Hoppa till huvudinnehåll
Fackligt

Slaget mot biståndet: "Många röster tystnar nu"

Regeringens kursändring i biståndspolitiken slår brutalt mot mindre hjälporganisationer, som tvingas säga upp personal och lägga ner internationella projekt.
Lina Björk, Ola Rennstam Publicerad
till vänster Maria Nyberg, till höger barn som går med käpp
Maria Nyberg på Union to Union ser en oroande trend kring synen på biståndspolitik i Europa. En mindre organisation som är beroende av statens anslag är MyRight, som arbetar globalt för personer med funktionsnedsättning. Foto: Maja Brand/Union to Union/MyRight

Uppsägningar, besvikelse och oro. Regeringens nya biståndspolitik har slagit hårt mot landets mindre biståndsorganisationer. Många av dem är helt beroende av anslagen från staten och har fått varsla personal och lägga ner projekt, visar Kollegas granskning.

Ett exempel är MyRight, som arbetar globalt för personer med funktionsnedsättning. Tidigare har organisationen fått en miljon om året i stöd till sitt informationsarbete. I år blev det noll.

Mia Munkhammar
Mia Munkhammar MyRight

– Det är brutalt och jättesorgligt, säger Mia Munkhammar, kommunikationsansvarig och engagerad i Unionenklubben på MyRight.

– I förlängningen är det personer med funktionsnedsättning som lever i fattigdom som drabbas. När vår verksamhet inom infokom (se faktaruta) försvinner finns inte längre någon röst för den här gruppen eller någon som ligger på i frågan.

Bakgrunden är att regeringen, som en del av Tidö-avtalet, beslutade att öka stödet till Ukraina och samtidigt minska anslagen till FN, forskning och det så kallade infokom-bidraget.

Bantat anslag

Under 2022 delade Sida ut 101 miljoner kronor i infokom-anslag, i år har det bantats till 20 miljoner, pengar som i huvudsak ska användas till att avsluta pågående projekt.

Anna Stenvinkel
Anna Stenvinkel

Kollega har varit i kontakt med ett 30-tal organisationer som alla oroas av regeringens nya inriktning på biståndspolitiken. Forum Civ är den organisation som fått störst infokom-stöd. 2022 tilldelades man sammanlagt 28 miljoner kronor, pengar som till största delen fördelades ut till 40 svenska civilsamhällesorganisationer. Den nya regeringens omprioritering av biståndspengarna har enligt Forum Civ lett till att ett 30-tal tjänster försvunnit inom de organisationer som man stöttar.

– Det har slagit väldigt hårt. Vi kan inte längre utföra den verksamhet vi tidigare hade. Det är frustrerande, för det rör sig om väldigt lite pengar i förhållande till den ”hävstångseffekt” som de skapar, säger Anna Stenvinkel, generalsekreterare på Forum Civ.

Vi riskerar att förlora värdefull kompetens som byggts upp under många år

Regeringens ställningstagande har påverkat medarbetarna negativt på många organisationer. Bland annat på Myright.

– Det är jättemycket oro och stress i personalgruppen. Lyckas vi inte hitta nya medel kommer personer behöva sägas upp och vi riskerar att förlora värdefull kompetens som byggts upp under många år. Vi är en liten organisation utan någon buffert, vi har inga stora insamlingskampanjer och medverkar inte i några galor. Men hoppet lever och vi har ett enormt engagemang, säger Mia Munkhammar.

Även bland Forum Civ:s personal är oron påtaglig:

– Det finns en enorm uppgivenhet kring att regeringen inte ser värdet av ens jobb, sammanfattar Anna Stenvinkel.

"Synen på bistånd kommer att förändras"

Bland de organisationer som drabbats hårdast av personalneddragningar efter att stödet har fasats ut är fackens gemensamma biståndsorganisation Union to Union. Här har fem tjänster försvunnit på grund av beslutet och de pengar som organisationen vidareförmedlade för att informera om globalt fackligt arbete har stoppats.

Maria Nyberg
Maria Nyberg

– Det är så många röster som tystnar samtidigt nu. Och färre pennor kommer att skriva om biståndspolitik och granska den. De som har kunskap att förklara vad bistånd handlar om får inte möjlighet att göra det längre. Tyvärr är det en trend vi ser i hela Europa, säger Maria Nyberg, Union to Unions generalsekreterare.

När infokombidraget kom till var det under parollen att stärka engagemanget för en hållbar global utveckling. Sverige ska ha ett starkt bistånd kopplat till solidaritetstanken, men också för att stärka utrikespolitiken genom att minska fattigdom, korruption och öka demokratin.

– Jag är rädd att människors syn på bistånd kommer att förändras. Att det handlar om något gulligt och fint som vi gör i stället för att handla om globala förändringar som gynnar oss alla, säger Maria Nyberg.

Biståndsminister Johan Forssell (M) har motiverat hårdbantningen av infokom-stödet med att Sverige ska satsa mer på Ukraina. Hans kommentar ”fler matpaket och färre konferenser” har väckt mycket ilska och frustration.

En av dem som tycker att regeringen har ”en mossig syn” på bistånd är Joakim Wohlfeil, Unionens klubbordförande på biståndsorganisationen Diakonia, som arbetar i ett 30-tal länder.

Gamla biståndsstrategier

Att informationsstödet fasas ut har betytt fler saker för organisationen. Dels praktiska besvär med att ställa om, dels en oro över att regeringen återgår till gamla biståndsstrategier.

Joakim Wohlfeil
Joakim Wohlfeil Foto: Anders Warne

– Matpaket använder man vid katastrofer, det lindrar en konsekvens. Information däremot leder till kunskap och kan förändra ett samhälle i grunden: minska korruption och öka demokrati – och i slutändan minska behovet av bistånd. Därför är det sorgligt att man tar bort möjligheten att utbilda för det viktiga förändringsarbetet, säger han.

Han får medhåll av Anna Stenvinkel.

– Det är extremt raljerande. Det är enklare att visa att man skickat x antal matpaket och tält till ett katastrofområde, men det tankesättet är som att sjukhus enbart skulle ha intensivvårdsbehandling och sluta göra alla andra insatser. Man måste jobba långsiktigt också. Det är oerhört kortsiktigt och visar på en oerhörd kunskapsbrist, säger hon.

Det är en total katastrof

Genom att förändra vissa tjänster har Myright hittills inte behövt säga upp någon personal. Men att omorganisera och jaga nya finansiärer har tagit tid från kärnverksamheten.

– Man ska vara rädd om skattepengar och de ska förvaltas på rätt sätt, men vi som jobbar med det här vet att de går till rätt saker. Vi önskar att vi kunde fått till en bättre dialog med dem som fattar de här besluten. De har fattats på helt felaktiga grunder, säger Mia Munkhammar.

Hon menar att regeringens linje är kortsiktig och kontraproduktiv.

– Det är en total katastrof. Regeringen har sagt att de ska prioritera särskilt utsatta grupper i biståndet, som personer med funktionsnedsättning – det här går precis tvärtemot.

Konsekvenserna har blivit ännu större för FUF, Föreningen för utvecklingsfrågor, som i våras tvingades säga upp 75 procent av personalen – sex av nio tjänster.

Anna Sjöberg Tibblin
Anna Sjöberg Tibblin Foto: Anders Warne

– Vi hade inget annat val för att inte riskera gå i konkurs. Det är en följd av regeringens plötsliga neddragning av infokom, men också av andra anslag som var viktiga för oss. Vi blev dubbelt drabbade, säger kanslichef Anna Sjöberg Tibblin.

FUF har kunnat återanställa ett par personer igen och situationen ser inte lika kritisk ut som i början av året. Enligt Anna Sjöberg Tibblin är det fortfarande oklart om man kommer att klara 2024.

– Vill man ha ett levande civilsamhälle blir det svårt om man samtidigt skjuter det i foten. Vi har försökt förklara för regeringen hur det slår mot vår verksamhet, de har inte gjorts någon konsekvensanalys av det här beslutet, säger hon.

Mindre möjlighet att sprida kunskap

Organisationen Kvinna till Kvinna, som arbetar för kvinnors rättigheter i världen, har sett hur intresset för deras frågor ökat från år till år. Men i och med det minskade anslaget har de nu mindre möjlighet att sprida kunskap.

– Vårt uppdrag är att lyfta kvinnors röster. Men när man stryper anslagen så innebär det i slutändan att man tystar de mest utsatta kvinnornas röster. Det får konsekvenser både för demokratin och möjlighet att upplysa människor, säger Anna Åberg, som ansvar för organisationens svenska och globala kommunikation och insamling.

När Forum Civ och ett antal andra aktörer hade möte med Johan Forssell försökte man förklara vilka stora konsekvenser de indragna infokom-bidragen kommer att få. Men något gehör har man inte fått. Även om många organisationer löst situationen för 2023 är Anna Stenvinkel är oroad inför nästkommande år.

– Vi kavlar upp ärmarna och försöker hitta lösningar, men med den här regeringen är framtiden för de här frågorna dyster. Det pågår ett stort arbete med olika strategier som ska uppdateras så får se vad som händer, säger hon.

Varför är infokom en viktig pusselbit i biståndsarbetet?

– För det första för solidaritetskänslan och biståndsviljan hos befolkningen – det hjälper till att förstå världen och ökar viljan till att bidra till en bättre värld för alla. För det andra är det viktig för påverkansarbetet som bedrivs från Sverige, till exempel att som Östgruppen påvisa problematiken med Belarus-regimen och ha en granskande funktion av de pengar som svenska staten bidragit med i bistånd.

Kollega har utan framgång sökt biståndsminister Johan Forsell för en kommentar.

Infokom-strategi avvecklas

Regeringens anslag till information och kommunikation, infokom, minskade från 155 miljoner kronor år 2022 till 20 miljoner i år.

Konsekvensen blir att Sida fasar ut stödet som gått till svenska organisationer som sprider kunskap om svenskt utvecklingssamarbete, i syfte att främja en öppen debatt och stärka engagemanget för en rättvis och hållbar global utveckling.

Biståndspengar

Enprocentsmålet. Sverige har länge haft ett fastslaget mål om att minst en procent av bruttonationalinkomsten (BNI) ska gå till bistånd till andra länder. Efter valet 2022 slopade Tidö-partierna enprocentsmålet och införde i stället en treårig budgetram på 56 miljarder kronor per år för perioden 2023 till och med 2025. Det är samma nivå som under 2022. 47,2 miljarder kronor går till Sveriges internationella bistånd.

Ny inriktning. Regeringens nya riktning för biståndspolitiken innebär ett utökat stöd till Ukraina, men neddragningar i stödet till FN-organ och forskning. Regeringen vill också att biståndet generellt ska inriktas på att främja handel, entreprenörskap och näringsliv.

Källa: Regeringen, Sida.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Fackligt

Fackliga Caroline Nordström: Mer snabbfotat med riksklubb

När statliga Almi omorganiserades startade Unionens medlemmar en gemensam riksklubb – för att kunna jobba effektivare med det fackliga. ”Jag gillar att förhandla”, säger Caroline Nordström, klubbordförande på Almi i Linköping.
Elisabeth Brising Publicerad 5 februari 2026, kl 09:15
Caroline Nordström sitter i en fönsterkarm
Caroline Nordström är ordförande i Unionens fackklubb på Almi i Linköping. Hon tycker att det fackliga arbetet blivit mycket mer effektivt sedan de startade riksklubb. Foto John Sandlund

Caroline Nordström är affärsutvecklare på Almi i Östergötland. På kontoret i Linköping hade de haft en stark fackklubb sedan början av 1990-talet. Men 2025 hände något.

– Vi gick från att vara 20 anställda i vårt gamla bolag till 100. Då tänkte vi att det kanske var dags att bilda en ny riksklubb. Även om vi jobbar i olika län kan vi förhandla om organisatoriska frågor ihop, säger Caroline Nordström, initiativtagare och ordförande i Unionens nya riksklubb på Almi.

Jag skriker nog lite högre än de andra

Hon har jobbat här i tre år, men det fackliga engagemanget har funnits längre. Tio år inom Unionen och i ett annat fack innan dess.

Caroline Nordström. Foto: John Sandlund

– Jag har en fot inom arbetsrätt och halkade tidigt in på fackliga frågor. Jag är orädd, vågar säga vad jag tycker och tänker och tar inget som personlig kritik. Jag skriker nog lite högre än de andra och gillar att förhandla. Oavsett om det går som man tänkt eller inte ger det alltid en nya erfarenheter, säger hon.

Olika kontor - samma fackliga gemenskap

Tanken med en riksklubb är att få till ett smidigare sätt att kommunicera, fatta beslut och ha en dialog med arbetsgivaren för anställda på samma företag, men på orter i olika län.

– Det är en ren effektivisering för snabbare kommunikationsvägar, säger Caroline Nordström.

Det var efter ett klubbstyrelsebeslut som hon tog kontakt med de andra kontorens fackklubbar och arbetstagarrepresentanter förra året.

– Vi frågade om de var intresserade. Vi i Linköping såg en vinning, men man måste ju ha en ödmjukhet för att alla kanske inte vill. Men alla var väldigt eniga om att det här var ett bra alternativ.

Östra Mellansverige samlade ihop sig 

På ett medlemsmöte i somras beslöt de att bilda riksklubben Östra Mellansverige. Caroline Nordström tog kontakt med Unionens regionkontor och fick hjälp med det praktiska. Vissa kontor hade inte haft fackklubb innan, bara arbetsmiljöombud, och nu skulle de bli del av något nytt.

– Utmaningen när man går från en inarbetad klubb där alla känner alla och man blir större är: Hur ska vi kommunicera och göra alla medlemmar delaktiga? Så att inte information bara hamnar hos oss i styrelsen och stannar där, säger Caroline Nordström.

Har ni redan kunnat sett några positiva effekter än av riksklubben?

– Ja, det blir lättare att jobba fackligt när man inte behöver vänta in alla lokala beslut. Förhandlingarna blir väldigt positiva när man kan sitta med en representant för varje kontor. Och om det är lokala frågor kan man förhandla det där och vid behov bolla med styrelsen.

Hur är dialogen med Almis chefer?

– Det är ganska lätt att driva fackligt arbete här, det är en stående punkt på personalmöten och vi har avstämning med vår vd varje månad. Jag kan ringa och bolla en fråga. ”Högt i tak” må vara en klyscha, men det är väldigt lättarbetat och då blir det roligt och mycket gjort.

Vilka frågor har ni förhandlat?

– Omorganisationen. Anställda och chefer som får nya roller, ett nytt organisationsträd och grupper som förändras.

Vilken hjälp har du fått av Unionens regionkontor?

– Ovärderligt stöd. Vi har arbetat tätt med dem. De har även varit med fysiskt i rummet vid de stora förhandlingarna. Ombudsmän har gått igenom vår förhandlingsframställan innan och suttit med och kollat att vi inte har glömt något juridiskt.

ALMI OCH UNIONENS RIKSKLUBB

➧ Almi är ett statligt och regionalt ägt bolag som stöttar små och medelstora företag och innovatörer.

➧ Har 42 kontor över hela Sverige, med 500 anställda.

➧ Förra året omorganiserades Almis bolagsstruktur från 16 till 8 enheter. Då valde några Unionenklubbar att bilda riksklubb – en lokal fackklubb för flera arbetsplatser i olika landskap (alltså inte en helt rikstäckande klubb).