Hoppa till huvudinnehåll
Avtalsrörelse

Retroaktiv lön – knäckfråga i avtalsrörelsen

Kommer anställda att få sina löner retroaktivt efter att avtalsrörelsen varit pausad i ett halvår? Den frågan kommer att bli en het potatis vid förhandlingsbordet, spår Unionens förhandlingschef Martin Wästfelt. Den 1 oktober startade förhandlingarna igen.
Lina Björk Publicerad 6 oktober 2020, kl 17:03
Isabell Höjman / TT
Hur stort lönepåslaget blir efter årets avtalsrörelse beror bland annat på om lönepåslaget ska vara retroaktivt för den period som förhandlingarna var pausade. Isabell Höjman / TT

I mars tog parterna beslut om att pausa förhandingarna om Industriavtalet till följd av coronaviruset, något som kom att påverka lönebildningen för miljontals svenskar. Förra veckan var man tillbaka vid förhandlingsbordet, med en helt annan situation på arbetsmarknaden, men med samma krav som under våren.

Läs mer: Märket - så funkar det

– Vi fortsätter där vi slutade. Industriavtalet tillåter inte att vi kommer med nya krav så vi förhåller oss till det som låg på bordet under våren. Hur mycket avtalen kommer att ha påverkats av pandemin vet vi först när de är på plats, säger Martin Wästfelt, förhandlingschef på Unionen.

Läs mer: Corona skjuter upp avtalsrörelsen

En fråga som ännu är oklar är huruvida löneökningarna ska vara retroaktiva eller inte.

– Det är en angelägen fråga för medlemmarna och som vi kommer att ha med oss framöver.

Förra veckan gav PTK, LO och Svenskt Näringsliv upp försöken att enas om anställningstryggheten, vilket fick till följd att frågan i stället hamnar på politikernas bord. Enligt Martin Wästfelt finns det dock inga överlappande krav i las-förhandlingarna som påverkar kraven i avtalsrörelsen, i alla fall inte vad gäller Industriavtalet.

– Vi kommer inte att behöva vänta med några frågor inom Industriavtalet. Däremot kan det påverka andra avtalsområden utanför industrin där parterna har möjlighet att framställa nya krav. Sedan kan det så klart påverka avtalens längd, ju större osäkerhet det finns på arbetsmarknaden, desto svårare är det att träffa längre avtal. Men här ser vi att coronapandemin är en större osäkerhet än las-förhandlingarna.

Läs mer: Politikerna kommer att ge las-förhandlarna mer tid

Vad händer med avtalsförhandlingarna om las-förhandlingarna tas upp igen?
– Jag vill inte spekulera i det. Nu fokuserar vi på Industriavtalet. Det är där vi lägger vår kraft och energi för att det ska bli så bra som möligt för medemmarna, säger Martin Wästfelt.

Under tisdagen släppte Facken inom industrin en rapport om de ekonomiska förutsättningarna för avtalsrörelsen. Enligt rapporten påverkades den ekonomiska tillväxten hårt av pandemin, men återhämtar sig snabbare än väntat. Framför allt går industrin bra, medan tjänstesektorn har en långsammare återhämtningstakt.

– Trots att pandemin inte är över så kan ekonomin återhämta sig, vilket är positivt. Det gäller särskilt industrin. De ekonomiska effekterna ser också ut att bli mer kortvariga än under till exempel finanskrisen, säger Katarina Lundahl, chefsekonom på Unionen.

Facken inom industrin anser också att parterna inte ska ta så mycket hänsyn till pandemin vad gäller löneökningstakt.

– Det har flera orsaker. Lönebildningen ska vara en stabiliserande kraft. Man ställer sig inte på gasen i högkonjunktur men ställer sig heller inte på bromsen i lågkonjunktur. Gör vi det så förstärker vi svängningarna. Staten har gått in och tagit kostnader för krisen. Det har gjort att lönsamheten fortsatt varit relativt god inom näringslivet.

Läs mer: Så påverkar pandemin din lön

Foto Martin Wästfelt: Ola Hedin, Foto Katarina Lundahl: Pontus Lundahl / TT

Facken inom industrin

Facken inom industrin (FI) är ett förhandlingssamarbete mellan fackförbunden som undertecknat industriavtalet. I samarbetet ingår bland annat att inför varje avtalsrörelse utarbeta en gemensam avtalspolitisk plattform.

De fem förbunden är:

  • Unionen
  • GS
  • IF Metall
  • Svenska Livsmedelsarbetareförbundet
  • Sveriges Ingenjörer
Avtalsrörelse

Tummen ner för medlarbud på 3,7 procent i år

Facken inom industrin säger nej till medlarnas bud på sammanlagt 6,5 procent i ett tvåårigt avtal. Unionen vill se högre löneökningar och avsättningar till flexpension.
Johanna Rovira Publicerad 24 mars 2023, kl 15:59
Till vänster kontanter och betalkort. Till höger Martin Linder, Unionen.
– Vi tackade nej till budet i dag och kan konstatera att det krävs ganska stora förändringar för att vi ska acceptera budet, säger Martin Linder, förbundsordförande i Unionen. Foto: Fredrik Sandberg/TT/Jessica Gow/TT.

Det är bara en vecka kvar tills avtalen löper ut. På torsdagen lämnade medlarna, de opartiska ordförandena, Opo, en hemställan till parterna och föreslog en tvåårigt avtal med en löneökning på 3,7 procent första året och 2,8 år två. 

Martin Linder.

 Vi tackade nej till budet i dag och kan konstatera att det krävs ganska stora förändringar för att vi ska acceptera budet, säger Martin Linder, förbundsordförande i Unionen som tillsammans med IF Metall, Sveriges Ingenjörer, GS och Livsmedelsarbetareförbundet, utgör Facket inom industrin. 

Facken inom industrins krav på löneökningar på 4,4 procent var de högsta som ställts under Industriavtalets historia. Industrifacken krävde dessutom  ytterligare avsättningar till flexpension och en höjning med 1600 kr i de avtal där lägst löner finns.

Flexpension saknas i budet

Martin Linder menar att löneökningarna behöver vara högre än medlarnas förslag och att de 1300 kronor som föreslås i höjning av de lägsta lönerna ligger för lågt. Dessutom saknar han avsättningar till flexpension i budet. 

 Det är omöjligt för Unionen att säga ja till ett avtal där det saknas avsättningar till flexpension, säger han och fortsätter: 

 När vi landade på 4,4 procent för några månader sedan, utgick vi från en gedigen analys om en rimlig lönetakt långsiktigt. Vår slutsats nu är att den analys vi gjorde då fortfarande håller - företagen levererar bra och svensk industri är konkurrenskraftig. 

Kommer ni att kunna enas innan avtalen löper ut nästa vecka? 

  Jag kan konstatera att parterna står långt ifrån varandra och att det krävs en ordentlig förflyttning från arbetsgivarens sida. Men jag har samtidigt goda förhoppningar om att vi kommer att lyckas träffa nytt avtal i tid, säger Martin Linder. 

Under förra veckan tackade de fem facken inom industrin nej till medlarnas bud om ett treårigt avtal. De förklarade att de möjligen kunde sträcka sig till att träffa ett tvåårigt avtal under förutsättning att det andra avtalsåret går att säga upp. 

Teknikföretagens bud:

Löneökning: 2,0 procent i ett 12-månaders avtal

Engångsbelopp: 3 000 kronor

Ettårigt avtal

 

Facken inom industrins ursprungbud:

Löneökning: 4,4 procent

Avsättningar till flexpension

Avtalens lägsta löner ska höjas med minst 1 600 kronor per månad (Unionen och IF Metall)

De opartiska ordförandenas bud:

Löneökning: 6,5 procent på två år. 3,7 procent första året, 2,8 procent andra

Tvåårigt avtal

1 300 kronor i höjning av de lägsta lönerna