Marie fick cancer – blev utfryst av arbetsgivaren

Marie Östberg var konsultchef på ett stort bemanningsföretag - ett stressigt och krävande jobb med ansvar för 140 konsulter. Då - mitt i livet - märkte hon att det var något som inte stod rätt till, det var något mer än bara trötthet och stressmage. Hon hade svårt att behålla maten.

– När jag sökte vård fick jag mardrömsbeskedet från läkaren: du har tarmcancer. Dessutom upptäcktes även en allvarlig leversjukdom, berättar hon.

Marie Östberg blev sjukskriven för att opereras och därefter genomgå en tuff behandling med cellgifter. Behandlingen var framgångsrik och tio månader senare kunde Marie Östberg börja jobba igen på deltid – men då möttes hon av en helt annan typ av problem.

– Efter ett par månader med enklare administrativa uppgifter kände jag mig redo att återgå till roll som konsultchef igen. Trots att jag kom med förslag på hur det kunde lösas fick jag ingen respons från ledningen. Det var heller ingen som frågade hur jag mådde.

Fick inga arbetsuppgifter

När Marie Östberg fick en ny chef bestämdes det att alla var tvungna att infinna sig på kontoret i Stockholm fyra dagar i veckan. Någon hänsyn till Maries sjukdom var inte att tänka på. Och väl på plats tilldelades hon inga arbetsuppgifter, istället gjorde ledningen situationen outhärdlig för henne.

– Gång på gång uppmärksammade jag min chef på att jag inte hade något att göra. Vid ett tillfälle hade en av mina kollegor jättemycket på sitt bord och jag erbjöd mig att hjälpa till. Då svarade min chef: ”Marie, det finns ingenting du kan göra för oss.”. Jag blev så klart väldigt ledsen, att exkludera mig var uppenbart att de försökte få mig att säga upp mig själv.

Unionen: " Extremt dåligt hanterat av arbetsgivaren"

Hon kontaktade Unionen för att få hjälp. Ombudsmannen Maria Elo, som haft hand om Marie Östbergs ärende, anser att konsultbolagets agerande varken uppfyller lagens bestämmelser eller de behov som Marie hade för att få förutsättningar att återgå till ordinarie uppgifter.

– Det är extremt dåligt hanterat av arbetsgivaren. Jag har väldigt svårt att förstå varför man var så mån om att Marie skulle infinna sig på kontoret när de inte hade några uppgifter till henne, vad var intentionen att beordra dit henne? Jag har full förståelse att hon kände sig utfryst och mobbad, säger hon.

Vägrade åtgärder trots läkarintyg

Enligt arbetsmiljölagen är arbetsgivare skyldiga att upprätta en rehabplan för anställda som beräknas vara sjukskrivna längre än 60 dagar, det ska också göras anpassningar för att underlätta för den anställde att återgå i arbete. Enligt Unionen gjorde konsultföretaget inget av detta.

Maria Elo tycker det är märkligt att arbetsgivaren inte gjorde allt som stod i deras makt att hjälpa sin medarbetare.

– Marie hade tydliga läkarintyg som beskrev hennes sjukdomar och som gav förslag på konkreta anpassningar. Men arbetsgivaren var inte villig att göra några åtgärder och ändrade sig inte förrän vi på Unionen kom in i bilden. Att man i en situation som cancersjuk, utöver att vara orolig för sin hälsa och om man kommer överleva, ska behöva strida för sina rättigheter är bedrövligt, säger Maria Elo.

Risk att sjukersättning dras in

Det var först efter att Unionen krävde att arbetsgivaren skulle upprätta en rehabplan i samråd med den sjukskrivne som detta skedde.

– Man hamnade snett i rehabiliteringen från början och det fick ett högt pris för Marie, helt i onödan. Hade det funnit ett lokalt arbetsmiljöombud på arbetsplatsen som hade kunnat stötta Marie under hela processen hade utgången blivit en annan, säger Maria Elo.

Enligt Unionen är det oftast okunskap som ligger bakom när arbetsgivare brister i sitt ansvar. Det kan slå hårt mot den som är sjuk – om Försäkringskassan inte får in en rehabplan finns det en risk att ersättningen dras in. Företag som missköter sig riskerar dock inga större konsekvenser eftersom det saknas sanktionsmöjligheter i arbetsmiljölagen.

"Vill hjälpa andra i samma situation"

I dag – två år efter sjukdomsbeskedet – är Marie Östbergs cancer under kontroll och hon mår bättre, men hon kommer behöva leva med leversjukdomen livet ut. Hon konstaterar att det som hände är slöseri på hennes kunskap och erfarenhet som chef.

– Hade jag haft en arbetsgivare som brytt sig – och gjort rätt från början – hade jag kunnat jobba som chef idag och bidra till företaget, precis som tidigare, säger hon.

Med hjälp från Unionen fick Marie Östberg till slut en överenskommelse med företaget som hon är nöjd med. Nu tänker hon vända erfarenheterna till något positivt och börja studera till arbetsterapeut vid universitetet.

– Jag brinner för rehabilitering och vill hjälpa andra som hamnat i samma situation.