Hoppa till huvudinnehåll
Internationellt

Här är länderna som är värst att jobba i

Bangladesh, Brasilien och Egypten är tre av världens värsta länder att jobba i. Och på Nya Zeeland hamnar H&M på fackens svarta lista. Det visar det senaste indexet över arbetstagares rättigheter.
David Österberg Publicerad 9 augusti 2022, kl 06:00
Foto över stranden Copacabana i Rio de Janerio, Brasilien.
Brasilien är ett av de länder som är sämst som arbetstagare att jobba i, ur främst ett fackligt perspektiv. Foto: Martina Holmberg/TT

Fackliga ledare som mördas, förbud mot att strejka, förbud mot att gå med i fackföreningar och arbetare som utsätts för våld. I majoriteten av världens länder kränks arbetstagares rättigheter, enligt den årliga rapporten från den internationella fackliga organisationen ITUC.

Av de tio värsta länderna ligger två i Europa: Belarus och Turkiet. I Belarus har läget försämrats sedan Alexander Lukasjenko återvaldes i det riggade presidentvalet 2020. Flera fackliga ledare har gripits och polisen genomför regelbundet razzior mot fackföreningar och fackmedlemmar. Alla demonstrationer som inte godkänts av myndigheterna är olagliga och kan straffas med fängelse i tre år.

Fackligt engagerade mördas

Även i Turkiet har polisen slagit till mot demonstrationer, gripit fackliga ledare och genomsökt deras hem. Det händer också att arbetsgivare avskedar anställda som försöker organisera sig, enligt rapporten från ITUC.

I Central- och Sydamerika hamnar Guatemala, Colombia och Brasilien på listan över världens sämsta länder att jobba i. För Guatemalas del är det första gången. Där utsätts fackligt engagerade ofta för mord och mordhot. Dessutom är det vanligt att arbetstagare blir uppsagda för att förhindra kollektiva förhandlingar.

Colombia är världens dödligaste land för arbetstagare och fackmedlemmar. Mellan 2021 och 2022 mördades 13 personer och sex personer utsattes för mordförsök. Enligt ITUC gör myndigheterna inte tillräckligt för att utreda brotten.

I Brasilien motarbetar både arbetsgivare och myndigheter fackföreningar. Andelen kollektivavtal har minskat med 45 procent de senaste åren. Hanteringen av pandemin försämrade dessutom arbetsvillkoren kraftigt.

Får inte organisera sig

De värsta länderna att jobba i i Asien är Bangladesh, Filippinerna och Myanmar. Klädsektorn i Bangladesh sysselsätter mer än 4,5 miljoner arbetstagare men när de försöker att organisera sig motarbetas de av både arbetsgivare och myndigheter.

På Filippinerna utsätts fackmedlemmar regelbundet av attacker från både polis och armé. Över 50 fackligt engagerade personer har mördats sedan president Dutertes maktövertagande 2016. Situationen är liknande i Myanmar där militären har förbjudit 16 fackliga organisationer och dödat och gripit personer som deltagit i demonstrationer och strejker.

Sverige får bra betyg

I Afrika är läget sämst i Eswatini (hette tidigare Swaziland). Där styr en enväldig kung och demonstrationer för demokrati möts med extrem polisbrutalitet, enligt rapporten.

Sverige får, tillsammans med bland andra Finland, Tyskland, Irland och Italien, toppbetyg av ITUC när det gäller arbetstagares rättigheter. Men ett svenskt företag, Hennes & Mauritz, hamnar på svarta listan. Anledningen är att H&M på Nya Zeeland har sagt upp anställda som organiserat sig fackligt och protesterat mot låga löner, enligt ITUC.

Vanligt att förbjuda strejker

Arbetstagares rättigheter kränks i de flesta av världens länder. Här är de vanligaste kränkningarna:

  • Strejkrätten. 87 procent av världens länder har kraftiga inskränkningar i strejkrätten.
  • Rätten att förhandla kollektivt. 79 procent har inskränkningar i förhandlingsrätten.
  • Rätten att bilda eller gå med i fackförening. 77 procent hindrar vissa typer av anställda att gå med i facket.
  • Rätten till rättslig prövning. I 66 procent av världens länder har arbetstagare begränsad eller ingen möjlighet att få arbetsrättsliga tvister prövade i domstol.
  • Rätten att registrera fackförening. 74 procent hindrar registreringen av fackföreningar.

Källa: Global Rights Index. Indexet bygger på en granskning sav 148 länder som gjorts av världsfacket ITUC.

Internationellt

Unionens utvecklingsprojekt påverkas av Sidas nedskärning

På regeringens inrådan ska Sidas stöd till journalistik och informationsarbete om globala frågor avvecklas. Även Unionen påverkas - och förlorar en kvarts miljon kronor.
Lina Friberg Publicerad 23 januari 2023, kl 13:00
Unionens logotyp på skylt. Gröna bokstäver. Upplyst.
Unionens utvecklingsprojekt påverkas av Sidas nedskärning. Bland annat försvinner kvarts miljon kronor till en informationsfilm. Foto: Ingvar Karmhed/TT.

Det drabbar 14 förbund och tidningar, däribland Union to Union, LO, TCO och Sacos gemensamma fackliga biståndsorganisation.

Martin Jefflén.

  Vi förlorar en kvarts miljon kronor som skulle gått till en informationsfilm om Unionens utvecklingsprojekt i två versioner. En kortare version som skulle spritts på sociala medier och webben och en i längre format i utbildningssammanhang, exempelvis på seminarium, säger Martin Jefflén, internationell sekreterare på Unionen.

Filmen skulle fokuserat på tre utvecklingsprojekt som Unionen är involverad i, bland annat SEWA, ett kvinnligt fackförbund i Indien som organiserar egenanställda kvinnor. Människor involverade i utvecklingsprojektet skulle komma till tals. Filmen skulle även ge en övergripande bild av hur Unionen arbetar för att förbättra arbets- och levnadsvillkor.

Allt organiserat informationsarbete försvinner

Hur påverkar det ert informationsarbete?

–  Det innebär ju att allt organiserat informationsarbete är borta, vilket minskar våra förutsättningar att sprida information om biståndet, exempelvis delta i seminarium på Globala Torget på Bokmässan, en plats där globala utmaningar kommer i fokus. Det blir inte heller någon gemensam medverkan om biståndet under Almedalsveckan. Viktiga plattformar för att sprida information om våra projekt, säger Martin Jefflén.

Vad händer med Unionens pågående utvecklingsprojekt?

  Huvudinriktningen på vårt arbete är godkänt. Men det är inte riktigt klart ännu kring vad som händer med budgeten, den kommer vara 10 - 15 procent mindre. Antingen kommer något projekt plockas bort, eller som det nog lutar åt, att använda oss av ”osthyvel-principen”. Det vill säga att skära ner lite överallt, säger Martin Jefflén.

Oro för biståndspolitiken

LO, TCO och Saco skrev i dagarna ett gemensamt brev till biståndsminister Johan Forssell med uppmaningen att inkluderas i dialog om hur svenskt bistånd än mer effektivt kan bidra till fattigdomsbekämpning, demokrati och mänskliga rättigheter. Samtliga fackföreningar organisationerna står bakom uppmaningen.

Svenska fackförbund och den gemensamma biståndsorganisationen Union to Union jobbar tillsammans med fackförbund i låg- och medelinkomstländer för att skapa säkrare arbetsplatser, tryggare anställningar, bättre arbetsvillkor och en inkluderande klimatomställning. Inom samtliga tre centralorganisationer finns nu en stor oro över utvecklingen inom biståndspolitiken.

Therese Svanström
Therese Svanström Foto: Eva Edsjö

– Fackligt utvecklingssamarbete är nyckeln till en hållbar framtid med anständiga arbetsvillkor för alla. Enligt FN-organen ILO och WHO dör 1,9 miljoner människor varje år på grund av sina jobb. Det är först när människor kan försörja sig och har råd att låta barnen gå i skola som vi kan bygga en hoppfull värld med klimaträttvisa och demokratiska samhällen säger Therese Svanström, ordförande i TCO.