Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Åldersdiskriminering på arbetsmarknaden ökar

När blir man för gammal? I vissa branscher kan det mycket väl vara redan när man passerar 40-strecket. Säkert är i alla fall att ju närmare 60 du kommer, desto mindre intressant blir du i arbetsgivarnas ögon.
Publicerad
Illustration: Jenny Sjödin
Enligt forskarna beror åldersdiskriminering – som är olaglig – ofta på fördomar och vanföreställningar. Som att äldre skulle vara mindre flexibla och benägna att lära sig nytt. Det är en myt att äldre blir kvar kortare tid på en arbetsplats än yngre. I själva verket är det ofta tvärtom. Illustration: Jenny Sjödin

Åldern har alltid varit intressant. Men frågan är om den inte är än viktigare i dag. För samtidigt som det läggs förslag om höjd pensionsålder kommer vittnesmål om att arbetsgivare nobbar även arbetssökande som är 40+.

Läs mer: Du är passé redan vid 43

Forskare vid Linnéuniversitetet visade för ett tag sedan att somliga arbetsgivare anser att man redan vid fyllda 40 börjar tappa förmågan att lära nytt, vara flexibel och ta egna initiativ.

– Det finns säkert sådana problem hos enskilda individer, men frågan är om de är tillräckligt generella och stora. Det är lätt att arbetsgivarna tar till de argumenten slentrianmässigt och generaliserar, säger Lars Andersson, professor emeritus i gerontologi, läran om det friska åldrandet.

Lars Andersson var den som 1997 införde begreppet ålderism i Sverige. Då hade begreppet ageism funnits i USA och England i flera decennier. Det står för fördomar eller stereotypa föreställningar som utgår från en människas ålder och som kan leda till diskriminering.

– Man ska veta att diskriminering inte bara sker av en slump. Någonstans i bakgrunden finns det fördomar av något slag, säger Lars Andersson.

Läs mer: Kollegas undersökning om åldersdiskriminering

För att utsättas för ålderism behöver man inte vara gammal. Även unga drabbas. Men problemet är större för äldre på arbetsmarknaden, enligt Lars Andersson, som menar att det finns både psykologiska och ekonomiska skäl till det.

– Arbetsgivare kan säga att äldre inte är tillräckligt anpassningsbara och flexibla. Men det kan handla om att man inte vill anställa äldre som är kunnigare och har större pondus än chefen, säger Lars Andersson.

Det drabbar ju även unga, i och med att äldre inte vågar byta jobb utan biter sig fast

Clary Krekula, docent i sociologi vid Karlstads universitet, har forskat i flera år på åldersdiskriminering och ser två anledningar till att äldre har det tufft på arbetsmarknaden. Även hon ser att fördomar spelar in, många har en skev bild av hur äldre personer faktiskt är. Men även att arbetsgivare tycks tänka att ju närmare pensionsåldern du är, desto kortare tid kommer du att jobba kvar.

– Det är en myt att äldre skulle bli kvar kortare tid. Och det är en vanföreställning att ålderssiffran säger något om en person. Ålder talar bara om hur länge man har levt, ingenting annat.

De flesta arbetsgivare räknar med att vi går i pension vid 65. Då kan det vara lätt att tro att en yngre kandidat är en garanti för att personen kommer att stanna kvar länge och växa in i rollen.

– Men så är det inte, vi flyttar oss på arbetsmarknaden och de som är mest rörliga är människor kring 30–40 år, säger Clary Krekula.

Kvinnor tenderar att drabbas hårdare av åldersdiskriminering än män. Troligen har det att göra med att skönhet och utseende är mer kopplat till just kvinnor, och där åldern anses vara av betydelse.

Kajsa Löwenhielm var 54 år första gången hon utsattes för åldersdiskriminering. Med en lång karriär inom försäljning och marknadsföring hade det aldrig varit några problem att få jobb. Tvärtom. Tidigare hade jobben nästan trillat över henne, hon var rent av bortskämd med att ha mycket att välja på.

Men mitt i livet blev hon uppsagd på grund av arbetsbrist och det blev dags att leta efter ett något nytt. Då började en annan sida av arbetsmarknaden visa sig.

– Plötsligt kom inga svar på mina ansökningar. En tuff period väntade, där Kajsa ihärdigt och nästan förtvivlat sökte jobb efter jobb. Först när hon strök åldern i sitt cv började hon åtminstone bli kallad till intervjuer. Hon var med i en massa rekryteringsprocesser, men de slutade alltid med att hon valdes bort för en ”mer lämpad” – men också yngre kandidat.

– Det blev så hela tiden, jag upplevde väldigt starkt att jag var för gammal. Det är ingen rolig känsla, man blir rätt nedtryckt i skorna.

Läs mer: Kan man byta jobb efter 50?

Kajsa Löwenhielm har mött en hel del fördomar. Som att hon skulle vara ”lite trött” bara för att hon har hunnit bli 59 år – något hon inte känner igen sig i.

– Absolut inte! Tvärtom, jag har inga små barn och inga störande moment vid sidan om. Det gör att jag kan ägna all min tid åt jobbet.

Läs mer: Äldre anställda är friskare

Hon fortsätter att söka jobb och tror inte heller att hon kommer att bli kortvarig på nästa arbetsplats.

– Det är snarare tvärtom, får jag ett jobb så kommer jag ju att vilja jobba så länge jag kan, säger Kajsa, som börjar känna sig ganska uppgiven och till och med lite rädd för framtiden.

– Hur sjutton kommer man till rätta med det här? Det är ju ingen som säger rent ut att du är för gammal.

Forskarna Lars Andersson och Clary Krekula tycker båda att det är viktigt att debatten om åldersdiskriminering väcks. En som tagit den saken på allvar är John Mellkvist, pr-konsult och framtidsspanare. Hans engagemang beror inte i första hand på personliga erfarenheter, även om han några gånger inte fått uppdrag på grund av att han ansetts överkvalificerad.

– Jag har sett hur det har blivit värre. Nu är arbetsgivare ängsliga för att anställa 45-åringar, en ålder där man ju har skaffat sig både erfarenhet och kontakter. Och det här drabbar ju även unga, i och med att äldre inte vågar byta jobb utan biter sig fast, säger John Mellkvist, som under några år tagit upp ämnet i sina framtidsföreläsningar.

I våras bestämde han sig dock för att ta frågan ett steg längre och bilda opinion, i första hand via Linkedin, där han har många följare.

– Bilden av framtiden stämmer illa överens med hur arbetsmarknaden fungerar. Framtiden är inte ungdomens, utan ålderdomens.

Genomslaget för hans åsikter kom snabbt. John Mellkvist har suttit i flera tv-soffor, varit med i radio och deltog i somras i flera debatter i Almedalen. Han har också varit med i flera radiopoddar och blivit intervjuad ett antal gånger. Och antalet personer som hör av sig till honom är stort.

– De är väldigt öppenhjärtiga när de berättar sin story. Det känns som att lyfta på ett lock i debatten, folk har varit oroliga för att prata om vad de har upplevt eftersom de har varit rädda att pekas ut som förlorare. Men det är tvärtom – de framstår som personer med civilkurage och inre styrka. Vägen framåt är att man är öppen med sin ålder och låter sin personlighet och kompetens tala.

Ålderssiffran säger inget annat om en person än hur länge man har levt

Men nu kanske något är på väg att hända. På kreditföretaget Lindorff arbetar man aktivt med att anställa äldre medarbetare. Att ha unga anställda är viktigt och nödvändigt, inte minst med tanke på att de ofta är vassare på digitala medier. Men man måste även ha äldre på arbetsplatsen. Dels för mixens skull – dynamiken blir bättre om de anställda är olika – dels för att det är en fördel om sammansättningen av personalen speglar mångfalden hos kunderna.

– Ibland befinner sig våra kunder i en utsatt och jobbig situation och kan behöva vägledning. Då är det viktigt att få in personer både med branscherfarenhet och andra typer av arbetslivserfarenhet, exempelvis från vården eller skolan, säger Erika Rönnquist Hoh, vd för Lindorff i Sverige.

Några direkta nackdelar med äldre anställda har Erika Rönnquist Hoh svårt att se, hon håller inte med om att äldre skulle vara mindre flexibla eller mer förändringsobenägna än yngre.

– Det går inte att klumpa ihop folk på det sättet och generalisera. Möjligtvis skulle man kunna säga att äldre kan kosta lite mer eftersom de har jobbat längre och kan ha högre lön. Men det tycker jag är helt rätt.

En av dem som anställts på Lindorff de senaste åren är Elisabet Hammar. Som 57-åring fick hon i fjol jobb som process manager.

Hon har aldrig upplevt att hon har haft svårt att få jobb, men ser ändå en skillnad mot tidigare. Genom åren har hon bytt jobb ofta, men hon har sällan behövt söka jobb, utan har blivit kontaktad av arbetsgivare som velat ha henne. Det händer inte i samma omfattning längre, nu behöver hon i högre utsträckning lita till sitt nätverk. Om det beror på hennes ålder eller andra saker vet hon inte.

– Det är ju ingen som säger att man är för gammal för ett jobb. Jag tänker inte så mycket på min ålder och känner mig aldrig för gammal, säger Elisabet Hammar, som också tycker att hon utvecklas och lär sig nya saker av att jobba tillsammans med ”kidsen”.

Hon känner inte heller igen sig i bilden av äldre anställda som trötta och oflexibla.

– Det är nonsens. Jag har träffat många i alla åldrar som har haft svårt för förändringar. Det handlar om personlighet och inte om ålder.

Kanske är en förändring på väg, inte bara på hennes eget företag, utan även i samhället, hoppas hon.

– Praktiska skäl talar för det. Vi lever allt längre och blir allt friskare. Hur ska skattepengarna räcka till om bara de som är mellan 27 och 39 jobbar?

text JESSICA LINDBOM JÄMTING & NIKLAS HALLSTEDT

FÖRBJUDET MEN VANLIGT

  • Åldersdiskriminering innebär att en person blir negativt särbehandlad på grund av sin ålder. I Sverige är det förbjudet att åldersdiskriminera en person i arbetslivet. Trots det är det väldigt vanligt.
  • Det mest typiska är att inte bli kallad på jobbintervjuer, men också mer subtila saker förekommer, som att man inte får tillgång till vidareutbildning.
  • Diskrimineringsombudsmannen, DO, får varje år runt mellan 100 och 150 anmälningar som rör åldersdiskriminering i arbetslivet. DO uppger att de tror att det finns ett mörkertal, det vill säga att inte all diskriminering som sker anmäls.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Diskriminering

Hon ska göra AI mindre fördomsfull

AI-system är fulla av fördomar och fakta om vita män. Alexandra Wudel har startat ett företag som testar AI-verktyg – och utbildar utvecklare i feministisk AI.
– AI kan bli en drivkraft för hållbarhet och inkludering, säger hon.
David Österberg Publicerad 14 oktober 2025, kl 06:07
Alexandra Wudel
Med sin start-up FemAI skaAlexandra Wudel göra AI-system mindre fördomsfulla. Swetlana Holz

De första krockdockorna utvecklades av män. Dockorna var runt 180 centimeter långa och vägde knappt 80 kilo. En följd av det var att bilar byggdes på ett sätt som skyddade män bättre än kvinnor.

I början av 2020-talet presenterade trafiksäkerhetsforskaren Astrid Linder världens första kvinnliga krockdocka. Den har bröst, bredare höfter, smalare skuldror och är kortare och lättare. Tillsammans med den manliga motsvarigheten kan dockan nu användas för att göra säkrare bilar för både kvinnor och män.

Fördomar byggs in i AI-verktygen

Många AI-system dras med liknande problem som de första dockorna hade. Systemen utvecklas av vita medelklassmän – och tränas på den information som finns tillgänglig i världen. Det innebär att fördomar riskerar att byggas in i AI-verktygen, enligt Alexandra Wudel. Förra året utsågs hon till ”årets AI-person” och är vd för FemAI, en start-up med bas i Berlin. 

– FemAI är ett pilotprojekt för att AI-utvecklare ska kunna testa hur fördomsfria deras AI-verktyg är. Det finns inga helt fördomsfria system, men med vår metod ska man kunna öka medvetenheten om fördomarna, säger hon.

Vad är feministisk AI?

– När vi pratar om feministisk AI fokuserar vi på de mest marginaliserade grupperna. AI är statistisk mönsterigenkänning. Det innebär att vissa människor underskattas eller saknas helt i datamängderna.

AI kan hjälpa oss att skapa en bättre värld

Just medvetenheten om att AI både skapar och återskapar vår värld är central, tycker Alexandra Wudel. Därför ägnar sig hennes företag också åt att utbilda företag och andra om problemen med AI.

– Man kan jämföra med dagens debatt om rasism och sexism. I dag är vi mycket mer medvetna än vi var för tio år sedan. Nu har vi ord som "mansplaining" och "gaslighting". Vi måste skapa samma medvetenhet kring AI-system.

AI-verktygen utvecklas snabbt av företag som vill tjäna pengar. Finns det en risk att teknologin utvecklas för snabbt?

– Jag tror att AI kan hjälpa oss att skapa en bättre värld. Men för att nå dit måste vi samarbeta. Forskning, AI-startups, företag, civilsamhället, politiker – alla måste arbeta tillsammans. Det finns inget annat sätt. Det är som på en julmiddag med familjen: man älskar inte varenda släkting, men man måste få det att fungera.

Diskriminering

Hon ska stoppa ålderismen

Det började med ett inlägg på Linkedin. Nu har Annette Magnusson startat en förening mot ålderism.
– I Sverige är vi fixerade vid ungdom, säger hon.
David Österberg Publicerad 9 oktober 2025, kl 06:00
Handflata och Annette Magnusson
Annette Magnusson, HR-direktör och aktiv på Linkedin, har startat en förening mot ålderism. Colourbox och Headshot.

Agneta Sjödin var programledare på TV4 i nästan 30 år. För ett par år sedan upphörde uppdragen. I flera intervjuer har hon förklarat petningen med att hon blivit för gammal för kanalen.

Agneta Sjödin
Henrik Montgomery/TT

Det där väckte någonting inom Annette Magnusson, HR-direktör på Citymail och aktiv på Linkedin.

– Först tänkte jag att det inte kunde vara sant. Men när jag var hos en rekryteringsfirma för en fika passade jag på att ställa frågan: ”Är jag körd för att jag är 58?” Svaret var att jag var det. Jag skulle inte få några fler jobb. Det handlar inte om att jag har fel kompetens utan om att jag är för gammal. 

Förbannad skrev hon ett inlägg på Linkedin:

”Är jag passé – bara för att jag fyllt 50? Är jag plötsligt mindre attraktiv för arbetsmarknaden för att jag inte är 35 längre? Trots att jag:
 • Har mer kraft och energi än när jag var 20
 • Har levt, jobbat, lärt, fallit och rest mig igen
 • Har livserfarenhet OCH arbetslivserfarenhet
 • Vet vad jag vill, vad jag behöver och vad jag värderar
 • Har inga barn hemma, inga vabb-dagar, ingen tid att “vänta ut” – jag är redo nu”

Responsen var omedelbar.

– Det bara smattrade i telefonen! På två veckor fick jag 330 000 visningar, nästan 10 000 likes och 1 600 kommentarer. Jag har fått så mycket positiv feedback och nya kontakter. Jag tror att det beror på att jag skrev ur hjärtat, att andra kan relatera till det jag skrev.

Ska lansera ålderismens dag

Efter det inlägget har det blivit många fler om ålderism. Och för en tid sedan bestämde sig Annette Magnusson för att – tillsammans med några av sina nyvunna kontakter – göra något åt problemet.  

– Vi har startat en förening mot ålderism. Stadgarna är klara och startstyrelsen är klar. I januari har vi årsmöte och då ska vi välja in fler i styrelsen.

Exakt vad föreningen, som just nu heter Kompetens360, ska göra är inte klart, men planer finns.

  Vi ska anordna utbildningstillfällen i hur man skapar en Linkedin-profil och marknadsför sig på bästa sätt. Vi har också kontakter med personer i andra nordiska länder som driver den här frågan. Tillsammans ska vi lansera den 9 oktober som ålderismens dag och anordna någon form av aktivitet den dagen nästa år.

”Många tror att vi är trötta”

Föreningen har dessutom planer på att utse ”årets företag” – en utmärkelse som ska gå till ett företag som inte diskriminerar.

– Förhoppningsvis deltar vi också på Almedalen.  Vi måste få politiker och medier att förstå att vi inte kan bortse från människor över 50. Pensionsåldern höjs kontinuerligt, men om vi inte får jobba går ju inte ekvationen ihop.

Vad beror diskrimineringen på?

– Jag har inget enkelt svar. Om jag tittar på de kommentarer jag får på mina inlägg så är det många som skriver att de tror att de är för dyra. Är man över 50 har mankanske lite högre lön eftersom man ofta har en högre kompetens, men i övrigt är vi inte för dyra. Jag tror också att många tror att vi är trötta och saknar engagemang och drivkraft för att vi snart ska gå i pension. I Sverige är vi dessutom väldigt fixerade vid ungdom och ålder.

Tror du att ni kan göra skillnad?

– Ja. Nu pratas det ålderism överallt. Nu handlar det om att få politikerna att förstå att de måste fatta beslut för att motverka ålderism. Men också om att jobba mot rekryterande chefer och rekryteringsfirmor. Företagen måste förstå att det är bra med en mix av åldrar på en arbetsplats. Då får de kunskapsöverföringen. Det går inte att lära sig allt genom att läsa i böcker. Vi som är äldre har lärt oss av våra misstag, av att vi har testat.

Diskriminering

Klagade på rasism – blev av med jobbet

En förtroendevald unionenmedlem reagerade på främlingsfientlighet på sin arbetsplats och kallade en av sina chefer rent ut för rasist. Hans engagemang blev så obekvämt för arbetsgivaren att han köptes ut.
Johanna Rovira Publicerad 25 september 2025, kl 06:00
En Unionenmedlem slog larm om rasism på jobbet – och köptes ut. Läs Nicks berättelse om främlingsfientlighet, utanförskap och kampen för rättvisa.Man med låda kontorsprylar.
Rasism på arbetsplatsen: Unionenombud tvingades bort efter kritik. Foto: Colourbox

Nick, som han vill kallas i den här artikeln, vill inte gå ut med sitt riktiga namn i Kollega, delvis på grund av risken att det skulle kunna förvärra hans chanser att få ett nytt jobb.  Det är svårt nog ändå att få nytt arbete när man har utländskt namn och bakgrund, menar han. 

– Jag är svensk på pappret och har bott här i 20 år. Men jag kommer aldrig att betraktas som svensk. Jag har en bra utbildning och har jobbat på många ställen, men får trots det inte komma till intervju, jag blir bortsorterad av arbetsgivarna. 

Utländska namn ratas

Svensk forskning stärker Nicks påstående. Framförallt män med utländska namn blir betydligt oftare bortsållade av presumtiva arbetsgivare visar flera studier gjorda vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU. 

Nicks senaste arbetsgivare, ett stort livsmedelsföretag, anställde dock gärna folk med icke-svensk bakgrund. Men nästan enbart som lagerarbetare. 

– 95 procent av alla plockare är födda utomlands. Men bara en enda gruppchef. Jag köper inte att det bland alla dessa anställda inte fanns en enda som skulle kunna vara lämplig chef. I stället anställdes 20-åriga svenskar som knappt hade gått ut gymnasiet som chefer. 

Nick själv var anställd som tjänsteman och han var dessutom vald som arbetsplatsombud för Unionen. Han reagerade på några av chefernas attityd gentemot lagerarbetarna och menade att de behandlades nedlåtande. Det fanns en vi och dom-mentalitet som var svår att smälta. 

Du måste krypa för cheferna

– Cheferna såg ner på plockarna. De kallades inte vid namn utan fick heta somaliern, turken, kurden och så vidare. Lagerchefen sade vid ett tillfälle: ”Dom kan ju inte ens bokstavera sina namn, man kan inte förvänta sig att de ska fylla i rapporter”. Jag kan inte tolka deras beteenden som annat än rasism. Har du inte svensk bakgrund har du inget att komma med. Du måste krypa för dem.

Nick anser att lagerchefen styrde verksamheten med ”rena maffiametoderna”. Han anställde gärna asylsökande till lagret och stack inte under stol med att dessa var mer fogliga eftersom de hade hotet om utvisning vilande över sig. Flera kvinnor utsattes dessutom för sexuella trakasserier, menar Nick. 

– Trots att lagerchefen var gift inledde han förhållanden med flera anställda. Det ska ju inte vara förbjudet att flirta på jobbet, men det finns en gräns och man ska inte utnyttja sin ställning. Kvinnor pressades till att säga upp sig. Jag försökte hjälpa dem men tyvärr vågar ingen av dem berätta om vad de varit med om. 

Nick hamnade ofta klinch med lagerchefen, även efter att hans mandat gått ut. Han skrädde inte orden utan anklagade lagerchefen öppet för att vara rasist. 

– Till slut spårade det ur. Jag var inte professionell för fem öre, men företaget visade klart och tydligt att man ville bli av med mig. 

Strax före sommaren, efter förhandlingar på central nivå, skrev Nick motvilligt under ett avtal om utköp och står nu utan jobb vid 44 års ålder. 

Besviken på arbetsgivaren

– Jag är så jävla förbannad och besviken på min arbetsgivare som håller lagerchefen om ryggen. Jag saknar inte arbetsmiljön där för fem öre, men jag saknar mina arbetsuppgifter och mina kollegor.

Han har svårt att förlika sig med att människor i Sverige behandlas nedlåtande på grund av sin etniska bakgrund. I Tyskland, där han också bott och jobbat, upplevde han inte alls samma främlingsfientlighet.

– Bär du företagets logga är du en kollega och jag skiter i vad du har för nationalitet.  Jag har upplevt rasism åt båda hållen under mitt arbetsliv – du kan vara främlingsfientlig fast du har invandrarbakgrund och jag har träffat landsmän som ser ner på svenskar också. 

– Men du får tycka hur du vill så länge du inte har en ledande roll. Av en chef förväntar jag mig mer, säger Nick.