Hoppa till huvudinnehåll
Avtalsrörelse

Retroaktiv lön – knäckfråga i avtalsrörelsen

Kommer anställda att få sina löner retroaktivt efter att avtalsrörelsen varit pausad i ett halvår? Den frågan kommer att bli en het potatis vid förhandlingsbordet, spår Unionens förhandlingschef Martin Wästfelt. Den 1 oktober startade förhandlingarna igen.
Lina Björk Publicerad 6 oktober 2020, kl 17:03
Isabell Höjman / TT
Hur stort lönepåslaget blir efter årets avtalsrörelse beror bland annat på om lönepåslaget ska vara retroaktivt för den period som förhandlingarna var pausade. Isabell Höjman / TT

I mars tog parterna beslut om att pausa förhandingarna om Industriavtalet till följd av coronaviruset, något som kom att påverka lönebildningen för miljontals svenskar. Förra veckan var man tillbaka vid förhandlingsbordet, med en helt annan situation på arbetsmarknaden, men med samma krav som under våren.

Läs mer: Märket - så funkar det

– Vi fortsätter där vi slutade. Industriavtalet tillåter inte att vi kommer med nya krav så vi förhåller oss till det som låg på bordet under våren. Hur mycket avtalen kommer att ha påverkats av pandemin vet vi först när de är på plats, säger Martin Wästfelt, förhandlingschef på Unionen.

Läs mer: Corona skjuter upp avtalsrörelsen

En fråga som ännu är oklar är huruvida löneökningarna ska vara retroaktiva eller inte.

– Det är en angelägen fråga för medlemmarna och som vi kommer att ha med oss framöver.

Förra veckan gav PTK, LO och Svenskt Näringsliv upp försöken att enas om anställningstryggheten, vilket fick till följd att frågan i stället hamnar på politikernas bord. Enligt Martin Wästfelt finns det dock inga överlappande krav i las-förhandlingarna som påverkar kraven i avtalsrörelsen, i alla fall inte vad gäller Industriavtalet.

– Vi kommer inte att behöva vänta med några frågor inom Industriavtalet. Däremot kan det påverka andra avtalsområden utanför industrin där parterna har möjlighet att framställa nya krav. Sedan kan det så klart påverka avtalens längd, ju större osäkerhet det finns på arbetsmarknaden, desto svårare är det att träffa längre avtal. Men här ser vi att coronapandemin är en större osäkerhet än las-förhandlingarna.

Läs mer: Politikerna kommer att ge las-förhandlarna mer tid

Vad händer med avtalsförhandlingarna om las-förhandlingarna tas upp igen?
– Jag vill inte spekulera i det. Nu fokuserar vi på Industriavtalet. Det är där vi lägger vår kraft och energi för att det ska bli så bra som möligt för medemmarna, säger Martin Wästfelt.

Under tisdagen släppte Facken inom industrin en rapport om de ekonomiska förutsättningarna för avtalsrörelsen. Enligt rapporten påverkades den ekonomiska tillväxten hårt av pandemin, men återhämtar sig snabbare än väntat. Framför allt går industrin bra, medan tjänstesektorn har en långsammare återhämtningstakt.

– Trots att pandemin inte är över så kan ekonomin återhämta sig, vilket är positivt. Det gäller särskilt industrin. De ekonomiska effekterna ser också ut att bli mer kortvariga än under till exempel finanskrisen, säger Katarina Lundahl, chefsekonom på Unionen.

Facken inom industrin anser också att parterna inte ska ta så mycket hänsyn till pandemin vad gäller löneökningstakt.

– Det har flera orsaker. Lönebildningen ska vara en stabiliserande kraft. Man ställer sig inte på gasen i högkonjunktur men ställer sig heller inte på bromsen i lågkonjunktur. Gör vi det så förstärker vi svängningarna. Staten har gått in och tagit kostnader för krisen. Det har gjort att lönsamheten fortsatt varit relativt god inom näringslivet.

Läs mer: Så påverkar pandemin din lön

Foto Martin Wästfelt: Ola Hedin, Foto Katarina Lundahl: Pontus Lundahl / TT

Facken inom industrin

Facken inom industrin (FI) är ett förhandlingssamarbete mellan fackförbunden som undertecknat industriavtalet. I samarbetet ingår bland annat att inför varje avtalsrörelse utarbeta en gemensam avtalspolitisk plattform.

De fem förbunden är:

  • Unionen
  • GS
  • IF Metall
  • Svenska Livsmedelsarbetareförbundet
  • Sveriges Ingenjörer

Mest läst just nu

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Omslag till Kollega nummer 4 2024.

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Avtalsrörelse

Här får de 26 000 i kompensation - för inflationen

2300 euro, motsvarande drygt 26 000 kronor, som kompensation för inflationen. Det får anställda inom den tyska industrin när första delen av deras avtalsrörelse nu är färdig. Samtidigt börjar förberedelserna för de svenska avtalsförhandlingarna, där facken sneglar mot just Tyskland.
Noa Söderberg Publicerad 5 februari 2024, kl 12:49
Tysk flagga utanför riksdagshuset i Berlin.
Unionen förbereder sig för avtalsrörelsen 2025. Medlemsundersökning pågår och blickarna riktas mot Tyskland för inspiration. Läs mer om kraven och utmaningarna. Foto: Halvard Alvik/NTB/TT.

Unionen är tillsammans med fyra andra industrifack med och sätter ”märket” – löneökningsnivån som blir norm för nästan alla anställda i Sverige. Nu har Unionens medlemmar börjat förbereda sig för nästa avtalsrörelse, som ska vara färdig våren 2025. Bland annat har en digital medlemsenkät skickats ut.

Avtalskraven presenteras först i slutet av oktober. Men redan nu har de första förhandlingarna gått i mål i det land som både fack och arbetsgivare jämför med allra mest: Tyskland.

Anställda i trä- och plastindustrin i delstaten Baden-Württemberg får – utöver vanlig löneökning – en engångssumma som kompensation för inflationen: 2300 euro, motsvarande drygt 26 000 kronor. I delstaterna Niedersachsen och Bremen betalas en likadan kompensation på 1800 euro, motsvarande omkring 20 000 kronor. I andra delstater fortsätter förhandlingarna. Även där kretsar det kring inflationskompensation. 

Engångsbelopp eller procentuell ökning

Martin Wästfelt, Unionen.
Martin Wästfelt.

Martin Wästfelt, förhandlingschef på Unionen, säger att Tyskland är det ”avgjort viktigaste” konkurrentlandet för svensk industri och att facken alltid följer utvecklingen i landet ”väldigt noga”. Därför känner Wästfelt igen fenomenet med engångsbelopp.

I den förra svenska avtalsrörelsen lade arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen fram ett sådant förslag, och enligt Wästfelt har det funnits som ett konkret alternativ vid förhandlingarna om ”märket” flera gånger tidigare.

– Idén om engångsbelopp har nog alltid funnits i förhandlarvärlden, men facken inom industrin och Unionen tycker, av principiella skäl, att vår modell är klart bättre.

Modellen han pratar om innebär att facken kräver jämna procentuella löneökningar varje år och inte söker kompensation för inflationen. På så sätt, säger Wästfelt, ökar reallönerna på lång sikt för alla i Sverige. Han talar om en ”ränta på ränta”-effekt (se faktaruta) och att den effekten försvinner om man börjar använda engångsbelopp. Dessutom pekar han på att sjuklön och andra försäkringar hänger ihop med lönerna och därför inte höjs om man satsar på engångsbelopp.

Men nu har det varit en inflationschock och medlemmars köpkraft har försämrats snabbt. Kan det inte vara aktuellt med ett engångsbelopp just denna gång, som ett komplement till de vanliga löneökningarna?

– Det är en högst relevant fråga. I frågan läser jag in ett kompensationstänk och det är en annan hörnsten i vår lönebildningsmodell: vi förhandlar framåt. Vi ägnar oss inte åt kompensation bakåt. För skulle man göra det, då tappar man den stabiliserande faktorn.

Kraftigt höjda lägstalöner

På andra håll i Tyskland pågår förhandlingar om kraftigt höjda lägstalöner. Landets byggfack – där även tjänstemän är medlemmar – har krävt 5700 kronor mer i månaden för de med lägst löner. Anställda på landets tåg har krävt liknande summor.

Även detta var på tapeten i den förra svenska avtalsrörelsen. Resultatet blev en höjning med 1350 kronor av de lägstalöner som finns utskrivna i kollektivavtalen. För de som låg allra sämst till innebar det en större lönehöjning än de 4,4 procent som parterna enades om i övrigt.

Martin Wästfelt säger att han inte spekulerar i vad medlemmarna kommer vilja lägga fram för krav nu, men säger att det var ”extraordinära omständigheter” som gjorde att man krävde särskilda höjningar av lägstalönerna förra gången.

– Vi är en förening som väldigt många tjänstemän är med i, så man får se vad diskussionerna blir. 

– Det man ska tänka på är att när man driver en sak som arbetsgivarna tycker väldigt illa om – höjda lägstalöner – så innebär det att det finns andra saker man inte får igenom. 2023 hade vi extraordinära skäl och jag ser inte att de skälen föreligger på samma sätt här och nu.

Inflationen fortfarande tuff

Samtidigt slår han fast att det ekonomiska läget fortfarande är tufft för många av Unionens medlemmar, på grund av inflationen.

– Siffrorna visar att det fortfarande inte är positiv reallöneutveckling. Men vi tror att det snart kommer bli det. Och då kommer det ta, utifrån vår modell, ett par år innan man är i kapp den förlust i köpkraft man gjort. Jag tycker man ska vara ärlig och säga att det har varit tufft.

Vilka andra prioriteringar tror du att medlemmarna kommer landa i när ni tar fram avtalskrav?

– I det första skedet handlar det om att få en diskussion om vilka frågor som är viktiga. Man börjar inte med att ställa frågan ”vad vill du exakt att vi ska kräva”. Det är också ganska stora skillnader mellan medlemsgrupper. Men vi vet att frågan som vi höll på med förra gången, men inte kom någon vart – reglering av distansarbetet – fortfarande är angelägen för många tjänstemän. 

– Sedan tror jag att just reallöneutvecklingen kommer vara minst lika central som den brukar vara. Lönefrågan är på något sätt alltid pudelns kärna.

RÄNTA PÅ RÄNTA

Ekonomiskt begrepp som används för att förklara hur pengar kan växa. I lönebildning syftar det på att en procentuell höjning ger större lönelyft ju högre lönen är. En person som tjänar 30 000 kronor i månaden och får 3 procents löneökning höjer sin lön med 900 kronor. Om nästa löneökning också blir 3 procent så beräknas den på 30 900 kronor. Då blir höjningen 927 kronor. På sikt växer lönen mer och mer för varje gång. 

Det är samtidigt anledningen till att dagens svenska lönemodell har kritiserats av lågavlönade grupper. Eftersom deras ränta på ränta-effekt blir mindre så riskerar löneskillnaderna mellan olika yrkesgrupper att öka för varje år.

SVERIGE OCH TYSKLAND

När dagens svenska lönemodell – "märket" – utformades var ett av huvudmålen att svenska löner ska öka i samma takt som i andra länder med stor industri och mycket export, eftersom de länderna är Sveriges "konkurrenter". Tyskland brukar pekas ut som Sveriges allra främsta konkurrentland. Därför är det som händer med tyska löner viktigt för både fack och arbetsgivare i Sverige, trots att ländernas förhandlingssystem ser olika ut.

Enligt Petter Hällberg, löneekonom på Medlingsinstitutet, har svenska och tyska industrilöner i princip följt varandra under de senaste tio åren, om man ser dem på en sammanslagen nivå. Det innebär inte att enskilda individers löner är samma.