Hoppa till huvudinnehåll
Avtal

"Ett styrkebesked för den svenska modellen"

I tisdags lade arbetsmarknadens parter fram ett förslag om förändrad strejkrätt. Förslaget, som sannolikt även blir regeringens, får dock kritik från vissa håll.
Niklas Hallstedt, Johanna Rovira Publicerad
Göteborgs hamn
Göteborgs hamn

Det uttryckliga syftet med förslaget har varit att lösa den långvariga konflikten i Göteborgs hamn. Arbetsgivaren har kollektivavtal med LO-förbundet Transport. Men det största facket i hamnen är Hamnarbetarförbundet, som inte är med i LO eller någon annan centralorganisation. Hamnarbetarförbundet har inget kollektivavtal med arbetsgivaren och därför inte heller någon fredsplikt, det vill säga så länge det finns ett giltigt kollektivavtal går man inte ut strejk, och har flera gånger tagit till stridsåtgärder.

Nu har arbetsmarknadens parter – de fackliga centralorganisationerna och Svenskt Näringsliv – lagt fram ett förslag. Det innebär att det inte längre ska vara tillåtet att vidta stridsåtgärder som inte syftar till att uppnå kollektivavtal. Däremot ska förslaget inte påverka rätten att vidta sympatiåtgärder, det vill säga att stötta en konflikt som ett annat fack är inblandat i.

Parternas förslag har kommit till under viss press från regeringen. Tidigare har regeringen nämligen tillsatt en utredning för att se över lagstiftningen. Dess presentation sköts fram till den 20 juni, enligt uppgift för att parterna skulle hinna klart med sitt. Nu är det troligt att det blir parternas förslag som kommer ligga bakom en lagändring. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson konstaterade att hon ser förslaget ”som ett styrkebesked för den svenska modellen”, och tror inte att det påverkar den grundläggande balansen på svensk arbetsmarknad.

Mats Glavå, docent i arbetsrätt på Göteborgs universitet ser potentiella problem med parternas förslag:

– Förslaget löser konflikten i Göteborgs hamn i och med att man avväpnar en majoritetsorganisation som saknar kollektivavtal. Men förslaget skapar samtidigt incitament för arbetsgivare att vända sig till halvskumma organisationer som är beredda att sänka villkor och löner mer än övriga förbund. Nästa gång är det kanske ett TCO- eller LO-förbund som är majoritetsorganisationen utan vapen.

– Man ska inte överdriva problemen, men vi lever i en marknadsekonomi och ändrar man lagen ändras också beteendet hos arbetsgivarna.

– Ett nystartat företag skulle kunna sluta kollektivavtal med mindre nogräknade organisationer med sämre villkor, så kallad avtalsshopping. Eftersom det första avtalet på arbetsplatsen ska tillämpas blir ett andra kollektivavtal inte mycket värt i praktiken. Effekten blir fredsplikt men utan möjlighet att kräva bättre villkor för medlemmarna, säger Mats Glavå.

Journalistförbundet är det enda TCO-förbund som inte ställer sig bakom parternas förslag om förändringar i strejkrätten. Förbundet menar att förslaget behöver utredas mer noggrant:

– Vi förstår bevekelsegrunden med förslaget men det har varit omöjligt att förankra demokratiskt och det är svårt att överblicka alla konsekvenser, till exempel vad som händer när gränsdragningen mellan förbund är oklar. Det finns viss kreativitet hos arbetsgivarna också och vi känner oss inte helt trygga förrän man täppt till alla eventuella kryphål, säger Johan Lif, förhandlingschef på Journalistförbundet.

Unionens chefsjurist Martin Wästfelt har deltagit i arbetet med att ta fram parternas förslag.

Stridsåtgärder blir olagliga om de inte syftar till att åstadkomma ett nytt kollektivavtal med fredsplikt. Men det gäller väl enbart om arbetsgivaren redan har ett kollektivavtal med ett annat fack?
– Ja. Och det ska vara ett avtal för arbetet i fråga. Om det exempelvis finns ett arbetaravtal men inte ett tjänstemannaavtal är man inte inne i situationen.

Kan det inte vara svårt att avgöra syftet?
– Ja, det är ett subjektivt moment. Därför finns krav på att facket ska tydliggöra vad som ska regleras och att man inte får hitta på nya krav efterhand. Det ska handla om en meningsfull förhandling, man ska inte kunna konflikta utan att vilja ikläda sig kollektivavtal. Dessutom får det nya avtalet inte rucka styrkan i det avtal som redan finns, säger Martin Wästfelt.

Är det vad som skett i Göteborgs hamn?
– Ja, det tror jag att man kan säga. Det kan man se i medlarnas rapport. Det har varit otydligt vad som yrkas och man har hela tiden kommit med nya krav.

Om de här reglerna funnits – är det givet att Hamnarbetarförbundets stridsåtgärder hade varit olagliga?
– Ja, det är arbetsgruppens bedömning.

Ett nytt avtal får ju inte tränga undan ett redan gällande avtal. Innebär inte ert förslag att ni öppnat för att arbetsgivare kan välja det billigaste avtalet, så kallad avtalsshopping?
– Nej, det blir egentligen ingen skillnad gentemot i dag. Det är möjligt att göra redan nu, men det förekommer i praktiken inte. I dag finns dock en viss rättslig osäkerhet, det vi gör här är att skapa stadga och förtydliga den rättspraxis som redan finns.

– Jag har svårt att se hur arbetsgivarna skulle kunna manövrera utifrån det här. Det här förslaget är så precist som det kan bli. Det bevarar arbetsfreden samtidigt som det inte ger lagstiftaren möjlighet att klampa in på parternas område.

Kan regeländringarna få betydelse i andra sammanhang än Göteborgs hamn?
– Ja, det finns andra organisationer som syndikalisterna som jobbar på samma sätt. På tjänstemannasidan kommer man i allmänhet överens om vilka som träffar avtal. Men det skulle kunna uppstå situationer när etablerade fack vill in på nya områden eller när utbrytare bildar egna fack.

Varför fruktade ni regeringens egen utredning?
– Jag har ju inte sett den ännu. Men några saker har ju läckt från den. Om det exempelvis finns två fack på ett område så skulle arbetsgivaren kunna komma överens med det fack som har avtal om att släppa in det andra facket. Det skulle rubba den ordning vi har i dag.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Avtal

Fackens lönekrav: 3,9 procent nästa år

3,9 procents löneökning och kortare arbetstid. Det är fackens krav i nästa års avtalsrörelse. Arbetsgivarna anser att kraven är för hårda.
David Österberg, Ola Rennstam Publicerad 2 november 2026, kl 13:32
Ordförande för de fem facken inom industrin.
Facken inom industrin kräver 3,9 procents löneökning för sina medlemmar nästa år. På presskonferensen deltog Peter Hellberg (Unionen), Marie Nilsson (IF Metall), Ulrika Lindstrand (Sveriges Ingenjörer), Nataša Stojković (Livs) och Madelene Engman (GS-facket). Foto: Fredrik Sandberg/TT

Kraven i korthet

  • 3,9 procent i löneökning 2027.
  • Arbetstidsförkortning. En del av löneökningen används till att korta arbetstiden. Hur mycket arbetstiden ska kortas preciseras senare.
  • Fack och arbetsgivare ska tillsammans utreda hur kompetensutvecklingen på arbetsplatser kan förbättras.
  • Facken inom industrin består av Unionen, IF Metall, Sveriges Ingenjörer, GS och Livs.

I dag, måndag, presenterade fackförbunden inom industrin sina gemensamma krav inför nästa års avtalsrörelse. Lönenivån för industrin är viktig eftersom den är vägledande för hela arbetsmarknaden (se faktaruta).

Facken kräver 3,9 procent i löneökning nästa år och vill ha ett ettårigt avtal. Peter Hellberg är ordförande i Unionen och anser att 3,9 procent är det som svensk industri klarar.

– Hur vi sedan använder det utrymmet ska vi förhandla om. Det viktiga är att vi ligger i samma härad som förra avtalsrörelsen inför de kommande förhandlingarna, säger han.
 

Kräver kortare arbetstid

En del av löneökningen ska användas till att korta arbetstiden. Hur stor del och hur mycket arbetstiden ska kortas blir en förhandlingsfråga.

Arbetsgivarsidan menar att Sverige inte har råd att arbeta mindre och att det går ut över produktiviteten. Har de fel?

– Man kan ta ut de produktivitetsförbättringar som vi ser i svensk industri på två olika sätt, antingen kan man få mer betalt eller jobba mindre. Självklart kan man jobba färre timmar om man kan producera lika mycket. Så ja, jag upplever att det är en felaktig argumentation från arbetsgivarna, säger Peter Hellberg.

Unionens långsiktiga mål är minst 100 timmars arbetstidsförkortning. Hur många år ska det ta att nå dit?

– Det får vi se. Vi vill få reallöneökningar och det begränsar oss naturligtvis i hur mycket arbetstidsförkortning vi kan få ut per år. Vill vi ha reallöneökningar tar det längre tid.

Lägre löneökning 

Förra gången det var avtalsrörelse, 2025, blev lönenivån 6,4 procent på två år, med 3,4 procent första året och 3,0 procent i år. I Unionens avtal användes 0,5 procent av löneökningen till att korta arbetstiden med en dag per år.

Facken inom industrin uppger att det varit en lång process för att komma fram till avtalskraven och att det ligger många parametrar med i beräkningen.

– Förra gången hade vi en bild i november när vi krävde 4,2 procent och sedan såg det lite annorlunda ut i mars. Man måste komma ihåg att saker kan förändras över tid, säger Peter Hellberg.

Enligt facken inom industrin finns goda möjligheter att höja lönerna i Sverige. Industrin är stark och tillväxten ökar. I jämförelse med konkurrentländer har produktiviteten ökat mer här samtidigt som arbetskraftskostnaden ligger under genomsnittet i Västeuropa.

”Bekymmersamt hög siffra”

Arbetsgivarna anser att 3,9 procent är för högt.

Claes Arenander.

– Ett lönekrav på 3,9 procent måste bedömas mot företagens faktiska konkurrensläge. Om kostnaderna ökar snabbare än produktiviteten riskerar vi att göra Sverige mindre attraktivt för investeringar och därmed också för framtida jobb, säger Claes Arenander, förhandlingschef på IKEM - Innovations- och kemiindustrierna, i en kommentar.

Han får medhåll av Marcus Dahlsten, förhandlingschef på Teknikföretagen.

Marcus Dahlsten.

– Det är en bekymmersamt hög siffra som facken inom industrin presenterat i dag, säger han i ett pressmeddelande.

Arbetsgivarna är också motståndare till kortare arbetstid. De anser att vi bör arbeta mer, inte mindre. 

Avtalet löper ut 31 mars

Förhandlingarna mellan fackförbund och arbetsgivare ska vara klara senast den 31 mars nästa år. Därefter förhandlas övriga kollektivavtal med industrins kollektivavtal som riktmärke.

Vad är märket? Industrin sätter lönenivån för alla

  • Fack och arbetsgivare inom industrin kommer överens om hur stor löneökningen ska vara i alla branscher på svensk arbetsmarknad. Nivån brukar kallas ”märket”.
  • Första steget i att sätta märket är att facken inom industrin enas om vilken nivå de anser är rimlig. Därefter förhandlar de med arbetsgivarorganisationerna inom industrin.
  • Facken inom industrin är Unionen, Sveriges Ingenjörer, IF Metall, Livs och GS.
  • Anledningen till att industrin bestämmer lönenivån är att Sverige är ett exportberoende land. Fack och arbetsgivare tar hänsyn till företagens konkurrenskraft mot omvärlden när de bestämmer nivån.
  • Flera fackförbund inom LO, bland andra Kommunal, anser att de blir utan inflytande när några få är med och sätter ”märket”. Löneökningar i procent gör också att klyftorna mellan låg- och högavlönade växer.
Avtal

Avtalsrörelsen 2027: Fortsatt strid om lön och kortare arbetstid

Unionen kräver högre lön och kortare arbetstid i kommande avtalsrörelse. Det senare ska dock betalas med en del av löneökningen. Mattias Westerholm, IT-konsult, vill ha balans mellan högre lön och kortare arbetstid.
– Jag skulle föredra mer ledighet och inte jobba 40-timmarsveckor, säger han.
Unionen ska kräva högre löner och kortare arbetstid i nästa års avtalsrörelse. Kollega frågade folk på stan vad de helst vill ha. Elias Qalandari, Sarah Lindmark och Elias Ekelöw, är överens om att fritiden är viktig. Foto: Lina Björk, Ola Rennstam

Artikeln i korthet

  • Nästa år ska Unionen omförhandla nästan 80 kollektivavtal. Bland kraven finns höjda reallöner och kortare arbetstid.
  • I förra avtalsrörelsen fick Unionen igenom en dags arbetstidsförkortning per år, till en kostnad av 0,5 procent i löneutrymme. Nu vill förbundet korta arbetstiden ytterligare.
  • Arbetsgivarna motsätter sig generellt kortare arbetstid och anser samtidigt att utrymmet för löneökningar är begränsat på grund av hård global konkurrens. 

Nästa år ska Unionen omförhandla nästan 80 kollektivavtal. Det är känt vad förbundet ska prioritera i förhandlingarna: föräldravänliga villkor, bättre förutsättningar för förtroendevalda, facklig insyn i lönestrukturen, höjda reallöner och kortare arbetstid.

För Mattias Westerholm, IT-konsult på Vivicta AB i Kalmar, är det viktigt med en balans mellan högre lön och kortare arbetstid.

Mattias Westerholm

– Jag skulle föredra mer ledighet och inte jobba 40-timmarsveckor för att få mer tid till vänner, familj och andra värden som jag brinner för. Men om frågan var om jag är beredd att sänka min lön under inflationstakten skulle jag säga nej.

Medlemmarna avstod en halv procents löneökning

Exakt hur stort lönepåslag Unionen tänker kräva är inte fastställt, men förbundet har tidigare sagt att det rör sig om ungefär samma löneökningstakt som i år, alltså runt 3 procent.

I förra avtalsrörelsen lyckades Unionen få till en arbetstidsförkortning med en dag per år. I utbyte avstod förbundet 0,5 procents löneökningar. I nästa års förhandlingar vill Unionen sänka arbetstiden ytterligare.

Sarah Lindmark studerar kommunikationsprogrammet på Södertörns högskola, men jobbar också som säljare på Akademibokhandeln och ljudproducent på Södertörns Högskola. Som student värderar hon pengar högre än fritid, men tror att det kommer ändra sig med tiden. 

Sarah Lindmark

– I mitt framtida yrkesliv tror jag att jag skulle värdera min fritid högst. Om man utgår från att heltid är 40 timmar per vecka så är det många timmar man dedikerar till jobbet. För att hålla ett helt arbetsliv tror jag att man ska värdera sin fritid för att orka hålla i längden, säger hon.

Kortare arbetstid minskar utrymmet för löneökningar

Unionens utgångspunkt är att arbetstidsförkortning inte är gratis. Exakt hur mycket den får kosta blir en förhandlingsfråga.

Elias Qalandari, administratör på Norrtulls SK i Stockholm, kan tänka sig att avstå en del pengar för att få mer fritid.

Elias Qalandari

– Det är viktigt att känna att man har möjlighet till ett vanligt liv och att jobbet inte blir hela ens liv. För mig och – om jag ska killgissa lite – för min generation är det viktigare med kortare arbetstid än en hög lön. Men för egen del tycker att jag jobbar lagom mycket, säger han.

Därför säger arbetsgivarna nej till kortare arbetstid

Arbetsgivarna är generellt starka motståndare till sänkt arbetstid. Efter förra avtalsrörelsen höll arbetsgivarorganisationen Almega webbinarier om arbetstiden. Där informerade de sina medlemmar om att de hade möjlighet att dra in redan beslutade arbetstidsförkortningar. 

Arbetsgivarnas motstånd kvarstår. De anser dessutom att utrymmet för att höja lönerna är litet – och pekar på att den globala konkurrensen är hård, inte minst från Kina. Martin Wästfelt, Unionens förhandlingschef, tycker inte att det argumentet håller.

– Konkurrenskraften är avgörande för svenska företag, men svenska företag behöver konkurrera med kompetens, produktivitet och hållbara villkor, inte genom lägre löneökningar och längre arbetstid, säger Martin Wästfelt.

”Det finns ingenting som kan ersätta tid” 

Elias Ekelöw, som studerar data och systemvetenskap vid Stockholms universitet, tycker inte att det finns något som kan ersätta tid.

Elias Ekelöw

– Jag är student så jag behöver både mer ledig tid och mer pengar. Men måste jag välja så väljer jag mer fritid för att göra saker som jag tycker om och ger mig mening. Pengar är viktigt men i slutändan finns det ingenting som kan ersätta tid. När jag skaffar familj kanske jag tänker annorlunda, eftersom jag då får fler att försörja, säger han.

Unionens krav inför avtalsrörelsen 2027: Kortare arbetstid och föräldravänliga villkor

Inför nästa års avtalsrörelse har Unionen frågat 21 000 medlemmar vad de anser att förbundet ska prioritera i förhandlingarna. Svaren ger riktningen för avtalsrörelsen 2027. Unionen kräver:

  • Ett löneutrymme som ger reallöneutveckling över tid. Avtalens lägstalöner ska höjas i samma takt.  
  • Att fackliga representanter ska få insyn i lönestrukturen och inflytande över lönesättningen vid nyanställningar och befordringar.  
  • Ytterligare avsättningar till arbetstidsförkortning.  
  • Att fackligt förtroendevalda får bättre förutsättningar att genomföra sina uppdrag.
  • Ökad jämställdhet genom mer föräldravänliga villkor.