Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Korridorsålderism drabbar både yngre och äldre

Var tredje anställd har fått höra taskiga skämt om ålder på sin arbetsplats. Yngre oftare än äldre. Det visar en ny undersökning som också avslöjar att få som drabbas av korridorsålderism gör något åt det.
Johanna Rovira Publicerad
Kvinna i övre medelåldern viskar till manlig kollega vid konferensbord.
Det är flest unga människor som uppger att de utsatts för korridorsålderism. Foto: Shutterstock

Att tala nedsättande eller skämta om någons ålder är ett vanligt förekommande fenomen enligt en ny Sifo-undersökning som gjorts på uppdrag av Essity. En tredjedel av alla drygt 1000 tillfrågade vittnade om att de upplevt så kallad korridorsålderism, antingen på sin nuvarande eller en tidigare arbetsplats.

 Korridorsålderism kan var att någon fäller tills synes oskyldiga kommentarer, som göder dåliga attityder och i värsta fall kan leda till en skadlig ålderistisk kultur, säger John Mellkvist, författare till boken Välj din ålder och den som myntat begreppet korridorsålderism.

Yngre oftare drabbade

Korridorsålderismen tycks drabba yngre oftare än äldre – medan sju procent av de tillfrågade mellan 50-59 år själva blivit utsatta för ålderspikar svarar 17 procent av de i åldern 20-29 år att de varit föremål för korridorsålderism. Samtidigt är det fler unga män som erkänner att de gjort sig skyldiga till förklenande kommentarer eller liknande på bekostnad av kollegors ålder.

Det samma gäller när det handlar om övrig diskriminering/orättvist behandling på grund av ålder. Fler yngre än äldre svarar att de drabbats.

  Jag är inte ett dugg förvånad över att fler yngre upplever ålderism. Ålderismen mot de äldre slår indirekt mot de yngre eftersom de uppstår spänningar mellan olika åldersgrupper. Om de äldre inte tillåts vara äldre kommer de klamra sig fast i skrivborden och skydda sina positioner, samtidigt som dagens yngre förväntar sig  ansvar och att snabbt få något att säga till om, säger John Mellkvist.

Få rapporterar ålderism

Undersökningen visar också att bara varannan som utsatts för ålderism valde att göra något åt saken och om de anförtrodde sig åt någon så valde de i första hand en vän. Bara fem procent av de som blivit orättvist behandlade på grund av ålder vände sig till facket och ännu färre, fyra procent, hörde av sig till HR-avdelningen.

– Det är känsligt att erkänna att man utsatts för ålderism, man lägger sig i själv i offerdiket och riskerar att bli betraktad som besvärlig. Det är tärande att driva ett diskrimineringsärende i egen sak, säger John Mellkvist.

Ålder är, enligt John Mellkvist, den mest tillåtna formen av diskriminering och har gått länge under radarn. Lösningen på problemet med åldersfixering och schismer mellan generationer är, menar han, att vi slutar betrakta ålder som en icke-fråga och börjar diskutera och avdramatisera åldrandet.

I takt med ökad kunskap, ett livslångt lärande och ett längre arbetsliv kommer ålderismen, kanske inte utplånas helt, men tryckas tillbaka. Fler kommer veta vad som gäller.

– Vi kommer nog att titta tillbaka på den här tiden och tänka: Hur sjutton tänkte vi? Hur kunde vi vara så njugga och trångsynta?

Ålderism är stereotypa föreställningar eller diskriminering som utgår från en människas ålder. 

Ålder är en av sju diskrimineringsgrunder i diskrimineringslagen. De övriga är kön, könsöverskridande identitet eller utryck, etnicitet, trosuppfattning, funktionsnedsättning och sexuell läggning. 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Diskriminering

Kollegan tafsade på Amanda: ”Jävlar vad arg och kränkt jag blev”

När mannen tryckte sig mot Amanda skrek hon ”Backa!” och två kollegor ingrep. Chefen såg till att förövaren fick lämna arbetsplatsen för gott.
Petra Rendik Publicerad 10 september 2025, kl 09:00
En person tar en annan person på rumpan.
Sexuella anspelningar gick längre och längre. En dag tafsade den nya kollegan på Amanda i lunchrummet. Foto: Colourbox.

Sexuella trakasserier kan ske subtilt, men också väldigt öppet. För Amanda var det så.

– En hand på låret och sedan rumpan – något jag absolut inte hade sagt okej till – är att gå över alla gränsar som finns. Jävlar vad arg och kränkt jag blev.

Hade kul ihop först

Amanda, 25 år, arbetar på ett stort företag. Det är en mansdominerad arbetsplats, men där tjejerna blir alltfler. Företaget jobbar målmedvetet med jämställdhet och mångfald. Men, som Amanda säger, trots uttalad nolltolerans mot trakasserier av alla slag så händer tråkiga saker där människor finns. Som tur är sker de mer sällan.

– Det är min erfarenhet i alla fall, jag tycker att vi har en schyst arbetsmiljö, men inte perfekt. Jag har fått korkade kommentar som ”lilla stumpan” och sådant. Men jag har aldrig blivit utsatt för sexuella närmanden, förrän i höstas.

Det var en ny kille, anställd hos en extern entreprenör, som hade fått ett uppdrag som skulle pågå i några månader. Han skulle främst arbeta med Amandas team.

– Han var inte så många år äldre än mig så vi hade kul ihop på jobbet. Men jag märkte att han var ganska flirtig med mig. Så jag markerade omgående att jag inte var intresserad av honom på det sättet.

Sa hon var het och sexig

Men en eftermiddag när hon kommer ut från omklädningsrummet, uppklädd och sminkad för att hon skulle träffa kompisar på en aw, står han utanför. Han började busvissla och säga saker som att hon är het och sexig. Amanda svarade med ett ”lägg av” och en av mannens kollegor puttar till honom på axeln för att också visa att det inte var okej.

Hon tänker att det här ska hon konfrontera honom med på måndag när de ses igen.

Du tänkte aldrig att du skulle berätta för din chef direkt?

– Nej, jag tänkte att det är lika bra att jag säger ifrån och att vi löser det på en gång. Men så sågs vi inte så mycket den kommande veckan, så jag glömde väl bort.

Försökte nafsa på halsen

Men det som sedan inträffar gick inte att glömma. Amanda ska ta en fika. Mannen och två andra kollegor är också i fikarummet. Det är fredag och stämningen uppsluppen.

När Amanda ska sträcka sig efter en kopp så står han plötsligt bakom henne. Allt går på några sekunder. Hon känner när han trycker sig mot henne, hon flyttar sig undan men han följer efter, hela tiden nära hennes kropp. Hon känner en hand mot låret som snabbt rör sig mot hennes rumpa som han smeker och han försöker nafsa henne på halsen.

– Jag kände att han hade stånd när han tryckte sig mot mig. Och hans flin – han trodde verkligen att det var fritt fram. Det var så absurt och äckligt. Jag puttade bort honom hårt och skrek att han skulle backa.

Kollegorna fantastiska

Två kollegor blev vittne till händelsen och agerade fantastiskt, berättar Amanda. Den ena ställde sig framför mannen och den andra sade åt Amanda att de nu tillsammans skulle gå raka vägen till chefen.

Amanda var fortfarande arg, men nu började hon darra. Hos chefen kom tårarna och han agerade omedelbart.

Fick lämna jobbet direkt

Mannen fick lämna anläggningen direkt eftersom det fanns vittnen till det som hade hänt. Hans chef kontaktades. Inom ett dygn fattades beslutet att han inte fick jobba kvar på Amandas arbetsplats.

– Eftersom han inte var anställd hos oss blev det ju en fråga för hans arbetsgivare. Men jag vet att han fick en varning – och jag vet också att han aldrig mer kommer att sätta sin fot hos oss. Det räcker för mig.

Hon fick jättebra stöd från jobbet. Arbetsgivaren uppmanade henne att även polisanmäla eftersom händelsen också kunde handla om sexuellt ofredande, som är ett brott.

– Jag valde att inte göra det. Men hade jag inte fått uppbackningen från jobbet och hade mannen varit kvar då hade jag nog polisanmält.

Hur mår du i dag?

– Jag mår jättebra och det gjorde jag ganska snabbt. Ord stod aldrig mot ord. Jag blev aldrig ifrågasatt. Men sådant här ska inte hända någonstans och särskilt inte på jobbet. Där ska man ju känna sig trygg.

Fotnot: Amanda heter egentligen något annat.

DETTA ÄR SEXUELLA TRAKASSERIER

➧ Diskrimineringslagen säger: ”Ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet.” Det kan handla om allt från opassande kommentarer och ord, närgångna blickar, ovälkomna komplimanger eller anspelningar till att någon tafsar. Det är beteenden som är oönskade och det är den som blir utsatt som avgör vad gränsen går.

VAD GÖRA OM JAG BLIR UTSATT?

➧ OM DET ÄR EN KOLLEGA 

Säg ifrån tydligt och direkt om du känner att gränsen för vad du tycker känns okej har passerats. Förhoppningsvis räcker det.

Spara eventuella sms, mejl och andra meddelanden. Anteckna när du har blivit utsatt, vad som sades och tidpunkt. Om en kollega har sett eller hört det som har hänt, be om uppbackning.

Prata med chefen. Arbetsgivaren är skyldig att skyndsamt utreda och agera på uppgifter om sexuella trakasserier, genomföra åtgärder och jobba förebyggande så det inte sker.

Vid allvarligare händelser kan det röra sig om sexuellt ofredande, eller både och. Sexuella trakasserier ska utredas av jobbet. Men sexuellt ofredande är ett brott som ska hanteras av polisen.

Om chefen säger att ”ord står mot ord, jag kan inget göra”, då är hen fel ute. Det ska utredas och du har rätt till stöd oavsett. Annars bryter arbetsgivaren mot diskrimineringslagen och kan bli skyldig att betala ersättning.

➧ OM DET ÄR EN CHEF

Om det är chefen som utsätter dig, prata med en annan chef eller HR.

Ta hjälp av ditt skyddsombud eller facklig representant. Eller kontakta ditt fackförbund om du inte känner att du får stöttning från arbetsgivaren.

Är du inte medlem i facket kan du vända dig direkt till Diskrimineringsombudsmannen.

Diskriminering

1 av 7 blir sextrakasserad på jobbet

Petra Rendik Publicerad 10 september 2025, kl 06:00
1 av 7 blir sextrakasserad på jobbet
1 av 7 blir sextrakasserad på jobbet
Diskriminering

1 av 7 blir sextrakasserad på jobbet

Åtta år efter metoo, revolutionen som skulle förändra allt, blir fortfarande var sjunde yrkesverksam sexuellt trakasserad på jobbet. Clas Lundstedt, pressansvarig på myndigheten DO, uppmanar alla som råkat ut för trakasserier att anmäla.
Petra Rendik Publicerad 10 september 2025, kl 06:00
Anmälningarna om sexuella trakasserier har minskat något på senare år. Men mörkertalet tros vara stort. Det är jobbigt att anmäla en kollega eller en chef och det finns ofta en rädsla att inte bli trodd. Illustration: Jenny Svenberg Bunnel

Närgångna blickar. Grabbiga jargonger. En kommentar om hur sexig du är dina kläder. Sms du inte vill ha. En hand på ditt lår.

Sexuella trakasserier kan uttrycka sig på olika sätt, de kan vara både verbala och fysiska. Ibland kan det ta tid att förstå vad som sker.

Amanda och Sofie som intervjuats i Kollega  är långt ifrån ensamma – var sjunde yrkesverksam blev utsatt för sexuella trakasserier på sina arbetsplatser förra året, enligt Trakasseribarometern (2024).

Mest utsatta är unga mellan 18 och 29 år, personer med utländsk bakgrund eller annan sexuell läggning än heterosexuell och personer med osäkra anställningar.

Samtidigt visar statistik från Diskrimineringsombudsmannen, DO, att anmälningarna om sexuella trakasserier har minskat något de senaste åren.

DO: Fortsatt stort problem

Clas Lundstedt
Clas Lundstedt. Foto: DO

– Men anmälningarna återspeglar inte den faktiska förekomsten av sexuella trakasserier. Tvärtom, utifrån andra undersökningar kan vi se att det inte har gått ner utan att det fortsatt är ett stort problem på våra arbetsplatser, säger Clas Lundstedt, pressansvarig på DO.

Varför anmälningarna har minskat har han inget svar på, men Clas Lundstedt uppmanar alla som råkat ut för trakasserier att anmäla.

Om det är en kollega som utsätter ska chefen informeras så fort som möjligt. Först då träder arbetsgivarens skyldighet in att skyndsamt utreda och åtgärda.

– Är det chefen som utsätter – prata med facket. Är du inte medlem, kontakta oss på DO, säger Clas Lundstedt.

Men många vågar inte berätta att de har blivit utsatta. Det är jobbigt att anmäla en kollega eller en chef. Man vill inte framstå som känslig eller besvärlig. I många fall står ord mot ord och det finns en rädsla för att inte bli trodd.

Unionen: Stor börda på den som utsätts

Karl Hägg, förbundsjurist på Unionen, uppmanar ändå att man ska vända sig till sin chef om det är en kollega som utsätter en annan kollega. För diskrimineringslagstiftningen är tydlig – det är du som är utsatt som avgör vad som är oönskat eller kränkande beteende.

– Det är din upplevelse som gäller, men det är här det kan bli knepigt. För om det inte är uppenbart att det är ett kränkande beteende och om den som utsätter dig inte har förstått att beteendet är ovälkommet så kan det ligga på offret att klargöra det. Det läggs en stor börda på den som utsätts, säger Karl Hägg.

Berättar man inget händer inget

Majoriteten vet att det är högst olämpligt, i vissa fall även brottsligt eftersom det kan röra sig om sexuellt ofredande att tafsa på en kollega. Men när det kommer till det mer subtila – som blickar eller inviter – måste den som utsätts snabbt säga stopp. Vågar man inte säga det direkt till personen så bör man vända sig till chefen som är skyldig att reda ut vad som har hänt.

– Jag förstår att det kan vara väldigt jobbigt, men berättar man inte så händer heller inget, säger Karl Hägg.

Från markering till varning, avsked och polisanmälan

Vilka åtgärder som vidtas beror på hur allvarlig händelsen är. Ofta räcker det med en markering och beteendet upphör. Men sexuella trakasserier kan leda till varningar och i vissa fall avsked. Även polisen kan kopplas in om det rör sig om ett brott.

– Arbetsdomstolen ser mycket allvarligt på brott som sker på arbetsplatsen och det är ofta en grund till avsked. Men mitt råd är att också alltid informera arbetsgivaren, säger Karl Hägg.

I den bästa av världar sker inte sexuella trakasserier på jobbet. För att minska förekomsten ska arbetsgivaren jobba förebyggande. Det allra bästa, enligt Karl Hägg, är att prata om ämnet.

– Det ligger på arbetsgivaren att frågan finns i allas medvetande. Då kanske många börjar reflektera över sitt eget beteende.

DETTA ÄR SEXUELLA TRAKASSERIER

➧ Diskrimineringslagen säger: ”Ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet.” Det kan handla om allt från opassande kommentarer och ord, närgångna blickar, ovälkomna komplimanger eller anspelningar till att någon tafsar. Det är beteenden som är oönskade och det är den som blir utsatt som avgör vad gränsen går.

VAD GÖRA OM JAG BLIR UTSATT?

➧ OM DET ÄR EN KOLLEGA 

Säg ifrån tydligt och direkt om du känner att gränsen för vad du tycker känns okej har passerats. Förhoppningsvis räcker det.

Spara eventuella sms, mejl och andra meddelanden. Anteckna när du har blivit utsatt, vad som sades och tidpunkt. Om en kollega har sett eller hört det som har hänt, be om uppbackning.

Prata med chefen. Arbetsgivaren är skyldig att skyndsamt utreda och agera på uppgifter om sexuella trakasserier, genomföra åtgärder och jobba förebyggande så det inte sker.

Vid allvarligare händelser kan det röra sig om sexuellt ofredande, eller både och. Sexuella trakasserier ska utredas av jobbet. Men sexuellt ofredande är ett brott som ska hanteras av polisen.

Om chefen säger att ”ord står mot ord, jag kan inget göra”, då är hen fel ute. Det ska utredas och du har rätt till stöd oavsett. Annars bryter arbetsgivaren mot diskrimineringslagen och kan bli skyldig att betala ersättning.

➧ OM DET ÄR EN CHEF

Om det är chefen som utsätter dig, prata med en annan chef eller HR.

Ta hjälp av ditt skyddsombud eller facklig representant. Eller kontakta ditt fackförbund om du inte känner att du får stöttning från arbetsgivaren.

Är du inte medlem i facket kan du vända dig direkt till Diskrimineringsombudsmannen.

Diskriminering

”Jävlar vad arg och kränkt jag blev”

Petra Rendik Publicerad 10 september 2025, kl 09:00
”Jävlar vad arg och kränkt jag blev”
En person tar en annan person på rumpan.
”Jävlar vad arg och kränkt jag blev”