Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Arbetsmiljön är tuff i dag. Vem knackar på dörren hos hemarbetare och undersöker hur de har det? Det är många delar som behöver lyftas mer. Här kommer jag att gå in på några av dem.
Allt fler arbetar hemifrån visar statistik från SCB. Drygt 40 procent av personerna i åldern 15 till 74 år jobbade hemifrån under årets första kvartal. Hur många av dessa som blir kvar i sitt hemarbete efter coronapandemin tycker jag är intressant.
Arbetsgivaren är ansvarig för arbetsmiljön även vid hemmajobb. I arbetsmiljölagen står även att arbetsgivaren ska göra allt som behövs för att förebygga att du utsätts för ohälsa eller olycksfall. För att få till en hälsosam arbetssituation i hemmet krävs därför ett gott samarbete och en regelbunden dialog mellan chef och medarbetare.
Hur mäts stress och trivsel i hemmiljö?
I en situation där man som arbetsgivare har många medarbetare som arbetar hemifrån gäller det att ha koll på sina rutiner. Inte minst det systematiska arbetsmiljöarbetet, där bland annat undersökningar, riskbedömningar, åtgärder och handlingsplaner är centrala begrepp. Görs det på din arbetsplats?
Vid hemarbete gäller den kollektivavtalade arbetsskadeförsäkringen TFA, eller Trygghetsförsäkring vid arbetsskada. Men till skillnad från arbete på arbetsplatsen krävs att olyckan eller skadan har ett direkt samband med det arbete som utförs. Ta verkligen reda på vad som gäller i försäkringsfrågorna. Har arbetsgivaren någon försäkring som gäller till och från jobbet?
Vad gör att vi stannar på jobbet? Det är inte alltid lönen som är det viktigaste utan ofta den fysiska och den psykosocial arbetsmiljön spelar in. Rätten att trivas på sitt jobb måste tas på största allvar för att få människor att stanna. Hur mäts stress och trivsel i hemmiljö? Arbetsgivaren måste börja tänka på den personal som finns i verksamheterna på hemmakontoren och visa uppskattning. Samt vara uppmärksam på att många lägger fler timmar än de borde på kvällar och helgen för att datorn ändå ligger framme på köksbordet.
Många som jobbade hemma kunde inte frågor som berör tekniken
Många som jobbade hemma kunde inte frågor som berör tekniken. Allt kom snabbt och jag tror att många upplevde det som stressande. Här hade det behövts stöd från arbetsgivaren och kommer säker att behövas även i fortsättningen.
Jag tänker även att kroppsliga problem med nacke och rygg kan förändras vid hemarbetet. Att sitta i långa möten utan paus kan vara påfrestande och tröttsamt. Men jag tror nog många tog en promenad och lyssnade på sitt teamsmöte och var fysiskt aktiva under tiden.
Men hur kändes det att inte ha kontakt fysiskt med sina arbetskamrater? Det påverkar relationer negativ på lång sikt.
Spar på rätt ställe och satsa på personalen
Allt det här behöver arbetsgivare hantera när vi fortsätter arbeta hemma. Och här tycker jag att anställda borde få vara sina egna konsulter när de nu har erfarenhet från hemarbete. Att få möjlighet att skapa luft i sitt schema, bestämma antalet mötesbokningar och skapa lite egen tid är viktigt.
Jag hoppas att kunskapen vi skaffat i dag tas tillvara, så att det leder till en långsiktighet och att vi blir medvetna om hemarbetets konsekvenser. Inte bara vad gäller det ekonomiska utan även långvariga hälsoeffekter.
/Anita Gyllenbreider, Filosofie kandidatexamen med huvudområde Sociologi.
När vi på Medlingscentrum frågade chefer kring hur de uppfattar konflikter på jobbet svarade 80 procent att konflikter på arbetsplatsen påverkar både dem själva och verksamhetens resultat negativt.
Konflikter är inte något som bara ska undvikas – de kan bli en drivkraft för förändring och förbättring, om de hanteras rätt. Att skapa en kultur där konflikter ses som en naturlig del av arbetslivet och där chefer har rätt verktyg och för att agera tidigt, är nyckeln till framgång.
Passiva chefer skapar en känsla av otrygghet
Forskning visar att passivt ledarskap ofta leder till kränkningar och mobbning på arbetsplatsen. Enligt Arbetsmiljöverket upplever många medarbetare att passiva chefer skapar en känsla av otrygghet och förvärrar konflikter. Chefer som agerar tidigt i en konfliktsituation minskar stress och förbättrar arbetsmiljön, vilket i sin tur påverkar verksamhetens resultat positivt.
Forskaren Matthew Lieberman från UCLA har visat att hjärnan reagerar på sociala hot, som konflikter, på samma sätt som den gör på fysiska hot. Detta gör konflikthantering till en central del av arbetsmiljöns psykiska hälsa.
Konflikter som inte hanteras i tid kan eskalera och leda till sämre produktivitet, högre sjukfrånvaro och till och med att medarbetare slutar. Det finns en tydlig koppling mellan chefernas förmåga att hantera konflikter och verksamhetens framgång.
Vi skulle aldrig acceptera dåliga verktyg för att genomföra en budgetprocess. Varför gör vi det när det gäller konflikthantering, som påverkar arbetsmiljön och resultaten så mycket?
Hälften av svenska arbetsplatser saknar rutiner för konflikthantering
En annan viktig lärdom är att nästan hälften av svenska arbetsplatser saknar rutiner för konflikthantering. Att skapa tydliga rutiner och processer är ett enkelt och effektivt sätt att ge både chefer och medarbetare en känsla av trygghet och struktur när konflikter uppstår. När rutinerna saknas, ökar risken för långdragna och destruktiva konflikter som påverkar hela organisationen.
Företagsledningar har en stor möjlighet att göra skillnad.
Att hantera konflikter aktivt och i tid är en central del av ett framgångsrikt ledarskap. Med rätt verktyg och stöd kan svenska chefer vända konflikter till något konstruktivt som stärker både arbetsmiljön och resultaten. Det är hög tid att chefer får det stöd och den utbildning de behöver för att kunna hantera konflikter med trygghet och effektivitet. Konfliktmodiga ledare kommer inte bara öka din lönsamhet, utan också bidra till ett starkare team.
/Tamara Maskovic Wängborg, specialist på konflikthantering på Medlingscentrum
Sverige står inför en osynlig kris: ålderismen. Tusentals kompetenta och erfarna svenskar över 40 år, står utan arbete och möter en arbetsmarknad som bortser från deras erfarenhet. Ålderism, som innebär att diskriminera människor baserat på deras ålder, är ett allvarligt och växande problem.
I september 2024 var 191 969 personer över 40 år inskrivna som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Än mer oroande är att 58 procent av dem hade varit utan arbete i över ett år inskrivna som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Och många av dem som passerat ett år i arbetslöshet, fortsätter att kämpa även andra året. Detta är inte en slump, utan ett tydligt tecken på en arbetsmarknad som systematiskt bortser från erfarna arbetssökandes värde.
Varför händer detta? Ålderism florerar inte bara på grund av fördomar hos arbetsgivare och rekryteringsbyråer, utan också för att vårt system tillåter det. Arbetsförmedlingen, vars uppgift är att hjälpa arbetssökande tillbaka in på arbetsmarknaden, behandlar ofta de över 40 som om de skulle klara sig själva. I stället för att ge stöd förväntas dessa personer, med åratal av yrkeserfarenhet och utbildning, vara nära arbetsmarknaden och därför inte i behov av hjälp. Det är en farlig och felaktig föreställning. Många av dessa människor är inte bara långt från arbetsmarknaden – de trycks längre bort för varje dag de ignoreras.
Ålderism florerar inte bara på grund av fördomar hos arbetsgivare
Rekryteringsbyråer förstärker också problemet. I en arbetsmarknad där efterfrågan på arbetskraft är hög, blir de överdrivet selektiva och väljer oftast riskfria, yngre kandidater som de kan sälja in till arbetsgivare. Ålder anses vara en risk, trots att erfarenhet borde ses som en tillgång.
För det första måste Arbetsförmedlingen ta sitt ansvar och erbjuda aktivt stöd till alla arbetssökande, oavsett ålder. Den mentala och fysiska påverkan av långvarig arbetslöshet är väl dokumenterad, och att ignorera äldre arbetssökande är både inhumant och ineffektivt.
När äldre arbetstagare tvingas byta jobb möter de ett system riggat emot dem. Principen “sist in, först ut” slår hårt mot de som vill byta arbete, vilket förvärrar ålderismen då de sitter kvar.
Ålder anses vara en risk trots att erfarenhet borde ses som en tillgång
Slutligen behöver vi omfamna den teknologiska utvecklingen. Genom att använda AI och big data kan Arbetsförmedlingen skapa bättre matchningar mellan arbetsgivare och arbetssökande. Att matcha rätt kompetens med rätt arbetsgivare är möjligt, men det kräver ett system som tar hänsyn till alla arbetssökande – inte bara de som är yngre under 40 år.
Så varför tillåter vi att ålderism frodas i Sverige år efter år? Det är dags att stå upp för våra erfarna medborgare och se till att alla, oavsett ålder, får samma möjlighet att bidra till vårt samhälle. Att låta ålderism fortsätta skadar både individer och ekonomin – och det är en kostnad vi inte har råd att betala.
Palle Gustafsson, Initiativtagare till nätverket AddAge