Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Så fungerar mobbning mot chefer

”Jag förstod inte att jag var utsatt för mobbning, men jag kände ju att jag mådde jättedåligt.” Det säger en av de chefer som forskaren Kristina Björklund intervjuat för sin studie om uppåtriktad mobbning och som hon gav ett smakprov på under Almedalsveckan.
Gabriella Westberg Publicerad
Colourbox
Colourbox
Det finns nästan ingen forskning om mobbning av chefer. Om anställda som mobbas och om chefer som mobbar finns det massvis, men den typ av kränkande beteenden som riktar sig uppåt har hittills inte fått så mycket fokus. Kristina Björklund tror att det beror på att man associerar mobbning med makt, och påminner om att det också finns informella maktrelationer.
 

- Sedan finns också en föreställning om att ”som chef ska jag kunna ta det, det är ju det jag får lön för.” Men ingen ska behöva ta att bli mobbad, säger hon.

Att chefer sällan anmäler att de upplever sig mobbade vet också AFA Försäkring, som bland annat finansierat Kristina Björklunds forskning. De får in många anmälningar om annan mobbning, men oerhört lite från chefer. När den typen av anmälningar ändå kommer in är det typiskt mellanchefer det gäller, som upplever mobbning ovanifrån.

Kristina Björklund menar att den typiska uppåtriktade mobbningen kommer smygande och inte syns lika tydligt som mobbning på samma nivå eller nedåtgående. Som chefens beskrivning i början av texten, märkte hen inte att det hände. Men plötsligt en dag funkar ingenting.

Den enda forskning Kristina Björklund hittade innan hon drog igång sitt projekt under våren 2015 var en australiensisk studie från 2007, som visade att 5,4 procent av kvinnorna bland 30 000 tillfrågade chefer i privat sektor uppgav att de mobbas på jobbet, jämfört med 1,3 procent av männen.

Kristina Björklunds forskning är i sin linda, hon ska vara klar först om tre år, men det hon kommit fram till hittills är ett ganska tydligt mönster över hur mobbning mot chefer ofta uppstår, och i vilka sammanhang den uppstår.

När händer det?

  • När det råder osäkerhet i organisationen, vid omorganisationer och dylikt.
  • När chefen till hög grad är beroende av sina medarbetare, till exempel en grupp specialister.
  • När chefen är ny i sin chefsroll, och ändå försöker att utmana rådande normer.

I vilka slags sammanhang händer det?

  • Under tidspress, när kraven är höga, ibland orimligt höga.
  • När arbetsgruppen är ineffektiv.
  • När gruppen är disharmonisk/dysfunktionell.
  • När chefen inte får tillräckliga befogenheter.

Hur kan det se ut?

  • Medarbetare dyker inte upp på avtalade möten.
  • Medarbetare vägrar utföra uppgifter.
  • Medarbetare undanhåller information.
  • Skitsnack bakom ryggen.
  • Skvaller och ryktesspridning.
  • Mobbarna söker stöd hos andra chefer i organisationen.

 

Hallå där, Martin Linder! Vad gör Unionen?

Att mobbas på sin arbetsplats är förenat med stor risk för psykisk ohälsa. Vissa som mobbats drabbas av traumatiska stressyndrom som kan ta mycket lång tid att återhämta sig ifrån. Unionens första vice ordförande Martin Linder tror att mörkertalet är stort och tycker att det är mycket bra att det här området nu studeras.

- Det finns få saker som drabbar så hårt som mobbning i arbetslivet. Även familj och andra närstående drabbas.

Det viktigaste är att det finns stöd i organisationen, menar han. Men också att facket larmas i tid.

- Ofta får vi veta det för sent, då det har gått för långt. Bevisbördan ligger också tungt på den som drabbas. Det gör det svårt att få ut kompensation. Ofta landar det i en förhandling om avgångsvederlag, men det innebär också att det ser ut som något annat i statistiken.

Martin Linder tycker att lagstiftningen bör ses över och att man då kunde inspireras av diskrimineringslagen där bevisbördan inte är lika tung. Vid en prövning av ett diskrimineringsfall behöver man visa att det är skäligt att tro att diskriminering har skett, när det gäller mobbning måste den drabbade kunna bevisa att hen har just mobbats.

Vad gör Unionen?

- Fackförbundet Vision har lagt fram ett förslag på en ny, särskild lagstiftning om mobbning, vi har ännu inte tagit ställning till om det är rätt väg att gå, men vi tittar på det.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Ericsson kräver mer kontorsnärvaro på mindre jobbyta

Efter sommaren bestämde sig ledningen på Ericsson för nya riktlinjer – de anställda ska vara på kontoret mer. Det uppskattas inte av all personal. Framför allt inte då företaget har minskat sina kontorsytor.
Lina Björk Publicerad 21 november 2024, kl 11:15
Ericsson fasad
Ericsson kräver att deras anställda ska vara mer på kontoret. Men där är det svårt att hitta mötesrum och någonstans att sitta enskilt. Foto: Mikaela Landeström/TT

I augusti gick ett internt mejl ut till de anställda på Ericsson där ledningen informerade om nya riktlinjer. I stället för en kontorsnärvaro på 50 procent skulle de anställda vara på kontoret 60 procent, eller tre dagar i veckan. 

Det togs inte emot med glädjesång, speciellt då företaget just krympt sina kontorslokaler med två byggnader i Kista. Enligt Per Östberg, Unionens klubbordförande på Ericsson, har kravet på ökad kontorsnärvaro orsakat en del bekymmer. 

Per Östberg

– Det finns tillräckligt med platser för att alla ska kunna ha en arbetsplats. Däremot finns det inte tillräckligt med enskilda rum där man kan ta möten eller telefonsamtal, säger han. 
– Det orsakar en del stress bland dem som har globala kontakter och behöver leta rum så fort de kommer till jobbet. 

 

Svårt att hitta enskilt rum

En av dem som brukar ha bekymmer att hitta ett rum är utvecklaren Anna Sjöberg. De dagar hon åker in till kontoret i Kista bokar hon sin kontorsplats via en app. Telefonrum eller mötesrum går dock inte att boka. 

– I appen ser det ut som att det ska vara fullt med folk på kontoret, men när man kommer dit så sitter alla i mötesrummen och det ekar tomt i det öppna landskapet. 

– Jag måste alltid komma till jobbet i god tid för att hitta ett rum när jag har möten, det kan vara stressigt, säger hon.

Anna Sjöberg jobbar bland annat med internationella kontakter och sajter i andra delar av landet. Var hon sitter rent fysiskt spelar egentligen ingen roll. 

– När jag väl är på arbetsplatsen så är mina kollegor ofta på andra möten, så jag ser egentligen ingen vits med att åka in oftare. Dessutom får jag mer gjort när jag är hemma. Däremot kan jag förstå om man vill skapa en ”Ericssonanda” för nyanställda på plats.  

Ericsson: Hybridarbetet bestäms i dialog

Enligt Ericssons pressavdelning, som svarar via mejl, så menar arbetsgivaren att även om det finns en ”kontoret först”-policy är det fortfarande upp till varje chef, team och anställd att bedöma hur och var de arbetar bäst. 

– Ericssons hybrida riktlinje har alltid gett möjligheten att i dialog komma fram till hur och var man arbetar bäst och att alla förstår vikten av och fördelarna med att träffas, utifrån ett individuellt och teamperspektiv.

Samtidigt som fler ska komma in till kontoret har ni krympt er kontorsyta det senaste året. Hur går det ihop?

– Ericssons kontorsstrategi bygger på att skapa rätt lokaler som ger rätt förutsättningar för verksamheten att utföra arbetet. Ericsson har många kvadratmeter kontorsyta och arbetar ständigt med att utveckla våra kontor. Vi bedömer att vi har gott om kontorsyta för de som vill jobba på kontoret.

Kommer ni att kontrollera att anställda är 60 procent av sin arbetstid på kontoret?

– Policyn ska ses som en rekommendation snarare än ett strikt krav där vi vill att våra anställda förstår betydelsen av möten mellan människor. Ericsson litar på sina anställda.

Hybridarbete effekt av coronapandemin

Synen på hybridarbete har ändrats efter coronapandemin. Att kunna jobba flexibelt har blivit en förmån som arbetsgivare kan erbjuda. För att få anställda att vilja komma tillbaka till kontoret måste arbetsgivaren kunna erbjuda något mer än en sittplats och ett skrivbord, tror Unionens klubbordförande Per Östberg.

– Ericsson försökte spara pengar genom att ta bort kaffeautomater på några våningar. Så får man till exempel inte folk att komma tillbaka till kontoret. Men de fick backa där, det blev protester, säger han. 

För utvecklaren Anna Sjöberg är gemenskapen med kollegor det som skulle få henne att komma till kontoret mer. 

– Om arbetsgivaren anordnade aktiviteter som skapade gemenskap mellan kollegor så skulle det kännas meningsfullt att åka till kontoret.