Vad kan du om 1 maj?
Välkommen sköna maj, och framförallt, välkommen en ledig dag, så här mellan påsk och Kristi himmelsfärd. Men vet du varför du är ledig? Testa dina kunskaper om den röda dagen 1 maj.
350 mil i facklig bil
12 arbetsdagar per år i bilen. Så mycket restid lägger Bengt Lindblom, ordförande för Bilprovningens nordligaste Unionenklubb, på att åka runt och träffa medlemmar.
Vanligtvis blir den fackliga turnén på hösten. Då åker Bengt Lindblom runt för att besöka medlemmarna på 15 av Bilprovningens stationer i Norrbotten, Västerbotten, Västernorrlands och Jämtlands län.
Eftersom medlemmarna är utspridda på ett så stort geografiskt område är det omöjligt att göra i ett svep. I stället delar han upp den 350 mil långa resan på flera rundor, där han ibland mellanlandar hemma i Lycksele och annars övernattar på hotell.
– Det brukar vara hektiska dagar. Jag kanske åker hemifrån vid 6.30 för att träffa medlemmar i Arvidsjaur vid nio. Sedan far jag vidare till Älvsbyn för ett möte med medlemmarna där, innan jag sen eftermiddag åker de 24 milen hem till Lycksele igen.
Inget kan ersätta de personliga mötena
Men de här turnéerna är ändå något han gärna fortsätter att göra.
– Inget kan ersätta de personliga mötena som gör att medlemmar lär känna mig och får ett ansikte på facket. Samtidigt kan jag stämma av olika saker med dem, informera om avtalade försäkringar och pensionen och får se deras arbetsmiljö i verkligheten. Det går inte att ersätta med Teamsmöten, säger Bengt Lindblom.
Att han behöver resa så långt beror på bilbesiktningsbranschens avreglering för ett tiotal år sedan. Innan dess fanns Unionenklubbar på Svensk Bilprovning, som företaget då kallades, i alla Sveriges län.
Men när två tredjedelar av verksamheten såldes ut försvann också många av klubbens medlemmar. Och för att de skulle fortsätta att vara tillräckligt många i varje klubb, och att tillräckligt många skulle vilja ta på sig fackliga uppdrag, slogs flera klubbar ihop.
Lika stort som Götaland och Svealand tillsammans
Därför omfattar nu den nordligaste Unionenklubben, enligt Bengt Lindbloms beräkning, ett i kvadratmeter räknat lika stort område som Götaland och Svealand tillsammans.
I början hade inte alla förståelse för hans besök.
– Då fanns nästan aldrig avsatt tid när jag kom. I stället kunde de säga att i så fall fick jag väl jobba som bilbesiktare med dem, så kunde vi prata om det fackliga samtidigt. Men det fungerade ju inte bra att prata om viktiga saker mitt i besiktningsarbetet och bland kunder. Det insåg både chefer och medlemmar. Så nu avsätts tid för informationen.
Ett bevis för att medlemmarna uppskattar de personliga mötena, anser Bengt Lindblom, är att nästan alla är med på klubbens årsmöten och svarar på klubbens enkäter.
I höstas fick han också Unionens pris som ”Årets eldsjäl”.
Antalet besiktningar per dag stor stressfaktor
Och nu upplever han att även stationscheferna uppskattar hans besök. Förutom stationsbesöken och att stötta medlemmar per telefon lägger han också mycket tid på frågor som berör alla medlemmar på Bilprovningen i landet.
– I och med att alla klubbar samarbetar så utses personer som företräder alla vid förhandlingar med arbetsgivaren om centrala frågor.
Själv jobbar Bengt Lindblom i den rollen exempelvis för att företag ska få en bra rutin vad gäller arbetsmiljö – många medlemmar upplever stress över alla fordon som ska besiktigas under arbetsdagen.
Bilprovningen
- Bolaget, med det formella namnet Svensk Bilprovning, ägs av staten.
- 530 anställda.
- 400 är med i Unionenklubbarna. Cirka 60 är chefer, varav de flesta är med i Unionen Chef.
- Medlemmarna företräds av sju klubbar i Sverige, som alla kan benämnas som riksklubbar eftersom de finns i mer än en region.
- Ytterligare en klubb företräder alla landets klubbar. Där får ett antal förtroendevalda mandat att förhandla med arbetsgivaren om frågor som rör alla medlemmar på Bilprovnings stationer runt om i landet.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Hon enar fack i 27 länder
Kan facket påverka beslut som fattas i helt andra länder? Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet att det går – och hur man gör.
Europa är stort. Många företag rör sig fritt över landsgränserna. Ett av dem är Ericsson, som har kontor i alla 27 EU-länder. Samtidigt vill facket kunna påverka beslut som rör ditt jobb. Men hur gör man det när den som bestämmer i en viss fråga sitter på andra sidan kontinenten?
Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet hur: man bildar ett europeiskt företagsråd – på engelska ”European works council”, EWC.
Där möts fackliga från alla EU-länder som företaget finns i. Tanken är att förändringar som påverkar många anställda ska diskuteras gemensamt. När de fackliga har snackat ihop sig möter de arbetsgivaren i ett ännu större möte.
På en arbetsplats som Ericsson är det inga småsaker som avhandlas.
– Vi blev konsulterade när företaget skulle ta fram en ny uppförandekod. Det är ett dokument som alla anställda och alla underleverantörer skriver under. Vi föreslog att införa rätten att bli representerad av en facklig företrädare eller någon i ett arbetsråd (motsvarighet till fackklubb i vissa europeiska länder, reds. anm.). Företaget skrev in det, säger Karin Åberg.
Stora nedskärningspaket och förändringar av bolagets yrkesbeskrivningar är andra exempel på saker som har tagits upp i Ericssons EWC.
Facken har ingen förhandlingsrätt
Men vad gör man om man inte kommer överens? Facken har ingen direkt förhandlingsrätt på det sätt som finns i svenska medbestämmandelagen, mbl. I stället ska arbetstagarna ”konsulteras”.
Företagsråden har inte heller uppstått som en direkt följd av facklig kamp, utan på grund av EU-politikers idéer om att ländernas ekonomier ska knytas ihop. Därför får man ha en lite annorlunda strategi i EWC-diskussionerna, menar Karin Åberg.
– Man får påverka mer indirekt. Det handlar om att få företagsledningen att själv tänka: ”Jaha, man kanske skulle kunna göra på ett annat sätt”. Det är lite speciellt, inte som i en vanlig förhandling där man säger ”gör så.”
För att få tyngd bakom sina förslag måste därför arbetstagarna – som ofta härstammar från olika fackliga traditioner – komma överens. Snart kan de få lite hjälp på traven direkt från EU-maskineriets hjärta. EU-kommissionen har nämligen meddelat att de vill göra det svårare för företag att strunta i EWC-reglerna.
Snart blir det svårare för företag att strunta i reglerna
Alla företag som har minst 1 000 anställda, och över 150 anställda i minst två EU-länder, måste skapa ett EWC om de som jobbar där ber om det. Det är dock inte ovanligt att allting sedan fastnar i bråk om formalia och mötesstruktur. Målet med de nya reglerna är att det ska bli mer kännbara böter för bolag som sinkar processen.
Några sådana problem finns inte på Ericsson, enligt Karin Åberg. De har ett avtal om hur EWC-arbetet ska gå till som har gällt i sin nuvarande form sedan 2011. Trots det händer det att kugghjulen kärvar när hon och hennes kollegor ska konsulteras om nya och känsliga frågor.
– Jag tror att fler och fler, både på den fackliga sidan och på företagarsidan, inser att det här kan vara rätt bra. Men det är naturligtvis inte utan problem. Ibland muttrar vi rätt rejält över hur det fungerar, säger Karin Åberg.
Reglerna gäller i EU och EES
- Reglerna om europeiska företagsråd gäller, förutom i EU:s 27 medlemsländer, också i de länder som är anslutna till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Hit hör Norge, Island och Liechtenstein. Ericsson har kontor i Norge.
