- Sedan finns också en föreställning om att ”som chef ska jag kunna ta det, det är ju det jag får lön för.” Men ingen ska behöva ta att bli mobbad, säger hon.
Att chefer sällan anmäler att de upplever sig mobbade vet också AFA Försäkring, som bland annat finansierat Kristina Björklunds forskning. De får in många anmälningar om annan mobbning, men oerhört lite från chefer. När den typen av anmälningar ändå kommer in är det typiskt mellanchefer det gäller, som upplever mobbning ovanifrån.
Kristina Björklund menar att den typiska uppåtriktade mobbningen kommer smygande och inte syns lika tydligt som mobbning på samma nivå eller nedåtgående. Som chefens beskrivning i början av texten, märkte hen inte att det hände. Men plötsligt en dag funkar ingenting.
Den enda forskning Kristina Björklund hittade innan hon drog igång sitt projekt under våren 2015 var en australiensisk studie från 2007, som visade att 5,4 procent av kvinnorna bland 30 000 tillfrågade chefer i privat sektor uppgav att de mobbas på jobbet, jämfört med 1,3 procent av männen.
Kristina Björklunds forskning är i sin linda, hon ska vara klar först om tre år, men det hon kommit fram till hittills är ett ganska tydligt mönster över hur mobbning mot chefer ofta uppstår, och i vilka sammanhang den uppstår.
När händer det?
- När det råder osäkerhet i organisationen, vid omorganisationer och dylikt.
- När chefen till hög grad är beroende av sina medarbetare, till exempel en grupp specialister.
- När chefen är ny i sin chefsroll, och ändå försöker att utmana rådande normer.
I vilka slags sammanhang händer det?
- Under tidspress, när kraven är höga, ibland orimligt höga.
- När arbetsgruppen är ineffektiv.
- När gruppen är disharmonisk/dysfunktionell.
- När chefen inte får tillräckliga befogenheter.
Hur kan det se ut?
- Medarbetare dyker inte upp på avtalade möten.
- Medarbetare vägrar utföra uppgifter.
- Medarbetare undanhåller information.
- Skitsnack bakom ryggen.
- Skvaller och ryktesspridning.
- Mobbarna söker stöd hos andra chefer i organisationen.
Hallå där, Martin Linder! Vad gör Unionen?
Att mobbas på sin arbetsplats är förenat med stor risk för psykisk ohälsa. Vissa som mobbats drabbas av traumatiska stressyndrom som kan ta mycket lång tid att återhämta sig ifrån. Unionens första vice ordförande Martin Linder tror att mörkertalet är stort och tycker att det är mycket bra att det här området nu studeras.
- Det finns få saker som drabbar så hårt som mobbning i arbetslivet. Även familj och andra närstående drabbas.
Det viktigaste är att det finns stöd i organisationen, menar han. Men också att facket larmas i tid.
- Ofta får vi veta det för sent, då det har gått för långt. Bevisbördan ligger också tungt på den som drabbas. Det gör det svårt att få ut kompensation. Ofta landar det i en förhandling om avgångsvederlag, men det innebär också att det ser ut som något annat i statistiken.
Martin Linder tycker att lagstiftningen bör ses över och att man då kunde inspireras av diskrimineringslagen där bevisbördan inte är lika tung. Vid en prövning av ett diskrimineringsfall behöver man visa att det är skäligt att tro att diskriminering har skett, när det gäller mobbning måste den drabbade kunna bevisa att hen har just mobbats.
Vad gör Unionen?
- Fackförbundet Vision har lagt fram ett förslag på en ny, särskild lagstiftning om mobbning, vi har ännu inte tagit ställning till om det är rätt väg att gå, men vi tittar på det.
