Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
– Det är ingen överraskning på något sätt. Vi har vetat att det här ska hända och sa redan förra året till medlemmarna att det var dags att se sig om efter nya jobb, säger Tomas Ahlgren, ordförande i Unionens kabinklubb på Primera.
Ryktena om att Primera sökte flygtillstånd utomlands uppstod förra vintern. Ändå gick företaget i våras ut med ett mejl där man sade att det inte fanns några sådana planer. Tomas Ahlgren menar dock att medarbetarna inte trodde på dementin och i början av sommaren var det ett faktum att flygtillståndet i Lettland var på gång.
Kabinpersonalen är uppsagd sedan den 31 januari men Unionen och Primera är oense eftersom Unionen anser att företaget har brutit mot kollektivavtalet gällande beräkning av uppsägningstider. De som har längst uppsägningstid, fyra månader, kommer att jobba april ut men deras anställningar upphör inte förrän i början av juni, vilket innebär att de är arbetsbefriade under maj månad.
Tomas Ahlgren beskriver Primera som en ”extrem arbetsgivare” utan några som helst intentioner att anpassa sig efter och lära sig av svensk arbetsmarknad. Och fackklubben har vant sig vid att Primera gång på gång har brutit mot medbestämmandelagen (mbl).
– Vi har aldrig haft en regelrätt förhandling utan begärt förhandling när de har brutit mot kollektivavtalet och försökt få ut skadestånd. De har aldrig haft något intresse av att prata. Och till slut förstod vi att det inte var någon idé att begära förhandlingar.
När Primera bildades var personalen avtalslös och 2009 tog Unionen ut medlemmarna i strejk, vilket ledde till att de fick kollektivavtal. Tomas Ahlgren tycker att de då fick mycket hjälp av Unionen, men önskar att förbundet hade opinionsbildat mer, och framför allt tidigare, kring flygbranschens framtid.
– Jag vet att det inte är lätt men vi kan inte säga att vi har schysta avtal i Sverige när vi vet att vi är på väg att flaggas ut och då måste man börja jobba politiskt, framför allt i Bryssel. Det spelar ingen roll om det finns kollektivavtal eller förhandlingsplikt när arbetsbristförfarandet finns hos arbetsgivaren och det är de som bestämmer.
– Politikerna har väl till viss del fått upp ögonen för det här, men det är alldeles för sent. Vi har skrikit högt och ingen har lyssnat. Det är frustrerande.
Han menar att även andra branscher bör ha tentaklerna ute eftersom arbetsgivare tar efter flyget och kommer på ”kreativa lösningar”. Dessutom måste facken lära sig att tänka utanför boxen.
– Det går inte att luta sig mot uppgörelsen från 1938 längre. När man har problem med en utländsk arbetsgivare får man som förtroendevald ofta höra att ”kutymen på svensk arbetsmarknad är…” Men en utländsk arbetsgivare bryr sig bara om paragrafer, inte om ”god sed på arbetsmarknaden”. Står det inte i lagen så bryr de sig inte.
Niklas Hjert, förhandlingschef på Unionen, menar att förbundet under lång tid har opinionsbildat kring flygbranschen men att det ofta tar lång tid innan en fråga får ordentligt fäste. Han håller med Tomas Ahlgren om att politikerna verkar ha fått upp ögonen för frågan och säger att Unionen upplever ett helt annat gensvar från politiker och ansvariga EU-parlamentariker, på senare tid.
– Jag förstår att det finns en stor frustration hos medlemmar och förtroendevalda inom flyget, för det är en bransch som är satt under väldigt hård press och har varit så under en tid. Vi har länge jobbat intensivt med flygbranschen på många olika nivåer, med förhandling, påverkan och så vidare. Nu gäller det att hänga i.
Vad som pågår är enligt honom att bolagen med hjälp av olika sorters tricksande försöker dumpa villkoren, vilket går ut över de anställda. Lösningen är, enligt Niklas Hjert, att ändra reglerna så att det inte går att kringgå regelverken mellan länder.
– Vi tycker också att man som resenär behöver reflektera över vilka villkor de som jobbar i bolaget man flyger med arbetar under.
Har ni varit dåliga på att kommunicera att ni har opinionsbildat till medlemmarna?
– Det vet jag inte. Vi har fört ut information om hur vi jobbar med området på flera olika sätt, men man kan alltid göra mer och bättre.
Primera Air ägs av isländska Primera Travel Group.
Primera Air Scandinavia (PAS) har sitt huvudkontor i Köpenhamn och Primera Air Nordic (PAN) i Riga. Kabinpersonalen i Sverige har varit anställda och blivit uppsagda av PAS. Förmodligen är det PAN som kommer att fortsätta trafiken i Sverige, tror Tomas Ahlgren, men från Malmöbasen då Arlanda stängs.
Under medarbetarsamtal med sin chef berättade mannen att han var intresserad av att starta egen verksamhet. Kollegor till honom hade gjort samma sak, gått ned i tid och arbetade nu som konsulter på trafikskolan. Strax efter mötet blev han avskedad med motiveringen att han agerat illojalt.
Trafikskolan han registrerat var vilande, han bedrev ingen verksamhet och hans arbetsgivare förlorade varken några kunder eller affärer på grund av honom. Han hade dessutom informerat sin chef om planerna.
– Att enbart starta upp ett eget bolag utan att aktivt bedriva verksamheten är inte tillräckligt för att anse det vara illojalt mot arbetsgivaren. I begreppet ligger att det måste finnas en viss skada för arbetsgivaren och så är det inte i det här fallet, säger Filip Vujcic, förbundsjurist på Unionen och företräder medlemmen i Arbetsdomstolen.
Förutom att arbetsgivaren inte lidit skada av trafiklärarens sidobolag, var uppsåtet inte att vilseleda sin arbetsgivare. Tvärtom var han transparent, enligt stämningsansökan.
– Vår medlem har varit helt ärlig med sin arbetsgivare. De har fört en dialog om saken, vilket inte var konstigt med tanke på att flera kollegor har haft exakt samma upplägg. Att han blev avskedad kom som en överraskning.
Unionen stämmer nu arbetsgivaren på sammanlagt 150 000 kronor plus utebliven lön.
* Kollega har bett trafikskolan i södra Sverige om en kommentar om tvisten. De svarar via mejl att de inte kommenterar pågående ärenden.
Mannen hade arbetat på Icas lager i fyra år när han i mitten av juni i år blev utvald att göra ett drogtest på sin arbetsplats. Provet bestod av ett salivprov och utfördes i ett konferensrum av en man som presenterade sig som certifierad provtagare.
Tre dagar senare – en lördag klockan nio på kvällen – blev lagerarbetaren uppringd av en läkare från ett laboratorium som berättade att drogtestet gett positivt utslag för amfetamin. Lagerarbetaren blev chockad över anklagelserna.
– Vår medlem är helt säker på att det måste ha skett ett misstag eftersom han aldrig har använt något narkotikaklassat preparat, säger Sofia Wolff, förbundsjurist på Unionen, som företräder lagerarbetaren.
Ett par veckor senare valde Ica att avskeda lagerarbetaren. Motiveringen var att han gjort sig skyldig till narkotikabrott samt drograttfylleri då han kört truck under sitt pass efter provtagningen.
Under de följande förhandlingarna har Unionens representanter vid upprepade tillfällen bett att få ta del av testresultatet, men utan att arbetsgivaren kunnat presenterat något sådant. När Unionen bad att få ta del av ett ackrediteringsintyg för bolaget som utfört provtagningen visade det sig att företaget saknade ett sådant intyg. I stället framkom det att testerna utförts av en underleverantör som Ica inte kände till namnet på.
– Vi anser att all sådan här provtagning ska utföras legitimerad sjukvårdspersonal som omfattas av Hälso- och sjukvårdslagen. Men eftersom Ica inte har kunnat uppge företagets namn har vi inte ens kunnat kontrollera vem som utfört testerna, säger Sofia Wolff.
Unionen har nu stämt Ica i Arbetsdomstolen och kräver 190 000 kronor i skadestånd för brott mot lagen om anställningsskydd. Förbundet menar att det helt saknas grund för att avskeda medlemmen och slår också fast att Icas testprocess inte varit tillräckligt rättssäker. Sofia Wolff förklarar varför:
– Det ska inte räcka med ett enda positivt salivtest. När medarbetaren nekar till att ha tagit droger borde arbetsgivaren ha gått till botten med var det kan ha uppstått ett fel i den här provtagningskedjan.
Enligt Unionens jurist borde Ica ha gjort nya analyser av båda de insamlade salivproverna, genom att skicka ett av dem till ett annat laboratorium samt granskat om det aktuella provet kan ha blivit kontaminerat eller förväxlats på vägen.
Inom rättsväsendet ställs det mycket höga krav på rättssäkerheten i samband med drogtester i arbetslivet. Unionen påpekar att ett salivprov inte är tillräckligt för att fastställa om en person haft narkotika i blodet. Enligt Rikspolisstyrelsens förskrifter är blodprov och urinprov de enda metoderna som används för att fastställa detta.
Vidare menar Unionen att det underlag som Ica presenterade vid den centrala förhandlingen i september – ett oidentifierbart provsvar – skulle kunna tillhöra vem som helst.
Unionen har förgäves begärt att få tal del av arbetsgivarens dokumentation om hur provtagningen och transporten till laboratoriet gått till.
– Det är uppåt väggarna. De har tagit ett enda test som vi inte har fått se förrän efter avskedet och då var det maskat så vi kunde inte kontrollera vems prov det var. Vi anser att vår medlem har blivit oskyldigt dömd här, säger Sofia Wolff.
Ica svarar Kollega i ett mejl att företaget inte kommenterar enskilda individärenden, men understryker att man rent generellt har nolltolerans mot drogpåverkan på sina arbetsplatser.