Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Kommunikatörer blir sjuka av stress

Kommunikatörens spretiga yrkesroll har diskuterats länge. Uppgifterna är för många, direktiven för otydliga och kraven för tuffa. Många blir sjuka av stress.
Publicerad 24 januari 2024, kl 06:05
kvinna som jonglerar många saker i luften
Se till att få en arbetsbeskrivning innan du skriver på anställningskontraktet. Kommunikatörsrollen har annars en tendens att bli väldigt spretig. Illustration: Dennis Eriksson

Vad har en cirkusjonglör gemensamt med en kommunikatör? Ganska mycket. Du ska ha många bollar i luften och får inte göra misstag, säger kommunikationscoachen Pernilla Arwidson.

Pernilla Arwidsson

I över 20 år har hon arbetat som kommunikatör, men tröttnade på den otydliga och spretiga yrkesrollen och blev sin egen. I dag coachar hon andra kommunikatörer och driver podden Kick ass kommunikation där hon tillsammans med olika experter diskuterar branschen.

Pernilla Arwidson tycker att platsannonser riktade till kommunikatörer är orealistiska. Hon visar ett exempel från Arbetsförmedlingens Platsbanken, där ett medelstort företag söker en kommunikatör med:

  • Varumärkeskännedom
  • Pr- och sponsringserfarenhet
  • Erfarenhet av internt och externt strategiskt kommunikationsarbete
  • Kunskap om kris- och mediakommunikation
  • Erfarenhet av att ordna events och projektledning
  • Kunskap om olika publiceringsverktyg

Och som dessutom kan skriva, filma och redigera rörligt material samt är kunnig inom sociala medier.

– Det är människor med superkrafter de söker och egentligen flera personer i en enda tjänst. Fullkomligt orimlig är det!

 

Yrkesrollen en slaskhink

Pernilla Arwidson menar att yrkesrollen ofta blir som en slaskhink där arbetsuppgifter som inte har en naturlig mottagare automatiskt hamnar på kommunikatörens bord. Därför blev hon inte heller förvånad över Skandias rapport från 2021, som visade att den främsta orsaken till sjukrivning bland kommunikatörerna var psykisk ohälsa på grund av stress.

– En anledning till att statistiken ser ut som den gör är den stora arbetsbelastningen. Jag har själv fått ta hand om allt från mötesbokning till framtagande av kommunikationsstrategier, och däremellan fått projektleda, skriva nyhetsbrev, varit ansvarig för sociala medier, beställt skyltar, arbetat som copy och mycket annat.

Bilden bekräftas av ”Lotta”, 48 år, som arbetar som kommunikatör på ett medelstort företag utanför Stockholm. Hon väljer att vara anonym av rädsla för att förlora jobbet.

- Eftersom mitt yrke även präglas av stark ålderism vågar jag inte sluta trots att jag är sönderstressad och mår psykiskt dåligt.

Hon berättar att hennes arbetsuppgifter skiftar från dag till dag.

– Morgnarna börjar med fulla inkorgar. Därefter följer webbuppdateringar, artiklar att skriva, en mängd möten, kontakter med byråer, konferenser att planera, översättningar att gå igenom, nya tillgänglighetsdirektiv att ta del av, statistik att ta fram, målgruppsanalyser att utföra och pressjourer vissa kvällar och helger.

Lotta menar att arbetet på så sätt aldrig blir tråkigt, men att belastningen är alldeles för stor och respekten för yrket för liten.

— Man ser inte kommunikatör som ett yrke, att det kräver kompetens, akademiska studier - i bästa fall kombinerat med en fallenhet för stilistik, tajming och kreativa lösningar.

Hon betonar vikten av att kommunikation tas på allvar uppifrån, av ledningsgruppen, eftersom den påverkar hela verksamheten.

– Där jag är i dag når kommunikationen inte ut. Vi har ingen representant i ledningsgruppen och arbetar hela tiden i motvind, många blir sjukskrivna och utbrända. Eftersom vi befinner så långt från ledningen har vi heller ingen aning om vad verksamheten vill. Alltså arbetar vi med väldigt mycket – men oftast med helt fel saker.

Lotta har ett viktigt tips till nyblivna kommunikatörer:

– Innan du skriver på anställningspapper: Kolla upp verksamhetens och ledningens syn på kommunikation. Om du ser minsta ”misstro” mot yrket – sök ett annat jobb!


Fler kommunikatörer i ledningsgruppen

Både Lotta och Pernilla Arwidson tycker att problemen med kommunikatörens yrkesroll har diskuterats länge nog. Nu är det dags att agera. Arbetsgivare borde se till att kommunikatörer alltid får en tydlig arbetsbeskrivning och – om de är nyexaminerade – ett team eller en senior kommunikatör som stöttar.

Även Pernillas Arwidson efterlyser fler kommunikationschefer som ingår i ledningsgrupper.

– För mig är det en indikator på hur företaget värderar kommunikation. Goda medierelationer vill ju alla företag ha, därför behöver kommunikatörerna veta vad som pratas och beslutas om i ledningsgruppen för att kunna agera så proaktivt som möjligt.

Caroline Thunved

Caroline Thunved, vd på yrkesnätverket Sveriges kommunikatörer, har tillsammans med Johanna Lindell, vd på på DIK, ett fackförbund för de som jobbar inom kultur, kommunikation och kreativ sektor, nyligen gett ut antologin Om det inte vore för oss - kommunikatörer i demokratins tjänst

Hon känner väl igen Pernilla Arwidssons och Lottas berättelser.

– Ja, tyvärr gör jag det och den återspeglas också i Sveriges kommunikatörers årliga kompetenskartläggning. Kommunikatören förväntas vara både generalist och samtidigt ha expertkunskap inom flera områden, som blir allt fler i takt med den nya tekniken. Det är en omöjlig ekvation, och rollen blir allt otydligare när arbetsuppgifterna utökas.

 

Kommunikation förutsättning för demokrati

Hon menar att kommunikatören behövs mer än någonsin i en tid när informationsbehovet i samhället är enormt och att kommunikation en förutsättning för en fungerande demokrati. Men det ska inte vara på bekostnad av människor.

– Alla chefer och ledare har ansvar att följa lagen om arbetsmiljö och arbetstid. Lösningen på problemet är att tydliggöra kommunikatörernas olika kompetensområden, visa hur alla delar behövs och skapa förutsättningar för att lyckas.

- Vi behöver belysa vad kommunikatörerna gör och vad de inte ska göra. När du bygger ett hus krävs ingenjörer, arkitekter, rörmokare, snickare. Alla gör olika saker men alla kallas inte ”byggnadsarbetare”. På en kommunikationsavdelning är det vanligt att alla har titeln ”kommunikatör”, även om de jobbar med olika saker.

Caroline Thunveds råd till kommunikatörer är att våga ta hjälp.

– Hos oss kan medlemmar få stöd, dela med sig av sina erfarenheter och bygga nätverk. Vi arrangerar också utbildningar. Glöm inte heller att du kan ta hjälp av ditt fackförbund. Försök att prata med din chef eller ta hjälp av skyddsombudet om situationen blir ohållbar. Du är inte ensam.

Text: Katarina Markiewicz

Våga säga nej

Pernillas Arwidsons fem bästa råd till kommunikatörer:

1. SÄG NEJ. Våga säga nej till arbetsuppgifter som du inte har riktig koll på eller som du bedömer inte ger den bästa effekten för att nå syftet. Det inger respekt att stå upp för sig själv.

2. GÖR RESEARCH INFÖR EN NY TJÄNST. Ta reda på om det finns ett team som stöttar och tar emot dig. Har företaget en kommunikationsstrategi? Får du en tydlig arbetsbeskrivning? Får du betalt för övertid och jour? Sitter kommunikationschefen i ledningsgruppen? Vad förväntas av dig?

3. KOLLA BUDGETEN. Dra öronen åt dig om arbetsgivaren säger att budgeten är väldigt liten. Det betyder oftast att du kommer att få göra allt.

4. SÄNK DINA EGNA KRAV. Kräv regelbunden avstämning så att du kan ställa frågor. 

5. BLI KONSULT. Om du känner att du inte mäktar med alla arbetsuppgifter och inte får gehör uppifrån, fundera på att bli konsult. Som sådan tar du betalt för din tid och då faller det sig naturligt att arbetsgivaren bara ber dig utföra de uppgifter du är expert på.

 

Flest kvinnor

  • 20 882 personer arbetar som informatörer, kommunikatörer och pr-specialister.
  • 69 procent är kvinnor, 31 procent män. 
  • Bland chefer är det 41 procent män och 59 procent kvinnor. 

Källa. SCB:s yrkesregister. (Siffrorna är från 2021.)

Arbetsmiljö

Därför är alla på kontoret på tisdagar

Hybridarbetet är här för att stanna. Den som vill träffa kollegor på jobbet ska välja tisdag, onsdag eller torsdag som kontorsdag. Fredagar är kontoret helt dött.
David Österberg Publicerad 6 februari 2024, kl 07:55
Till vänster en grupp människor på kontor, till höger en kalender med häftstift i.
Distansarbete har exploderat och är nu en etablerad del av arbetslivet. Forskning visar att hybridarbete ökar produktivitet, trivsel och minskar personalomsättning. Men hur jobbar vi och vilka dagar är alla på kontoret? Foto: Colourbox.

Före pandemin var distansarbete ovanligt. Under pandemin blev det en nödvändighet och nu är det här för att stanna. I dag jobbar omkring en tredjedel av arbetskraften på distans i någon form, enligt Nick Bloom, professor i ekonomi vid Stanford University i USA. 

Han har forskat på distansarbete i 20 år och ser nu att siffrorna på hur många som delvis jobbar hemifrån har stabiliserats de senaste två åren. I framtiden kommer andelen öka, tror han.

Vid ett webbinarium, anordnat av Facken inom industrins produktivitetskommission, liknade Nick Bloom utvecklingskurvan med Nikes logga: nivåerna var höga under pandemin, sjönk sedan och kommer så småningom att öka igen.

På fredagar är kontoren folktomma

Vanligast är att jobba tre dagar från kontoret och två på distans. Mest sugna på kollegor och kaffemaskiner verkar vi vara på tisdagar, onsdagar och torsdagar. 72 procent av distansarbetarna tar sig till kontoret på tisdagar, 66 procent på onsdagar och 57 procent på torsdagar. Den som vill vara ifred på jobbet gör klokt i att välja måndag (23 procent) eller fredag (6 procent) som sina kontorsdagar. Fast det är inte så bra, enligt Nick Bloom.

– Det är bra om arbetsgivaren bestämmer vilka dagar som ska vara kontorsdagar. Tyst och koncentrerat arbete gör man bäst hemifrån och till kontoret åker man för utbyte med sina kollegor, sa han under seminariet. 

Distansarbete och arbetsmiljö

Att företagen bestämt vilka dagar som ska vara kontorsdagar kan vara en anledning till att kontoren är folktomma på måndagar och fredagar. En annan att distansarbete gör övergången mellan ledighet och arbete mjukare, tror Ted Rasmusson som är organisationspsykolog.

– Många kan säkert känna lite ångest på söndagskvällen inför en ny arbetsvecka och alla måsten och krav som väntar. Möjligheten till distansarbete på måndagen gör nog övergången lite mjukare, säger han.

Enligt Nick Bloom älskar vi att då och då arbeta på distans. Forskning från USA har bland annat visat att hybridarbete sänker sannolikheten för att personal säger upp sig med 35 procent, jämfört med om de måste vara på kontoret fem dagar i veckan. Produktiviteten verkar inte heller påverkas negativt av att medarbetarna distansjobbar en del av veckan.

Distansarbete här för att stanna

Annan forskning, också den amerikansk, visar att anställda uppskattar en övergång till hybridarbete lika mycket som en löneökning på 8 procent. 

Varför är vi så förtjusta i distansarbete? Ted Rasmusson tror att vi fick upp ögonen för fördelarna med det under pandemin.

– Det kunde exempelvis handla om bättre balans i vardagen, att slippa pendla, ökad kontroll över det egna arbetet eller möjligheten att få sitta i en lugnare miljö där man slapp bli avbruten och kunde vara mer produktiv, säger han.

Bör alla företag som har möjlighet till det tillåta hybridarbete?

– Absolut, men man behöver så klart se till det enskilda företagets och medarbetarnas förutsättningar. Vilka arbetsuppgifter kan man utföra på distans och när behöver man träffas fysiskt? Det finns mycket utmaningar med distansarbete som man behöver hantera. Det kan handla om att sätta gränser mellan arbetsliv och privatliv, att inte arbeta för mycket, att ha tillgång till en god arbetsmiljö hemmavid, att hålla ihop teamet, ha koll på medarbetarnas mående och hantera IT-säkerheten. Som arbetsgivare blir det en konkurrensfördel att tillåta hybridarbete och ger möjlighet att rekrytera från ett mycket större geografiskt område.