Ett nytt land – nya möjligheter, eller? En ny kultur att sätta sig in i, ett främmande språk att lära sig, migrationstrauman att bearbeta och inget kontaktnät att vända sig till, men hoppet om självförsörjning och att komma in på den svenska arbetsmarknaden finns. Vrid fram tiden och åtta år senare är situationen densamma. Detta är verkligheten för varannan nyanländ i Sverige, men framför allt de utrikesfödda kvinnorna.

Sverige har länge haft en omfattande invandring men svårt att etablera dessa individer i arbetslivet. Generellt är utrikesfödda oftare arbetslösa och i lägre utsträckning sysselsatta än svenskfödda. Etableringsmönstret varierar även mellan olika grupper; utrikesfödda män får ett ”första riktigt jobb” dubbelt så snabbt som kvinnorna. 

Samtidigt som utrikesfödda kvinnor har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden råder det stor brist på kompetens inom flera branscher. 

Den svenska arbetsmarknaden har höga krav på formell utbildning och språkkunskaper. Särskilt markant är det inom kvinnodominerade bristyrken där utbildningskraven är högre än i mansdominerade bristyrken. Eftersom utrikesfödda kvinnor generellt har lägre utbildningsnivå än utrikesfödda män, påverkas kvinnors möjlighet till etablering på arbetsmarknaden i större utsträckning.

Exempelvis kräver hemstäd höga svenskkunskaper då man förväntas ha kundkontakt, men oftast finns det inga språkkrav för exempelvis en diskare. 

Det går att sänka kraven och ta fram inkluderande jobbeskrivningar  – varför finns de? För vilka arbetsuppgifter? Det leder oftast till förtydliganden eller att man kan ta bort vissa krav helt. Exempelvis behövs det sällan i praktiken den språknivå som först efterfrågas för att utföra ett bra och gediget arbete. 

Både inrikes och utrikesfödda kvinnor bär ett större omsorgsansvar jämfört med män. Många kvinnor axlar det större ansvaret över barn och hem, och faktorer som resväg och obekväma arbetstider påverkar mängden och typen av jobb de kan söka. 

Arbetsgivare kan se över möjligheterna att anpassa tjänsten och erbjuda villkor som möjliggör för kvinnor att komma i arbete. Det kan innebära att ändra arbetspassets starttid för att passa en kvinna som behöver lämna på förskolan. För ensamstående mammor där helgarbete ofta är en omöjlighet kan anpassningen vara att förlägga arbetet främst på veckodagar. 

Majoriteten av jobb i Sverige förmedlas genom kontakter, något man som ny i Sverige ofta saknar. När dessutom tidigare eventuell utbildning och arbetslivserfarenhet inte alltid är direkt överförbar till den svenska arbetsmarknaden, försämras chanserna att få jobb ytterligare. 

Det finns mer utrymme för anpassning än vad många arbetsgivare först tror. Det handlar ofta om mindre justeringar och viljan att satsa mer på till exempel driv och potential än fullfjädrad kompetens. Ungdomar i Sverige som sällan har bred arbetslivserfarenhet anställs ofta med motivering att det finns potential och rum för utveckling. Även nyanlända med lite erfarenhet bör kunna anställas av samma skäl. 

Arbetsgivare bör vara villiga att se över kravprofilen för tjänsten. Genom att anpassa arbetsuppgifter kan en tjänst ha en lägre kravprofil inledningsvis och utvecklas över tid. I flertalet tjänster där vi i vårt uppdrag har tillsatt nyanlända har arbetsgivare till en början en viss önskan, exempelvis att tillsätta en kock. Justeringen i detta fall skulle kunna innebära att anställa en nyanländ med tidigare erfarenhet som köksbiträde eller med liknande förkunskaper, som har en vilja att bli kock, och över tid utveckla denne till att bli kock.

Kompetensen finns i Sverige men vi måste kunna ta vara på den. Om vi vill vara ett land där möjligheterna finns och är tillgängliga för alla, måste förutsättningen att kunna påverka sitt eget liv och vara självförsörjande även vara tillgängligt för de utrikesfödda kvinnorna. Med genomtänkta insatser kan vi råda bot på den skriande kompetensbrist som branscher lider av, men det förutsätter att vi alla drar vårt strå till stacken. 

/Andrea Ahlenius & Mark Ahlenius, grundare av Jobbentrén