Hoppa till huvudinnehåll
Lön

"Sverige blev för dyrt"

Sedan 1997 styrs lönebildningen i Sverige av Industriavtalet, som sätter det så kallade ”märket” för resten av arbetsmarknaden. Här är berättelsen om hur det kom till.
Linnea Andersson Publicerad
Graf över reallöneutvecklingen inom industrin.
Reallöneutvecklingen har varit positiv inom gruv- och tillverkningsindustrin, med undantag för slutet av 70- samt början av 80- och 90-talen. Efter några års negativ reallöneutveckling i början av 90-talet nåddes en topp 1996. Utvecklingen har varit fortsatt positiv men ökningstakten har minskat, som ett resultat av ökande inflationstakt i kombination med i stort sett konstanta nominella löneökningar. Det finns ett tydligt samband mellan inflationstakt och ökningstakt av reallön. Källa: SCB

När avtalsrörelsen 1995 resulterade i löneökningar som ansågs så höga att de försvagade konkurrenskraften, uppmanade den dåvarande regeringen arbetsmarknadens parter att arbeta fram en ny form för lönebildning. Sverige blev, efter fjolårets folkomröstning, medlemsland i EU under 1995 och regeringen ville se till att löneökningarna matchade de genomsnittliga nivåerna i resten av EU.

Sommaren 1996 bjöd förbund från LO, TCO och Saco, via en debattartikel in arbetsgivarsidan till förhandlingar. Två månader senare tackade arbetsgivarna, via en ny debattartikel, ja till inviten och på våren 1997 undertecknades det färdiga Industriavtalet.

Idén med avtalet var att parterna inom industrin, fack och arbetsgivare, skulle ta hänsyn till konkurrensläget för industrisektorn och komma fram till den procentuella löneökningen för kommande avtalsperiod. ”Märket” skulle sedan fungera som en norm för löneökningarna på resten av arbetsmarknaden.

Avtalsrörelsen 1995 var inte den första som ställt till ekonomiska problem i Sverige. Redan under 70- och 80-talen började man ta ut för höga löneökningar. Det ledde till en kostnadskris som man löste med hjälp av devalvering ett par gånger. Sverige hade fortsatt höga löneökningar under 90-talet och dessutom inflation, som man försökte kompensera för med ännu högre löneökningar vilket drev upp kostnaderna i Sverige jämfört med andra länder. Det var en av orsakerna till 90-talskrisen. Sverige var helt enkelt för dyrt.

Industriavtalet har tillämpats sedan 1998. Men inte utan att vara omstritt. Sveriges största arbetsgivarorganisation, Teknikföretagen, valde 2010 att säga upp avtalet med motiveringen att övriga parter inte tagit tillräckligt stor hänsyn till industrins normerande roll och behov av att kunna konkurrera med utländska företag. Kvar stod fyra avtalsslutande parter från arbetsgivarsidan: Skogsindustrierna, Stål- och metall, Industri- och kemigruppen samt Livsmedelsföretagen.

Men året därpå var Teknikföretagen med igen då ett nytt avtal tecknades. I det nya Industriavtalet förtydligades att det var industrin som skulle sätta nivån för kostnaderna på arbetsmarknaden, det vill säga lönerna. Bakom avtalet stod fem fackförbund (Unionen, GS, IF Metall, Livs och Sveriges Ingenjörer), tillsammans med tolv arbetsgivarorganisationer. Fackförbundet Pappers valde dock att kliva av samarbetet.

Mellan 1998, då det första Industriavtalet började tillämpas, och 2013 har produktivitetsökningarna legat på 5,5 procent per år. Samtidigt har de reala arbetskraftskostnaderna årligen ökat med 2,3 procent. I omvärlden är det få länder som når upp till samma nivåer som Sverige. Ett argument som, enligt Unionen, väger tungt till fördel för Industriavtalet.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Lön

Chef – kolla om du har rätt lön

Hur står sig din chefslön? Ny statistik från Unionen kan ge en fingervisning om du ligger rätt – och vara ett bra verktyg inför din nästa löneförhandling.
Ola Rennstam Publicerad 14 maj 2025, kl 06:00
Chefslönerna har ökat 19 procent de senaste fem åren, enligt statistik från Unionen. Har du koll på hur mycket chefer tjänar i din bransch? Foto: Colourbox

Det är flera faktorer som påverkar löneläget för landets chefer. Bland annat bransch, kön och bostadsort. 
I den nya lönestatistik från Unionen som Chef & Karriär har tagit del av visar att det spelar stor roll vilken sektor man är verksam i. En genomsnittlig månadslön för en chef inom IT- och telekom var över 24 000 kronor högre än snittet för ledare inom Service och tjänster.

Skillnaden mellan könen har ökat. I genomsnitt tjänar manliga chefer nästan 8 000 kronor mer än kvinnliga chefer, vilket är 1 000 kronor mer än för två år sedan.

Löneutvecklingen har varit gynnsam för cheferna. Enligt Unionens statistiken har chefslönerna ökat med över 19 procent de senaste fem åren. Statistiken nedan kan bli ett bra verktyg inför din nästa löneförhandling.
 

Branscher 2024

IT & Telekom: 73 984

Farmaci & Hälsa: 68 256

Konsult & Finans: 66 909

Media & Kommunikation: 65 197

Industri & Teknik: 63 117

Energi & Miljö: 62 596

Bygg & Fastighet: 59 908

Handel: 59 747

Transport & Logistik: 56 501

Organisationer & Föreningar: 52 577

Service & Tjänster: 49 710

 

Ålder

20–24: 36 866

25-29: 44 421

30-34: 52 453

35-39:  58 315

40-44: 62 818

45-49: 65 463

50-54: 66 177

55-59: 64 969

60- : 62 355

 

Region:

Stockholm: 69 064

Göteborg: 63 928

Sydväst: 62 307

Småland: 57 405

Uppland: 56 882

Östra Sörmland/Gotland: 56 798

SjuHall: 56 752

Mälardalen: 56 208

Öst: 56 034

Bergslagen: 55 961

Värmland: 55 149

Sydost: 55 039

Skaraborg/Väst: 54 557

Västerbotten: 53 872

Gävleborg: 53 859

Dalarna: 52 793

Norrbotten: 51 764

Mellannorrland: 51 135

Källa: Unionen. Medellöner för chefsmedlemmar under 2024.