Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Rehab vid missbruk – det här gäller

Konsekvenserna av missbruk kan bli kännbara, både för dig och jobbet. Men hur mycket ska arbetsgivaren lägga sig i ditt privatliv? Och vilket stöd finns att få? Det vet Unionens förbundsjurist Elisabet Ohlsson.  
Lina Björk Publicerad
man som sitter lutad över vinflaska
Du behöver inte berätta för din arbetsgivare att du har ett missbruk men det kan vara fördel om du behöver stöd på arbetsplatsen. Foto: Shutterstock

Måste jag berätta att jag har ett missbruk?

– Nej, du är inte skyldig att berätta för din arbetsgivare att du har ett missbruk, men det kan innebära en fördel om du behöver stöd på arbetsplatsen eller om missbruket gått så långt att det är av sjukdomskaraktär.

Elisabet Ohlsson
Elisabet Ohlsson Unionen

Vilket stöd kan jag få?

– Din arbetsgivares ansvar är att ge stöd på arbetsplatsen. Det kan röra sig om olika former av anpassningsåtgärder, eller stöd från din chef. Arbetsgivare har inte ansvar för medicinska behandlingar, men vissa är ändå beredda att betala för rehabiliteringen. Du bestämmer själv om du vill genomgå en behandling som arbetsgivaren betalar eller genom sjukvården.


Är det arbetsgivarens sak om jag dricker för mycket på kvällar och helger?

– Skadligt bruk och missbruk påverkar ofta arbetsförmågan även om det bara äger rum på fritiden. Om det du gör på fritiden påverkar hur du utför arbetet, kan arbetsgivaren ha synpunkter på det. För din egen och din omgivnings skull är det bra att i ett tidigt stadium söka hjälp.


Vad händer om jag inte vill genomgå en rehabilitering?

– En arbetstagare är skyldig att medverka i rehabiliteringsinsatser på arbetsplatsen. Däremot kan arbetsgivaren inte tvinga dig att genomgå en viss medicinsk behandling. Den som inte medverkar i den arbetsrelaterade rehabiliteringen och som missköter sig på arbetsplatsen, riskerar i förlängningen sin anställning.


Om jag får ett återfall efter rehabilitering?

– Syftet med beroendebehandling är inte alltid att få full avhållsamhet, utan att få till stånd ett kontrollerat beteende. Återfall är vanligt och behöver inte betyda att behandlingen inte fungerar. I en sådan situation är det viktigt att söka stöd, exempelvis av en behandlingskontakt eller någon annan stödperson.


Kan jag bli uppsagd?

– Den som har en sjukdom, oavsett om det är på grund av ett sjukdomsklassificerat beroende eller av andra orsaker, har ett förstärkt anställningsskydd. Det finns ett förbud mot uppsägning på grund av sjukdom. Den kan bli aktuell först då alla möjligheter till rehabilitering, anpassning och omplacering är uttömda och då endast om arbetstagaren inte längre kan utföra arbete av betydelse för arbetsgivaren. Finns däremot ingen sjukdomsdiagnos finns inte ett sådant förstärkt anställningsskydd.

 
Står det i några papper så att framtida arbetsgivare kan se?

– Om du begär tjänstgöringsbetyg med vitsord framgår hur du skött arbetet, däremot normalt inte vid tjänstgöringsintyg som fokuserar på anställningstid och arbetsuppgifter. Normalt krävs inte betyg i en rekryteringsprocess utan det viktigaste brukar vara referenstagning.


Om jag inte får den hjälp jag behöver?

– Får du inte de anpassningar och stöd på arbetsplatsen som du behöver, bör du kontakta din fackklubb eller regionala ombud på Unionen för stöd.


Måste jag berätta för framtida arbetsgivare varför jag blev uppsagd?

– Det behöver du inte.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Från prostitution till övervakning - Carl avslöjar den svenska kontorshistorien

Dåtidens hybridjobb, fattiga gatflickor och hatade trälhav. Carl Cederström är aktuell med boken Kontoret.
– Det är fortfarande en löftesrik plats, där man kan bli befordrad, eller förälskad, säger han.
Elisabeth Brising Publicerad 30 oktober 2026, kl 06:01
Svenska industritjänstemannaförbundets kontor på Scheelegatan 1950. Män och kvinnor syns vid skrivbord.
Så här såg det ut på Svenska industritjänstemannaförbundets kontor på Scheelegatan 1950. Foto: Svenska Dagbladet, Herman Ronninger (1895-1976)

Varför ville du skriva de svenska tjänstemännen historia? 

Författaren Carl Cederström.
Carl Cederström. Foto: Karl Nordlund

– Jag slogs av att det inte finns någon ordentlig svensk kontorshistoria. Om du tittar på arbetares historia så får man en bild av första majtåg, stridigheter och protester, säger säger Carl Cederström, professor i företagsekonomi vid Stockholms universitet och författare. 

Tjänstemännen var från början skeptiska till fackföreningar. 

– De hade kamratföreningar där man spelade schack och hade danser. 
I dag är det omvänt, fler tjänstemän är anslutna till facket än arbetare. Det beror på de enorma strukturförändringar som skett i arbetslivet de senaste 100 åren.

Vad förvånade dig mest när du dök ner i tjänstemännens historia?

– Att de från 1600-talet till 1900-talets början arbetade i två pass med en lång paus däremellan. På 1600-talet började man på morgonen klockan 06-10 sedan gick man hem och åt dagens viktigaste mål mitt på dagen och vilade några timmar. Sedan gick man tillbaka och jobbade klockan 14-17. Uttrycken äta middag och sova middag kommer därifrån. 

Låga löner och dyra kläder drev prostitution 

– Men det kom en debatt under andra delen av 1800-talet om att det blivit för krångligt att äta hemma och gå tillbaka. Lars Johan Hierta introducerade nymodigheten quick lunch från USA, för att fler skulle orka jobba klockan 09-17 på kontoret och hålla sig pigga. 

Vissa kvinnor på 1890-talet prostituerade sig för att ha råd att jobba kvar på kontor. Varför?

– Lönerna var låga. På 1890-talet visade en studie av hur kvinnor hade det på de första kontoren att lönerna inte täckte kostnaderna för de kläder som krävdes för att vara stilig och tjusig – som man förväntades vara på kontoren. Många av de anställda kvinnorna hade pengar hemifrån (eftersom de flesta var ogifta och bodde hemma reds. anm.), men en del hade inte samma förutsättningar. För dem fanns bara alternativet att jobba på natten som prostituerande också. 

När du tittar tillbaka – finns det något som är sig likt? 

– Vissa saker är konstanta: Kontoret är fortfarande löftesrikt, en plats där något kan hända. Man kan bli befordrad, eller förälskad. Samtidigt är det en plats som är mördande tråkig. De samexisterar på ett väldigt förvånande och konstant sätt genom historien. Kontoret har också alltid varit en plats där man hoppas göra en klassresa. 

Något som verkar återkomma är raseriet mot öppna kontorslandskap, varför?

– Det har aldrig drivits av de som ska jobba där, utan av andra, arbetsgivare som vill spara pengar. När man förde in arbetssalarna kallades de trälhav, och det blev stora protester, som när SJ i Tomteboda skulle slå ut alla väggar 1926. 

Starka protester fick arbetssalar att dö ut 

– Personalen såg inget annat syfte än att spara och övervaka personalen ännu mer. Protesterna blev så starka att salarna dog ut och det blev fler mindre kontorsrum i korridorer på 1940-50-talet. 

Vad stör oss mer genom tiderna på kontoret? 

– Andra människor, som alltid. Att inte få utföra jobbet som man vill. Övervakningen, att känna att man inte är betrodd i att man gör ett bra jobb. Långa resvägar, om man har det. Att bli tillsagd att man måste jobba på ena eller andra stället. 

Du säger att till och med hybridjobb funnits förr?

– Ja, man gick in till jobbet och hämtade papper och gick sedan hem och arbetade i fred. Att jobba nio till fem, fem dagar per vecka blev cementerat först på 1960-talet och på 1970– och 80-talet när kvinnor klev in i arbetslivet på allvar. Nu är det vanligt att ta med jobbet hem igen, men då har man hittat på ett nytt namn för det.  

Vilket av alla kontor du studerat skulle du vilja besöka?

– Det hade varit underbart att åka tillbaka i tiden. Till Kreugerpalatset när det var nybyggt med sina påkostade direktörsrum. Eller den västra flygeln i slottet Tre kronor, där Kammarkollegiet höll till på 1600-talet. Men det var nog fruktansvärda arbetsplatser, med mörka, kalla och dragiga rum. I dag är många av de sämre kontoren ändå bättre att arbeta i.

Svenskar på kontor
Drygt två miljoner svenskar arbetar i branscher och yrken på ett kontor, enligt SCB. Det gör att en stor del av landets drygt 5 miljoner sysselsatta har kontoret som arbetsplats. Öppet kontorslandskap dominerar arbetsmiljön.