Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Kommunikatörer blir sjuka av stress

Kommunikatörens spretiga yrkesroll har diskuterats länge. Uppgifterna är för många, direktiven för otydliga och kraven för tuffa. Många blir sjuka av stress.
Publicerad
kvinna som jonglerar många saker i luften
Se till att få en arbetsbeskrivning innan du skriver på anställningskontraktet. Kommunikatörsrollen har annars en tendens att bli väldigt spretig. Illustration: Dennis Eriksson

Vad har en cirkusjonglör gemensamt med en kommunikatör? Ganska mycket. Du ska ha många bollar i luften och får inte göra misstag, säger kommunikationscoachen Pernilla Arwidson.

Pernilla Arwidsson

I över 20 år har hon arbetat som kommunikatör, men tröttnade på den otydliga och spretiga yrkesrollen och blev sin egen. I dag coachar hon andra kommunikatörer och driver podden Kick ass kommunikation där hon tillsammans med olika experter diskuterar branschen.

Pernilla Arwidson tycker att platsannonser riktade till kommunikatörer är orealistiska. Hon visar ett exempel från Arbetsförmedlingens Platsbanken, där ett medelstort företag söker en kommunikatör med:

  • Varumärkeskännedom
  • Pr- och sponsringserfarenhet
  • Erfarenhet av internt och externt strategiskt kommunikationsarbete
  • Kunskap om kris- och mediakommunikation
  • Erfarenhet av att ordna events och projektledning
  • Kunskap om olika publiceringsverktyg

Och som dessutom kan skriva, filma och redigera rörligt material samt är kunnig inom sociala medier.

– Det är människor med superkrafter de söker och egentligen flera personer i en enda tjänst. Fullkomligt orimlig är det!

 

Yrkesrollen en slaskhink

Pernilla Arwidson menar att yrkesrollen ofta blir som en slaskhink där arbetsuppgifter som inte har en naturlig mottagare automatiskt hamnar på kommunikatörens bord. Därför blev hon inte heller förvånad över Skandias rapport från 2021, som visade att den främsta orsaken till sjukrivning bland kommunikatörerna var psykisk ohälsa på grund av stress.

– En anledning till att statistiken ser ut som den gör är den stora arbetsbelastningen. Jag har själv fått ta hand om allt från mötesbokning till framtagande av kommunikationsstrategier, och däremellan fått projektleda, skriva nyhetsbrev, varit ansvarig för sociala medier, beställt skyltar, arbetat som copy och mycket annat.

Bilden bekräftas av ”Lotta”, 48 år, som arbetar som kommunikatör på ett medelstort företag utanför Stockholm. Hon väljer att vara anonym av rädsla för att förlora jobbet.

- Eftersom mitt yrke även präglas av stark ålderism vågar jag inte sluta trots att jag är sönderstressad och mår psykiskt dåligt.

Hon berättar att hennes arbetsuppgifter skiftar från dag till dag.

– Morgnarna börjar med fulla inkorgar. Därefter följer webbuppdateringar, artiklar att skriva, en mängd möten, kontakter med byråer, konferenser att planera, översättningar att gå igenom, nya tillgänglighetsdirektiv att ta del av, statistik att ta fram, målgruppsanalyser att utföra och pressjourer vissa kvällar och helger.

Lotta menar att arbetet på så sätt aldrig blir tråkigt, men att belastningen är alldeles för stor och respekten för yrket för liten.

— Man ser inte kommunikatör som ett yrke, att det kräver kompetens, akademiska studier - i bästa fall kombinerat med en fallenhet för stilistik, tajming och kreativa lösningar.

Hon betonar vikten av att kommunikation tas på allvar uppifrån, av ledningsgruppen, eftersom den påverkar hela verksamheten.

– Där jag är i dag når kommunikationen inte ut. Vi har ingen representant i ledningsgruppen och arbetar hela tiden i motvind, många blir sjukskrivna och utbrända. Eftersom vi befinner så långt från ledningen har vi heller ingen aning om vad verksamheten vill. Alltså arbetar vi med väldigt mycket – men oftast med helt fel saker.

Lotta har ett viktigt tips till nyblivna kommunikatörer:

– Innan du skriver på anställningspapper: Kolla upp verksamhetens och ledningens syn på kommunikation. Om du ser minsta ”misstro” mot yrket – sök ett annat jobb!


Fler kommunikatörer i ledningsgruppen

Både Lotta och Pernilla Arwidson tycker att problemen med kommunikatörens yrkesroll har diskuterats länge nog. Nu är det dags att agera. Arbetsgivare borde se till att kommunikatörer alltid får en tydlig arbetsbeskrivning och – om de är nyexaminerade – ett team eller en senior kommunikatör som stöttar.

Även Pernillas Arwidson efterlyser fler kommunikationschefer som ingår i ledningsgrupper.

– För mig är det en indikator på hur företaget värderar kommunikation. Goda medierelationer vill ju alla företag ha, därför behöver kommunikatörerna veta vad som pratas och beslutas om i ledningsgruppen för att kunna agera så proaktivt som möjligt.

Caroline Thunved

Caroline Thunved, vd på yrkesnätverket Sveriges kommunikatörer, har tillsammans med Johanna Lindell, vd på på DIK, ett fackförbund för de som jobbar inom kultur, kommunikation och kreativ sektor, nyligen gett ut antologin Om det inte vore för oss - kommunikatörer i demokratins tjänst

Hon känner väl igen Pernilla Arwidssons och Lottas berättelser.

– Ja, tyvärr gör jag det och den återspeglas också i Sveriges kommunikatörers årliga kompetenskartläggning. Kommunikatören förväntas vara både generalist och samtidigt ha expertkunskap inom flera områden, som blir allt fler i takt med den nya tekniken. Det är en omöjlig ekvation, och rollen blir allt otydligare när arbetsuppgifterna utökas.

 

Kommunikation förutsättning för demokrati

Hon menar att kommunikatören behövs mer än någonsin i en tid när informationsbehovet i samhället är enormt och att kommunikation en förutsättning för en fungerande demokrati. Men det ska inte vara på bekostnad av människor.

– Alla chefer och ledare har ansvar att följa lagen om arbetsmiljö och arbetstid. Lösningen på problemet är att tydliggöra kommunikatörernas olika kompetensområden, visa hur alla delar behövs och skapa förutsättningar för att lyckas.

- Vi behöver belysa vad kommunikatörerna gör och vad de inte ska göra. När du bygger ett hus krävs ingenjörer, arkitekter, rörmokare, snickare. Alla gör olika saker men alla kallas inte ”byggnadsarbetare”. På en kommunikationsavdelning är det vanligt att alla har titeln ”kommunikatör”, även om de jobbar med olika saker.

Caroline Thunveds råd till kommunikatörer är att våga ta hjälp.

– Hos oss kan medlemmar få stöd, dela med sig av sina erfarenheter och bygga nätverk. Vi arrangerar också utbildningar. Glöm inte heller att du kan ta hjälp av ditt fackförbund. Försök att prata med din chef eller ta hjälp av skyddsombudet om situationen blir ohållbar. Du är inte ensam.

Text: Katarina Markiewicz

Våga säga nej

Pernillas Arwidsons fem bästa råd till kommunikatörer:

1. SÄG NEJ. Våga säga nej till arbetsuppgifter som du inte har riktig koll på eller som du bedömer inte ger den bästa effekten för att nå syftet. Det inger respekt att stå upp för sig själv.

2. GÖR RESEARCH INFÖR EN NY TJÄNST. Ta reda på om det finns ett team som stöttar och tar emot dig. Har företaget en kommunikationsstrategi? Får du en tydlig arbetsbeskrivning? Får du betalt för övertid och jour? Sitter kommunikationschefen i ledningsgruppen? Vad förväntas av dig?

3. KOLLA BUDGETEN. Dra öronen åt dig om arbetsgivaren säger att budgeten är väldigt liten. Det betyder oftast att du kommer att få göra allt.

4. SÄNK DINA EGNA KRAV. Kräv regelbunden avstämning så att du kan ställa frågor. 

5. BLI KONSULT. Om du känner att du inte mäktar med alla arbetsuppgifter och inte får gehör uppifrån, fundera på att bli konsult. Som sådan tar du betalt för din tid och då faller det sig naturligt att arbetsgivaren bara ber dig utföra de uppgifter du är expert på.

 

Flest kvinnor

  • 20 882 personer arbetar som informatörer, kommunikatörer och pr-specialister.
  • 69 procent är kvinnor, 31 procent män. 
  • Bland chefer är det 41 procent män och 59 procent kvinnor. 

Källa. SCB:s yrkesregister. (Siffrorna är från 2021.)

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Grön omställning i pappersbruket: Här gifter sig tyg med skog

På Mörrums bruk i Blekinge omvandlas återvunnet tyg och lövskog till fibermassa – som blir nya kläder. Bristen på välsorterade gamla textilier sätter dock käppar i hjulen för den cirkulära ekonomin.
Elisabeth Brising Publicerad 17 april 2026, kl 11:00
Tjänstemännen Lars ”Krille” Björck och Åsa Degerman jobbar med en unik teknik för tygåtervinning på Södra Mörrum. Men det är brist på bra tygsortering i Sverige. Foto: Hanna Franzén

Lars ”Krille” Björck rör sig vant mellan brukets grönvita silor. Mörrum är skogskoncernen Södras minsta fabrik, men ändå två kilometer lång. Här cyklar han mellan uppgifterna på vedgården, fabriksrum och kontoret, när det inte är smällkallt som i dag.

– Akta isfläckarna, varnar han under rundvandringen.

Lars Björck kom hit för två år sedan för en tjänst som driftsingenjör och för att arbeta med delvis återvunnen textilmassa. Han är själv före detta skogsägare i kooperativet och tycker det är bra att skogsägarna skapar nya produkter på marknaden.

– Jag hade aldrig bytt jobb om jag inte kände att det var utmanande, lite i det gröna tänket, säger han.

Fibern säljs till modeföretag som Lindex

Sedan 2019 gör Södra en speciell massa av trä och 20 procent återvunnet tyg. Fibern kallas Oncemore och finns i plagg från klädföretag som Lindex och Filippa K.

– Vi jobbar stenhårt för att få ut det här, säger Åsa Degerman, senior affärsutvecklare på Södra Innovation och strategi i Värö, som besöker bruket i Mörrum för dagen.

Hon bor i Göteborg och jobbar med att utveckla den cirkulära affären och möter klädföretag och beslutsfattare.

I det blekingska skogsbruket bryts gamla kläder ner till ny fibermassa. Foto: Hanna Franzén

"Världsunik teknik"

Den teknik de har utvecklat här är världsunik, enligt Åsa Degerman, eftersom de tar emot blandplagg som består av både bomull och polyester. De flesta nya kläder består av så kallad polycotton, vilket försvårar återvinning eftersom fibrerna är svåra att skilja åt. Men Södras textilavskiljare tar emot blandade tyger som separeras först torrt och manuellt och sedan med kemikalier.

– Vi vill åt bomullen, den gifter sig väl med cellulosan från träden, förklarar Lars Björck.

Bomullen blir till nya tygfibrer medan polyestern går till energiåtervinning och förbränns i värmeverk.

Vill skala upp 

Södra skulle vilja skala upp från dagens kapacitet på 2 000 ton textilavfall per år till 50 000 ton. Men det finns utmaningar. En är bristen på insamling och tygsortering.

I januari 2025 infördes EU:s lag om separat insamling av textilavfall i Sverige. Vi svenskar sorterade genast gamla kläder så att högarna svämmade över på återvinningar och secondhand. Det fanns dock inget system för att ta emot allt. På grund av det kom en tillfällig lag om att små mängder trasiga kläder får slängas i brännsopen.

Vad gäller? Får jag slänga en trasig strumpa?

Sedan januari 2025 ska textilavfall sorteras och samlas in separat. Syftet är en mer cirkulär textilmarknad i EU.

Samtidigt finns ett undantag. Strumpor och underkläder, tyg som är mögligt, har skadedjur eller är så smutsigt eller trasigt att återanvändning eller återvinning inte är möjlig får slängas i brännbart.

Kommunerna ansvarar för att samla in textilavfall från hushållen.

Textiltillverkare och grossister ansvarar för att sortera och lämna sitt textilavfall till behandlingsanläggningar.

EU:s nya producentansvar för textilindustrin nationellt ska vara inrättat senast 2028. 

Källa: Naturvårdsverket.

Tygåtervinning haltar i Sverige - behövs AI

Tygåtervinningen haltar fortfarande i Sverige, konstaterar Åsa Degerman. Dessutom saknas en kvalitativ sortering. Precis som plast består kläder av olika råvaror, som plast, växtfiber och metall.

Åsa Degerman
Åsa Degerman. Foto: Hanna Franzén

– Det är jättebra att samla in, men nästa steg är mer sortering och återvinning. Vi behöver bygga upp mer kompetens, AI och automatisering inom det här, säger Åsa Degerman.

Smuts, dragkedjor och stora delar elastan i kläder gör dem svåra att återvinna i Mörrum.

– Det krävs råvara som är någorlunda beständig. Att vi kan lita på det vi får in så det inte är kontaminerat med material som inte framgår, säger Lars Björck.

Tygavfall till Mörrum från Bangladesh och Finland 

Textilavfallet som kommer till Mörrum letar de upp från många olika håll. Det är produktionsspill från Bangladesh, uttjänt tyg från tvätterier och avlagda kläder från hem i Finland, Sverige och Nederländerna. Enklast att återanvända är vitt bomullstyg. Men anläggningen provar även färgade kläder.

– Som Icas gamla jobbuniformer, säger Åsa Degerman.

Grön omställning står och stampar i startboxen

Framtiden är oviss för den gröna industriomställningen i Sverige. EU har beslutat om en omställning, en mer cirkulär ekonomi och mindre beroende av fossil råvara. Men omvärlden är orolig och lönsamheten dröjer. Exempelvis har företaget Renewcell, som Kollega skrivit om tidigare, gått i konkurs. Men tekniken finns kvar och en ny ägare har tagit över produktionen. 

Nya EU-regler ska ge mer hållbart mode

Det finns dock ljus i sikte. I april 2028 införs EU-regler om ett producentansvar för textilier. Då ska företag börja betala en avgift för nya kläders miljöpåverkan. Ju mer hållbart material en tröja innehåller, desto lägre ska avgiften bli. Men ett osäkert geopolitiskt läge och hård konkurrens utifrån skapar ovisshet.

– Många står i osäkerhet. Vad är det som händer lagstiftningsmässigt? Hur mycket ska vi satsa och när blir det lag att till exempel använda återvunnet material? säger Åsa Degerman.

Kommer nya EU-lagkrav fungera?

– Vet inte, tidigare har de försökt med politiska morötter som inte har räckt, säger Åsa Degerman.

Samarbete och problemlösning är något av det roligaste i jobbet tycker kollegorna Åsa Degerman och Lars Björck. Foto: Hanna Franzén

Självförsörjande på el - "känns tryggt"

Över Blekingebruket ligger en svavellukt blandad med trädoft från vedhögarna. 65 meter över havet tronar fabrikens högsta torn – Åsa Degerman kallar det brukets hjärta – av plåt och betong. Värmen från ångan i turbinerna förser både anläggningen och omgivande samhällen med fjärrvärme. Bruket är självförsörjande på el, både för fabriken och orterna. En trygghet, tycker Lars Björck.

Inne i massafabriken bullrar det högt, men få människor syns till. Säkerhetstänket syns överallt i skyltar och skyddskläder. De flesta anställda sitter i kontrollrum eller på kontor.

Men i de asiatiska länder där massan blir till tyg ser arbetsmiljön annorlunda ut.

Diskussioner om arbetsmiljön i textilindustrin

I produktionsleden till kläder finns många underleverantörer som spinnare, vävare och stickare. Till sist sys plaggen i fabriker, ofta i Bangladesh, innan de skeppas till butikerna. Många varor reser långt och rör vid många människors liv och händer. Viskostyg, som Södras, kräver starka kemikalier som hanteras i andra länder där produktionen ibland kan vara hälsofarlig, enligt flera granskningar.

När er fibermassa åker från Mörrum – vart reser den då?

– Den kan till exempel åka till Österrike, Kina eller Thailand. Vi säljer till fibertillverkare. Men dem vi säljer till är rankade som de med minst miljöpåverkan. Vi har en uppförandekod, säger Åsa Degerman.

Blir det ett miljövänligare tyg, trots den här globala processen?

– Ja, det ger lägre miljöpåverkan att använda vår fiber än generell viskos från Kina, säger Åsa Degerman.

Hon och kollegan Lars Björck tycker att det är synd att mode från kinesiska företag som Temu och Shein – det vill säga ultrasnabbt producerade kläder till extremt låga priser – konkurrerar med europeiska klädföretag som har helt andra miljö- och arbetsrättskrav.

Åsa Degerman påpekar också att kläder bara behöver innehålla 5 procent återvunnet material för att få miljömärkningen Recycled Claim Standard, RCS, men att Södras fiber innehåller 20 procent återvunnet tyg. Dessutom är skogsråvaran miljöcertifierad.

Vitaliserar bruksarbetet 

Något av det roligaste med jobbet tycker hon och Lars Björck är att bryta ny mark och skapa något innovativt med kollegor i helt andra yrkesroller.

– Det är många olika funktioner och miljöer här. Vi har skogen, bruken, innovation och labb, det är jättehäftigt. Jag som kontorsråtta ser alltid fram emot att komma hit, säger Åsa Degerman.

Lars Björck instämmer – att återvinna textilier vitaliserar arbetet i skogsindustrin.

– Ingen kan säga att det inte går. Jag tycker om det öppna klimatet – att tekniker, processingenjörer och innovation sitter runt samma bord. När utvecklingsarbete pågår finns svaren i samarbetet och tillsammans hittar vi lösningarna. Lite som när de värker fram ett svar i På spåret.

SVENSK TEXTILÅTERVINNING PÅ GÅNG

Sverige ligger långt fram inom teknik och forskning kring textil fiberåtervinning, men det råder brist på storskaliga anläggningar för sortering och återvinning. Här är några fler anläggningar och initiativ: 

ORTVIKEN: Circulose (tidigare Renewcell) gör textilmassa av klädavfall.

SÖDERTÄLJE: Telge. Textilåtervinning.

MÄRSTA: Human Bridge. Sorteringsanläggning för textil.

MALMÖ: Sysav/Siptex. Automatiserad sorteringsanläggning för textil.

STOCKHOLM/USA: Syre, som grundats av H&M-gruppen och Vargas Holding, bygger en anläggning i North Carolina för polyesteråtervinning.

STOCKHOLM: Cellucircle. Återvinner polyester till plast. 

Källa: Naturvårdsverket.

Stor textilkonsumtion

➧ Vi köper 13–14 kilo kläder och textilier per person i Sverige (2024).

➧ En t-shirt används i snitt 30 gånger. 

➧ 30 procent av kläderna i en garderob används inte. 

Källa: Stockholm Vatten och Avfall.

➧10 procent av världens koldioxidutsläpp står textilsektorn för globalt. 

➧1 procent av alla använda kläder återvinns till nya klädfibrer.

Mer om EU:s lagar för mer hållbart mode. 
Tips och råd för hållbar textilkonsumtion