Hoppa till huvudinnehåll
Fackligt

Efter nedgången – Unionen satsar på 50 000 fackligt aktiva

Antalet förtroendevalda på arbetsplatserna har minskat drastiskt. Nu vill Unionen vända trenden med ett ambitiöst mål: år 2027 ska 50 000 medlemmar vara fackligt aktiva.
Elisabeth Brising Publicerad 23 maj 2022, kl 07:00
Unionens logga (till vänster), grupp av människor lägger sina som händer på varandras (till höger).
Unionen vill ha 50 000 förtroendevalda till år 2027. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT, Shutterstock

Vi är många – vi är starka. Eller? Antalet förtroendevalda i Unionen har minskat med nästan 20 procent på elva år, från 36 000 ombud år 2009 till 29 000 år 2020.

Nu ska trenden brytas och de fackliga ombuden i stället bli 50 000 till slutet av 2027 - det vill säga drygt 20 000 fler på arbetsplatserna inom fem år.

Det är inget snack om att det är ett tufft mål som är satt för att sporra oss, säger Martin Linder, ordförande för Unionens förbundsstyrelse.

Han har inget enkelt svar på varför det blivit allt svårare att få medlemmarna att engagera sig.

Det är inget unikt för oss, utan de flesta idéburna organisationers förtroendevalda har minskat i antal senaste åren. Men det får inte heller bli en ursäkt. Vi vill utmana det, säger Martin Linder.

Grunden i "den svenska modellen"

Att ha en stark lokal förankring av fackombud på arbetsplatserna är en grundbult i den svenska modellen, säger han.

Vi vill bygga facklig styrka för att kunna påverka medlemmarnas arbetsliv. Då behöver vi ha ett starkt inflytande på alla nivåer. Både på den nationella, branschnivån och arbetsplatsnivån. Inflytandet lokalt bärs av många och duktiga förtroendevalda.

”Den svenska modellen” innebär att fackförbund och arbetsgivare gör upp om arbetsmarknadens villkor utan politikerna. Men det kräver tre pusselbitar: många medlemmar i facket, många arbetsplatser med kollektivavtal och många fackligt aktiva för att ge organisationen legitimitet.

Unionen ska bygga på medlemsengagemang, säger Martin Linder.  

Andelen medlemmar som har tillgång till lokala fackombud har minskat från 61 procent till 51 procent på tio år enligt Unionens beräkningar. Nästan varannan medlem står därmed utan en lokal facklig representant. Samtidigt har medlemsantalet i Unionen ökat med framgångsrika kampanjer och en pandemi som gjorde fler osäkra på sin anställningstrygghet.

Stress och tidsbrist kan ligga bakom tappet

Exakt hur Unionen ska lyckas få drygt 20 000 privata tjänstemän att bli fackombud de närmaste åren är inte klart än, men det kommer kräva fokuserat arbete, enligt ordföranden. Han tror bristen på tid och stressen i yrkeslivet är en orsak till att färre tar uppdrag och bildar klubb på jobbet.

Vi som förbund ska driva på mot arbetsgivare så att de skapar förutsättningar för fackligt förtroendevalda. Vi behöver också arbeta med hur Unionen lockar fler förtroendevalda och ger dem rätt kompetens och utbildning. Att vi stöttar dem i uppdraget med effektiva lösningar för administration till exempel.

Det började med att 35 män spontant sittstrejkade i gruvan i Svappavaara. De kände sig helt utanför, att alla beslut som påverkade dem togs någon annanstans.”

Så skriver journalisten Jonas Nordling om gruvstrejken i december 1969 i sin bok Den svagaste länken. Han beskriver strejken som ett startskott för lagar om lokalt inflytande på jobbet, men pekar samtidigt på att 100 000 aktiva fackombud försvunnit från de svenska arbetsplatserna sedan mitten av 90-talet, enligt officiell statistik.

"Signalerar inte fackligt engagemang"

Jonas Nordling, före detta ordförande i Journalistförbundet, tycker bristen på förtroendevalda är den svenska modellens stora ödesfråga. Han tror att fackens fokus på att locka och behålla medlemmar genom att erbjuda försäkringslösningar och förmåner har varit kontraproduktiv.

Jonas Nordling.

Marknadsföringen som varit framgångsrik i att värva medlemmar för Unionen signalerar samtidigt inte fackligt engagemang. Medlemmen får uppfattningen att någon annan kommer med hjälp, i stället för känslan av kraft att hjälpa sig själv.

Det behövs nya generationer som ser vikten av lokalt fackligt arbete säger Jonas Nordling: 

Tanken med dagens regelverk är att vi ska kunna välja några bland oss själva på jobbet för att föra vår talan. Om det inte längre är möjligt kommer hela modellen utmanas. 

Nordling påpekar att oron över bristande engagemang också delas av arbetsgivare som vill ha en tydlig facklig part att förhandla med för att slippa  detaljerad lagstiftning och toppstyrning från politikerna.

Samtidigt tror han att om medlemsstarka Unionen lyckas få fler fackligt aktiva runtom i landet kan det ge en vitaliserande effekt som sprider sig till andra fackförbund.

"Vi kan inte heller ta medlemskapet för givet"

Unionens ordförande Martin Linder säger sig beredd att lyssna till Nordling, men tycker att få fler att bli medlemmar och att öka antalet aktiva är två olika frågor.

Det behöver inte vara ett motsatt förhållande. Vi måste lyckas med båda. Vi är det förbund som växt mest, men vi kan inte heller ta medlemskapet för givet.

Han tycker att Unionens medlemsökning senaste åren är en bedrift som visar att förbundet kan prestera mot ett högt uppsatt mål.

Tidigare har man sagt att bli fler är omöjligt. Nu fokuserar vi på att lyckas med det här.

Fackligt

Likabehandlingsombud värnar allas lika värde

På Norautron i Vänersborg sitter uppfattningen om allas lika värde i väggarna. Därmed inte sagt att likabehandlingsombudet Mikael Flink kan slappna av.
Johanna Rovira Publicerad 16 november 2022, kl 06:00
Mikael Flink och Anna Åkerström.
Ingenjör och likabehandlingsombud Mikael Flink tillsammans med Anna Åkerström, ombudsman på Unionen i Trollhättan. Foto: Kent Eng

I regionen Skaraborg/Väst har Unionen jobbat aktivt med att lyfta uppdraget som likabehandlingsombud och på några år lyckats fördubbla antalet ombud, coronapandemin till trots.

För ingenjören Mikael Flink på Norautron i Vänersborg, var det ett självklart beslut att axla rollen som likabehandlingsombud för fyra år sedan.

 – Det här är frågor jag brinner för. Att vi alla är lika och ska behandlas lika, är ju själva grunden i den fackliga tanken, säger Mikael Flink, som numera också är klubbordförande på Norautron.

Så särskilt betungande har rollen som likabehandlingsombud inte varit hittills. Likabehandling är inget Mikael Flink behöver ta strid för, det finns en god samsyn med arbetsgivaren. Till exempel är det nolltolerans mot all form av mobbing och trakasserier.

Rasmus Paludan utlöste diskussion

– Nyligen uppstod en diskussion om vanhelgande av koranen i samband med att Rasmus Paludan var i Trollhättan, och en anställd gick över gränsen. Uttalandet var ämnat som ett skämt, men det var grovt och arbetsgivaren reagerade snabbt och var tydlig med sådant hör inte hemma här.

Det är framför allt vid rekryteringar som Mikael Flink ser störst behov av att ge arbetsgivaren en knuff i rätt riktning. Företaget, som tillverkar elektronikprodukter av alla de slag, befinner sig i en expansiv fas och anställer för fulla muggar. 

– Vi har en övervikt av män, framför allt på den administrativa sidan, så vi skriver i våra annonser att vi helst ser kvinnliga sökanden. Men det är inte helt lätt i den här branschen.

Likabehandling är inte helt lätt. Även om principen om allas lika värde genomsyrar kulturen på Norautron, och det inte finns särskilt mycket som skaver, konstaterar Mikael Flink att allt inte är svart eller vitt och det kan därför vara svårt att navigera.

– Men blir jag osäker på något så frågar jag min styrelse och sedan Anna Åkerström. 

Unionenombudsman stöttar

Anna Åkerström är ombudsman på Unionen i Trollhättan och den som tillsammans med kollegan David Jering, stöttar likabehandlingsombuden i deras arbete och bjuder in till regelbundna nätverksträffar och utbildningar. Under pandemin har dock dessa skett digitalt.

– Många anser att likabehandlingsfrågorna gott kan ligga på arbetsmiljöombudet, men rollerna går något isär. Dessutom kan det vara bra att vara två, alltså ett likabehandlingsombud och ett arbetsmiljöombud för att kunna bolla frågorna mellan sig och få ett resonemang, säger Anna Åkerström.

Enligt Anna Åkerström har arbetsgivare allt att vinna på lika behandling av sina medarbetare. Förutom att medarbetare känner sig sedda och respekterade kan arbetsgivare stärka sitt varumärke och få konkurrensfördelar genom mångfald och likabehandling, anser hon.

– Vi märker att många vill synas kring Pride, men sedan gäller det att hålla liv i frågorna också. Bättre bra gjort, än bra sagt.

Det gör likabehandlingsombud:

Arbetar med frågor som arbetsförhållanden, föräldravänligt arbetsliv, trakasserier, tillgänglighet, rekrytering, kompetensutveckling och löner ur ett likabehandlingsperspektiv. Främjar en god arbetsmiljö och förebygga ohälsa är viktigt och en framgångsfaktor.

Synliggöra och förändra exkluderande och begränsande HR-processer och normer som leder till utanförskap, kränkningar och diskriminering i arbetslivet.