Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Nya jobbet blev räddningen

Sju år – så lång tid har det gått sedan de första tecknen på utbrändhet visade sig för Johanna Thomsson. Vändpunkten kom när hon fick chans att arbetsträna i en butik med en engagerad chef.
Publicerad
Karl Nilsson
Butikschefen Mikael Wedin har haft flera i sin omgivning som gått in i väggen. Därför ville han hjälpa Johanna. I dag är Johanna ansvarig för Systembolagsbutikens interna dryckesutbildning. Karl Nilsson

Sommaren 2015 började Johanna efter många år av stressbesvär och sjukskrivningar att arbetsträna i Systembolagsbutiken i centrala Kalmar. Det hade blivit uppenbart att hon inte skulle bli frisk om hon återgick till sitt gamla arbete.

– Jag älskade mitt jobb som lärare på hotell- och restaurangprogrammet. Problemet är att jag älskade det för mycket och samtidigt hade så höga krav på mig själv, säger Johanna.

I många år hade hon jobbat som servitris innan hon 1999 blev färdig hushållslärare. Intresset för mat och dryck gjorde det nära till hands att tänka på Systembolaget när hon skulle arbetsträna. Hon fick tag på butikschefen Mikael Wedin och frågade om de tog emot praktikanter.

– När jag berättade att jag var sjukskriven för utmattning och ville arbetsträna blev han intresserad, säger Johanna.

Mikael Wedin ville gärna hjälpa någon tillbaka till arbetslivet.

– Flera i min omgivning har blivit utbrända. Det är läskigt att den som kan verka hur stark som helst ena dagen nästa dag inte kan gå upp ur sängen, säger Mikael Wedin.

Läs mer: Så söker du jobb med ohälsa

I juli 2015 började Johanna Thomsson i butiken tre timmar per dag, tre dagar i veckan. Chefen var på semester så kollegorna fick introducera henne. Han hade förberett dem på vad som gällde.

– Vi är här för Johannas skull, hon ska kunna vila sig om det behövs och det är en bonus när hon hjälper oss.

– Jag har jobbat länge inom försäljning. Förut tänkte jag alltid att om affärerna går bra så mår medarbetarna bra. Men nu har jag vänt på resonemanget, säger han.

Handläggaren på Arbetsförmedlingen hade först varit skeptisk till om Johanna skulle klara av den stressiga butiksmiljön, men stöttade ändå hennes val.

– I dag är jag ledig när jag går för dagen. Som lärare fanns det alltid något jobb att göra även på fritiden, säger Johanna.

Om det var kvällsservering gick hon hem vid elvatiden, skrev utlåtanden om eleverna och gav feedback klockan åtta dagen därpå. Många gånger när hon slog sig ner framför tv:n en fredagskväll rättade hon samtidigt prov.

Även som småbarnsmamma fortsatte Johanna i samma höga tempo, både på jobbet och hemma. Stressymptomen kom gradvis och utan att Johanna insåg vad det var fråga om: öronsus, känslan av att vara tjock i huvudet, yrsel, mystiska eksem och ryggont.

– Tidigare hade jag en teori om att man som utbränd bara kunde skärpa sig, bita ihop och komma igen, säger Johanna.

I slutet av november 2011 var Johanna på skolan när det small till i huvudet. Allt snurrade i högervarv, huvudet kändes som bly och hon kräktes. Hon har fått flera yrselanfall som varat mellan två och sex timmar.

Det skulle dröja ytterligare ett år innan hon insåg att det var fråga om utmattning.

Läs mer: Har utmattningssyndrom blivit en folksjukdom?

– En dag sa min kiropraktor: ”Det hjälper inte hur mycket jag än trycker och klämmer på dig.” Då brast det för mig, säger Johanna.

Vägen tillbaka är långtifrån avklarad. Johanna har diagnostiserats med den kroniska yrselsjukdomen menière, troligen utlöst av stressen. Hon bär alltid med sig en tablett för att minska eller häva anfallen. Ibland måste hon vila i personalutrymmet.

Det har varit många läkarbesök, behandlingar, terapi och medicinering. Hon har haft ångest, sömnsvårigheter och oroat sig för framtiden, bland annat för att bli utförsäkrad.

Läs mer: Utbränd - på olika sätt

I dag har hon sagt upp sig från lärarjobbet, har ett vikariat på 75 procent, är ansvarig för butikens interna dryckesutbildning och är utlovad tillsvidareanställning.

– Innan har jag alltid velat prestera och gå vidare. Men nu vill jag bara vara kvar här. Jag är jättenöjd med det, säger hon.

JOHANNAS BÄSTA TIPS

➧ Lyssna på andra – ofta är man blind för sin egen situation.

➧ Våga släppa kontrollen, du kan inte ha koll på allt.

➧ Var öppen med din situation. Det har jag varit och det har lett till att jag har fått mycket fin hjälp.

➧ Skuldbelägg inte dig själv.

➧ Ta hjälp av Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och sjukvården. Jag har bara gott att säga om dem.

➧ Var inte rädd för att ta hjälp av kollegor, vänner och familj.

… OCH RÅD TILL CHEFEN

➧ Se dina medarbetare.

➧ Våga ta tag i eventuella problem. Det behövs så lite, en klapp på axeln eller en fråga om hur det går.

➧ Om någon är stressad och mår dåligt, skuldbelägg inte – det gör personen så lätt själv.

➧ Se medarbetarens positiva sidor och lyft fram dem. Det har tagit lång tid att komma igen efter utbrändheten, men nu mår Johanna bra.

 

Cajsa Högberg
cajsa.hogberg@kollega.se

JOHANNA THOMSSON

ÅLDER: 47 år.

GÖR: Arbetar i Systembolagsbutik.

FAMILJ: Maken Urban, elektriker, och sonen Max, 12 år.

BOR: I ett litet 1800-talshus i Kalmar.

HOBBY: Mat och dryck, familjen, resor och trädgård.

BÄSTA MED JOBBET: Att få hålla på med mitt stora intresse, mat och dryck, och att få jobba med människor och genom dem få så otroligt mycket energi tillbaka.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Sveriges mest udda yrke? Johan är tunnbindarmästare

På högstadiet nekades Johan Thorslund att göra en tunna i träslöjden – det var alldeles för svårt. I dag är han Sveriges enda tunnbindarmästare och exporterar hantverkstunnor till dryckesförädling.
Joachim Stokstad Publicerad 26 juni 2026, kl 06:02
Johan Thorslund är tunnbindarmästare på Thorslundkagge som gör ektunnor till dryckesförädling. Ett tidskrävande hantverk med lång historia. Foto: Fredrik Stehn

Johan Thorslund, hur hamnade du i detta 2 500 år gamla yrke?

– I träslöjden i nian skulle vi få göra ett valfritt projekt under en termin. Jag ville göra något som ingen annan gjorde och valde en trätunna. Men läraren sa nej, det var för svårt. Det triggade något i mig, så senare läste jag på om tunnbinderi och hittade en 80-årig mästare på Gotland. Efter det praktiserade jag på ett ölbryggeri i Storbritannien och besökte binderier i Europa. I gymnasiet skapade en skola i Norrköping en skräddarsydd utbildning i ämnet, med mig som enda elev.

Har du konkurrenter i Sverige?

– Det finns ett till tunnbinderi, men där görs främst trädgårdstunnor, inte tunnor för drycker som är min specialitet. Jag är den första i Sverige som har fått mästarbrev i det på 50 år.

Vad är det bästa med yrket?

– Komplexiteten. Att allt man gör hänger ihop. En glipa på en halv millimeter kan göra en tunna obrukbar.

Johan Thorslund, tunnbindarmästare Thorslundkagge. Foto: Fredrik Stehn

Får du fortfarande nya utmaningar?

– Min vision, som jag funderat på i 25 år, var länge att vi skulle lyckas få en dubbelt oval tunna – som var mitt gesällprov – i produktion. För några år sedan lyckades jag anpassa våra maskiner för det.

Hur ser processen från ekstock till färdig tunna ut?

– Den optimala eken är 150 år och växer rak och hög i granskog. Jag betalar ibland upp till fyra gånger mer än andra uppköpare, eftersom kvaliteten är så avgörande. Ändå är utbytet bara 25 procent – resten går till att värma fabriken. Ekarna kapas på längden och klyvs till tårtbitsform. Sedan sågas de till stavämnen, som får ligga utomhus i två–tre år, för att mogna och laka ur bitterämnen, innan de tas de in i fabriken.

– Efter det ska de bearbetas så att de är bredast på mitten och har rätt vinkel på sidorna. Nu läggs ämnena ihop till på millimetern exakt rätt bredd, reses till en spretande tunna, dras ihop med en vajer och värms upp över eld,  för att kunna böjas. Spåret där botten ska sitta tätas med en deg av rågmjöl och vatten. När metallband runt tunnan är på plats provtrycks den. Det tar runt en dag för en person att få till en tunna.

Vad är det som är så speciellt med just ek som träslag?

– Det har aromegenskaper som gör att det lämpar sig för att förädla drycker.

Vad kostar en tunna?

– Från 3 000 till 12 000 kronor, beroende på storlek. Finns från 3 till 225 liter.

Hur ofta händer det att en tunna inte håller måttet?

– Det händer, då får man gå tillbaka och göra om.

Vilka kunder har ni?

– Främst dryckesproducenter, men även privatpersoner som till exempel vill hälla köpt whisky i en mindre tunna för att förändra dryckens karaktär. På senare år har vi alltmer visningar, rundturer och provningar, exempelvis av whisky och rom. Man pratar nästan enbart om hur länge en dryck har lagrats på tunna, mer sällan om vilken sorts tunna. En och samma whisky smakar helt olika beroende på tunnan.

OM THORSLUNDKAGGE

VAR: I Högsjö, 1,5 mil från Vingåker.

ANSTÄLLDA: Sju, inklusive Johan Thorslund.

PRODUKTION: 500–1 000 tunnor per år. Thorslundkagge tillverkar ektunnor för dryckesförädling. Plus en del trädgårdstunnor för vatten eller växter. Dessa tillverkas bland annat av begagnade vinfat.

EXPORT: Till 14 länder runt om i världen.

De största tunnorna är på 225 liter och väger runt 50 kilo. De minsta är på fem liter och säljs till privatpersoner. Det tar drygt tre år från träd till tunna.

Få exemplar av ekar lämpar sig för att bli tunnor. Ändå kan man bara använda 25 procent av den ek som köps in. Men resten används för att värma fabriken. 

Ek kan innehålla upp till 400 arom- och smakämnen av olika karaktär som under lagring bidrar till dryckens smak och bouquet. Svensk ek ger annan karaktär än fransk och amerikansk.

Den äldsta maskinen i Thorslunds tunnbinderi har runt 100 år på nacken. Maskinerna är inköpta runt om i Europa.

Arbetsmiljö

Han har Sveriges glassigaste jobb

Som marknads- och innovationschef på Sia Glass är Dan Bengtsson med och tar fram alla nya sorter. Och får mumsa fritt på arbetstid.
Joachim Stokstad Publicerad 22 juni 2026, kl 06:01
I slutet av 1950-talet startades Sia som ett sysselsättningsprojekt i Slöinge. Här har det producerats glass sedan 1961 - bland annat klassikern Glassbåten. Men marknadschefen Dan Bengtsson testar varje år nya sorter. Foto: Anders Andersson

Vad gör du som marknads- och innovationschef i glassbranschen? 

– Jag är med och tar fram nya produkter, från ax till limpa – trendspanar och är med när nya smaker tas fram. Varje måndag har vi provsmakning. Det är ett fantastiskt roligt jobb. Och jag älskar glass!

Din största utmaning?

– Runt två tredjedelar av glassen säljs under vår och sommar. Vi vill öka försäljningen under övriga året. Bland annat har vi tagit fram en julkollektion. 

Det bästa med ditt jobb?

– Att få jobba med en produkt som nästan enbart väcker positiva associationer. Enda gången vi möter motsatsen är när någon glass utgår ur sortimentet.

DAN BENGTSSON

GÖR: Marknads- och innovationschef på Sia Glass AB sedan 2019.

ÅLDER: 41 år. 

UTBILDNING: Marknadsföring, företagsekonomi och en master i international marketing.

KARRIÄR: Marknadsförare på bland annat Microsoft och inom medtech.

Vågade floppen ost-glass

Så ni har aldrig misslyckats totalt med någon sort?

– Vi gjorde en glass med smak av getost, chèvre, tänkt som kall förrätt på krogar, den slog inte stort. Men man måste våga testa.

Hur viktigt är det att skapa nyheter?

– Försäljningen drivs av säsongens nya sorter. Nu tar vi fram vad som ska lanseras nästa år. 

Vem hittar på nya smaker?

– Produktchefer, produktutvecklare och så har vi interna workshoppar och trendspaningsgrupper.

Nästan alla mindre glasstillverkare är uppköpta av livsmedelsjättar – kommer Sia kunna stå emot?

– Vi ingår i familjeföretaget Bertegruppen med anor från 1569, jag tror på minst 450 år till.

Hur skiljer man ut sig med så många konkurrenter?

– Vi marknadsför hårt att vi tillverkar i Sverige, med svenska produkter – vi har till och med egna mjölkkor. Ett år lanserade vi en jordgubbsglass där gubbarna både plockats och blivit till sylt fem minuter från fabriken. Den storyn kan vi berätta – både i reklam och när våra säljare är ute. Sedan gjorde vi om samma grej, men med blåbär.

Glassbåten går aldrig ur

Hur ser trenderna inom glass ut?

– Svenskproducerat – sedan pandemin och insikten om landets självförsörjning, men också med tanke på djurhållning och klimat. Vardagslyx – när inflationen gör att man väljer bort en ny tv unnar man sig lite extra i det lilla. Och nostalgi – i oroliga tider vill man tillbaka till det bekanta och trygga. Vår glassbåt har till exempel ökat med 2 miljoner om året och slog rekord 2023 med 21 miljoner glassar.

Vilken glass kommer aldrig utgå ur sortimentet?

– Glassbåten, förstås.

Är det fri glass på jobbet?

– Ja, på arbetstid är det faktiskt det – en bra förmån. Men vi har friskvårdsbidrag också.

Sia Glass och fabriken i Halland

  • I fabriken i Slöinge produceras 25 miljoner liter per år. Med en nytillbyggd fabriksanläggning kan kapaciteten nästan fördubblas.
  • När ett lokalt slakteri i Slöinge lade ner i slutet av 1950-talet startades Sia som ett sysselsättningsprojekt. Här har producerats glass sedan 1961. I dag är man 165 anställda.
  • I Sverige sätter vi i oss mycket glass – tolv liter person och år. Konsumtionen ökade rejält under pandemin, men har efteråt backat något.
  • Sia:s marknadsandel är cirka 16 procent, en andraplats man delar med Triumfglass. Unilever-ägda GB Glace har ungefär hälften av marknaden.
  • Konsumenterna är trogna sina gamla favoritglassar, men ändå tar företaget varje säsong fram 15–20 nya sorter.