Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsrätt

Arbetsgivare får förbjuda slöja

Arbetsgivare har rätt att förbjuda anställda att bära huvudduk på arbetsplatsen. Det slår EU-domstolen fast i en ny dom som enligt Unionen kommer att få konsekvenser även i Sverige.
Ola Rennstam Publicerad
Alexander Zemlianichenko/AP Photo/TT
Det är möjligt för en arbetsgivare att förbjuda någon att bära muslimsk huvudduk på jobbet, enligt EU-domstolen. Men att hänvisa till en kunds önskemål är inte tillräckliga skäl för att sparka någon. Alexander Zemlianichenko/AP Photo/TT

Interna regler på arbetsplatsen gör det möjligt för en arbetsgivare att förbjuda någon att till exempel bära muslimsk huvudduk på jobbet, men det räcker inte med att hänvisa till en kunds önskemål för att sparka någon, konstaterar EU-domstolen i Luxemburg. Bakgrunden till rättsprocessen är två skilda fall i Frankrike och Belgien där arbetsgivare sagt upp kvinnor som burit slöja trots att arbetsgivarna bett dem att låta bli.

Dagens domslut kommer att få konsekvenser även på svensk arbetsmarknad.

– Det kommer att förändra hur vi bedömer de här frågorna. Skulle det här anammas så påverkar det naturligtvis väldigt många människor som vill visa sin religion, säger Martin Mörk, chef för Diskrimineringsombudsmannens processenhet, till SVT Nyheter.

Det belgiska fallet gäller en kvinna som arbetat som receptionist på ett säkerhetsföretag. I juni 2006 sades hon upp med hänvisning till företagets regel om att de anställda inte får bära synliga politiska, filosofiska eller religiösa symboler. Detta eftersom företaget ville framstå som neutralt inför sina kunder.

Domstolen anser att en sådan regel behandlar samtliga arbetstagare på ett identiskt sätt, och därför inte innebär en diskriminerande särbehandling. Däremot kan ett sådant förbud vara indirekt diskriminerande om det i praktiken tillämpas så att personer som tillhör en viss religion missgynnas. Ärendet hänvisas nu tillbaka till den nationella domstolen i Belgien som också tittat på om receptionisten kunde ha erbjudits ett annat jobb där hon inte hade kontakt med kunder.

Det franska fallet handlar om en mjukvarudesigner som tilläts bära slöja när hon anställdes av företaget. Men efter klagomål från en kund bad arbetsgivaren henne att ta av sig slöjan, vilket hon vägrade och då fick sparken. Här konstaterar EU-domstolen att det skulle kunna vara okej att avskeda kvinnan om det fanns befogade interna regler om neutral klädsel, något som man nu uppmanar det franska rättsväsendet att utreda i det berörda fallet.

Även Unionens chefsjurist Martin Wästfelt tror att domen sannolikt kommer att få betydelse för svensk arbetsmarknad. Han välkomnar att kundens krav och subjektivt tyckande inte ska få styra. Svårigheten blir hur de generella reglerna ska utformas och hur företagsledningsrätten ska förhålla sig till respekten för individens trosuppfattning eller övertygelse.

– Det vore väldigt olyckligt om vissa grupper stängdes ute från vissa yrken. Därför är det viktigt att skapa en levande diskussion på arbetsplatserna och att fack och arbetsgivare pratar om de här sakerna, säger han.

Innebär domen ett försvagat diskrimineringsskydd?
– Jag tror inte att det kommer bli lättare för arbetsgivare att plötsligt bestämma att på den här arbetsplatsen ska ingen ha huvudduk. Men det är klart att dörren öppnas något mer än tidigare, men med viktiga skyddsparametrar som att kriterierna ska ha relevans för arbetsuppgifterna, att de ska vara objektiva, förutbestämda och möjliga att pröva. Det finns ingenting som talar för en arbetsgivare som vill vara inkluderande skulle komma i konflikt med det här avgörandet.

Kommer vi se fler företag som skapar interna klädkoder nu?
– Det är svårt att uttala sig om. Men det finns också en motkraft, där företag upplever fördelar med att anställa personal med olika trosuppfattningar som till exempel att man lättare kan schemalägga, nå nya kundgrupper och sälja till andra länder på grund av att man har förståelse för den kulturen. Utvecklingen är inte entydig.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Från bakgrundsmusik till megasuccé. Mannens musik streamades över 100 miljoner gånger, men arbetsgivaren – ett svenskt produktionsbolag – tog alla intäkter. Unionen kräver nu att intäkterna från musiken ska delas lika mellan parterna. Foto: Colourbox

Ljudproducenten var anställd på ett svenskt produktionsbolag. Hösten 2022 gav arbetsgivaren honom i uppdrag att skapa lugn bakgrundsmusik, en genre som är populär på olika streamingtjänster. Uppdraget låg utanför hans ordinarie arbetsuppgifter, som främst handlade om radioreklam och ljudproduktion.

Oväntad supersuccé

På egen hand skapade han 101 verk, skrev musiken, spelade in och producerade färdiga masterinspelningar. Arbetet skedde till största delen på fritiden, hemma med egen dator och egna instrument.

Då hände det som alla musiker troligtvis drömmer om – låtarna blev en jättesuccé och började streamas på Spotify, Amazon och andra plattformar. I dagsläget handlar det om långt över 100 miljoner spelningar.

Arbetsgivaren tog miljonintäkterna

Trots framgången fick ljudproducenten inte en krona i ersättning utöver sin vanliga lön. Mannen hade nämligen skrivit under ett avtal som innebar att 100 procent av intäkterna från musiken skulle gå till arbetsgivaren. Själv uppger han att han skrev på avtalet eftersom cheferna presenterade det som standard i branschen och som ett krav för att musiken skulle släppas.

Våren 2024 sade ljudproducenten upp sig. Men intäkterna från hans musik har fortsatt att rulla in – till arbetsgivaren. Fram till slutet av 2025 hade musiken dragit in drygt 2,7 miljoner kronor.

Unionen: Avtalet är oskäligt

Nu har Unionen stämt det svenska produktionsbolaget i Arbetsdomstolen, AD, och kräver att avtalet skrivs om i efterhand. Förbundsjurist Karl Hägg, som driver ärendet, menar att medlemmens låga lön har en betydande roll i sammanhanget.

– Det var omöjligt att förutse den succé som blev. Enligt vår mening är det oskäligt med noll i ersättning i det här fallet. Men det kan vara ok i de fall där arbetstagaren samtidigt får rimligt betalt för sitt arbete, säger han.

 

”Intäkterna bör delas lika”

Enligt Unionen är det orimligt att alla pengar gått till arbetsgivaren. Förbundet kräver att intäkterna från musiken ska delas lika mellan parterna – både redan utbetalda och framtida intäkter. 

– Enligt vår mening har det också betydelse i sammanhanget att musiken i stor utsträckning skapades på medlemmens fritid och med hans egen utrustning. 

Medlemmen har ju skrivit på det här avtalet. Hur kan det då anses oskäligt?
– Att ett avtal är påskrivet betyder inte att det automatiskt står sig. Det finns regler i både avtalslagen och lagen om upphovsrätt som gör att man i efterhand kan ändra avtal som blivit orättvisa av olika skäl, säger Karl Hägg.

Domen i AD kan få stor betydelse

Facket pekar på att avtalet skrevs i ett läge där den anställde var i tydlig beroendeställning. Man hänvisar också till nyare regler kring upphovsrätt, som ska skydda artister och andra kreatörer när ett verk i efterhand visar sig bli betydligt mer lönsamt än någon kunnat förutse.

Om AD går på Unionens linje kan domen få principiell betydelse, menar Karl Hägg.

– Den kan ge vägledning i fall där en anställd i ett kreativt yrke har skrivit under ett mycket obalanserat avtal och ersättningen i efterhand visar sig vara oproportionerligt låg.

Kollega söker arbetsgivaren för en kommentar.

Musik skapad i tjänsten - Detta gäller:

Den ekonomiska rätten: En arbetsgivare har enligt praxis rätt att använda ett verk i sin verksamhet. Vill arbetsgivaren sälja verket vidare eller använda det utanför kärnverksamheten krävs ett skriftligt avtal om överlåtelse.

Den ideella rätten: Även om arbetsgivaren har den ekonomiska rätten till verket, och kan sälja den, har upphovspersonen alltid kvar den ideella rätten. Det innebär att man har rätt att bli namngiven som skapare och rätten att inte få musiken förvanskad kan aldrig överlåtas.

Källa: Svensk Scenkonst. Lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.