Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Diskriminering av feta kan bli förbjudet

Snart ska EU-domstolen ta ett beslut som kan få stor betydelse för landets överviktiga. Om domstolen anser att extrem fetma ska klassas som ett funktionshinder ska arbetsgivarna inte längre kunna diskriminera överviktiga.
Anita Täpp Publicerad 2 september 2014, kl 16:14
Anders Wiklund/TT
Genom en dom i EU-domstolen kan extrem fetma komma att klassas som funktionshinder. Anders Wiklund/TT

Många undersökningar har visat på att det pågår diskriminering av överviktiga på arbetsmarknaden. Det gäller både möjligheter att få jobb och vilken lön man får. (Se faktaruta.)

Professor Stephan Rössner, en av landets ledande experter på övervikt, har också uppmärksammat den utbredda diskriminering av feta som han anser pågår både i samhället i stort liksom på arbetsplatserna.

Rössner har också hävdat att det fortfarande är tillåtet att håna och förlöjliga fetma och han har pekat på de många fördomar som han anser är vanliga. Dit hör att överviktiga har en bristande självdisciplin, är lata, inkompetenta, slöa, tänker långsammare och är dåliga föredömen för sina kollegor.

Att nu fetma blivit en fråga för EU-domstolen beror på att det danska facket FOA har drivit saken dit, sedan en medlem, förskoleläraren Karsten Kaltoft, fick sparken på grund av sin övervikt på hösten 2010.

Karsten Kaltoft, vägde då 160 kg vilket var lika mycket som när han anställdes av Billund kommun 15 år tidigare.

- Jag blev kallad till ett möte på kontoret. Där sa min chef att jag var avskedad. Hon sa att jag var en bra anställd och att de inte hade fått några klagomål, men att min vikt var ett problem, säger han till tidningen Lag & Avtal.

FAO vill nu veta om överviktiga, som Karsten Kaltoft, omfattas av skydd mot diskriminering, enligt EU:s likabehandlingsdirektiv och har därför bett domstolen om ett så kallat förhandsavgörande i frågan. Beslutet väntas komma i oktober och blir då ett bindande beslut om hur EU-rätten ska tolkas.

I sitt yttrande till EU-domstolen, som kom i somras, anser generaladvokaten att EU-rätten inte generellt förbjuder diskriminering av överviktiga men att extrem fetma kan klassas som ett funktionshinder.

Enligt generaladvokatens yttrande är den som har ett BMI (body mass index) på över 40 extremt fet. När Karsten Kaltoft fick sparken hade han ett BMI på över 50.

Om domstolen väljer att följa yttrandet, vilket den sannolikt gör, så kommer extrem fetma att kunna klassas som ett funktionshinder inom hela EU.

- Det skulle innebära att arbetsgivare är tvungna att beakta det när man anställer, så att överviktiga inte diskrimineras. Arbetsgivarna skulle också kunna få ett ansvar för rehabilitering och behöva vidta skäliga stöd- och anpassningsåtgärder, säger Lars Gellner, arbetsrättsexpert på Svenskt Näringsliv, till Lag & Avtal.

För Christina Fleetwood styrelseordförande i Riksförbundet HOBS, överviktigas riksförbund, är EU-domstolens kommande beslut väldigt viktigt.

- Även om den här frågan inte är helt enkel så tycker vi i grunden det är bra om man kan anmäla diskriminering. För det pågår en hets där övervikt och fetma är det enda som fortfarande är tillåtet att diskriminera och stigmatisera i vårt samhälle.

Om ett diskrimineringsförbud också skulle leda till att samhället i stort visar större förståelse och respekt för överviktiga är Christina Fleetwood dock tveksam till.

- Om det blir ett förbud mot diskriminering så kan det betyda mycket för den enskilda människan. Men den stigmatisering som pågår i samhället är så brutal att det ändå kan fortsätta vara lika eländigt för en person även om man har rätt att inte bli diskriminerad. Man kan ju bli lika utfryst ändå. Så det här är ingen lätt fråga, säger hon.

7 av 10 arbetsgivare väljer bort överviktiga

Många undersökningar har visat på överviktigas underläge på arbetsmarknaden. Här är några exempel:

  • Sju av tio arbetsgivare väljer bort överviktiga vid en nyrekrytering. Det visade en undersökning bland tusen företag för några år sedan, gjord av Henrietta Huzell, forskare i arbetsvetenskap vid Karlstads universtitet.
  • Kraftigt överviktiga har 83 procentenheters lägre chans att få jobb än den som är normalviktig, enligt en stuide forskare vid Uppsala universitet och IFAU gjorde bland 426 av landets rekryterare för ett par år sedan.
  • En normalviktig har 33 procents större chans än en överviktig att kallas till en jobbintervju enligt studier som gjorts vid Linnéuniversitetet.
  • Feta tjänar 15 procent och överviktiga 6 procent sämre än normalviktiga enligt en studie som gjordes vid Linneuniversitetet för några år sedan. Den som  varit överviktig eller fet sedan ungdomen drabbas ännu värre, enligt professor Dan-Olof Rooth, då har man i snitt en 20-procentig lägre inkomst.
  • Överviktiga avskedas lättare än andra, hävdar professor Stephan Rössner, vid Karolinska Institutet, vilket han främst baserar på amerikanska undersökningar. Rössner hävdar också att när överviktiga individer anställs vill man ofta inte sätta dem i direkt kontakt med kunder utan placerar dem gärna längst bak i lokalen med andra arbetsuppgifter, då övervikten anses påverka företagets konkurrenskraft på ett negativt sätt.
Diskriminering

Rasism på Amnestys kontor – så tog de tag i det

Utrikes födda personer upplever en betydligt sämre arbetsmiljö än inrikes födda. På Amnestys svenska kontor blev situationen till slut ohållbar.
Noa Söderberg Publicerad 19 januari 2024, kl 07:39
Jämlikhetsstrategen Armina Etminan säger att hon tog jobbet på Amnesty eftersom organisationen menar allvar med sitt interna jämlikhetsarbete. Foto: Anders G Warne

Den 12 december 2020 publicerades en uppseendeväckande nyhet: Amnestys generalsekreterare i Sverige avgår efter anklagelser om rasism på föreningens kontor. En av världens mest profilerade människorättsorganisationer beskrevs i Aftonbladet som en arbetsplats präglad av rasistisk utfrysning och användning av ”n-ordet”.

För Marianne Gyllenpistol, ordförande i Unionenklubben, var det ingen överraskning. När historien blev offentlig hade hon redan företrätt flera medlemmar som upplevt rasistiska kommentarer och diskriminerande begränsningar av karriärutvecklingen – och fått sin kompetens ifrågasatt när de lyft problemet.

Liknande problem hade uppdagats på Amnestysektioner runt om i världen. På huvudkontoret i London inleddes en utredning som senare skulle visa att det fanns både aktiv rasism – okvädesord som avfärdades som skämt, vidrörande av svarta personers hår utan samtycke – och en mer subtil rasistisk struktur där chefer i London behandlade personal utanför Europa som om de hade lägre kompetens.

"Amnesty är hycklare"

Frustrationen kulminerade när organisationen tog offentlig ställning för den antirasistiska gräsrotsrörelsen Black Lives Matter. Anställda och medlemmar kom med hårda anklagelser om att Amnesty var hycklare, även i Sverige.

Marianne Gyllenpistol, ordförande i Unionenklubben på Amnesty.
Marianne Gyllenpistol, ordförande i Unionenklubben på Amnesty. Foto: Privat

– Det var kaosartat och väldigt känsligt till en början. Ett smärtsamt uppvaknande. Det blev tydligt att vi inte alls hade det systematiska arbetet för att förhindra att sådant här sker, säger Marianne Gyllenpistol.

Den bristen finns hos fler arbetsgivare. I höstas publicerade Arbetsmiljöverket en rapport som visar att utrikes födda upplever en klart sämre arbetsmiljö än inrikes födda. Av de förstnämnda svarar 12 procent att de utsatts för mobbning på jobbet. Bland inrikes födda är motsvarande siffra 6 procent.

Amnesty hade redan före krisen tagit fram en formell jämlikhetsstrategi. När stormen lade sig inleddes arbetet med att göra den till något mer än en pappersprodukt. Arbetsgivaren och facket började tillsammans ta fram planer, listor och mål.

Rekryterade jämlikhetsstrateg

En av de första åtgärderna var att rekrytera en jämlikhetsstrateg. Armina Etminan, som tidigare arbetat på stiftelsen Make Equal, fick jobbet. Hon tog plats i Amnestys svenska ledningsgrupp och fick ansvar för att jämlikhetsarbetet skulle genomsyra hela organisationen.

Konflikterna hade visat att det först och främst behövdes mer kunskap. På senare år har Amnestys anställda gått regelbundna utbildningar i bland annat minoritetsstress, ålderism och antimuslimsk rasism. Armina Etminan påpekar att sådant inte kan göras en gång och sedan bockas av.

– Kunskap är en färskvara. Det går inte att säga ”vi gick en utbildning och workshop om detta” och sedan tro att man är klar.

Problemet behöver också mätas, enligt henne. Amnesty införde regelbundna kartläggningar av arbetsmiljöproblem kopplade till ojämlikhet. Där ställs frågor om bland annat rasism, hbtqi-diskriminering och tillgänglighet för människor med funktionsnedsättning.

– Det finns en stor diskussion om hur man ställer sådana frågor på ett bra vis. Man kan till exempel integrera det i sina vanliga medarbetarundersökningar och göra det på ett sätt som bygger på anonymitet, frivillighet och självidentifikation.

Diskriminering i samhället återspeglas på jobbet

Därefter inleddes den svåraste delen – att göra jämlikhetsarbete till något som präglar varje avdelning dagligen. Exemplen på vad det innebär är många: nya upphandlingskrav på företagshälsovården, jämlika spelregler på möten, särskilda utbildningar för chefer. Varje avdelning har fått i uppdrag att använda jämlikhetschecklistor.

Armina Etminan ger några exempel på vad en sådan kan innehålla.

– Om jag ska planera en kampanj, skriva ett inlägg i sociala medier eller planera ett årsmöte, vad behöver jag då veta och kolla upp? Behöver vi göra en syntolkning av inlägget? Har vi vilrum, bönerum och rätt kost på mötet? Det handlar om att verkligen kolla i förväg.

Amnestys problem blev offentliga

Trots att ämnet är känsligt, problemet svårt att mäta och lösningarna tar tid så har Armina Etminan och Marianne Gyllenpistol ett övergripande råd till den som märker av rasism och diskriminering på jobbet: lyft på locket. Säg som det är.

Att man vågade göra det på Amnesty är enligt Marianne Gyllenpistol en av förklaringarna till att just deras situation blev offentligt uppmärksammad.

– Jag tror att om man skulle göra detta på andra arbetsplatser så skulle det uppdagas samma sak.

Armina Etminan fyller i:

– Maktstrukturer och diskriminering som finns i samhället återspeglas ju på jobbet. Det handlar om vem som har möjlighet att vara sig själv, dela med sig av sina misstag, utvecklas och göra karriär. Vilka personer som får vilka tjänster. Det är inte säkert att sådant kommer fram i medarbetarundersökningar.

Jämlikhet kräver mod

Samhällsutvecklingen i Europa, med ökad polarisering och växande högerextrema partier, gör också att frågor om jämlikhet och mänskliga rättigheter blir mer politiserade. Det kan vara ännu ett hinder för att lyfta problemen på sitt jobb. Men Armina Etminan vill vända på perspektivet. Hon tror att en arbetsgivare som inte tar jämlikhetsproblem på allvar kommer ha svårt att i framtiden hitta personer att anställa.

– Både arbetsplatser och organisationer behöver komma fram till vilka de är och vad de står för. Det kommer vara viktigare än någonsin, men också ganska utmanande. Och det kommer att kräva mycket mod.

Amnesty International

➧ Människorättsorganisation grundad i Storbritannien 1961.

➧ Har drygt två miljoner ”medlemmar och supportrar”. Uppger inte exakt medlemsantal.

➧ År 2019 hade organisationen kontor i 63 länder.

➧ I Sverige jobbar omkring 90 personer.