Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Chefen gnällde varje gång Jonas vabbade

När Jonas vabbade som mest var han inte på jobbet en hel arbetsvecka under fyra månader. När han skulle ringa jobbet och säga att det var dags igen, fick han ångest. För chefen var allt annat än nöjd när medarbetare stannade hemma med sjuka ungar.
Petra Rendik Publicerad
Man talar i telefon håller handen på ett sängliggande barn.
Chefen sa aldrig rakt ut att Jonas inte fick stanna hemma men kom med pikar när det var dags för vab. Foto: Colourbox

Vi vabbar ihjäl oss. Exakt så tänkte Jonas, som egentligen heter något annat, den där vintern för sju år sedan. För var inte lillasyster sjuk så blev storasyster det. Där emellan och ibland samtidigt åkte mamma och pappa på kräksjuka och influensa.

I dag kan han nästan skratta åt eländet, och med facit i hand gick det över, precis som barnens mormor sa. Men där och då var tufft, oerhört tufft. Inte blev det lättare av att Jonas chef hade åsikter om att han vabbade mycket.

– Ingen i familjen var frisk samtidigt på väldigt länge. Jag var inte på jobbet en hel arbetsvecka under säkert minst fyra månader, chefen var sur och hemma var det bara tjafs – snacka om att känna sig otillräcklig överallt.

Jonas jobbar kvar på samma IT-företag i Stockholm. Han trivs med andra ord. Kollegorna är bra, arbetsuppgifterna roliga och nuvarande chefen är schysst. Det är därför han väljer att vara anonym. För chefen som Jonas hade då när barnen var små jobbar inte kvar.

– Det känns överspelat, jag tror ingen annan på jobbet känner att de inte kan vabba. Men jag har andra vänner med arbetsgivare som saknar förståelse för att livet kommer emellan ibland. Tror verkligen någon att man vill vabba hela tiden?

Chefen som Jonas hade då sa aldrig rakt ut att Jonas inte fick stanna hemma när barnen var sjuka. ”Det var han för smart för”, säger Jonas. I stället kom chefen med pikar som ”är alla barn sjuka så ofta som dina” och gav oönskade råd som ”ge ungen en Alvedon och skicka henne till dagis”.

Han kom också med förslag om att Jonas skulle slippa vissa uppdrag en tid framöver. Det kan ju låta snällt med att få avlastning, för det var ju vad Jonas behövde.

– Men det kändes mer som en bestraffning på det sätt han lade fram det. Jag kunde samtidigt förstå honom, vissa av mina uppdrag blev lidande. Det var också en stressig period på jobbet för alla.

När chefen föreslog att Jonas kanske kunde jobba hemma när barnen var sjuka sa han ifrån, vilket han är glad att han vågade. Nu när barnen är stora är det en förmån att arbeta hemma om de blir risiga, men då var de för små för att förstå att pappa behövde ringa några samtal och skicka mejl.

– Jag hade bara känt mig ännu mer stressad om jag hade försökt jobba undan på kvällarna när barnen sov lite.

Med tiden blev det precis som svärmor sa, barnen höll sig äntligen friska oftare och vabdagarna blev färre. Visst har Jonas vabbat flera gånger sedan dess, men inte alls i samma utsträckning som då.

Gå inte runt och ha dåligt samvete för jobbet om du vabbar mycket

Jonas relation med chefen blev aldrig riktigt bra, även om han inte vill kalla den för en katastrof. Men när chefen slutade så kände Jonas ändå en viss lättnad.

– Som sagt, livet ställer till det även om man inte har barn. En chef som förstår det får mångfalt tillbaka i form av nöjda medarbetare som inget hellre vill än att göra bra ifrån sig.

Har du något råd till andra som hamnar i samma situation?
Gå inte runt och ha dåligt samvete för jobbet om du vabbar mycket. Det hjälper ingen. Men känner du ändå så, berätta för din chef eller en kollega. Omgivningen är faktiskt förstående. Sedan tycker jag att man ska dela på vabben om det är två vuxna med i bilden. Att en ska dra hela lasset hemma blir ohållbart.

Får chefen ha åsiker om mitt vabbande?

Nej, det får hen inte. Jonas dåvarande chef förbjud visserligen inte uttryckligen honom från att vabba men var ändå fel ute. En arbetsgivare får inte neka anställda fån att vabba och inte heller lägga sig i hur du mycket du vabbar. Inte heller behöver du lämna inte ett läkarintyg som styrker att dit barn är sjukt.

Läs mer: Allt du behöver veta om vab

– Arbetsgivaren får inte missgynna en arbetstagare av skäl som har samband med föräldraledighet, som vid vab till exempel. Skulle det ske kan det utgöra ett brott mot föräldraledighetslagen som kan leda till att arbetsgivaren får betala skadestånd, säger Cecilia Arklid, förbundsjurist på Unionen.

Men det kan ibland vara svårt att bevisa att du missgynnas på jobbet för att du vabbar. Många gånger handlar det precis som i Jonas fall om sura kommentarer och åsikter. Allmänt missnöje från chefen eller att du upplever att kollegor får mer att göra för att du vabbar kan i stället handla om problem med arbetsmiljön.

Oavsett vad, prata med ditt arbetsmiljöombud eller kontakta facket alternativt Diskrimineringsombudsmannen, DO om din arbetsgivaren bråkar när du vabbar.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Så påverkas din arbetsmiljö av scrollande

Scrollar du loss på fikarasten? Eller gör alla andra det? Det påverkar i sådana fall din arbetsmiljö, visar ny forskning. Fast det flesta anser inte att det är ett problem när de själva gör det.
Sandra Lund Publicerad 27 april 2026, kl 06:02
Två personer står med varsin mobiltelefon under en paus. Bilden illustrerar phubbing på jobbet och hur mobilanvändning kan påverka samtal mellan kollegor.
Phubbing på jobbet kan försämra den upplevda arbetsmiljön, visar ny forskning från Göteborgs universitet. När mobilen tar plats på raster påverkas sådant som tillit, stöd och gemenskap mellan kollegor. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Psykologen Per Martinsson vid Göteborgs universitet har i en avhandling undersökt vad som händer när mobiltelefoner ersätter vårt sociala samspel under jobbraster.

Fenomenet han tittat på kallas phubbing, och innebär att en person prioriterar telefonen före personer som är fysiskt närvarande.

Vad betyder phubbing?

Phubbing –  kommer från engelskans phone snubbing (nonchalera). Innebörden är att någon prioriterar telefonen framför personer som är fysiskt närvarande.

Studien visar att ju fler som phubbar på jobbet, desto lägre skattar man sin arbetsmiljö. Det kan handla om sådant som känslomässigt och praktiskt stöd, tillit, känsla av gemenskap och engagemang i arbetet.

Egen phubbing är "viktig"

Per Martinsson
Per Martinsson

Om man inte själv phubbar förstås.

För om man själv fipplar med mobilen anser man själv att det är viktigt, medan om andra gör det uppfattas som nonchalant. 

Något som överraskade Per Martinsson en aning.

Forskning visar att vi är mer benägna att döma andra. När vi själv gör något har vi också kontroll, vi vet vad vi gör. Ser man alla andra sitta med mobilen, blir det ingen kontroll över vad de gör i stället. Och det blir inte heller ett gött snack.

Finns även bra phubbing

Men det finns situationer och människor det ändå kan vara bra för. 

Man kan behöva återhämtningen. Man kanske inte älskar att ta plats socialt. Man kanske aldrig uppskattat det sociala spelet. 

Dem vi intervjuat för också framförståelse för att vi är olika. Men på ett generellt plan är vi sociala varelser. Drar man det till sin spets, att vi slutar prata med varandra helt skulle vi inte må bra. Man behöver bra relationer på jobbet, både för att trivas och för att vara produktiv. 

Yngre ser mobilen som del i samtalet

Bland svaren framkom också en skillnad i åldrar. 

Både äldre och yngre människor använder mobilen på jobbraster. 

Men yngre har högre tolerans, ser mobilen mer som en tredje part som är en del av det sociala.

Det kan man ju ifrågasätta eftersom vi inte är så bra på multitasking. Men det handlar mycket om vilka förväntningar man har på en arbetsplats. Äldre upplever också att andra sitter med mobilen i högre utsträckning än yngre.

Dumt att reglera mobilanvändning på jobbet

Per Martinsson trodde också att han skulle hitta skillnader i olika yrkesgrupper. 

Som inom vården, där man inte får använda mobilen större delen av dagen.

Men mönstret visade sig vara detsamma oavsett vilka branscher som undersöktes.

Bör mobilanvänding på jobbet regleras?

När det gäller vuxna är det nog dumt. Inte ens de mest kritiska i våra intervjuer vill se ett mobilförbud. Det skulle ge värre konsekvenser, som att känna sig mästrad av arbetsgivaren, och vilja byta jobb. Mobilen är en sådan integrerad del av oss i dag. Dessutom hittar folk vägar runt förbud. 

Vi kan inte heller veta att det är just mobilen som driver upplevelsen heller. Den kan också vara ett symptom på något annat. Därför vore också ett förbud dumt. 

Vad kan vi göra åt phubbing på jobbet?

Om man ska göra något, diskutera frågorna. Kanske ska man inte använda mobilen vid lunchbordet, men i soffan. Det finns olika förväntningar här, men oftast är de inte uttalade. 

Ser man som att alla sitter insjunkna i sina mobiler kanske man ska fundera på om det är för lite interaktion, och något som inte fungerar. 

Så undersöktes phubbing på jobbet

I avhandling ingår såväl djupintervjuer med anställda inom hälso- och sjukvård samt inom elbranschen, som kvantitativ data över anställda i olika branscher.