Hoppa till huvudinnehåll
Fackligt

Cecilia Fahlberg invald i Europafacket

Unionens ordförande Cecilia Fahlberg valdes nyligen in i Europafackets styrelse. Hon vill lyfta kompetensutveckling och andra frågor som rör tjänstemän till Europanivå. En grupp som enligt henne hamnat i skymundan.
Linnea Andersson Publicerad
TT/Unionen
Unionens ordförande Cecilia Fahlberg, som nyligen valdes in i Europafackets styrelse, avser att driva frågor om kompetensutveckling, arbetstid och andra tjänstemannafrågor. TT/Unionen

Att Unionen som enskilt fackförbund valts in i styrelsen är ovanligt. Egentligen är det bara centralorganisationerna (TCO, LO och Saco) som representerar Sverige i styrelsen. Men tack vare Unionens medlemsutveckling, en ökning med 20 procent på fyra år, och att TCO därmed har passerat miljongränsen fick TCO ytterligare en plats i styrelsen. En plats som tilldelades Unionen.

– Det är jätteroligt. Det är en central plats att finnas i. Det är roligt att medlemsutvecklingen leder till påverkan på många olika sätt. Och för egen del ska det bli väldigt kul att få knyta nya kontakter och komma närmare EU-politiken. Jag har inte riktigt hunnit med att engagera mig internationellt på det sättet som vi behöver göra, säger Cecilia Fahlberg.

Unionen är redan nu aktiva via en av de elva branschfederationerna i Europafacket (EFS), men förr eller senare hamnar de flesta frågor hos Europafackets styrelse.

En stor del av Europafackets arbete handlar om dialogen mellan arbetsgivare och arbetstagare, på EU-nivå. Det kan till exempel handla om arbetstidsfrågor och utbildning, eller hur Europa ska hävda sig i den globala utvecklingen. Under hösten har EFS kongress då man ska ta fram inriktning för den kommande styrelseperioden.

En fråga som Cecilia Fahlberg tycker är särskilt viktig, här som där, är kompetensutveckling. Hur vi som individer ska klara av att hänga med i den stenhårda globala konkurrensen.

Dessutom är det viktigt för henne att lyfta fram den psykosociala arbetsmiljön och andra ”tjänstemannafrågor”, som kommit lite i skymundan. Traditionellt har det, särskilt i Europa, varit ett starkt fokus på arbetarkollektivet och tillhörande fackförbund. Men i takt med att utvecklingen går mot fler kvalificerade tjänster och allt fler tjänstemän i förhållande till arbetare är det, enligt Fahlberg, viktigt att den fackliga organisationsgraden inte urholkas på grund av det skiftet.

– Det är väldigt många som är intresserade av Unionen och av hur vi har jobbat med vår medlemsvärvning.

Under Brysselbesöket träffade Fahlberg och de andra fackrepresentanterna dessutom EU-kommissionens chefsförhandlare. Under mötet diskuterade man arbetatagares rättigheter i frihandelsavtalet mellan EU och USA (TTIP).

Europafacket:

Europeiska fackliga samorganisationen (EFS), i Sverige ofta kallat Europafacket, bildades 1973 sedan Europeiska fria fackföreningsfederationen och EFTA:s fackliga kommitté slogs samman. EFS består av 95 medlemsorganisationer från 36 länder och representerar totalt cirka 60 miljoner löntagare i Europa.

EFS:s uppgift är att påverka europeisk politik och lagstiftning inom bland annat sysselsättning, sociala frågor och ekonomisk politik.

Europafacket var med och drev på när EU-länderna enades om att skriva in i Amsterdamfördraget 1997, att EU, förutom allt annat, även skulle utgöra en så kallad jobbunion.

Wikipedia

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Fackligt

Hon enar fack i 27 länder

Kan facket påverka beslut som fattas i helt andra länder? Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet att det går – och hur man gör.
Noa Söderberg Publicerad 31 januari 2025, kl 06:00
Kvinna sitter med hörlurar och en laptop
Karin Åberg, vice ordförande i klubben på Ericsson i Kista ser stora fördelar med ett gemensamt europeiskt företagsråd som kan ena fack i flera länder. Foto: Anders G. Warne

Europa är stort. Många företag rör sig fritt över landsgränserna. Ett av dem är Ericsson, som har kontor i alla 27 EU-länder. Samtidigt vill facket kunna påverka beslut som rör ditt jobb. Men hur gör man det när den som bestämmer i en viss fråga sitter på andra sidan kontinenten?

Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet hur: man bildar ett europeiskt företagsråd – på engelska ”European works council”, EWC.

Där möts fackliga från alla EU-länder som företaget finns i. Tanken är att förändringar som påverkar många anställda ska diskuteras gemensamt. När de fackliga har snackat ihop sig möter de arbetsgivaren i ett ännu större möte.

På en arbetsplats som Ericsson är det inga småsaker som avhandlas.

– Vi blev konsulterade när företaget skulle ta fram en ny uppförandekod. Det är ett dokument som alla anställda och alla underleverantörer skriver under. Vi föreslog att införa rätten att bli representerad av en facklig företrädare eller någon i ett arbetsråd (motsvarighet till fackklubb i vissa europeiska länder, reds. anm.). Företaget skrev in det, säger Karin Åberg.

Stora nedskärningspaket och förändringar av bolagets yrkesbeskrivningar är andra exempel på saker som har tagits upp i Ericssons EWC.

Facken har ingen förhandlingsrätt

Men vad gör man om man inte kommer överens? Facken har ingen direkt förhandlingsrätt på det sätt som finns i svenska medbestämmandelagen, mbl. I stället ska arbetstagarna ”konsulteras”.

Företagsråden har inte heller uppstått som en direkt följd av facklig kamp, utan på grund av EU-politikers idéer om att ländernas ekonomier ska knytas ihop. Därför får man ha en lite annorlunda strategi i EWC-diskussionerna, menar Karin Åberg.

– Man får påverka mer indirekt. Det handlar om att få företagsledningen att själv tänka: ”Jaha, man kanske skulle kunna göra på ett annat sätt”. Det är lite speciellt, inte som i en vanlig förhandling där man säger ”gör så.”

För att få tyngd bakom sina förslag måste därför arbetstagarna – som ofta härstammar från olika fackliga traditioner – komma överens. Snart kan de få lite hjälp på traven direkt från EU-maskineriets hjärta. EU-kommissionen har nämligen meddelat att de vill göra det svårare för företag att strunta i EWC-reglerna.

Snart blir det svårare för företag att strunta i reglerna

Alla företag som har minst 1 000 anställda, och över 150 anställda i minst två EU-länder, måste skapa ett EWC om de som jobbar där ber om det. Det är dock inte ovanligt att allting sedan fastnar i bråk om formalia och mötesstruktur. Målet med de nya reglerna är att det ska bli mer kännbara böter för bolag som sinkar processen.

Några sådana problem finns inte på Ericsson, enligt Karin Åberg. De har ett avtal om hur EWC-arbetet ska gå till som har gällt i sin nuvarande form sedan 2011. Trots det händer det att kugghjulen kärvar när hon och hennes kollegor ska konsulteras om nya och känsliga frågor.

– Jag tror att fler och fler, både på den fackliga sidan och på företagarsidan, inser att det här kan vara rätt bra. Men det är naturligtvis inte utan problem. Ibland muttrar vi rätt rejält över hur det fungerar, säger Karin Åberg.

Reglerna gäller i EU och EES

  • Reglerna om europeiska företagsråd gäller, förutom i EU:s 27 medlemsländer, också i de länder som är anslutna till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Hit hör Norge, Island och Liechtenstein. Ericsson har kontor i Norge.