Hoppa till huvudinnehåll
Fackligt

Fackligt engagemang går i arv

Vad är det som får personer att engagera sig fackligt? Önskan att göra nytta är en orsak. Att ha vuxit upp med föräldrar som varit aktiva i föreningar är en annan, visar en ny rapport från tankesmedjan Futurion.
Lina Björk, Johanna Rovira Publicerad
Shutterstock
"För mina föräldrars generation var det en självklarhet att vara fackligt engagerad, nu försöker jag att föra det vidare till mina barn", säger Liselott Karlsson, förtroendevald i Unionen. Shutterstock

Att förbättra arbetskamraternas villkor hamnade högst upp på listan när personerna i enkätstudien skulle motivera varför man engagerar sig fackligt. Sina egna villkor brydde man sig inte så mycket om – det motivet kom allra sist, följt av önskan om att förbättra samhället i stort.

Koorosh Khosravi, styrelseledamot i Unionenklubben på Sandvik Coromant i Gimo, bekräftar att det är det är viljan att förbättra villkoren på arbetsplatsen som får honom att engagera sig fackligt och att solidaritet är en stor drivkraft.

– För mig är den svenska partsmodellen helig – jag tror på den, det är otroligt viktigt att vi måste vårda den för att behålla och förbättra den, säger han.

Fackligt engagemang ärvs från föräldrar

Andra faktorer som påverkar om vi väljer att engagera oss är utbildning, lön, familj och värderingar. Personer med högre utbildning tenderar i högre grad att engagera sig fackligt, däremot tycks höga löner ha en motsatt effekt, i alla fall när det gäller män. Har man hemmavarande barn är chansen större att man sysslar med fackliga frågor, likaså om ens föräldrar varit intresserade av föreningsrörelsen.

Liselott Karlsson klubbordförande på Altia känner igen faktorerna. Framför allt om det fackliga arvet. När hon fick sitt första jobb tryckte hennes pappa en inträdesblankett i handen på henne. Det var lika självklart som att ställa sig i bostadskön. Men så är det inte riktigt längre.

– Jag tror att det handlar väldigt mycket om vad man har fått med sig hemifrån och vilka värderingar man har. För mina föräldrars generation var det en självklarhet att vara fackligt engagerad, nu försöker jag att föra vidare det till mina barn, men den generationen märker jag i mitt jobb är mer svårövertalad, säger hon.

Rapporten från Futurion visar också att det finns beröringspunkter mellan fackligt engagemang och ideell verksamhet i andra organisationer. Personer som har engagerat sig fackligt har också ofta andra typer av uppdrag. De sitter med i bostadsrättsföreningar, är politiskt aktiva, eller jobbar ideellt för en förening. Både Koorosh Khosravi, som sitter i Röda korset styrelse i Östhammar och Liselott Karlsson passar in på beskrivningen.

– Jag tror att det beror på att det krävs en viss typ av person för att engagera sig. Man måste tycka om människor och att förändra saker. Jag har varit både lagledare och kassör på min fritid och jobbat väldigt mycket obetalt. Men det får man igen i känsla av att göra gott, säger Liselott Karlsson. 

Läs mer:

"Fackligt arbete handlar om solidaritet"

Andreas gick från fackordförande till HR

Mbl – så funkar lagen

Futurion

Futurion är den fackliga samorganisationen TCO:s tankesmedja. Unionen är ett av fackförbunden som ingår i TCO.

Futurions rapport Fackligt engagemang – om medborgerligt engagemang inom fackföreningar är framtagen inom ramen för Unionens forskningsprojekt om facklig makt och demokrati i samarbete med Futurion. Den är skriven av Johan von Essen, professor Ersta Sköndal Bräcke högskola och Susanne Wallman Lundåsen, docent Linköpings universitet. Enkätundersökningen riktade sig till svarande i åldrarna 20 - 68 år och totalt deltog 3 501 personer.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Fackligt

Hon enar fack i 27 länder

Kan facket påverka beslut som fattas i helt andra länder? Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet att det går – och hur man gör.
Noa Söderberg Publicerad 31 januari 2025, kl 06:00
Kvinna sitter med hörlurar och en laptop
Karin Åberg, vice ordförande i klubben på Ericsson i Kista ser stora fördelar med ett gemensamt europeiskt företagsråd som kan ena fack i flera länder. Foto: Anders G. Warne

Europa är stort. Många företag rör sig fritt över landsgränserna. Ett av dem är Ericsson, som har kontor i alla 27 EU-länder. Samtidigt vill facket kunna påverka beslut som rör ditt jobb. Men hur gör man det när den som bestämmer i en viss fråga sitter på andra sidan kontinenten?

Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet hur: man bildar ett europeiskt företagsråd – på engelska ”European works council”, EWC.

Där möts fackliga från alla EU-länder som företaget finns i. Tanken är att förändringar som påverkar många anställda ska diskuteras gemensamt. När de fackliga har snackat ihop sig möter de arbetsgivaren i ett ännu större möte.

På en arbetsplats som Ericsson är det inga småsaker som avhandlas.

– Vi blev konsulterade när företaget skulle ta fram en ny uppförandekod. Det är ett dokument som alla anställda och alla underleverantörer skriver under. Vi föreslog att införa rätten att bli representerad av en facklig företrädare eller någon i ett arbetsråd (motsvarighet till fackklubb i vissa europeiska länder, reds. anm.). Företaget skrev in det, säger Karin Åberg.

Stora nedskärningspaket och förändringar av bolagets yrkesbeskrivningar är andra exempel på saker som har tagits upp i Ericssons EWC.

Facken har ingen förhandlingsrätt

Men vad gör man om man inte kommer överens? Facken har ingen direkt förhandlingsrätt på det sätt som finns i svenska medbestämmandelagen, mbl. I stället ska arbetstagarna ”konsulteras”.

Företagsråden har inte heller uppstått som en direkt följd av facklig kamp, utan på grund av EU-politikers idéer om att ländernas ekonomier ska knytas ihop. Därför får man ha en lite annorlunda strategi i EWC-diskussionerna, menar Karin Åberg.

– Man får påverka mer indirekt. Det handlar om att få företagsledningen att själv tänka: ”Jaha, man kanske skulle kunna göra på ett annat sätt”. Det är lite speciellt, inte som i en vanlig förhandling där man säger ”gör så.”

För att få tyngd bakom sina förslag måste därför arbetstagarna – som ofta härstammar från olika fackliga traditioner – komma överens. Snart kan de få lite hjälp på traven direkt från EU-maskineriets hjärta. EU-kommissionen har nämligen meddelat att de vill göra det svårare för företag att strunta i EWC-reglerna.

Snart blir det svårare för företag att strunta i reglerna

Alla företag som har minst 1 000 anställda, och över 150 anställda i minst två EU-länder, måste skapa ett EWC om de som jobbar där ber om det. Det är dock inte ovanligt att allting sedan fastnar i bråk om formalia och mötesstruktur. Målet med de nya reglerna är att det ska bli mer kännbara böter för bolag som sinkar processen.

Några sådana problem finns inte på Ericsson, enligt Karin Åberg. De har ett avtal om hur EWC-arbetet ska gå till som har gällt i sin nuvarande form sedan 2011. Trots det händer det att kugghjulen kärvar när hon och hennes kollegor ska konsulteras om nya och känsliga frågor.

– Jag tror att fler och fler, både på den fackliga sidan och på företagarsidan, inser att det här kan vara rätt bra. Men det är naturligtvis inte utan problem. Ibland muttrar vi rätt rejält över hur det fungerar, säger Karin Åberg.

Reglerna gäller i EU och EES

  • Reglerna om europeiska företagsråd gäller, förutom i EU:s 27 medlemsländer, också i de länder som är anslutna till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Hit hör Norge, Island och Liechtenstein. Ericsson har kontor i Norge.