Hoppa till huvudinnehåll
Avtalsrörelse

Märket - så funkar det

Avtalsrörelsen, som ska ange lönerna för tre miljoner arbetstagare, är inne på upploppet och alla pratar om ”märket”. Men vad handlar det egentligen om?
Ola Rennstam Publicerad 21 februari 2020, kl 11:30
Syaheir Azizan/Colourbox
Det så kallade märket, eller industriavtalet, påverkar vilken lön du får. Syaheir Azizan/Colourbox

Vad är märket?

Sedan 1998 har fack och arbetsgivare inom industrin angett takten för löneökningarna i alla branscher på svensk arbetsmarknad. Själva nivån på löneökningarna är det som brukar kallas ”märket”. Det parterna kommer överens om blir normen för löneökningarna för alla löntagare.

Vem sätter märket?

Facken inom industrin: Unionen, Sveriges Ingenjörer, IF Metall, Livs och GS tillsammans med en rad arbetsgivarorganisationer för företag inom industrin, bland annat Teknikarbetsgivarna.

Varför sätter just industrin märket?

Sverige är ett exportberoende land. Sedan Industriavtalet slöts 1997 har den internationellt konkurrensutsatta exportindustrin satt märket för löneökningarna. Detta för att löneökningstakten då tar hänsyn till företagens konkurrenskraft mot omvärlden. Om Sverige avviker alltför mycket kan svenska arbetstillfällen slås ut.

Kritik mot modellen

Flera fackförbund inom LO, bland annat Kommunal, menar att de blir utan inflytande när några få är med och sätter ”märket”. När alla får samma löneökning i procent växer löneklyftorna mellan låg- och högavlönade, kvinnodominerade yrken blir förlorare och tjänstemän ökar avståndet till arbetare.

Avtalsrörelse

Anställda på LKAB vill ha stora löneökningar

Gruvarbetarna på LKAB är missnöjda med lönebudet från industrifacken på 4,4 procent och kräver löneökningar på 20 procent. Tjänstemännen vill också få del av bolagets stora vinster genom lokala förhandlingar.
Ola Rennstam Publicerad 17 november 2022, kl 15:13
LKAB:s skylt i snölandskap.
De anställda på LKAB vill ha betydligt mer i lön än industrifacken kräver. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Fackförbunden inom industrin, där Unionen ingår, kräver höjda löner med 4,4 procent i den kommande avtalsrörelsen. Men den rekordhöga inflationen och LKAB:s miljardvinster har gjort att bolagets gruvarbetare gått ut och krävt betydligt mer pengar i lönekuvertet. På LKAB i Kiruna och Malmberget röstade medlemmarna nyligen igenom krav på 20 procentiga löneökningar. 

Unionenklubbens ordförande, Sakari Alanko, berättar att många tjänstemän på företaget är inne på samma linje som arbetarna.

Sakari Alanko
Sakari Alanko.

– Om jag hade frågat mina medlemmar om deras förväntningar så skulle de ställa sig bakom löneökningar på mellan 10 och 20 procent. Många medlemmar är missnöjda med kraven på 4,4 procent, säger han.

Trots LKAB:s stora vinster får personalen sällan mer än vad det centrala avtalet anger, enligt Sakari Alanko.

– Gruvorna går ”all time high” men problemet är att den lokala lönebildningen är obefintlig. Vi får exakt det som står i centrala avtalet – det är både golv och tak.

Vill få till löneökningar lokalt

Gruvfacken fick inget gehör från IF Metall när man framförde sina lönekrav på 20 procent. Att Unionenklubben på LKAB skulle ställa liknande krav till Unionen centralt är inte aktuellt, enligt ordföranden.

– Nej, vi ska försöka få till det lokalt, men samtidigt måste man vara realistisk, säger Sakari Alanko.

Förutom att vara klubbordförande sitter Sakari Alanko även i Unionens delegation för industrin, som är med och förhandlar fram Industriavtalet, det så kallade märket. De dubbla stolarna förpliktigar.

– Ja det är inte alltid så lätt att sitta i en delegation som jag gör ju nu. Jag måste ta hänsyn till hela landet, inte bara gruvorna. Så jag har en förståelse varför facken inom industrin ställt de krav man gjort. Men samtidigt fungerar inte den lokala lönebildningen i landet på det sätt man hade hoppats.