Hoppa till huvudinnehåll
Internationellt

Här är länderna som är värst att jobba i

Bangladesh, Brasilien och Egypten är tre av världens värsta länder att jobba i. Och på Nya Zeeland hamnar H&M på fackens svarta lista. Det visar det senaste indexet över arbetstagares rättigheter.
David Österberg Publicerad 9 augusti 2022, kl 06:00
Foto över stranden Copacabana i Rio de Janerio, Brasilien.
Brasilien är ett av de länder som är sämst som arbetstagare att jobba i, ur främst ett fackligt perspektiv. Foto: Martina Holmberg/TT

Fackliga ledare som mördas, förbud mot att strejka, förbud mot att gå med i fackföreningar och arbetare som utsätts för våld. I majoriteten av världens länder kränks arbetstagares rättigheter, enligt den årliga rapporten från den internationella fackliga organisationen ITUC.

Av de tio värsta länderna ligger två i Europa: Belarus och Turkiet. I Belarus har läget försämrats sedan Alexander Lukasjenko återvaldes i det riggade presidentvalet 2020. Flera fackliga ledare har gripits och polisen genomför regelbundet razzior mot fackföreningar och fackmedlemmar. Alla demonstrationer som inte godkänts av myndigheterna är olagliga och kan straffas med fängelse i tre år.

Fackligt engagerade mördas

Även i Turkiet har polisen slagit till mot demonstrationer, gripit fackliga ledare och genomsökt deras hem. Det händer också att arbetsgivare avskedar anställda som försöker organisera sig, enligt rapporten från ITUC.

I Central- och Sydamerika hamnar Guatemala, Colombia och Brasilien på listan över världens sämsta länder att jobba i. För Guatemalas del är det första gången. Där utsätts fackligt engagerade ofta för mord och mordhot. Dessutom är det vanligt att arbetstagare blir uppsagda för att förhindra kollektiva förhandlingar.

Colombia är världens dödligaste land för arbetstagare och fackmedlemmar. Mellan 2021 och 2022 mördades 13 personer och sex personer utsattes för mordförsök. Enligt ITUC gör myndigheterna inte tillräckligt för att utreda brotten.

I Brasilien motarbetar både arbetsgivare och myndigheter fackföreningar. Andelen kollektivavtal har minskat med 45 procent de senaste åren. Hanteringen av pandemin försämrade dessutom arbetsvillkoren kraftigt.

Får inte organisera sig

De värsta länderna att jobba i i Asien är Bangladesh, Filippinerna och Myanmar. Klädsektorn i Bangladesh sysselsätter mer än 4,5 miljoner arbetstagare men när de försöker att organisera sig motarbetas de av både arbetsgivare och myndigheter.

På Filippinerna utsätts fackmedlemmar regelbundet av attacker från både polis och armé. Över 50 fackligt engagerade personer har mördats sedan president Dutertes maktövertagande 2016. Situationen är liknande i Myanmar där militären har förbjudit 16 fackliga organisationer och dödat och gripit personer som deltagit i demonstrationer och strejker.

Sverige får bra betyg

I Afrika är läget sämst i Eswatini (hette tidigare Swaziland). Där styr en enväldig kung och demonstrationer för demokrati möts med extrem polisbrutalitet, enligt rapporten.

Sverige får, tillsammans med bland andra Finland, Tyskland, Irland och Italien, toppbetyg av ITUC när det gäller arbetstagares rättigheter. Men ett svenskt företag, Hennes & Mauritz, hamnar på svarta listan. Anledningen är att H&M på Nya Zeeland har sagt upp anställda som organiserat sig fackligt och protesterat mot låga löner, enligt ITUC.

Vanligt att förbjuda strejker

Arbetstagares rättigheter kränks i de flesta av världens länder. Här är de vanligaste kränkningarna:

  • Strejkrätten. 87 procent av världens länder har kraftiga inskränkningar i strejkrätten.
  • Rätten att förhandla kollektivt. 79 procent har inskränkningar i förhandlingsrätten.
  • Rätten att bilda eller gå med i fackförening. 77 procent hindrar vissa typer av anställda att gå med i facket.
  • Rätten till rättslig prövning. I 66 procent av världens länder har arbetstagare begränsad eller ingen möjlighet att få arbetsrättsliga tvister prövade i domstol.
  • Rätten att registrera fackförening. 74 procent hindrar registreringen av fackföreningar.

Källa: Global Rights Index. Indexet bygger på en granskning sav 148 länder som gjorts av världsfacket ITUC.

Mest läst just nu

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Omslag till Kollega nummer 4 2024.

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Internationellt

Ukrainas facktopp: ”Vi behöver stöd från Sverige”

För Ukrainas fackförbund handlar vardagen om att överleva bombregn och hjälpa människor som kommer tillbaka från fronten. Men nu tar de sitt första steg mot uppbyggnad efter kriget – med stöd från svenska förbund. Det berättar landets högsta fackordförande i en exklusiv intervju med Kollega.
Noa Söderberg Publicerad 17 juni 2024, kl 13:14
Hryhorii Osovyi, ordförande i det ukrainska fackförbundet FPU. I bakgrunden: Lana Willebrand, programhandläggare på Union to Union.
Hryhorii Osovyi, ordförande i det ukrainska fackförbundet FPU. I bakgrunden: Lana Willebrand, programhandläggare på Union to Union. Noa Söderberg

Hryhorii Osovyi är sällan i Sverige. Ordföranden i Ukrainas fackliga centralorganisation FPU – som före krigsutbrottet hade knappt fem miljoner medlemmar inom allt från industri till scenkonst – har nog att göra i sitt hemland. Efter Rysslands fullskaliga invasion har det traditionella fackliga arbetet bytts ut mot att hantera och överleva ett krig.

Samtidigt fortsätter vardagslivet i stora delar av Ukraina. Restauranger, fabriker, kollektivtrafik och konserter är i gång i huvudstaden Kyiv. Under krigsmobiliseringen har landets regering också gjort flera lagförändringar som kraftigt underminerat människors rättigheter på jobbet.

Nytt avtal för återuppbyggnad

Därför är Osovyi i centrala Stockholm en förmiddag i maj. Tillsammans med svenska Union to Union (se faktaruta) har han tagit initiativ till Ukrainas första landsomfattande möten för facklig återuppbyggnad. De ska hållas någon gång under 2024.

När Kollega möter honom har han just skrivit under kontraktet. Stödet från Sverige är värt omkring en halv miljon kronor.

– Vi diskuterade det viktigaste vi kan göra tillsammans. Ukrainska fack behöver givetvis stöd från svenska fack, som har erfarenhet och resurser. Men ukrainska förbund vill också dela med sig av erfarenheterna av att verka i krigstid och bemöta alla utmaningar som kommer med det.

Tillbaka från fronten

De utmaningarna är många. Det lyser igenom när Osovyi berättar om vad uppbyggnadsmötena ska handla om.

– Vi pratade mycket om hur vi ska göra för att hjälpa människor komma tillbaka från fronten och bli samhällsmedborgare. Goda anställda på en arbetsplats. Hur vi ska hjälpa till med traumarehabilitering och psykologstöd, hur vi ska skydda anställda under missilattacker, hur vi ska ge dem möjligheten till hälsa och säkerhet på jobbet.

Om man är en enskild fackförbundsmedlem i Sverige och vill hjälpa till, vad kan man göra då?

–  Det vi har skrivit under i dag är ett ramavtal. Det kommer såklart ske saker på övergripande, nationell nivå, säger Osovyi och fortsätter:

–  Men under våra strategimöten vi skulle vi också vilja föra samman representanter för enskilda branschfack med sina svenska motsvarigheter. Vanliga medlemmar i exempelvis båda länders lärarfack kan då diskutera om vilka specifika utmaningar man står inför. Hur man ska jobba med organisering, rekrytering och kommunikation. Detta kan göras i alla sektorer: utbildning, sjukvård, bygg, industri. Det är vår plan.

Ger stöd

Lana Willebrand, programhandläggare för Östeuropa på Union to Union, säger att enskilda personer kan göra mer än att ge pengar. Hon vill att Sverige och Ukraina ska mötas ”fack till fack, medlem till medlem”. 

– Som medlem kan man följa nyheterna, komma på manifestationer där det finns möjlighet att visa sitt stöd och skicka solidaritetshälsningar direkt till ett ukrainskt förbund. Ha mänskliga möten. Det är jättestort. 

Hanterar trauma

De ukrainska återuppbyggnadsmötena ska hållas någon gång under sommaren eller hösten, beroende på läget vid fronten.

– Många fackförbund förlorar ju sina medlemmar. Också de som migrerat. Man kan inte samla in medlemsavgifter. Arbetsplatserna har försvunnit, primärorganisationerna har försvunnit. Men det finns fortfarande fack som arbetar och tar upp fackliga frågor. Det är löner, arbetsmiljö, psykosocial arbetsmiljö. Människor är ju traumatiserade, med allt de förlorat och fortsätter förlora, avslutar Lana Willebrand.

Union to Union

En biståndsorganisation som ägs och drivs av alla svenska fack som är medlemmar i LO, TCO och Saco. Däribland Unionen. Fackförbunden bidrar med en så kallad egeninsats på 10 procent av finansieringen. Utöver det kommer en stor del av finansieringen från biståndsmyndigheten SIDA.

Första mötet för återuppbyggnad

Under 2024 hålls Ukrainas första stora möte för facklig återuppbyggnad efter krigsutbrottet. Det drivs av den ukrainska fackliga centralorganisationen FPU och finansieras av svenska Union to Union. Tanken är att föra samman både centralorganisationer och enskilda fack från de båda länderna för att bland annat diskutera rekrytering, psykosocialt stöd till exsoldater och arbetsmiljö. Stödet från Sverige är värt omkring en halv miljon kronor.