Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Ideella föreningar ofta okunniga arbetsgivare

Kaj Johansson sökte sig till IOGT-NTO för att få arbeta med något meningsfullt. Men när han efter år av uteblivna lönesamtal, dålig arbetsmiljö och noll medbestämmande protesterade köpte arbetsgivaren ut honom.
Lina Björk Publicerad
Maria Annas
När Kaj Johansson berättade för distriktets medlemmar om arbetssituationen för de anställda på ett årsmöte för IOGT-NTO Värmland fick han en varning. Maria Annas

I maj gjorde Kaj Johansson sin sista arbetsdag på nykterhetsförbundet IOGT-NTO:s distriktsexpedition i Karlstad, där han jobbat i sex år.

En dag för ett år sedan sprang han på en kollega som jobbar på IOGT-NTO Värmlands lågtröskelboende för missbrukare. Kollegan var ledsen och berättade om en fruktansvärd arbetsmiljö med hot och våld, händelserapporter som aldrig skrevs och andra som skrivits men försvunnit när de lämnats till arbetsledningen. Hälften av personalstyrkan var sjukskriven på grund av arbetssituationen.

– Jag tänkte att vi måste starta en klubb för att se vad vi kunde göra åt det här tillsammans, säger Kaj Johansson.

Klubben startade 2016 och så snart Kaj började titta i föreningens papper upptäckte han att det inte förekom några löne- eller medarbetarsamtal och att de anställda hade sämre löner än de kollektivavtalade.

– Jag hade ingen facklig erfarenhet sedan tidigare, men jag trodde inte mina ögon. De anställda kände inte till situationen och distriktets IOGT-medlemmar kände definitivt inte till den.

Till en början var IOGT-NTO Värmlands distriktsstyrelse positiva till den fackliga sammanslutningen. Men när klubben, med Kaj som förtroendevald, började ifrågasätta arbetssätt och metoder blev det besvärligt. Arbetsgivaren ville varken samverka eller förhandla.

När Kaj Johansson berättade för distriktets medlemmar om arbetssituationen för de anställda på ett årsmöte för IOGT-NTO Värmland fick han en varning.

Klarar man inte av att arbetsleda ska man inte ha några anställda

Även förbundet i Stockholm fick informationen, men ville inte lägga sig i det lokala arbetet i Värmland.

– Distriktsstyrelsen tyckte att jag agerat illojalt och att det i mitt jobb som tjänsteman ingår att stötta styrelsen. Men jag var ju också förtroendevald inom Unionenklubben och arbetsmiljöombud. Och jag tyckte att medlemmarna förtjänade att få veta sanningen om hur det stod till med IOGT-NTO Värmland.

Samtidigt såg Kaj Johansson en mängd saker han ville förbättra. Bland annat var det många deltidsanställda som inte fick utökad tjänst. I stället tog man in människor som behövde arbetsträna och praktisera. Personer som IOGT-NTO Värmland fick ekonomiskt stöd för. Men styrelsen ville inte diskutera saken.

– Jag upplevde det som att arbetsledningen har det här som en hobbyverksamhet – och ska leda människor som har det som levebröd. Klarar man inte av att arbetsleda anställda så ska man inte ha några anställda. Viljan hos arbetsgivaren att utveckla sina kunskaper fanns inte. Det blir okunniga ideella, som ska arbetsleda professionella.

I april påbörjade IOGT-NTO Sverige en omorganisation. Distrikten skulle bli regioner och alla konsulenter blev förbundsanställda. Kaj Johansson såg en möjlighet att äntligen få en fungerande arbetsledning, men efter tre veckor blev han arbetsbefriad.

– De ville inte ha mig kvar. Distriktsstyrelsen i Värmland hade ställt krav på förbundet. Enligt min mening var det på grund av mitt fackliga engagemang. Att jag var besvärlig. Det fanns ingen rättslig grund till uppsägning, så det blev en uppgörelse om att jag skulle sluta.

Kaj Johansson fick även lämna sitt uppdrag som klubbordförande, men hann innan han slutade både lämna in en löneprocess till central förhandling och få Arbetsmiljöverket att göra en inspektion på lågtröskelboendet där han mött sin gråtande kollega.

Förhoppningsvis blir resultatet att anställda numera blir tryggare på sin arbetsplats och slipper jobba ensamma med 15 aktiva missbrukare.

Kollega har varit i kontakt med den nuvarande klubbordföranden, som bekräftar Kaj Johanssons bild av hur arbetsmiljön var och är.

Läs mer: Många klagomål på ideella föreningar

 

”Känner inte igen beskrivningen”

Monica Ståhl, ordförande för distriktsstyrelsen IOGT-NTO Värmland, bemöter kritiken mot arbetsmiljön.

Hur ser ni på det fackliga arbetet hos IOGT-NTO Värmland?
– Vi är positiva till fackligt arbete. En fungerande facklig organisation med ömsesidig respekt är en tillgång på arbetsplatsen. Personal med förtroendeuppdrag har utfört det på arbetstid och det har aldrig nekats någon tid.

En tidigare medarbetare berättar att ni inte vill samverka och förhandla med facket. Känner du igen det?
– Verkligen inte. Vi har haft både samverkan och många förhandlingar. Sedan är det väl så att allt kanske inte ska förhandlas.

Lågtröskelboendet har fått kritik för väldigt dålig arbetsmiljö, där många är sjukskrivna. Hur ser ni på det?
– Jag känner heller inte igen den beskrivningen och det är inget som framkommer när vi pratar med medarbetare. Jag kan naturligtvis inte kommentera enskilda sjukdomsfall, men den personal som är sjuk får det stöd som behövs. På den arbetsplatsen finns schemalagda arbetsplatsträffar – fyra timmar var fjärde vecka, där all personal deltar och där verksamheten diskuteras och medarbetarna kan påverka innan beslut fattas.

Det finns också kritik mot att många deltidsanställda inte får gå upp i tid på grund av att man tar in människor som behöver arbetsträna från Arbetsförmedlingen.
– Som arbetsgivare ska vi också ge möjlighet för människor som står långt från arbetslivet att få komma till en arbetsplats för att pröva under en period. De personerna avlönas ju inte av oss och kan därför inte ställas mot möjligheten för anställda att ”gå upp i tid”.

Vad kommer ni att göra åt de här frågorna?
– Vi fortsätter att jobba med arbetsmiljön och att utveckla personalens inflytande.

Vad finns det för utmaningar i att arbetsleda en ideell organisation?
– Jag vet inte om det är speciellt för en ideell organisation – alla arbetsgivare måste hålla sig ajour med nya lagar och avtal. Vi har bra kunskap inom IOGT-NTO och är dessutom medlem i Arbetsgivaralliansen, där vi kan få råd och stöd.

Fackklubben önskar mer insyn i arbetet och att arbetsledningen lyssnar – hur ska ni jobba med det?
– Det får väl bli ett samtal med företrädare för klubben kring vad som avses.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Carpaccio bredvid veganen – när matkulturer möts på jobbet

Vad får man säga om kollegans mat? Finns det förbjudna samtalsämnen och hur reagerar man på ovana maträtter? Kollega slog sig ner vid lunchbordet på Ericsson i Kista.
Elisabeth Brising Publicerad 11 november 2026, kl 06:00
En kvinna med en matbricka, en skylt om disk och en man med en mjukglass.
Kollega snackar lunchkultur i matsalen hos Ericsson i Kista. På bilden syns Na "Hanna" Han och Mark Flannagan. Foto Elisabeth Brising

På Ericssons kontor i Kista ryms ett hav av sittplatser i matsalen, en lunchrestaurang, ett café och ett mikrorum för alla som har matlåda. Lunchen på Ericsson präglas av den internationella företagsmiljön med anställda från många olika länder.

Många här jobbar digitalt med kollegor och chefer i hela världen. Kollega satte sig ner över några lunchtallrikar. 

1. Finns det några oskrivna regler, som att inte mikra fisk?

Anastasia Kristiansson
Anastasia Kristiansson. Foto: Privat

– Inte här där så många nationaliteter jobbar, säger Anastasia Kristiansson, contract adherence manager. 
Hon önskar att de hade ett extra neutralt mikrorum, utan starka dofter,  eftersom de stör henne. 
– Men jag löser det genom att köpa lunch eller äta hemma. Jag tycker det blir en crazy blandning i mikrorummet. Men jag respekterar andra, säger hon. 

Hon är av fem anställda unionare som satt sig till bords med Kollega för att snacka lunchetikett på jobbet i Sverige. Flera av dem har bakgrund i andra länder.  

Mark Flanagan
Mark Flanagan.

– Jag uppskattar verkligen den svenska lunchkulturen. I andra länder har man inte lika ofta rast och det är mer utbrett att äta lunch vid datorn, säger Mark Flanagan, strategic distribution manager, som mumsar på en buffé från restaurangen. 

Det visar sig dock efter en stund att det faktiskt finns en oskriven regel här på Ericsson – att inte äta vid datorn i kontorslandskap. 
– Möjligen en sallad, säger Na Han, Commercial manager, på företaget. 

2. Vad är det äckligaste en kollega ätit? 

Per Östberg
Per Östberg. Foto: Elisabeth Brising

– Tillagad kål, som kokt blomkål, kåldolmar, brynt eller stekt kål. Jag mår nästan illa när någon bredvid äter det. Men jag har hög tolerans och överseende med det mesta, säger Per Östberg, verksamhetsutvecklare på Ericsson och klubbordförande för Unionen på företaget.   

Kollegan Yvonne mittemot minns ett extra stinkande lunchtillfälle: 

Yvonne Henriksson
Yvonne Henriksson. Foto: Elisabeth Brising

– Inlagd strömming är nog det värsta jag varit med om, den fick surströmming att lukta gott i jämförelse. Det var unga killar som tog med hemifrån och jag misstänker att strömmingen hade stått framme lite för länge, säger Yvonne Henriksson, kanslist för Unionenklubben, som har över 3000 medlemmar bland de anställda. 

3. Får man kommentera kollegors lunchmat?  

– På ett tidigare jobb skulle alla berätta om sin matlåda varje dag. Jag tyckte det var jobbigt att visa upp för andra vad man äter. Men man kan ju säga att något ser spännande ut och att man vill ha receptet, säger Anastasia Kristiansson.

– Jag får kommentera andras mat och de min, jag är hämningslös, haha. Men det blir ibland lite som en tävling om vem som har bäst mat, säger Per Östberg. 

– Det beror på. Ibland ser andras lunchrätter spännande ut, men när jag frågar vad det är och kollegan berättar att det är typ friterade gräshoppor känner jag att det börjar krypa i kroppen, säger Yvonne Henriksson, som tycker det är svårt att veta vad hon ska säga då. 

4. Finns det någon mat som är tabu här? 

Mark Flanagan:  

– Inget är tabu i dag, men när jag äter kött bredvid en kollega som är vegan så känner jag mig alltid lite generad, haha. 

Na Han
Na "Hanna" Han.

Na "Hanna" Han har en liknande erfarenhet: 

–  En gång åt jag carpaccio (rå oxfilé) till lunch och då frågade en indisk kollega vad jag åt. När jag förklarade att det var rått kokött (ett heligt djur i hinduisk kultur reds. anm.) såg jag att han blev chockad, men vi fortsatte prata om annat. Vi har en bra arbetsrelation, säger hon.

Alla runt bordet tycker att svenska arbetsplatser blivit mer toleranta när det gäller människors olika kostvanor senaste tio åren. Glutenfritt, proteindieter, vegetariskt eller religiösa kostval är inget ovanligt. 

5. Får man prata om vad som helst vid lunchen?  

– Nej. Undvik politik, religion och jobbfrågor. Prata om familj, semester och resmål i stället, säger Anastasia Kristiansson bestämt. 

– Det beror helt på vilken relation man har. Om vi jobbat ihop 25 år behöver jag inte ens prata för att veta vad den andra tycker. Då kan man även diskutera känsliga saker, säger Yvonne Henriksson. 

6. Vad lagar ni helst för mat själva?

– Aldrig exakt samma recept två gånger och mycket på känsla. En favorit är att koka en hel fisk, som röding, med soja och chili, säger Na Han. 

– Jag är mer för bakning än matlagning. Jag har bjudit mina kollegor på cheesecake med handplockade blåbär och björnbär. Nu ska jag ta mjukglass till efterrätt. Vill du ha? undrar Mark Flanagan. 

Arbetsmiljö

Din lunch kan vara någon annans mardröm

Lunchen på jobbet – en mysig vardagsstund eller passiva konflikter? Vissa livsmedel väcker lättare ilska än andra. Kollegas reporter listar några vattendelare.
Elisabeth Brising Publicerad 11 november 2026, kl 05:58
En tallrik med fisk, potatis och citron på.
Att mikra fisk ses inte alltid med blida ögon i lunchmatsalen på jobbet. Det är en av flera vattendelare i lunchrummet. Foto: Colourbox

1. Fisk i mikro - nooooo

Inget väcker så mycket ont blod i kommentarsfälten som mikrad fisk. Det är en oskriven regel på svenska kontor att inte mikra fisk. Ibland är det till och med en uttalad regel. En googling i ämnet ger tydliga svar från både etikettexperter och anonyma tyckare på Reddit. När en stackare frågar om en kan äta fisk på lunchen får personen följande svar: ”Arbetsplatsrelationer är tillräckligt komplicerade, gör det inte värre. Ät lax hemma.”

2. Älskade hatade ketchup 

Du vet den där personen som aldrig riktigt växer upp. Som tycker ketchup är ett rimligt såstillägg på något mer än grillad varmkorv. Typ det mesta. Snabbmakaroner, köttbullar, potatis, nudlar och ris – ja varenda lunchlåda faktiskt. 

3. Blodsockerbalanserade äggfantaster

De tränar såklart regelbundet, har många järn i elden och skulle förmodligen gå in i väggen direkt utan äggen. Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson har ju för sjutton ett i väskan. 

Men kokt ägg luktar lite illa – som alla vet. Det behöver packas in. Och det finns helt enkelt ingen perfekt plats för att äta denna populära oval bland andra människor. Gå till en skrubb och skäms. Ta med lite kaviar när du ändå går. Kom ihåg ett tuggummi efteråt. 

4. Fiber- och gröntbrutalister

Alla vet att det är nyttigt. Och bra. Fördomen om de som äter enbart grönt och nyttigt är att de tror sig vara lite förmer och fetskammar andra dödliga i smyg. 

Mathavre luktar inte illa. Men det smakar inte heller. Någonting faktiskt. Det ser bara så hästmatigt präktigt ut att du kräks lite i ren avundsjuka på din sunda kollega. Och det finns inget som skapar så mycket passivt aggressiva försvarstal hos gemene man som stolta vegetarianer. 

5. Köttberget svämmar över 

Den kollega som fortfarande kallar vegotjejens tallrik för kaninmat kan också lätt provocera någon med sin egen i dag. Lika mycket som veggot väcker nån sorts försvarsmekanism hos en karnivor kan den utbredda fascinationen inför smaken av en dödad kännande varelse minska både matlust och framtidstro hos andra. 

6. Frukt är godis och banan är en frukt – eller?

Frukten, eller egentligen bäret (ja konstigt – jag vet?!) banan är en stark kontorsinventarie. Den populära böjen, som fick en liberal minister i svaj, kan väcka känslor. 

Fobi för bananer är visserligen mycket ovanligt, men banan i mat brukar vara en vattendelare, liksom var på kontoret de ska ätas. Bananen används för att locka tillbaka folk från hemmakontoren. Men nåde den som lämnar kvar luktande skal framför datorn. Och hur många får man ens ta? Stjäl inte folk hem?

Lev och låt kollegorna leva (och äta lunch)

Men vi borde kanske inte vara så anti någon annans matvanor om man tänker efter lite?  

Vi lever i en tid när alla olägenheter ska städas bort, och vi närmast fobiskt undviker obehag, lukt och vardagskonflikter. Allt ska vara så smidigt, perfekt – och alldeles urtråkigt. 

Vi borde kunna ha överseende med att andra äter vad de vill, medan vi håller käften, ler och pratar om något trevligt på rasten. Nästa gång är det kanske din mat som väcker uppstöt. 

Arbetsmiljö

Carpaccio bredvid veganen – när matkulturer möts på Ericsson

Elisabeth Brising Publicerad 11 november 2026, kl 06:00
Carpaccio bredvid veganen – när matkulturer möts på Ericsson
En kvinna med en matbricka, en skylt om disk och en man med en mjukglass.
Carpaccio bredvid veganen – när matkulturer möts på Ericsson