Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Svårt reglera gränslöst arbetsliv

I Tyskland kan en lag som förbjuder arbetsgivare att kontakta sina anställda på fritiden vara på gång. I Frankrike har ett kollektivavtal tecknats som betyder att ingen anställd ska jobba efter klockan 18. Men att något liknande ska hända i Sverige är osannolikt menar Unionens avtalsexpert Bosse Hallberg.
Anita Täpp Publicerad
Colourbox
Att införa en lag som förbjuder arbetsgivare att ta kontakt med anställda på fritiden kan mycket väl vara bra för en stor del av medlemmarna, menar Bosse Hallberg Colourbox

Det är den tyska arbetsmarknadsministern Andrea Nahles som, efter att ha oroats över den ökande stressen på arbetsplatserna, nu överväger att införa en ny lag som förbjuder arbetsgivare att kontakta sina anställda via e-post på fritiden.

I Tyskland är det redan förbjudet att kontakta anställda under semestern och flera stora företag, som Volkswagen och BMW, har själva sett till att begränsa möjligheten att kontakta personalen efter arbetstid.

Det kollektivavtal som tecknades i Frankrike i våras innebär att en miljon anställda inom teknik- och konsultbranschen måste ha sina telefoner avstängda efter klockan 18. Avtalet innebär också att arbetsgivarna är skyldiga att se till att personalen följer det beslutet.

Frågan har också diskuterats inom Unionen sedan förtroendevalda inför förbundets avtalsförhandlingar framfört att de tycker det vore bra att få det här reglerat, berättar Bosse Hallberg, Unionens avtalsexpert.

- Man kan se det här på flera sätt. Vi har ju en arbetsskyldighet som exempelvis innebär att man ska jobba mellan åtta och fem från måndag till fredag och sedan är ledig. Men sedan kan en arbetsgivare ändå, beroende på situationen, få för sig att ringa till folk på deras fritid. Och då innebär arbetsskyldigheten att om arbetsgivaren får tag på en, så får man också rycka in och jobba.

De företag som vill hantera det här seriöst har möjlighet att göra det. Det finns beredskapsavtal som innebär att anställda löser av varandra genom att gå i beredskap under någon vecka i taget enligt ett schema. Då betalar arbetsgivaren en ersättning för det, samtidigt vet de anställda när de ska vara anträffbara och när de inte behöver vara det. Men tyvärr finns det också många företag som struntar i det här eftersom de inte tycker att de ska behöva betala för det, påpekar Bosse Hallberg.

Han vill ändå inte rekommendera att man driver den här frågan vid avtalsförhandlingarna.

- Vi har redan de här beredskapsavtalen och då blir det konstigt om vi skulle ställa krav på att vi vill ha ett avtal om att arbetsgivarna inte får kontakta oss på fritiden. Om vi inte når framgång i den frågan så blir den negativt reglerad som det heter på avtalsspråk. Så ibland måste man passa sig för att ställa krav som man inte kan uppnå, säger han.

Att i stället införa en lag som förbjuder arbetsgivare att ta kontakt med anställda på fritiden kan mycket väl vara bra för en stor del av medlemmarna, menar Bosse Hallberg.

-  Men det  kommer aldrig att hända i Sverige. Det finns för starka krafter emot det. Arbetsgivarna vill kunna fortsätta kontakta folk på fritiden.

- Det jag skulle rekommendera är att man ordnar nåbarhetspolicys på fler arbetsplatser, där arbetsgivaren och facket kommer fram till en bra lösning utifrån hur det ser ut på det egna företaget. Sedan är nog problemet att många ändå säkert fortsätter jobba på sin fritid. Vi har ju tyvärr utvecklat ett sådant arbetsliv, att man ständigt ska vara anträffbar, säger Bosse Hallberg.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Sveriges mest udda yrke? Johan är tunnbindarmästare

På högstadiet nekades Johan Thorslund att göra en tunna i träslöjden – det var alldeles för svårt. I dag är han Sveriges enda tunnbindarmästare och exporterar hantverkstunnor till dryckesförädling.
Joachim Stokstad Publicerad 26 juni 2026, kl 06:02
Johan Thorslund är tunnbindarmästare på Thorslundkagge som gör ektunnor till dryckesförädling. Ett tidskrävande hantverk med lång historia. Foto: Fredrik Stehn

Johan Thorslund, hur hamnade du i detta 2 500 år gamla yrke?

– I träslöjden i nian skulle vi få göra ett valfritt projekt under en termin. Jag ville göra något som ingen annan gjorde och valde en trätunna. Men läraren sa nej, det var för svårt. Det triggade något i mig, så senare läste jag på om tunnbinderi och hittade en 80-årig mästare på Gotland. Efter det praktiserade jag på ett ölbryggeri i Storbritannien och besökte binderier i Europa. I gymnasiet skapade en skola i Norrköping en skräddarsydd utbildning i ämnet, med mig som enda elev.

Har du konkurrenter i Sverige?

– Det finns ett till tunnbinderi, men där görs främst trädgårdstunnor, inte tunnor för drycker som är min specialitet. Jag är den första i Sverige som har fått mästarbrev i det på 50 år.

Vad är det bästa med yrket?

– Komplexiteten. Att allt man gör hänger ihop. En glipa på en halv millimeter kan göra en tunna obrukbar.

Johan Thorslund, tunnbindarmästare Thorslundkagge. Foto: Fredrik Stehn

Får du fortfarande nya utmaningar?

– Min vision, som jag funderat på i 25 år, var länge att vi skulle lyckas få en dubbelt oval tunna – som var mitt gesällprov – i produktion. För några år sedan lyckades jag anpassa våra maskiner för det.

Hur ser processen från ekstock till färdig tunna ut?

– Den optimala eken är 150 år och växer rak och hög i granskog. Jag betalar ibland upp till fyra gånger mer än andra uppköpare, eftersom kvaliteten är så avgörande. Ändå är utbytet bara 25 procent – resten går till att värma fabriken. Ekarna kapas på längden och klyvs till tårtbitsform. Sedan sågas de till stavämnen, som får ligga utomhus i två–tre år, för att mogna och laka ur bitterämnen, innan de tas de in i fabriken.

– Efter det ska de bearbetas så att de är bredast på mitten och har rätt vinkel på sidorna. Nu läggs ämnena ihop till på millimetern exakt rätt bredd, reses till en spretande tunna, dras ihop med en vajer och värms upp över eld,  för att kunna böjas. Spåret där botten ska sitta tätas med en deg av rågmjöl och vatten. När metallband runt tunnan är på plats provtrycks den. Det tar runt en dag för en person att få till en tunna.

Vad är det som är så speciellt med just ek som träslag?

– Det har aromegenskaper som gör att det lämpar sig för att förädla drycker.

Vad kostar en tunna?

– Från 3 000 till 12 000 kronor, beroende på storlek. Finns från 3 till 225 liter.

Hur ofta händer det att en tunna inte håller måttet?

– Det händer, då får man gå tillbaka och göra om.

Vilka kunder har ni?

– Främst dryckesproducenter, men även privatpersoner som till exempel vill hälla köpt whisky i en mindre tunna för att förändra dryckens karaktär. På senare år har vi alltmer visningar, rundturer och provningar, exempelvis av whisky och rom. Man pratar nästan enbart om hur länge en dryck har lagrats på tunna, mer sällan om vilken sorts tunna. En och samma whisky smakar helt olika beroende på tunnan.

OM THORSLUNDKAGGE

VAR: I Högsjö, 1,5 mil från Vingåker.

ANSTÄLLDA: Sju, inklusive Johan Thorslund.

PRODUKTION: 500–1 000 tunnor per år. Thorslundkagge tillverkar ektunnor för dryckesförädling. Plus en del trädgårdstunnor för vatten eller växter. Dessa tillverkas bland annat av begagnade vinfat.

EXPORT: Till 14 länder runt om i världen.

De största tunnorna är på 225 liter och väger runt 50 kilo. De minsta är på fem liter och säljs till privatpersoner. Det tar drygt tre år från träd till tunna.

Få exemplar av ekar lämpar sig för att bli tunnor. Ändå kan man bara använda 25 procent av den ek som köps in. Men resten används för att värma fabriken. 

Ek kan innehålla upp till 400 arom- och smakämnen av olika karaktär som under lagring bidrar till dryckens smak och bouquet. Svensk ek ger annan karaktär än fransk och amerikansk.

Den äldsta maskinen i Thorslunds tunnbinderi har runt 100 år på nacken. Maskinerna är inköpta runt om i Europa.