Det var efter den uppmärksammade konflikten i Vaxholm 2004, där Byggnads krävde kollektivavtal av ett inhyrt lettiskt byggföretag, som Sverige efter en EU-dom tvingades förtydliga vad som gäller rörande konfliktåtgärder och krav på kollektivavtal för utländska arbetstagare stationerade i Sverige.

Byggnads hade nämligen krävt att de lettiska byggarbetarna garanterades lön i nivå med svenska kollegor i samma geografiska område. Det var – ansåg EU-domstolen – att gå för långt, även om man erkände fackens rätt att ta till konflikt för att tränga undan ett utländskt avtal med betydligt sämre villkor.

Nu har riksdagen beslutat riva upp lagen som trädde i kraft efter konflikten, och arbeta om regleringar kring bland annat upphandling, utstationering och arbetstillstånd.

– Vi har tyckt att det har varit en bekymmersam reglering, men vi har varit lojala med den, som ett av få fackförbund, säger Martin Wästfelt, Unionens chefsjurist.

Han menar att även om problemet med villkorsdumpning är större inom LO-sfären så är tjänstemännen långt ifrån helt förskonade från det.

– Vi kan inte blunda för att det sker också på den privata tjänstemannasidan, till exempel inom IT-branschen. Om brist på arbetskraft är det verkliga problemet för de här företagen torde det inte vara något hinder att betala svenska löner till exempelvis indiska gästarbetare.

För Unionen har lex Laval inte inneburit några svårlösta situationer. Förbundet har öppnat upp för ett gästmedlemskap och många gästarbetare har valt att gå med i facket på stora svenska företag.

– Vi har undvikit en situation med vi och dem. Sedan tror jag inte att vi som förbund ska slå oss för bröstet och säga att det beror på till exempel gästmedlemskapet. Det finns ju en tradition av utbyte på tjänstemannasidan, även om det tidigare mer handlade om att svenskar åkte ut i världen och jobbade, säger Martin Wästfelt.

Att lex Laval i dag rivs upp ser han trots det som en facklig framgång.

– Lagen är principiellt lite tveksam. Vi har en avvikande modell i Sverige. Vi vill inte ha allmängiltigförklaring av kollektivavtal eller lagstiftade minimilöner. Men då måste vi visa att vi som parter kan hantera de frågorna. Vi vill vara normerande inte bara i inhemsk lönebildning, utan även för dem som kommer hit och arbetar.

– Nu kommer ett intensivt arbete att ta vid, när vi vet vad lagstiftaren är ute efter. Det kommer att bli diskussioner med med- och motparter, Arbetsmiljöverket och så vidare. Men vi kommer att klara det. Det måste vi, annars riskerar vi parternas ställning, äsger Martin Wästfelt.