Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Chefen gnällde varje gång Jonas vabbade

När Jonas vabbade som mest var han inte på jobbet en hel arbetsvecka under fyra månader. När han skulle ringa jobbet och säga att det var dags igen, fick han ångest. För chefen var allt annat än nöjd när medarbetare stannade hemma med sjuka ungar.
Petra Rendik Publicerad
Man talar i telefon håller handen på ett sängliggande barn.
Chefen sa aldrig rakt ut att Jonas inte fick stanna hemma men kom med pikar när det var dags för vab. Foto: Colourbox

Vi vabbar ihjäl oss. Exakt så tänkte Jonas, som egentligen heter något annat, den där vintern för sju år sedan. För var inte lillasyster sjuk så blev storasyster det. Där emellan och ibland samtidigt åkte mamma och pappa på kräksjuka och influensa.

I dag kan han nästan skratta åt eländet, och med facit i hand gick det över, precis som barnens mormor sa. Men där och då var tufft, oerhört tufft. Inte blev det lättare av att Jonas chef hade åsikter om att han vabbade mycket.

– Ingen i familjen var frisk samtidigt på väldigt länge. Jag var inte på jobbet en hel arbetsvecka under säkert minst fyra månader, chefen var sur och hemma var det bara tjafs – snacka om att känna sig otillräcklig överallt.

Jonas jobbar kvar på samma IT-företag i Stockholm. Han trivs med andra ord. Kollegorna är bra, arbetsuppgifterna roliga och nuvarande chefen är schysst. Det är därför han väljer att vara anonym. För chefen som Jonas hade då när barnen var små jobbar inte kvar.

– Det känns överspelat, jag tror ingen annan på jobbet känner att de inte kan vabba. Men jag har andra vänner med arbetsgivare som saknar förståelse för att livet kommer emellan ibland. Tror verkligen någon att man vill vabba hela tiden?

Chefen som Jonas hade då sa aldrig rakt ut att Jonas inte fick stanna hemma när barnen var sjuka. ”Det var han för smart för”, säger Jonas. I stället kom chefen med pikar som ”är alla barn sjuka så ofta som dina” och gav oönskade råd som ”ge ungen en Alvedon och skicka henne till dagis”.

Han kom också med förslag om att Jonas skulle slippa vissa uppdrag en tid framöver. Det kan ju låta snällt med att få avlastning, för det var ju vad Jonas behövde.

– Men det kändes mer som en bestraffning på det sätt han lade fram det. Jag kunde samtidigt förstå honom, vissa av mina uppdrag blev lidande. Det var också en stressig period på jobbet för alla.

När chefen föreslog att Jonas kanske kunde jobba hemma när barnen var sjuka sa han ifrån, vilket han är glad att han vågade. Nu när barnen är stora är det en förmån att arbeta hemma om de blir risiga, men då var de för små för att förstå att pappa behövde ringa några samtal och skicka mejl.

– Jag hade bara känt mig ännu mer stressad om jag hade försökt jobba undan på kvällarna när barnen sov lite.

Med tiden blev det precis som svärmor sa, barnen höll sig äntligen friska oftare och vabdagarna blev färre. Visst har Jonas vabbat flera gånger sedan dess, men inte alls i samma utsträckning som då.

Gå inte runt och ha dåligt samvete för jobbet om du vabbar mycket

Jonas relation med chefen blev aldrig riktigt bra, även om han inte vill kalla den för en katastrof. Men när chefen slutade så kände Jonas ändå en viss lättnad.

– Som sagt, livet ställer till det även om man inte har barn. En chef som förstår det får mångfalt tillbaka i form av nöjda medarbetare som inget hellre vill än att göra bra ifrån sig.

Har du något råd till andra som hamnar i samma situation?
Gå inte runt och ha dåligt samvete för jobbet om du vabbar mycket. Det hjälper ingen. Men känner du ändå så, berätta för din chef eller en kollega. Omgivningen är faktiskt förstående. Sedan tycker jag att man ska dela på vabben om det är två vuxna med i bilden. Att en ska dra hela lasset hemma blir ohållbart.

Får chefen ha åsiker om mitt vabbande?

Nej, det får hen inte. Jonas dåvarande chef förbjud visserligen inte uttryckligen honom från att vabba men var ändå fel ute. En arbetsgivare får inte neka anställda fån att vabba och inte heller lägga sig i hur du mycket du vabbar. Inte heller behöver du lämna inte ett läkarintyg som styrker att dit barn är sjukt.

Läs mer: Allt du behöver veta om vab

– Arbetsgivaren får inte missgynna en arbetstagare av skäl som har samband med föräldraledighet, som vid vab till exempel. Skulle det ske kan det utgöra ett brott mot föräldraledighetslagen som kan leda till att arbetsgivaren får betala skadestånd, säger Cecilia Arklid, förbundsjurist på Unionen.

Men det kan ibland vara svårt att bevisa att du missgynnas på jobbet för att du vabbar. Många gånger handlar det precis som i Jonas fall om sura kommentarer och åsikter. Allmänt missnöje från chefen eller att du upplever att kollegor får mer att göra för att du vabbar kan i stället handla om problem med arbetsmiljön.

Oavsett vad, prata med ditt arbetsmiljöombud eller kontakta facket alternativt Diskrimineringsombudsmannen, DO om din arbetsgivaren bråkar när du vabbar.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Läkare utan gränser: Vi har ansvar för kollegorna i Gaza

Två år av hat och hot och hemska vittnesmål. Anställda på Läkare utan gränser i Sverige har aldrig tidigare haft det så tufft som under katastrofen i Gaza. Samtidigt dör deras kollegor i Gaza.
Johanna Rovira Publicerad 4 november 2025, kl 06:01
Tre medarbetare på Läkare utan gränser
Jonathan Bryskhe, Mia Hejdenberg och Linnea Carlsson Pettersson på Läkare utan gränser Sverige vittnar om två supertuffa år på grund av katastrofen i Gaza. Foto: Anders G Warne

En morgon i början av oktober stod ett gäng anställda vid Läkare utan gränser och väntade på bussen i en zon i Gaza som av Israel pekats ut som säker. Samtliga bar västar som visade att de var humanitär medicinsk personal. Trots det blev de beskjutna av israeliska styrkor. En dog omedelbart, en annan några dagar senare. Flera andra skadades allvarligt. 

– Det var vår fjortonde och vår femtonde kollega som fått sätta livet till i Gaza, säger Linnea Carlsson Pettersson, sociala mediespecialist på Läkare utan gränser Stockholm, men också huvudskyddsombud. 

– De var på väg till jobbet för att rädda liv och blev av med sina egna. 

Ett annat gäng anställda har samlats i en betydligt tryggare del av världen, konferensrummet Islamabad på Läkare utan gränsers kontor i Liljeholmen. De är här för att summera de senaste två åren och berätta om sin arbetsmiljö. 

Förutom Linnea Carlsson Pettersson, som också är huvudskyddsombud är där klubbordföranden Mia Hejdenberg, medicinsk humanitär rådgivare och Jonathan Bryskhe, enhetschef på kommunikationsavdelningen. 

– Vi är vana att jobba med kriser, men Gaza har tagit saker till en annan nivå. Dels handlar det om intensiteten - det har pågått längre än någon annan katastrof. Men också den starka polariseringen i Palestinafrågan som saknar motstycke, säger Mia Hejdenberg.

Grova påhopp i Gaza-inlägg

Att sprida vittnesmål om det teamen på plats upplever hör till organisationens viktigaste arbetsuppgifter. Flertalet av Gaza-inläggen på sociala medier får hundratals kommentarer, majoriteten kritiska. Ofta grova påhopp. Inte sällan rasistiska. 

– Från dag ett har vi fått kritik från folk som anser vi är vidriga för att vi ger sjukvård till människor som inte har någonstans att ta vägen, säger Jonathan Bryskhe.   

– Vi tycker ju att alla i hela världen borde stötta oss, men man får tycka olika. Men när man börjar kränka folk, där går gränsen, säger Mia Hejdenberg. 

Hon har fått sin beskärda del kränkningar och hat. Eftersom journalister inte släpps in i Gaza har Läkare utan gränser hamnat i fokus. Mia Hejdenberg har i sin roll figurerat mycket på tv och reaktionerna efteråt låter inte vänta på sig. 

– Det har varit alltifrån beröm till ord som jag helst inte vill uttala. Mig veterligen har vi aldrig tagit emot direkta hot, säger Mia Hejdenberg, men citerar i nästa andetag ett meddelande hon fått som utförligt beskriver vad avsändaren anser om henne och ska göra med henne när han väl hittar henne.

Är inte det ett hot? 

– Jo, kanske, men det har kommit på mina privata kanaler, säger Mia Hejdenberg, till synes obekymrad.   

– Vi som jobbar här har blivit lite avtrubbade. Vi nås av så ofattbara vittnesmål att man knappt kan tro dem, säger Jonathan Bryskhe och Linnea Carlsson Pettersson håller med: 

– Jag kan faktiskt bli rädd för mig själv. Det som påverkade mig starkt i början har nästan blivit vardag. Det är en skrämmande insikt.  

Kollegor i Gaza dödas

Fast det är inte de horribla vittnesmålen eller den obevekliga kritiken som utgör den största påfrestningen för teamet, utan det faktum att deras kollegor på plats i Gaza lider och dödas. Den vetskapen finns det ingen chans att vifta bort. 

– Vi har ansvar för våra kollegor i Gaza, det är en otrolig psykisk press att veta hur de har det, säger Jonathan Bryskhe. 

– De kan inte ta sig därifrån. Vi har kollegor som ägnar dygnets lediga timmar med att jaga mat till sina barn.  Ett par kollegor har dött i samband med matleverenser, säger Mia Hejdenberg. 

Teamet i Gaza ständigt i centrum

Kollegorna i Gaza är ständigt i centrum för Läkare utan gränser Stockholm. Men det är kollegorna i teamet och lagandan som fått trion att inte gå sönder under de senaste två åren. 

– Hade jag varit ensam hade jag kraschat på en gång.  Men vi har ett starkt team, vi stöttar varandra till 100 procent, säger Jonathan Bryskhe. 

– Vi har en tillåtande miljö. Vi kan säga ”Jag orkar inte mer, jag måste ta ett steg tillbaka”. Alla respekterar det, säger Mia Hejdenberg. 

Det finns också tydliga regler och strikta gränser för hur mycket man får jobba och man har ändrat rutinerna för hur inläggen på sociala medier modereras. 

Personalen har fått psykosocialt stöd tidigare och nu sneglar man på brandkåren för att se om deras modell med kamratstöd för att bearbeta trauman kan vara något att ta efter. Allt kan bli bättre. Det finns flera förslag på önskelistan. 

”Önskar att Meta tog ansvar”

– Jag önskar att Meta tog ansvar. Jag är innerligt trött på att arbeta med en plattform som väljer att tillåta desinformation och påhopp bortom vad man skulle acceptera i ett offentligt samtal. Det driver på en utveckling i samhället som är otroligt farlig, säger Jonathan Bryskhe. 

– Min önskan är mer tid. Vi får otroligt många vittnesmål och vårt jobb är att få ut även rösterna från andra platser än Gaza. Vi arbetar trots allt i 74 andra länder, säger Linnea Carlsson Petterson. 

Fred står så klart också på önskelistan och knappt en vecka efter intervjun ser det ut som att det kanske, kanske finns en liten chans till det. 

– Vapenvilan ger naturligtvis andrum för människor som levt i ständig rädsla – men efter två år av krig är behoven i Gaza enorma, och vi måste snabbt få in mer humanitär hjälp för att lindra det värsta, säger Mia Hejdenberg. 

Vad är läkare utan gränser?

  • Médecins Sans Frontieres (MFS grundades i Frankrike av en grupp journalister och läkare. MFS arbetar för närvarande i 75 länder.
     
  • Läkare utan gränser i Sverige jobbar med insamling, rekrytering,  kommunikation och visst stöd till den operativa verksamheten.
     
  • I Stockholm finns runt 100 anställda, varav 60 är medlemmar i Unionen. 
     
  • 1100 kollegor finns på plats i Gaza. Under de senaste två åren har de tagit emot över en miljon patientbesök.