Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
I en stor majoritet av EU:s medlemsländer finns nationella minimilöner, alltså nivåer som lönerna inte får understiga.
Men dessa löner skiljer sig åt mellan länderna. I vissa länder går den knappast att leva på. Dit hör exempelvis Bulgarien, där en anställd är garanterad drygt 312 euro i månaden, Lettland och Rumänien. Allra högst är minimilönen i Luxemburg, drygt 2 100 euro.
Så mot den bakgrunden är det inte konstigt att den europeiska fackföreningsrörelsen i stora drag har varit för en reglering av minimilönen på EU-nivå. I många länder ser man det naturligtvis som en väg mot höjda minimilöner.
Bara några få länder, däribland Sverige, Danmark och Finland, saknar minimilöner. Här regleras i stället lönerna via avtal mellan fack och arbetsgivare. Staten har i princip inget inflytande över lönesättningen.
Läs mer: "Europafacket har fel om minimilöner"
Därför har både den svenska regeringen och parterna på den svenska arbetsmarknaden haft starka invändningar mot att EU skulle lägga sig i frågan. Både fack och arbetsgivare menar att en EU-reglering skulle vara ett hot mot den svenska modellen och förstöra ett väl fungerande systemet för lönebildning.
Trots de nordiska invändningarna kommer nu EU-kommissionen med sitt direktivförslag. Förslaget presenteras i morgon, men enligt tidningen Arbetsvärlden, som har tagit del av det i förväg, löser kommissionen problemet genom att lägga bestämmelserna om hur minimilöner ska sättas i ett särskilt kapitel som enbart riktar sig till länder med lagstadgade minimilöner. På så vis kommer inte dessa regler kunna användas i de nordiska länderna där det finns en kollektivavtalad reglering.
Vill du ha vanlig liten lön eller en stor hög med pengar som du kan förfoga över helt själv? Bruttolönemodellen kan låta väldigt lockande, i synnerhet som den presenteras som det ”smartare alternativet”. Unionenmedlemmen Madeleine valde pengahögen, när hon tackade ja till ett jobb inom it-branschen för tre år sedan.
– Jag fick höra att det var lite intelligentare människor som valde bruttolönemodellen och tänkte: varför inte, det är väl så här man gör i Stockholm?
Men det är inte bara i Stockholm bruttolönemodeller används och alla kan inte heller välja, ibland är bruttolön det enda alternativet som erbjuds. Modellen kan se olika ut på olika företag. På Madeleines förra arbetsplats handlade det om att konsulterna fick runt 70 procent i en klump av den summa som kunden betalade till företaget, men hon känner till andra företag där konsulter får drygt 80 procent av notan från kunden.
Det låter mycket, men av sin andel ska konsulten sedan bekosta i princip allt från sin egen pension, semester och sjuklön till arbetsverktyg, licenser och sociala avgifter.
– Jag ser det som en hybrid mellan att vara anställd och egen, men där man förlorar mycket i båda ändarna. Varför inte bara starta eget i så fall, säger Madeleine, som egentligen heter något annat.
Även konferenser och kompetensutbildningar skulle bekostas ur potten på Madeleines jobb. Arbetsgivaren kunde ibland delvis bekosta konferensresor och bjuda på föreläsningar, men i princip allt annat skulle dras från kontot.
– Fördelarna med modellen är inte jättestora om jag ska vara helt ärlig. Målet är ju att fakturera så mycket som möjligt och bygger på att du har uppdrag hela tiden. Man kan ju skatteplanera mer. Man har möjlighet att köpa prylar för oskattade pengar och dra av moms. Har man intresse av häftiga prylar, så visst, jag vet en kollega som köpte ett moderkort för 26 tusen, säger Madeleine.
Nackdelarna visar sig snabbt när du blir sjuk eller råkar ut för oförutsedda utgifter. Ett arbetstagarvänligt år med många röda dagar kan till exempel svida ordentligt för den som har lön enligt bruttolönemodellen, enligt Madeleine.
Om företaget inte kan hyra ut dig förväntas du säga upp dig och har själv ansvaret för att avsluta mobilabonnemang exempelvis.
Enligt Ia Hamn, central ombudsman på Unionen, med ansvar för kollektivavtalen inom it och telecom, tillämpar vissa företag egenkonstruerade bruttolönemodeller där anställda som slutar kan bli skyldiga sin arbetsgivare pengar.
– Unionen tycker inte att någon ska hamna i skuld på grund av arbetsgivarens lönemodell, så om medlemmar råkar ut för detta hoppas jag att de kontaktar förbundet, säger Ia Hamn.
Enligt Ia Hamn är Unionen och arbetsgivarparten TechSverige överens om att bruttolönemodeller inte är förenliga med kollektivavtalsmodellen. Hon rekommenderar den som kan välja, att det är bättre att bli egen företagare i stället för att skriva avtal om bruttolön.
– De modeller jag har sett är utformade så att arbetsgivaren bara håvar in pengar och står helt utan risk, säger Ia Hamn.
– Jag tror det här är en lönemodell vi kommer att se mer av framöver, åtminstone inom IT-svängen. Jag har kontaktats av flera andra företag som också har den här modellen, säger Madeleine som dock inte är intresserad av att jobba på företag med bruttolönemodell igen.
