Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Unionen alltjämt kritiska till minimilöner i EU

Regeringen svänger i frågan om minimilöner i EU. Unionens förbundsordförande, Martin Linder, oroas över utvecklingen i frågan.
– Vi tror inte att EU-lagstiftning om minimilöner är lösningen på problemet, säger han i en kommentar.
Oscar Broström Publicerad
Jessica Gow/TT, Henrik Montgomery/TT, Sören Andersson/TT-
Unionens förbundsordförande, Martin Linder, utgår från att regeringen fortsätter stå upp för den svenska modellen. Jessica Gow/TT, Henrik Montgomery/TT, Sören Andersson/TT-

Sverige har under lång tid försökt att stoppa frågan om minimilöner i EU. Förslaget har setts som ett hot mot den svenska modellen med kollektivavtal, som reglerar löner och villkor, och som förhandlas fram av arbetsmarknadens parter.

Men nu verkar regeringens inställning ha mjuknat och man ska vara beredd att rösta ja till lagförslaget om minimilöner på måndagens ministermöte, uppger Sveriges Radio.

Anledningen till regeringens svängning är ett nytt kompromissförslag, som innebär mindre skarpa skrivelser kring hur minimilönerna ska implementeras. I klartext har förslaget urvattnats något, vilket gör att den svenska lönesättningen inte länge anses vara hotad.

Unionen är kritiska

Unionen har sedan diskussionerna om lagstadgad minimilön inom EU satte fart, varit motståndare till förslaget. Det är fackförbundet alltjämt, säger förbundsordförande Martin Linder.

– Tyvärr rör vi oss allt närmare ett slutligt EU-direktiv. Men förhandlingen är långt ifrån över. Vi kommer att kämpa vidare och utgår ifrån att övriga parter och regeringen fortsätter stå upp för vår väl fungerande modell.

Till Sveriges Radio säger LO:s vice ordförande, Therese Gouvelin, att kompromissförslaget ”är det bästa vi sett hittills”. När hon utvecklar LO:s ståndpunkt till tidningen Arbetet, är det dock tydligt att organisationen är emot utvecklingen.

– Regeringen får uttala sig själv. Men LO har inte svängt, det kan jag börja med att säga. Vi har precis haft kongress, och det här var en stor fråga. Så stort att man ville göra ett uttalande. Minimilöner är en katastrof, säger hon.

EU-rådet kräver skarpt uttalande

På måndag, under ministermötet, träffas EU:s medlemsländer för att finslipa detaljer och försöka nå en gemensam hållning. SVT skriver att medlemsländerna väntas trycka på att förslaget inte kommer innebära någon skyldighet för något land att införa minimilöner eller allmängiltigförklarade kollektivavtal.

PTK (som Unionen är en del av), LO och Svenskt Näringsliv är alla en del av arbetsmarknadens EU-råd. Martin Linder, som även är ordförande i PTK, säger att EU-rådet inte har tagit ställning till hur de anser att Sverige bör agera på ministermötet, det vill säga om Sverige bör säga ja eller nej.

– I EU-rådet har vi varit mycket tydliga med att vi inte lägger oss i om Sverige väljer att stödja ministerrådets förhandlingsposition eller inte. Det är en fråga för regering och riksdag att besluta om, säger Martin Linder.

– Däremot har EU-rådet krävt att Sverige vid rådsmötet gör ett skarpt uttalande om vad ett framtida direktiv absolut inte får leda till. Syftet med uttalandet är att tydligt slå fast gränsdragningarna inför den fortsatta förhandlingen i Bryssel.

Efter ministermötet kommer förhandlingarna sedan att gå vidare till Europaparlamentet. Det här innebär att sista ordet kring minimilöner i EU långtifrån är sagd. Att regeringen nu ställer sig positiv och röstar ja, betyder att Sverige kommer att få en plats vid bordet vid framtida förhandlingar. Danmark – det andra EU-landet förutom Sverige som varit starkt kritisk till minimilöner – förväntas alltjämt rösta nej.

*Minimilöner innebär att det sätts en lagstadgad lägstanivå för lönerna.

*Allmängiltigförklarade kollektivavtal betyder att staten bestämmer att kollektivavtal ska gälla, även för de företag och anställda som inte är organiserade.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

Lista: Sumprunkare och fem andra utdöda yrken

Yrken kommer och går, och framtida jobb är svåra att förutse. Men vi kan se tillbaka på historiska jobb som inte längre finns - som till exempel sumprunkare och rackare.
Lena Michanek Publicerad 23 oktober 2026, kl 06:00
Småbåtar och bryggor i hamnen vid Slussen, med Stockholms bebyggelse och kyrktorn i bakgrunden.
Fiskarhamnen vid Slussen i Stockholm 1896. Här jobbade sumprunkare med att hålla infångad fisk vid liv. Fotograf: Okänd, Stadsmuseet i Stockholm

Teknikskiften har alltid påverkat arbetsmarknaden. Gatubelysning, kylskåp, modern sjukvård och nya lagar har inte bara gjort vardagen enklare. Förändringarna har också skickat hela yrkeskårer till historieböckerna. 
Här är sex jobb som en gång gick att skriva på visitkortet, åtminstone om visitkort hade varit vardagsmat.

 

1. Lykttändare 

I mitten av 1700-talet fick Stockholm allmän gatubelysning och kungliga förordningar bestämde när lyktorna skulle tändas och släckas. Därmed blev lykttändare ett yrke, som gick i graven under 1940-talet då elektriska lampor tog över. 

  1. Rackare 

En rackare var i södra Sverige dräng till bödeln, vilket bland annat innebar att göra i ordning avrättningsplatser och ta hand om de avrättade. Rackaren slaktade även hästar och andra djur och tog hand om avfall på nätterna. 

När rackaren kom för att slakta hästar serverades en slaktarsup i ett speciellt glas som ingen annan drack ur eftersom rackaren ansågs vara oren. Därifrån härstammar uttrycket ”ta sig en rackare”. Yrket försvann i samband med att dödsstraffet avskaffades i Sverige 1921. 

  1. Sumprunkare

Sumprunkaren såg till att vattnet i fisksumpar cirkulerade så att syre tillfördes och fiskarna inte dog. En sump är i sammanhanget en behållare för förvaring av levande fisk. 

Arbetet var hårt. En teknik var att fästa ett rep i sumpen eller i en båt med sump, och i andra änden sätta en tung sten som sumprunkaren höll i ständig rörelse. Yrket dog ut under 1940-talet, när modernare kylteknik gjorde sitt intåg.

  1. Salpetersjudare 

Yrket bestod i att samla in urindränkt jord och genom olika processer, däribland sjudning, utvinna salpeter. Gustav Vasa hade bestämt att jorden under böndernas ladugårdar tillhörde staten, eftersom salpeter var en viktig beståndsdel i svartkrut. Yrket hade öknamnet ”pissegubbe” och gick ur tiden när bomullskrutet upptäcktes. Den statliga organisationen för yrket avskaffades 1895.

  1. Munskänk 

En munskänk skötte dryckesvarorna vid kungliga hov och hos furstar och stormän. Munskänken skulle skydda sin herre mot förgiftning och behövde ibland prova drycken själv innan den serverades. En munskänk behövde vara pålitlig och yrket ansågs vara en förtroendepost. I Sverige tycks munskänkar ha funnits vid hovet till början av 1700-talet. 

  1. Fältskär 

En fältskär var medeltidens kirurg, ofta med en bakgrund som barberare. 

Under de många krigen i Europa under medeltiden var efterfrågan stor, men från 1800-talet började utbildade läkare successivt ta över kirurgin. Fältskär var dock en erkänd utbildning övervakad av Medicinalstyrelsen fram till slutet av 1800-talet.  

Källa: Wikipedia, Förvaltningshistorisk ordbok