Vi är många – vi är starka. Eller? Antalet förtroendevalda i Unionen har minskat med nästan 20 procent på elva år, från 36 000 ombud år 2009 till 29 000 år 2020.

Nu ska trenden brytas och de fackliga ombuden i stället bli 50 000 till slutet av 2027 - det vill säga drygt 20 000 fler på arbetsplatserna inom fem år.

– Det är inget snack om att det är ett tufft mål som är satt för att sporra oss, säger Martin Linder, ordförande för Unionens förbundsstyrelse.

Han har inget enkelt svar på varför det blivit allt svårare att få medlemmarna att engagera sig.

– Det är inget unikt för oss, utan de flesta idéburna organisationers förtroendevalda har minskat i antal senaste åren. Men det får inte heller bli en ursäkt. Vi vill utmana det, säger Martin Linder.

Grunden i "den svenska modellen"

Att ha en stark lokal förankring av fackombud på arbetsplatserna är en grundbult i den svenska modellen, säger han.

– Vi vill bygga facklig styrka för att kunna påverka medlemmarnas arbetsliv. Då behöver vi ha ett starkt inflytande på alla nivåer. Både på den nationella, branschnivån och arbetsplatsnivån. Inflytandet lokalt bärs av många och duktiga förtroendevalda.

”Den svenska modellen” innebär att fackförbund och arbetsgivare gör upp om arbetsmarknadens villkor utan politikerna. Men det kräver tre pusselbitar: många medlemmar i facket, många arbetsplatser med kollektivavtal och många fackligt aktiva för att ge organisationen legitimitet.

– Unionen ska bygga på medlemsengagemang, säger Martin Linder.  

Andelen medlemmar som har tillgång till lokala fackombud har minskat från 61 procent till 51 procent på tio år enligt Unionens beräkningar. Nästan varannan medlem står därmed utan en lokal facklig representant. Samtidigt har medlemsantalet i Unionen ökat med framgångsrika kampanjer och en pandemi som gjorde fler osäkra på sin anställningstrygghet.

Stress och tidsbrist kan ligga bakom tappet

Exakt hur Unionen ska lyckas få drygt 20 000 privata tjänstemän att bli fackombud de närmaste åren är inte klart än, men det kommer kräva fokuserat arbete, enligt ordföranden. Han tror bristen på tid och stressen i yrkeslivet är en orsak till att färre tar uppdrag och bildar klubb på jobbet.

– Vi som förbund ska driva på mot arbetsgivare så att de skapar förutsättningar för fackligt förtroendevalda. Vi behöver också arbeta med hur Unionen lockar fler förtroendevalda och ger dem rätt kompetens och utbildning. Att vi stöttar dem i uppdraget med effektiva lösningar för administration till exempel.

”Det började med att 35 män spontant sittstrejkade i gruvan i Svappavaara. De kände sig helt utanför, att alla beslut som påverkade dem togs någon annanstans.”

Så skriver journalisten Jonas Nordling om gruvstrejken i december 1969 i sin bok Den svagaste länken. Han beskriver strejken som ett startskott för lagar om lokalt inflytande på jobbet, men pekar samtidigt på att 100 000 aktiva fackombud försvunnit från de svenska arbetsplatserna sedan mitten av 90-talet, enligt officiell statistik.

"Signalerar inte fackligt engagemang"

Jonas Nordling, före detta ordförande i Journalistförbundet, tycker bristen på förtroendevalda är den svenska modellens stora ödesfråga. Han tror att fackens fokus på att locka och behålla medlemmar genom att erbjuda försäkringslösningar och förmåner har varit kontraproduktiv.

– Marknadsföringen som varit framgångsrik i att värva medlemmar för Unionen signalerar samtidigt inte fackligt engagemang. Medlemmen får uppfattningen att någon annan kommer med hjälp, i stället för känslan av kraft att hjälpa sig själv.

Det behövs nya generationer som ser vikten av lokalt fackligt arbete säger Jonas Nordling: 

– Tanken med dagens regelverk är att vi ska kunna välja några bland oss själva på jobbet för att föra vår talan. Om det inte längre är möjligt kommer hela modellen utmanas. 

Nordling påpekar att oron över bristande engagemang också delas av arbetsgivare som vill ha en tydlig facklig part att förhandla med för att slippa  detaljerad lagstiftning och toppstyrning från politikerna.

Samtidigt tror han att om medlemsstarka Unionen lyckas få fler fackligt aktiva runtom i landet kan det ge en vitaliserande effekt som sprider sig till andra fackförbund.

"Vi kan inte heller ta medlemskapet för givet"

Unionens ordförande Martin Linder säger sig beredd att lyssna till Nordling, men tycker att få fler att bli medlemmar och att öka antalet aktiva är två olika frågor.

– Det behöver inte vara ett motsatt förhållande. Vi måste lyckas med båda. Vi är det förbund som växt mest, men vi kan inte heller ta medlemskapet för givet.

Han tycker att Unionens medlemsökning senaste åren är en bedrift som visar att förbundet kan prestera mot ett högt uppsatt mål.

– Tidigare har man sagt att bli fler är omöjligt. Nu fokuserar vi på att lyckas med det här.