Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Många arbetsmiljöproblem på hemmakontoret

Om soffliggaren med datorn i knät är här för att stanna så behöver vi lyfta hemarbetets faror mer, skriver Anita Gyllenbreider.
Publicerad
Hemmakontor. Anita Gyllenbreider.
Att jobba hemma förenklar livspusslet för många men kan också innebära försämrad ergonomi. Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Arbetsmiljön är tuff i dag. Vem knackar på dörren hos hemarbetare och undersöker hur de har det?  Det är många delar som behöver lyftas mer. Här kommer jag att gå in på några av dem.

Allt fler arbetar hemifrån visar statistik från SCB. Drygt 40 procent av personerna i åldern 15 till 74 år jobbade hemifrån under årets första kvartal. Hur många av dessa som blir kvar i sitt hemarbete efter coronapandemin tycker jag är intressant.

Arbetsgivaren är ansvarig för arbetsmiljön även vid hemmajobb. I arbetsmiljölagen står även att arbetsgivaren ska göra allt som behövs för att förebygga att du utsätts för ohälsa eller olycksfall. För att få till en hälsosam arbetssituation i hemmet krävs därför ett gott samarbete och en regelbunden dialog mellan chef och medarbetare.

Hur mäts stress och trivsel i hemmiljö?

I en situation där man som arbetsgivare har många medarbetare som arbetar hemifrån gäller det att ha koll på sina rutiner. Inte minst det systematiska arbetsmiljöarbetet, där bland annat undersökningar, riskbedömningar, åtgärder och handlingsplaner är centrala begrepp. Görs det på din arbetsplats?

Vid hemarbete gäller den kollektivavtalade arbetsskadeförsäkringen TFA, eller Trygghetsförsäkring vid arbetsskada. Men till skillnad från arbete på arbetsplatsen krävs att olyckan eller skadan har ett direkt samband med det arbete som utförs. Ta verkligen reda på vad som gäller i försäkringsfrågorna. Har arbetsgivaren någon försäkring som gäller till och från jobbet?

Vad gör att vi stannar på jobbet? Det är inte alltid lönen som är det viktigaste utan ofta den fysiska och den psykosocial arbetsmiljön spelar in. Rätten att trivas på sitt jobb måste tas på största allvar för att få människor att stanna. Hur mäts stress och trivsel i hemmiljö? Arbetsgivaren måste börja tänka på den personal som finns i verksamheterna på hemmakontoren och visa uppskattning. Samt vara uppmärksam på att många lägger fler timmar än de borde på kvällar och helgen för att datorn ändå ligger framme på köksbordet.

Många som jobbade hemma kunde inte frågor som berör tekniken

Många som jobbade hemma kunde inte frågor som berör tekniken. Allt kom snabbt och jag tror att många upplevde det som stressande. Här hade det behövts stöd från arbetsgivaren och kommer säker att behövas även i fortsättningen. 

Jag tänker även att kroppsliga problem med nacke och rygg kan förändras vid hemarbetet. Att sitta i långa möten utan paus kan vara påfrestande och tröttsamt. Men jag tror nog många tog en promenad och lyssnade på sitt teamsmöte och var fysiskt aktiva under tiden. 

Men hur kändes det att inte ha kontakt fysiskt med sina arbetskamrater? Det påverkar relationer negativ på lång sikt.

Spar på rätt ställe och satsa på personalen

Allt det här behöver arbetsgivare hantera när vi fortsätter arbeta hemma. Och här tycker jag att anställda borde få vara sina egna konsulter när de nu har erfarenhet från hemarbete. Att få möjlighet att skapa luft i sitt schema, bestämma antalet mötesbokningar och skapa lite egen tid är viktigt.

Jag hoppas att kunskapen vi skaffat i dag tas tillvara, så att det leder till en långsiktighet och att vi blir medvetna om hemarbetets konsekvenser. Inte bara vad gäller det ekonomiska utan även långvariga hälsoeffekter. 

/Anita Gyllenbreider, Filosofie kandidatexamen med huvudområde Sociologi.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Vem tjänar på den nya lagen om arbetslöshetsersättning?

Hittar jag inget nytt jobb innan hösten meddelar jag a-kassan och Arbetsförmedlingen att jag inte längre står till deras förfogande, trots att jag då har långt över 100 ersättningsdagar kvar, skriver Eddy Nehls.
Eddy Nehls Publicerad 21 april 2026, kl 09:15
Söka jobb på Arbetsförmedlingen
Den reformerade lagen om a-kassa slår hårt mot arbetslösa. Till hösten kliver jag av kraven och lever på sparpengar, skriver Eddy Nehls. Foto: TT/Johan Nilsson
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det som skrämmer mig, som blev arbetslös i februari i år, efter närmare 30 som anställd, är att den nya lagen om arbetslöshetsersättning utan att möta särskilt mycket kritik, kunde lanseras som en förbättring, trots att den är misstänkt lik en lag som reglerar försörjningsstöd.

Det största hotet mot min egen frihet just nu är a-kassan som jag betalat till i alla år, i tron att det var en trygghetsförsäkring som skulle ge mig ett golv att stå på om jag mot min vilja blev arbetslös. 

Jag trodde i princip att det skulle vara en formalitet, men först tvingades jag sväva i ovisshet i fem veckor innan jag fick min ansökan om ersättning godkänd. Sedan jag fick vänta ytterligare fyra veckor på besked rörande min överklagan av beslutet att neka mig möjligheten att ha kvar min F-skattsedel som bisyssla. 

För att inte riskera min försörjning tvingas jag pausa verksamheten och tacka nej till uppdrag. Det känns galet; inte minst med tanke på att firman skulle kunna hjälpa mig att få en ny anställning. Att tvingas till passivitet och ”staplande av bidrag” av ett regelverk skapat av politiker som hävdar att det är just detta man ska sätta stopp för om man får mandat att styra vårt land i fyra år till, känns minst sagt märkligt. Vad hände med arbetslinjen?

För att inte riskera min försörjning tvingas jag pausa verksamheten

På a-kassans hemsida står det att man kan ansöka om att få sitt företag godkänt som bisyssla, vilket jag gjorde. Jag hade inte sökt om jag inte var övertygad om att verksamheten uppfyllde kraven. Men så är det alltså inte. ”Lagen är tydlig” sa handläggaren som jag talade med. När jag googlade för att själv bilda mig en uppfattning ser jag att i den nya lagen har begreppet bisyssla raderats, vilket gör beslutet begripligare. Texten på hemsidan har dock inte ändrats.

Enligt den nya lagen räknas jag som företagare, trots att jag arbetat heltid sedan före millennieskiftet, och har drivit verksamheten som en bisyssla vid sidan av sedan 2007. Inget år sedan starten har jag tjänat mer än en månadslön, och det är också motivet för avslaget. Jag har således försatts i ett moment 22, för hade jag jobbat mer i företaget när jag var anställd hade högskolan inte godkänt det som bisyssla. 

Regeringen hävdar att den nya lagen är bättre, och det är den kanske, men inte för mig som ofrivilligt arbetslös. Jag kan inte förstå hur någon som har ett företag som bisyssla vid sidan av sin anställning ska kunna få verksamheten godkänd av a-kassan, så varför ger man sken av att det är möjligt? 

Det var som att golvet rycktes bort under mina fötter och jag tappade tron på framtiden

På vilket sätt ligger det i skattebetalarnas intressen att jag förhindras att – parallellt med sökandet efter en ny anställning – fortsätta meritera mig genom att utföra enstaka uppgifter som kan förbättra mina chanser att få jobb? Jag är en kreativ människa och har alltid arbetat långt mer än heltid, men nu tvingas jag arbeta mindre än så, och jag hindras dessutom att använda kunskaperna och kompetenserna i min jakt efter en ny anställning.

När vidden av ofriheten som jag påtvingas för att få rätt till ersättningen från a-kassan gick upp för mig, var det som golvet rycktes bort under mina fötter och jag tappade tron på framtiden. Efter att ha räknat fram och tillbaka på olika scenarios har jag dock, med viss vånda, beslutat mig för följande: Hittar jag inget nytt jobb innan hösten följer jag a-kassans tvingande direktiv och söker det antal jobb som Arbetsförmedlingen tvingar mig till, fram till dess. Men sedan meddelar jag myndigheterna (som jag trodde skulle visa förståelse för mig och den prekära situation jag försatts i) att jag inte längre står till deras förfogande, trots att jag då har långt över 100 ersättningsdagar kvar.

Priset jag får betala för att slippa den livegenskap som arbetslösa i dag tvingas in i är att mitt sparkapital ryker och min pension blir längre, vilket känns orättvist. Friheten är dock viktigare än de extra tusenlappar jag hade kunnat tjäna om jag inte blivit uppsagd av min tidigare arbetsgivare några år innan pensionen. Jag hoppas verkligen att detta inte var regeringens intention med den nya lagen, men det är jag långt ifrån säker på.

/Eddy Nehls