle behöva vara två. Väljer man ett arbetsplatsombud, APO, med informationsmandat så innebär det att Unionen har en kontaktperson på arbetsplatsen och att den personen vid behov kan stötta ombudsmannen vid en eventuell förhandling. Särskilt nu, när ni ska få nya chefer är det ett ypperligt tillfälle att välja ombud, säger Johan Robertsson.

Rebecka Olsson säger att hon kan tänka sig att ställa upp som APO och hon och Emma väljs enhälligt och formellt till ombud.

Två förtroendevalda närmare målet på 50 000 ombud således.

Det är ett oerhört tufft mål Unionen satt upp, konstaterar Johan Robertson efter mötet.

 Vi har väl aldrig varit i närheten av den siffran och personligen undrar jag hur vi ska nå det. Därmed inte sagt att vi inte ska försöka. Det är så viktigt att vi har lokala ombud eftersom det är de som känner arbetsplatsen bäst.

 Jag tror inte heller det finns någon universallösning på hur vi ska nå målet. Det som krävs är hårt arbete och hur vi kan motivera anställda, få dem att inse att förtroendeuppdraget är ett jättebra sätt att få inflytande på arbetsplatsen.

Techbranschen svårflirtad

Ibland kan motivationen komma från andra håll än fackets. Efter år av ganska tröstlöst uppvaktande i techbranschen, vars anställda inte visat intresse för vare sig klubb eller avtal eftersom de varit nöjda med sina villkor, verkar det som att proppen har lossnat. Kanske tack vare viss turbulens i branschen.

När Spotify kontaktar oss om att bilda klubb hugger jag som en kobra

Henry Catalini Smith. Foto: Freddy Billqvist.

Klarna bildade klubb redan 2020 men den nuvarande klubbordföranden Sen Kanner, och hennes fackliga kamp på företaget i somras, kom att fungera som inspiration för medlemmar på Spotify, som börjat anamma tanken på kollektivavtal.

 Jag googlade kollektivavtal, fick upp en Kollegaartikel om Klarna och tog kontakt med Sen Kanner. Hennes hjälp har betytt oerhört mycket, säger Henry Catalini Smith, klubbordförande på Spotify.

Även Björn Larm, gruppchef på Unionen Stockholm, lovordar Sen Kanner och beskriver henne som en gudomlig kraft.

Hugger som en kobra

Björn Larm.

 När Spotify kontaktar oss om att bilda klubb hugger jag som en kobra. Vi har sedan det troligtvis mest välbesökta klubbildningsmötet i Unionens historia, säger Björn Larm.

Mötet hålls digitalt för 128 medlemmar och Sen Kanner är inbjuden för att berätta vad man kan förvänta sig som förtroendevald. Förbundets mål är att bilda klubb och Björn Larm och hans medarbetare har förhoppningar om att välja åtminstone fem personer till styrelsen, för att kunna fylla på med suppleanter vid senare tillfälle.  

Men de förhoppningarna kommer snart på skam.

 Det är sådant tryck under mötet, att vi raskt ändrar antalet platser i styrelsen till nio. De platserna fylls direkt och sedan träder en till medlem fram och får bli suppleant, berättar Björn Larm.

Tio förtroendevalda närmare målet således.

Sen Kanner, klubordförande Klarna,

Sen Kanner menar att det är uppenbart att Klarnaklubben fungerar som en förebild i branschen och hoppas att Klarna tillsammans med Spotify kan sätta trend.

 Inget ont om Unionens arbete, men det finns definitivt mer att göra inom techbranschen. Det är en stor utmaning eftersom många av oss kommer från andra länder och inte ser vitsen med facket. 

 Fast å andra sidan har jag svenskfödda kollegor som inte heller ser behovet av fackligt arbete, lägger hon till.

1. Hur är det att vara ensam som förtroendevald?
2. Varför är ni inte fler engagerade tror du?

HANS NYLUND, arbetsplatsombud på Nammo Sweden AB, Vingåker.
 

1. Ja, det kan vara rätt ensamt i den här rollen. Det vore roligt att ha en klubb så att man var fler som kunde diskutera saker och ting, men hittills har intresset varit svalt.
2. Jag vet inte vad det kan bero på. Kanske känner man att man inte har tid och har nog med sitt jobb. En del kanske är rädda för att stöta sig med ledningen, men det är jag för gammal för att bry mig om.

 

 

SUSANN STRÖM, arbetsplatsombud på Ovako Hallstahammar AB.

1. Det fungerar bra, men ibland skulle man vilja ha någon annan att bolla med. Då kontaktar jag Unionen eller pratar med Metallklubben här på företaget.

2. Metallklubben är stark på vårt företag och delar med sig av information. Vi är inte så många tjänstemän som tillhör Unionen så behovet av att bilda klubb har inte känts så stort.

 

 

MARIA WENSTRÖM, Skene Järn AB.

1. Det funkar ändå rätt okej, men det är klart att det alltid är roligare att vara fler. Framtiden ser ljus ut, en nyanställd kille berättade häromdagen att han varit aktiv i klubben på sin tidigare arbetsplats och var intresserad av att fortsätta med fackligt arbete.

2. Det beror först och främst på tidsbrist, stress och att vi ska vara så effektiva hela tiden. Många tycker att de inte hinner med sitt jobb som det är.

 

 

 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Fackligt

Fackliga Caroline Nordström: Mer snabbfotat med riksklubb

När statliga Almi omorganiserades startade Unionens medlemmar en gemensam riksklubb – för att kunna jobba effektivare med det fackliga. ”Jag gillar att förhandla”, säger Caroline Nordström, klubbordförande på Almi i Linköping.
Elisabeth Brising Publicerad 5 februari 2026, kl 09:15
Caroline Nordström sitter i en fönsterkarm
Caroline Nordström är ordförande i Unionens fackklubb på Almi i Linköping. Hon tycker att det fackliga arbetet blivit mycket mer effektivt sedan de startade riksklubb. Foto John Sandlund

Caroline Nordström är affärsutvecklare på Almi i Östergötland. På kontoret i Linköping hade de haft en stark fackklubb sedan början av 1990-talet. Men 2025 hände något.

– Vi gick från att vara 20 anställda i vårt gamla bolag till 100. Då tänkte vi att det kanske var dags att bilda en ny riksklubb. Även om vi jobbar i olika län kan vi förhandla om organisatoriska frågor ihop, säger Caroline Nordström, initiativtagare och ordförande i Unionens nya riksklubb på Almi.

Jag skriker nog lite högre än de andra

Hon har jobbat här i tre år, men det fackliga engagemanget har funnits längre. Tio år inom Unionen och i ett annat fack innan dess.

Caroline Nordström. Foto: John Sandlund

– Jag har en fot inom arbetsrätt och halkade tidigt in på fackliga frågor. Jag är orädd, vågar säga vad jag tycker och tänker och tar inget som personlig kritik. Jag skriker nog lite högre än de andra och gillar att förhandla. Oavsett om det går som man tänkt eller inte ger det alltid en nya erfarenheter, säger hon.

Olika kontor - samma fackliga gemenskap

Tanken med en riksklubb är att få till ett smidigare sätt att kommunicera, fatta beslut och ha en dialog med arbetsgivaren för anställda på samma företag, men på orter i olika län.

– Det är en ren effektivisering för snabbare kommunikationsvägar, säger Caroline Nordström.

Det var efter ett klubbstyrelsebeslut som hon tog kontakt med de andra kontorens fackklubbar och arbetstagarrepresentanter förra året.

– Vi frågade om de var intresserade. Vi i Linköping såg en vinning, men man måste ju ha en ödmjukhet för att alla kanske inte vill. Men alla var väldigt eniga om att det här var ett bra alternativ.

Östra Mellansverige samlade ihop sig 

På ett medlemsmöte i somras beslöt de att bilda riksklubben Östra Mellansverige. Caroline Nordström tog kontakt med Unionens regionkontor och fick hjälp med det praktiska. Vissa kontor hade inte haft fackklubb innan, bara arbetsmiljöombud, och nu skulle de bli del av något nytt.

– Utmaningen när man går från en inarbetad klubb där alla känner alla och man blir större är: Hur ska vi kommunicera och göra alla medlemmar delaktiga? Så att inte information bara hamnar hos oss i styrelsen och stannar där, säger Caroline Nordström.

Har ni redan kunnat sett några positiva effekter än av riksklubben?

– Ja, det blir lättare att jobba fackligt när man inte behöver vänta in alla lokala beslut. Förhandlingarna blir väldigt positiva när man kan sitta med en representant för varje kontor. Och om det är lokala frågor kan man förhandla det där och vid behov bolla med styrelsen.

Hur är dialogen med Almis chefer?

– Det är ganska lätt att driva fackligt arbete här, det är en stående punkt på personalmöten och vi har avstämning med vår vd varje månad. Jag kan ringa och bolla en fråga. ”Högt i tak” må vara en klyscha, men det är väldigt lättarbetat och då blir det roligt och mycket gjort.

Vilka frågor har ni förhandlat?

– Omorganisationen. Anställda och chefer som får nya roller, ett nytt organisationsträd och grupper som förändras.

Vilken hjälp har du fått av Unionens regionkontor?

– Ovärderligt stöd. Vi har arbetat tätt med dem. De har även varit med fysiskt i rummet vid de stora förhandlingarna. Ombudsmän har gått igenom vår förhandlingsframställan innan och suttit med och kollat att vi inte har glömt något juridiskt.

ALMI OCH UNIONENS RIKSKLUBB

➧ Almi är ett statligt och regionalt ägt bolag som stöttar små och medelstora företag och innovatörer.

➧ Har 42 kontor över hela Sverige, med 500 anställda.

➧ Förra året omorganiserades Almis bolagsstruktur från 16 till 8 enheter. Då valde några Unionenklubbar att bilda riksklubb – en lokal fackklubb för flera arbetsplatser i olika landskap (alltså inte en helt rikstäckande klubb).