Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Åldersdiskriminering på arbetsmarknaden ökar

När blir man för gammal? I vissa branscher kan det mycket väl vara redan när man passerar 40-strecket. Säkert är i alla fall att ju närmare 60 du kommer, desto mindre intressant blir du i arbetsgivarnas ögon.
Publicerad
Illustration: Jenny Sjödin
Enligt forskarna beror åldersdiskriminering – som är olaglig – ofta på fördomar och vanföreställningar. Som att äldre skulle vara mindre flexibla och benägna att lära sig nytt. Det är en myt att äldre blir kvar kortare tid på en arbetsplats än yngre. I själva verket är det ofta tvärtom. Illustration: Jenny Sjödin

Åldern har alltid varit intressant. Men frågan är om den inte är än viktigare i dag. För samtidigt som det läggs förslag om höjd pensionsålder kommer vittnesmål om att arbetsgivare nobbar även arbetssökande som är 40+.

Läs mer: Du är passé redan vid 43

Forskare vid Linnéuniversitetet visade för ett tag sedan att somliga arbetsgivare anser att man redan vid fyllda 40 börjar tappa förmågan att lära nytt, vara flexibel och ta egna initiativ.

– Det finns säkert sådana problem hos enskilda individer, men frågan är om de är tillräckligt generella och stora. Det är lätt att arbetsgivarna tar till de argumenten slentrianmässigt och generaliserar, säger Lars Andersson, professor emeritus i gerontologi, läran om det friska åldrandet.

Lars Andersson var den som 1997 införde begreppet ålderism i Sverige. Då hade begreppet ageism funnits i USA och England i flera decennier. Det står för fördomar eller stereotypa föreställningar som utgår från en människas ålder och som kan leda till diskriminering.

– Man ska veta att diskriminering inte bara sker av en slump. Någonstans i bakgrunden finns det fördomar av något slag, säger Lars Andersson.

Läs mer: Kollegas undersökning om åldersdiskriminering

För att utsättas för ålderism behöver man inte vara gammal. Även unga drabbas. Men problemet är större för äldre på arbetsmarknaden, enligt Lars Andersson, som menar att det finns både psykologiska och ekonomiska skäl till det.

– Arbetsgivare kan säga att äldre inte är tillräckligt anpassningsbara och flexibla. Men det kan handla om att man inte vill anställa äldre som är kunnigare och har större pondus än chefen, säger Lars Andersson.

Det drabbar ju även unga, i och med att äldre inte vågar byta jobb utan biter sig fast

Clary Krekula, docent i sociologi vid Karlstads universitet, har forskat i flera år på åldersdiskriminering och ser två anledningar till att äldre har det tufft på arbetsmarknaden. Även hon ser att fördomar spelar in, många har en skev bild av hur äldre personer faktiskt är. Men även att arbetsgivare tycks tänka att ju närmare pensionsåldern du är, desto kortare tid kommer du att jobba kvar.

– Det är en myt att äldre skulle bli kvar kortare tid. Och det är en vanföreställning att ålderssiffran säger något om en person. Ålder talar bara om hur länge man har levt, ingenting annat.

De flesta arbetsgivare räknar med att vi går i pension vid 65. Då kan det vara lätt att tro att en yngre kandidat är en garanti för att personen kommer att stanna kvar länge och växa in i rollen.

– Men så är det inte, vi flyttar oss på arbetsmarknaden och de som är mest rörliga är människor kring 30–40 år, säger Clary Krekula.

Kvinnor tenderar att drabbas hårdare av åldersdiskriminering än män. Troligen har det att göra med att skönhet och utseende är mer kopplat till just kvinnor, och där åldern anses vara av betydelse.

Kajsa Löwenhielm var 54 år första gången hon utsattes för åldersdiskriminering. Med en lång karriär inom försäljning och marknadsföring hade det aldrig varit några problem att få jobb. Tvärtom. Tidigare hade jobben nästan trillat över henne, hon var rent av bortskämd med att ha mycket att välja på.

Men mitt i livet blev hon uppsagd på grund av arbetsbrist och det blev dags att leta efter ett något nytt. Då började en annan sida av arbetsmarknaden visa sig.

– Plötsligt kom inga svar på mina ansökningar. En tuff period väntade, där Kajsa ihärdigt och nästan förtvivlat sökte jobb efter jobb. Först när hon strök åldern i sitt cv började hon åtminstone bli kallad till intervjuer. Hon var med i en massa rekryteringsprocesser, men de slutade alltid med att hon valdes bort för en ”mer lämpad” – men också yngre kandidat.

– Det blev så hela tiden, jag upplevde väldigt starkt att jag var för gammal. Det är ingen rolig känsla, man blir rätt nedtryckt i skorna.

Läs mer: Kan man byta jobb efter 50?

Kajsa Löwenhielm har mött en hel del fördomar. Som att hon skulle vara ”lite trött” bara för att hon har hunnit bli 59 år – något hon inte känner igen sig i.

– Absolut inte! Tvärtom, jag har inga små barn och inga störande moment vid sidan om. Det gör att jag kan ägna all min tid åt jobbet.

Läs mer: Äldre anställda är friskare

Hon fortsätter att söka jobb och tror inte heller att hon kommer att bli kortvarig på nästa arbetsplats.

– Det är snarare tvärtom, får jag ett jobb så kommer jag ju att vilja jobba så länge jag kan, säger Kajsa, som börjar känna sig ganska uppgiven och till och med lite rädd för framtiden.

– Hur sjutton kommer man till rätta med det här? Det är ju ingen som säger rent ut att du är för gammal.

Forskarna Lars Andersson och Clary Krekula tycker båda att det är viktigt att debatten om åldersdiskriminering väcks. En som tagit den saken på allvar är John Mellkvist, pr-konsult och framtidsspanare. Hans engagemang beror inte i första hand på personliga erfarenheter, även om han några gånger inte fått uppdrag på grund av att han ansetts överkvalificerad.

– Jag har sett hur det har blivit värre. Nu är arbetsgivare ängsliga för att anställa 45-åringar, en ålder där man ju har skaffat sig både erfarenhet och kontakter. Och det här drabbar ju även unga, i och med att äldre inte vågar byta jobb utan biter sig fast, säger John Mellkvist, som under några år tagit upp ämnet i sina framtidsföreläsningar.

I våras bestämde han sig dock för att ta frågan ett steg längre och bilda opinion, i första hand via Linkedin, där han har många följare.

– Bilden av framtiden stämmer illa överens med hur arbetsmarknaden fungerar. Framtiden är inte ungdomens, utan ålderdomens.

Genomslaget för hans åsikter kom snabbt. John Mellkvist har suttit i flera tv-soffor, varit med i radio och deltog i somras i flera debatter i Almedalen. Han har också varit med i flera radiopoddar och blivit intervjuad ett antal gånger. Och antalet personer som hör av sig till honom är stort.

– De är väldigt öppenhjärtiga när de berättar sin story. Det känns som att lyfta på ett lock i debatten, folk har varit oroliga för att prata om vad de har upplevt eftersom de har varit rädda att pekas ut som förlorare. Men det är tvärtom – de framstår som personer med civilkurage och inre styrka. Vägen framåt är att man är öppen med sin ålder och låter sin personlighet och kompetens tala.

Ålderssiffran säger inget annat om en person än hur länge man har levt

Men nu kanske något är på väg att hända. På kreditföretaget Lindorff arbetar man aktivt med att anställa äldre medarbetare. Att ha unga anställda är viktigt och nödvändigt, inte minst med tanke på att de ofta är vassare på digitala medier. Men man måste även ha äldre på arbetsplatsen. Dels för mixens skull – dynamiken blir bättre om de anställda är olika – dels för att det är en fördel om sammansättningen av personalen speglar mångfalden hos kunderna.

– Ibland befinner sig våra kunder i en utsatt och jobbig situation och kan behöva vägledning. Då är det viktigt att få in personer både med branscherfarenhet och andra typer av arbetslivserfarenhet, exempelvis från vården eller skolan, säger Erika Rönnquist Hoh, vd för Lindorff i Sverige.

Några direkta nackdelar med äldre anställda har Erika Rönnquist Hoh svårt att se, hon håller inte med om att äldre skulle vara mindre flexibla eller mer förändringsobenägna än yngre.

– Det går inte att klumpa ihop folk på det sättet och generalisera. Möjligtvis skulle man kunna säga att äldre kan kosta lite mer eftersom de har jobbat längre och kan ha högre lön. Men det tycker jag är helt rätt.

En av dem som anställts på Lindorff de senaste åren är Elisabet Hammar. Som 57-åring fick hon i fjol jobb som process manager.

Hon har aldrig upplevt att hon har haft svårt att få jobb, men ser ändå en skillnad mot tidigare. Genom åren har hon bytt jobb ofta, men hon har sällan behövt söka jobb, utan har blivit kontaktad av arbetsgivare som velat ha henne. Det händer inte i samma omfattning längre, nu behöver hon i högre utsträckning lita till sitt nätverk. Om det beror på hennes ålder eller andra saker vet hon inte.

– Det är ju ingen som säger att man är för gammal för ett jobb. Jag tänker inte så mycket på min ålder och känner mig aldrig för gammal, säger Elisabet Hammar, som också tycker att hon utvecklas och lär sig nya saker av att jobba tillsammans med ”kidsen”.

Hon känner inte heller igen sig i bilden av äldre anställda som trötta och oflexibla.

– Det är nonsens. Jag har träffat många i alla åldrar som har haft svårt för förändringar. Det handlar om personlighet och inte om ålder.

Kanske är en förändring på väg, inte bara på hennes eget företag, utan även i samhället, hoppas hon.

– Praktiska skäl talar för det. Vi lever allt längre och blir allt friskare. Hur ska skattepengarna räcka till om bara de som är mellan 27 och 39 jobbar?

text JESSICA LINDBOM JÄMTING & NIKLAS HALLSTEDT

FÖRBJUDET MEN VANLIGT

  • Åldersdiskriminering innebär att en person blir negativt särbehandlad på grund av sin ålder. I Sverige är det förbjudet att åldersdiskriminera en person i arbetslivet. Trots det är det väldigt vanligt.
  • Det mest typiska är att inte bli kallad på jobbintervjuer, men också mer subtila saker förekommer, som att man inte får tillgång till vidareutbildning.
  • Diskrimineringsombudsmannen, DO, får varje år runt mellan 100 och 150 anmälningar som rör åldersdiskriminering i arbetslivet. DO uppger att de tror att det finns ett mörkertal, det vill säga att inte all diskriminering som sker anmäls.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Diskriminering

Kollegan tafsade på Amanda: ”Jävlar vad arg och kränkt jag blev”

När mannen tryckte sig mot Amanda skrek hon ”Backa!” och två kollegor ingrep. Chefen såg till att förövaren fick lämna arbetsplatsen för gott.
Petra Rendik Publicerad 10 september 2025, kl 09:00
En person tar en annan person på rumpan.
Sexuella anspelningar gick längre och längre. En dag tafsade den nya kollegan på Amanda i lunchrummet. Foto: Colourbox.

Sexuella trakasserier kan ske subtilt, men också väldigt öppet. För Amanda var det så.

– En hand på låret och sedan rumpan – något jag absolut inte hade sagt okej till – är att gå över alla gränsar som finns. Jävlar vad arg och kränkt jag blev.

Hade kul ihop först

Amanda, 25 år, arbetar på ett stort företag. Det är en mansdominerad arbetsplats, men där tjejerna blir alltfler. Företaget jobbar målmedvetet med jämställdhet och mångfald. Men, som Amanda säger, trots uttalad nolltolerans mot trakasserier av alla slag så händer tråkiga saker där människor finns. Som tur är sker de mer sällan.

– Det är min erfarenhet i alla fall, jag tycker att vi har en schyst arbetsmiljö, men inte perfekt. Jag har fått korkade kommentar som ”lilla stumpan” och sådant. Men jag har aldrig blivit utsatt för sexuella närmanden, förrän i höstas.

Det var en ny kille, anställd hos en extern entreprenör, som hade fått ett uppdrag som skulle pågå i några månader. Han skulle främst arbeta med Amandas team.

– Han var inte så många år äldre än mig så vi hade kul ihop på jobbet. Men jag märkte att han var ganska flirtig med mig. Så jag markerade omgående att jag inte var intresserad av honom på det sättet.

Sa hon var het och sexig

Men en eftermiddag när hon kommer ut från omklädningsrummet, uppklädd och sminkad för att hon skulle träffa kompisar på en aw, står han utanför. Han började busvissla och säga saker som att hon är het och sexig. Amanda svarade med ett ”lägg av” och en av mannens kollegor puttar till honom på axeln för att också visa att det inte var okej.

Hon tänker att det här ska hon konfrontera honom med på måndag när de ses igen.

Du tänkte aldrig att du skulle berätta för din chef direkt?

– Nej, jag tänkte att det är lika bra att jag säger ifrån och att vi löser det på en gång. Men så sågs vi inte så mycket den kommande veckan, så jag glömde väl bort.

Försökte nafsa på halsen

Men det som sedan inträffar gick inte att glömma. Amanda ska ta en fika. Mannen och två andra kollegor är också i fikarummet. Det är fredag och stämningen uppsluppen.

När Amanda ska sträcka sig efter en kopp så står han plötsligt bakom henne. Allt går på några sekunder. Hon känner när han trycker sig mot henne, hon flyttar sig undan men han följer efter, hela tiden nära hennes kropp. Hon känner en hand mot låret som snabbt rör sig mot hennes rumpa som han smeker och han försöker nafsa henne på halsen.

– Jag kände att han hade stånd när han tryckte sig mot mig. Och hans flin – han trodde verkligen att det var fritt fram. Det var så absurt och äckligt. Jag puttade bort honom hårt och skrek att han skulle backa.

Kollegorna fantastiska

Två kollegor blev vittne till händelsen och agerade fantastiskt, berättar Amanda. Den ena ställde sig framför mannen och den andra sade åt Amanda att de nu tillsammans skulle gå raka vägen till chefen.

Amanda var fortfarande arg, men nu började hon darra. Hos chefen kom tårarna och han agerade omedelbart.

Fick lämna jobbet direkt

Mannen fick lämna anläggningen direkt eftersom det fanns vittnen till det som hade hänt. Hans chef kontaktades. Inom ett dygn fattades beslutet att han inte fick jobba kvar på Amandas arbetsplats.

– Eftersom han inte var anställd hos oss blev det ju en fråga för hans arbetsgivare. Men jag vet att han fick en varning – och jag vet också att han aldrig mer kommer att sätta sin fot hos oss. Det räcker för mig.

Hon fick jättebra stöd från jobbet. Arbetsgivaren uppmanade henne att även polisanmäla eftersom händelsen också kunde handla om sexuellt ofredande, som är ett brott.

– Jag valde att inte göra det. Men hade jag inte fått uppbackningen från jobbet och hade mannen varit kvar då hade jag nog polisanmält.

Hur mår du i dag?

– Jag mår jättebra och det gjorde jag ganska snabbt. Ord stod aldrig mot ord. Jag blev aldrig ifrågasatt. Men sådant här ska inte hända någonstans och särskilt inte på jobbet. Där ska man ju känna sig trygg.

Fotnot: Amanda heter egentligen något annat.

DETTA ÄR SEXUELLA TRAKASSERIER

➧ Diskrimineringslagen säger: ”Ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet.” Det kan handla om allt från opassande kommentarer och ord, närgångna blickar, ovälkomna komplimanger eller anspelningar till att någon tafsar. Det är beteenden som är oönskade och det är den som blir utsatt som avgör vad gränsen går.

VAD GÖRA OM JAG BLIR UTSATT?

➧ OM DET ÄR EN KOLLEGA 

Säg ifrån tydligt och direkt om du känner att gränsen för vad du tycker känns okej har passerats. Förhoppningsvis räcker det.

Spara eventuella sms, mejl och andra meddelanden. Anteckna när du har blivit utsatt, vad som sades och tidpunkt. Om en kollega har sett eller hört det som har hänt, be om uppbackning.

Prata med chefen. Arbetsgivaren är skyldig att skyndsamt utreda och agera på uppgifter om sexuella trakasserier, genomföra åtgärder och jobba förebyggande så det inte sker.

Vid allvarligare händelser kan det röra sig om sexuellt ofredande, eller både och. Sexuella trakasserier ska utredas av jobbet. Men sexuellt ofredande är ett brott som ska hanteras av polisen.

Om chefen säger att ”ord står mot ord, jag kan inget göra”, då är hen fel ute. Det ska utredas och du har rätt till stöd oavsett. Annars bryter arbetsgivaren mot diskrimineringslagen och kan bli skyldig att betala ersättning.

➧ OM DET ÄR EN CHEF

Om det är chefen som utsätter dig, prata med en annan chef eller HR.

Ta hjälp av ditt skyddsombud eller facklig representant. Eller kontakta ditt fackförbund om du inte känner att du får stöttning från arbetsgivaren.

Är du inte medlem i facket kan du vända dig direkt till Diskrimineringsombudsmannen.

Diskriminering

1 av 7 blir sextrakasserad på jobbet

Petra Rendik Publicerad 10 september 2025, kl 06:00
1 av 7 blir sextrakasserad på jobbet
1 av 7 blir sextrakasserad på jobbet
Diskriminering

Sofie sextrakasseras på jobbet

Petra Rendik Publicerad 11 september 2025, kl 08:46
Sofie sextrakasseras på jobbet
En man lägger en hand på en besvärad kvinnas axel.
Sofie sextrakasseras på jobbet
Diskriminering

1 av 7 blir sextrakasserad på jobbet

Åtta år efter metoo, revolutionen som skulle förändra allt, blir fortfarande var sjunde yrkesverksam sexuellt trakasserad på jobbet. Clas Lundstedt, pressansvarig på myndigheten DO, uppmanar alla som råkat ut för trakasserier att anmäla.
Petra Rendik Publicerad 10 september 2025, kl 06:00
Anmälningarna om sexuella trakasserier har minskat något på senare år. Men mörkertalet tros vara stort. Det är jobbigt att anmäla en kollega eller en chef och det finns ofta en rädsla att inte bli trodd. Illustration: Jenny Svenberg Bunnel

Närgångna blickar. Grabbiga jargonger. En kommentar om hur sexig du är dina kläder. Sms du inte vill ha. En hand på ditt lår.

Sexuella trakasserier kan uttrycka sig på olika sätt, de kan vara både verbala och fysiska. Ibland kan det ta tid att förstå vad som sker.

Amanda och Sofie som intervjuats i Kollega  är långt ifrån ensamma – var sjunde yrkesverksam blev utsatt för sexuella trakasserier på sina arbetsplatser förra året, enligt Trakasseribarometern (2024).

Mest utsatta är unga mellan 18 och 29 år, personer med utländsk bakgrund eller annan sexuell läggning än heterosexuell och personer med osäkra anställningar.

Samtidigt visar statistik från Diskrimineringsombudsmannen, DO, att anmälningarna om sexuella trakasserier har minskat något de senaste åren.

DO: Fortsatt stort problem

Clas Lundstedt
Clas Lundstedt. Foto: DO

– Men anmälningarna återspeglar inte den faktiska förekomsten av sexuella trakasserier. Tvärtom, utifrån andra undersökningar kan vi se att det inte har gått ner utan att det fortsatt är ett stort problem på våra arbetsplatser, säger Clas Lundstedt, pressansvarig på DO.

Varför anmälningarna har minskat har han inget svar på, men Clas Lundstedt uppmanar alla som råkat ut för trakasserier att anmäla.

Om det är en kollega som utsätter ska chefen informeras så fort som möjligt. Först då träder arbetsgivarens skyldighet in att skyndsamt utreda och åtgärda.

– Är det chefen som utsätter – prata med facket. Är du inte medlem, kontakta oss på DO, säger Clas Lundstedt.

Men många vågar inte berätta att de har blivit utsatta. Det är jobbigt att anmäla en kollega eller en chef. Man vill inte framstå som känslig eller besvärlig. I många fall står ord mot ord och det finns en rädsla för att inte bli trodd.

Unionen: Stor börda på den som utsätts

Karl Hägg, förbundsjurist på Unionen, uppmanar ändå att man ska vända sig till sin chef om det är en kollega som utsätter en annan kollega. För diskrimineringslagstiftningen är tydlig – det är du som är utsatt som avgör vad som är oönskat eller kränkande beteende.

– Det är din upplevelse som gäller, men det är här det kan bli knepigt. För om det inte är uppenbart att det är ett kränkande beteende och om den som utsätter dig inte har förstått att beteendet är ovälkommet så kan det ligga på offret att klargöra det. Det läggs en stor börda på den som utsätts, säger Karl Hägg.

Berättar man inget händer inget

Majoriteten vet att det är högst olämpligt, i vissa fall även brottsligt eftersom det kan röra sig om sexuellt ofredande att tafsa på en kollega. Men när det kommer till det mer subtila – som blickar eller inviter – måste den som utsätts snabbt säga stopp. Vågar man inte säga det direkt till personen så bör man vända sig till chefen som är skyldig att reda ut vad som har hänt.

– Jag förstår att det kan vara väldigt jobbigt, men berättar man inte så händer heller inget, säger Karl Hägg.

Från markering till varning, avsked och polisanmälan

Vilka åtgärder som vidtas beror på hur allvarlig händelsen är. Ofta räcker det med en markering och beteendet upphör. Men sexuella trakasserier kan leda till varningar och i vissa fall avsked. Även polisen kan kopplas in om det rör sig om ett brott.

– Arbetsdomstolen ser mycket allvarligt på brott som sker på arbetsplatsen och det är ofta en grund till avsked. Men mitt råd är att också alltid informera arbetsgivaren, säger Karl Hägg.

I den bästa av världar sker inte sexuella trakasserier på jobbet. För att minska förekomsten ska arbetsgivaren jobba förebyggande. Det allra bästa, enligt Karl Hägg, är att prata om ämnet.

– Det ligger på arbetsgivaren att frågan finns i allas medvetande. Då kanske många börjar reflektera över sitt eget beteende.

DETTA ÄR SEXUELLA TRAKASSERIER

➧ Diskrimineringslagen säger: ”Ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet.” Det kan handla om allt från opassande kommentarer och ord, närgångna blickar, ovälkomna komplimanger eller anspelningar till att någon tafsar. Det är beteenden som är oönskade och det är den som blir utsatt som avgör vad gränsen går.

VAD GÖRA OM JAG BLIR UTSATT?

➧ OM DET ÄR EN KOLLEGA 

Säg ifrån tydligt och direkt om du känner att gränsen för vad du tycker känns okej har passerats. Förhoppningsvis räcker det.

Spara eventuella sms, mejl och andra meddelanden. Anteckna när du har blivit utsatt, vad som sades och tidpunkt. Om en kollega har sett eller hört det som har hänt, be om uppbackning.

Prata med chefen. Arbetsgivaren är skyldig att skyndsamt utreda och agera på uppgifter om sexuella trakasserier, genomföra åtgärder och jobba förebyggande så det inte sker.

Vid allvarligare händelser kan det röra sig om sexuellt ofredande, eller både och. Sexuella trakasserier ska utredas av jobbet. Men sexuellt ofredande är ett brott som ska hanteras av polisen.

Om chefen säger att ”ord står mot ord, jag kan inget göra”, då är hen fel ute. Det ska utredas och du har rätt till stöd oavsett. Annars bryter arbetsgivaren mot diskrimineringslagen och kan bli skyldig att betala ersättning.

➧ OM DET ÄR EN CHEF

Om det är chefen som utsätter dig, prata med en annan chef eller HR.

Ta hjälp av ditt skyddsombud eller facklig representant. Eller kontakta ditt fackförbund om du inte känner att du får stöttning från arbetsgivaren.

Är du inte medlem i facket kan du vända dig direkt till Diskrimineringsombudsmannen.

Diskriminering

”Jävlar vad arg och kränkt jag blev”

Petra Rendik Publicerad 10 september 2025, kl 09:00
”Jävlar vad arg och kränkt jag blev”
En person tar en annan person på rumpan.
”Jävlar vad arg och kränkt jag blev”
Diskriminering

Sofie sextrakasseras på jobbet

Petra Rendik Publicerad 11 september 2025, kl 08:46
Sofie sextrakasseras på jobbet
En man lägger en hand på en besvärad kvinnas axel.
Sofie sextrakasseras på jobbet
Diskriminering

Sofie sextrakasserades på jobbet: ”Jag var rädd att uppfattas som jobbig”

Ibland är det glasklart att gränsen är överträdd. Andra gånger kan det vara svårare att skilja en flört från sexuella trakasserier. Men det är alltid upp till den som drabbas att bestämma var gränsen går. Sofie är en av dem som blivit trakasserad av en kollega.
– Jag var rädd att uppfattas som jobbig, säger hon.
Petra Rendik Publicerad 11 september 2025, kl 08:46
En man lägger en hand på en besvärad kvinnas axel.
När Sofie kände sig sexuellt trakasserad av en kollega pratade hon med chefen, men fick höra att hon borde varit tydligare i sitt avvisande. Foto: Colourbox.

Sofie tolkar först kollegans charm som harmlöst flörtande. Men efter en tid känner hon starkt obehag, inser att det rörde sig om trakasseri – och berättar allt för kollegorna.

Kunde hon ha agerat annorlunda? Varför var hon inte tuffare? Uppmuntrade hon honom? Var det kanske inte så farligt trots allt?

Skulle avvisat honom hårdare

– Jag har brottats med de här frågorna länge och landat i att nej, jag har inte gjort något fel. Men med facit i hand har jag lärt mig att jag skulle ha avvisat honom hårdare. Men jag var rädd för att uppfattas som jobbig och överkänslig, säger Sofie.

Mannen hon syftar på är en tidigare kollega som ganska snabbt började visa ett intresse för Sofie när hon började på samma avdelning som honom.

Mannen var en uppskattad, rutinerad och karismatisk medarbetare som hade ett ganska flirtigt sätt mot flera i gruppen. Så när han riktade in charmoffensiven mot Sofie så reagerade hon inte nämnvärt.

– Jag tyckte att han var lite oproffsig, men harmlös.

Gränserna flyttades sakta

Sofie beskriver det som att han långsamt flyttade fram gränserna. Kommentarerna om hur fin hon var i håret eller vilken snygg blus hon hade på sig övergick i intensiva blickar så fort de var nära varandra.

– Då började jag undvika honom, det var pinsamt och jobbigt. Jag vände bort blicken, flyttade på mig så fort han närmade sig och satte mig aldrig bredvid honom på möten.

Det var efter en aw som allt blev värre. Han gjorde inga fysiska närmande, men en kollega sade: ”Jag tror bestämt att han är lite betuttad i dig.”

Sofie lämnade puben tidigare än hon egentligen ville. På kvällen får hon ett sms från mannen som tackar för en härlig aw och att han hoppas få bjuda på en drink framöver.

– Då svarade jag att det var snällt men att jag inte var intresserad av honom på det viset och att jag har pojkvän.

Blev stött av avvisandet

Senare på jobbet var det tydligt, enligt Sofie, att mannen blivit stött för att han blev avvisad. Han surade, svarade knappt på tilltal och när han gjorde det hade han en rätt dryg ton.

– På sätt och vis var det skönt i början när han inte pratade med mig, men det blev ohållbart längden då vi jobbar ihop i olika projekt. Och nu började jag bli förbannad. Jag hade ju inte gjort fel.

Sofie pratar med mannen. Det är ett jobbigt men bra samtal. Han ber om ursäkt för sitt beteende och hon tänker att nu ordnar det sig.

Slutade inte - kallade henne ”sexig” i sms

Tre dagar senare börjar han skicka sms till henne. Han säger att det känns som att de kommit nära varandra igen och kanske kan det bli aktuellt med en drink ändå. Och att Sofie var oerhört sexig i den kappa hon hade på sig häromdagen.

– För första gången kände jag då ett genuint obehag. Kanske var det ordet ”sexig ”. Jag började gråta.

Sofie sjukskriver sig ett par dagar. När hon kommer tillbaka till jobbet berättar hon allt för en kollega som också har varit facklig representant på jobbet. Kollegan blir upprörd och säger till Sofie att de nu omedelbart måste berätta för chefen.

– Det var ju rätt, men kändes så jobbigt. Jag borde ju gått till chefen direkt, men jag kände mig som någon som skvallrar till rektorn.

Besviken på chefens reaktion

Chefens reaktion gjorde Sofie lite besviken. Han såg överrumplad och besvärad ut, men sade att han självklart skulle prata med mannen. Inte en enda gång frågade han hur Sofie mådde.

Sedan följde en tid som Sofie inte vill gå in på i detalj. Mannen nekar. Han säger att Sofie visst visat intresse. Då visar hon sina sms som hon hade sparat.

– Det var ju inga grova grejer, men chefen och HR, som nu är inkopplade, anser ändå att han skulle ha förstått att jag inte var intresserad. Men jag får också höra att jag skulle ha varit ännu tydligare.

Mannen flyttades - både lättnad och besvikelse 

Det blir sommar och semestertid. Sofie funderar på att säga upp sig till hösten. Hon vet inte vad som väntar henne om mannen är kvar när hon kommer tillbaka. Med några dagar kvar av ledigheten ringer chefen henne. Han berättar att mannen självmant flyttat till en annan enhet där en tjänst blev ledig.

Sofie erkänner att hon blev lättad, men också besviken.

– De flyttade på problemet, känns det som. Han kanske skärper sig och inte gör om samma sak. Men det känns som om han kom billigt undan och när jag kom tillbaka var det som om inget hade hänt.

Fast riktigt så var det ändå inte. Det blev prat om händelsen bland kollegorna, för allt kom fram till slut. Några tyckte kanske att det hade tagit onödigt stora proportioner, andra ansåg att Sofie blivit oschyst behandlad.

– Och det var dem jag lutade mig emot.

Har du något råd till andra i samma situation?

– Säg ifrån på ett nästan övertydligt sätt och ta hjälp av någon på jobbet. Jag gick ju runt och mådde skit i månader alldeles i onödan.

Fotnot: Sofie heter egentligen något annat.

DETTA ÄR SEXUELLA TRAKASSERIER

➧ Diskrimineringslagen säger: ”Ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet.” Det kan handla om allt från opassande kommentarer och ord, närgångna blickar, ovälkomna komplimanger eller anspelningar till att någon tafsar. Det är beteenden som är oönskade och det är den som blir utsatt som avgör vad gränsen går.

VAD GÖRA OM JAG BLIR UTSATT?

➧ OM DET ÄR EN KOLLEGA 

Säg ifrån tydligt och direkt om du känner att gränsen för vad du tycker känns okej har passerats. Förhoppningsvis räcker det.

Spara eventuella sms, mejl och andra meddelanden. Anteckna när du har blivit utsatt, vad som sades och tidpunkt. Om en kollega har sett eller hört det som har hänt, be om uppbackning.

Prata med chefen. Arbetsgivaren är skyldig att skyndsamt utreda och agera på uppgifter om sexuella trakasserier, genomföra åtgärder och jobba förebyggande så det inte sker.

Vid allvarligare händelser kan det röra sig om sexuellt ofredande, eller både och. Sexuella trakasserier ska utredas av jobbet. Men sexuellt ofredande är ett brott som ska hanteras av polisen.

Om chefen säger att ”ord står mot ord, jag kan inget göra”, då är hen fel ute. Det ska utredas och du har rätt till stöd oavsett. Annars bryter arbetsgivaren mot diskrimineringslagen och kan bli skyldig att betala ersättning.

➧ OM DET ÄR EN CHEF

Om det är chefen som utsätter dig, prata med en annan chef eller HR.

Ta hjälp av ditt skyddsombud eller facklig representant. Eller kontakta ditt fackförbund om du inte känner att du får stöttning från arbetsgivaren.

Är du inte medlem i facket kan du vända dig direkt till Diskrimineringsombudsmannen.

Diskriminering

1 av 7 blir sextrakasserad på jobbet

Petra Rendik Publicerad 10 september 2025, kl 06:00
1 av 7 blir sextrakasserad på jobbet
1 av 7 blir sextrakasserad på jobbet
Diskriminering

”Jävlar vad arg och kränkt jag blev”

Petra Rendik Publicerad 10 september 2025, kl 09:00
”Jävlar vad arg och kränkt jag blev”
En person tar en annan person på rumpan.
”Jävlar vad arg och kränkt jag blev”