Hoppa till huvudinnehåll
Fackligt

Fackets roll i arbetet mot extremism

Den tidigare S-partiledaren Mona Sahlin var på fredagsmorgonen inbjuden till Unionen Region Stockholm för att tala om sitt arbete som nationell samordnare för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism. Då passade hon på att uppmana facken att ta sitt ansvar.
Gabriella Westberg Publicerad
Till vänster Mona Sahlin, till höger Karin Skånberg.
Mona Sahlin, tv och regionchef Karin Skånberg, th. Foto: Kollega

Det var regionchefen Karin Skånberg som bjudit in Mona Sahlin, som ett steg i att fortsätta driva frågor om allas lika rätt i arbetslivet.

Region Stockholm har ett stort fokus på likabehandlingsfrågor och har tidigare även bjudit in Birgitta Ohlsson och företrädare för stiftelsen Expo till samtal i ett led att höja kunskapen på området och bättre kunna coacha de förtroendevalda att våga ta svåra samtal ute på arbetsplatserna.

- Jag är lite av en vandrande myndighet. Mitt uppdrag är inte att utreda utan att göra, förklarade Mona Sahlin för Region Stockholm.

Det Mona Sahlin gör, sedan hon den 10 juli utsågs av just Birgitta Ohlsson till nationell samordnare mot våldsbejakande extremism, är att ta fram metoder och aktionsplaner för hur att bemöta extremism i samhället.

- När vi ser att en skola klottrats ned med hakkors, inser vi att det är en rekryteringskampanj som pågår? Vet vi då direkt hur vi ska agera? Nej.

För närvarande befinner sig minst 80 svenskar, kanske upp till ett par hundra, i Syrien och Irak för att kriga med ISIS. Mona Sahlin gav flera exempel på unga svenskar som lockats iväg för att i bästa fall komma tillbaka svårt traumatiserade. Många unga har tappat tron på samhället, konstaterade hon, vilket gör det lätt för dem som rekryterar till våldsbejakande grupperingar både i och utanför Sverige.

- Alla pratar om ISIS nu. Men vi får inte glömma bort det som pågår i Ukraina, där svenska, kriminellt belastade nazister krigar. Vad händer när de kommer tillbaka?

Antalet högerextremister i det europeiska parlamentet är i dag större än det var före andra världskriget, påminde Mona Sahlin. Och här hemma fick nazistiska Svenskarnas Parti 4000 röster i valet för några veckor sedan, att jämföra med 600 i förra valet. Nazistiska Svenska Motståndsrörelsens frontfigur Per Öberg tog plats i kommunfullmäktige i Ludvika, på ett SD-mandat, och har talat om att starta ett eget parti. De extrema gruppernas inflytande växer också här.

- Vad kan vi göra i facket? Vad förväntar du dig av oss, frågade Anne Thelander, som är sammankallande för likabehandlingsgruppen i Unionen Region Stockholm.

- Samverka! Var med i samverkansgrupper och hjälp till att återbygga förtroendet för samhället. Vi producerar webbaserat utbildningsmaterial om hur det går till när de här grupperna rekryterar. Använd det ute på arbetsplatserna! Håll koll på de här grupperna, se hur de kommunicerar via sina sajter och filmer på nätet. Ta reda på hur det ser ut.

Tidigare har människor tenderat att vända sig till fackrörelsen under dåliga tider med hög arbetslöshet. I dag ser det inte ut så. Många som känner sig svikna av samhället uttrycker i dag sitt missnöje genom att röra sig långt högerut på den politiska skalan.

Även om Unionen växer gäller det inte organisationsgraden generellt. Men med tillgången till arbetsplatser runt om i landet har facken en viktig roll att spela för att främja värderingar som allas lika rätt. Och Unionen är med sina nära 600 000 medlemmar större än det socialdemokratiska partiet, som Mona Sahlin konstaterade.

- Vi har allt för länge inte tillåtit oss att se allvaret i de högerextremas inflytande, konstaterade hon, som till våren 2016 hoppas att ha funnit en metod eller en modell för hur olika delar av samhället ska våga ta och dela på ansvaret, ”utan revirpinkeri”.

Unionen Stockholm för allas lika rätt

Unionen Region Stockholm har tidigare tagit fram en checklista för en inkluderande arbetsmiljö.

Vid regionrådet i våras antogs också ett gemensamt uttalande mot rasism och för allas lika värde.

Därutöver arrangeras seminarier, nästa den 7 oktober, med rubriken "Rasism i arbetslivet och fackets roll för förändring".

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Fackligt

Hon enar fack i 27 länder

Kan facket påverka beslut som fattas i helt andra länder? Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet att det går – och hur man gör.
Noa Söderberg Publicerad 31 januari 2025, kl 06:00
Kvinna sitter med hörlurar och en laptop
Karin Åberg, vice ordförande i klubben på Ericsson i Kista ser stora fördelar med ett gemensamt europeiskt företagsråd som kan ena fack i flera länder. Foto: Anders G. Warne

Europa är stort. Många företag rör sig fritt över landsgränserna. Ett av dem är Ericsson, som har kontor i alla 27 EU-länder. Samtidigt vill facket kunna påverka beslut som rör ditt jobb. Men hur gör man det när den som bestämmer i en viss fråga sitter på andra sidan kontinenten?

Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet hur: man bildar ett europeiskt företagsråd – på engelska ”European works council”, EWC.

Där möts fackliga från alla EU-länder som företaget finns i. Tanken är att förändringar som påverkar många anställda ska diskuteras gemensamt. När de fackliga har snackat ihop sig möter de arbetsgivaren i ett ännu större möte.

På en arbetsplats som Ericsson är det inga småsaker som avhandlas.

– Vi blev konsulterade när företaget skulle ta fram en ny uppförandekod. Det är ett dokument som alla anställda och alla underleverantörer skriver under. Vi föreslog att införa rätten att bli representerad av en facklig företrädare eller någon i ett arbetsråd (motsvarighet till fackklubb i vissa europeiska länder, reds. anm.). Företaget skrev in det, säger Karin Åberg.

Stora nedskärningspaket och förändringar av bolagets yrkesbeskrivningar är andra exempel på saker som har tagits upp i Ericssons EWC.

Facken har ingen förhandlingsrätt

Men vad gör man om man inte kommer överens? Facken har ingen direkt förhandlingsrätt på det sätt som finns i svenska medbestämmandelagen, mbl. I stället ska arbetstagarna ”konsulteras”.

Företagsråden har inte heller uppstått som en direkt följd av facklig kamp, utan på grund av EU-politikers idéer om att ländernas ekonomier ska knytas ihop. Därför får man ha en lite annorlunda strategi i EWC-diskussionerna, menar Karin Åberg.

– Man får påverka mer indirekt. Det handlar om att få företagsledningen att själv tänka: ”Jaha, man kanske skulle kunna göra på ett annat sätt”. Det är lite speciellt, inte som i en vanlig förhandling där man säger ”gör så.”

För att få tyngd bakom sina förslag måste därför arbetstagarna – som ofta härstammar från olika fackliga traditioner – komma överens. Snart kan de få lite hjälp på traven direkt från EU-maskineriets hjärta. EU-kommissionen har nämligen meddelat att de vill göra det svårare för företag att strunta i EWC-reglerna.

Snart blir det svårare för företag att strunta i reglerna

Alla företag som har minst 1 000 anställda, och över 150 anställda i minst två EU-länder, måste skapa ett EWC om de som jobbar där ber om det. Det är dock inte ovanligt att allting sedan fastnar i bråk om formalia och mötesstruktur. Målet med de nya reglerna är att det ska bli mer kännbara böter för bolag som sinkar processen.

Några sådana problem finns inte på Ericsson, enligt Karin Åberg. De har ett avtal om hur EWC-arbetet ska gå till som har gällt i sin nuvarande form sedan 2011. Trots det händer det att kugghjulen kärvar när hon och hennes kollegor ska konsulteras om nya och känsliga frågor.

– Jag tror att fler och fler, både på den fackliga sidan och på företagarsidan, inser att det här kan vara rätt bra. Men det är naturligtvis inte utan problem. Ibland muttrar vi rätt rejält över hur det fungerar, säger Karin Åberg.

Reglerna gäller i EU och EES

  • Reglerna om europeiska företagsråd gäller, förutom i EU:s 27 medlemsländer, också i de länder som är anslutna till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Hit hör Norge, Island och Liechtenstein. Ericsson har kontor i Norge.