I maj gjorde Kaj Johansson sin sista arbetsdag på nykterhetsförbundet IOGT-NTO:s distriktsexpedition i Karlstad, där han jobbat i sex år.
En dag för ett år sedan sprang han på en kollega som jobbar på IOGT-NTO Värmlands lågtröskelboende för missbrukare. Kollegan var ledsen och berättade om en fruktansvärd arbetsmiljö med hot och våld, händelserapporter som aldrig skrevs och andra som skrivits men försvunnit när de lämnats till arbetsledningen. Hälften av personalstyrkan var sjukskriven på grund av arbetssituationen.
– Jag tänkte att vi måste starta en klubb för att se vad vi kunde göra åt det här tillsammans, säger Kaj Johansson.
Klubben startade 2016 och så snart Kaj började titta i föreningens papper upptäckte han att det inte förekom några löne- eller medarbetarsamtal och att de anställda hade sämre löner än de kollektivavtalade.
– Jag hade ingen facklig erfarenhet sedan tidigare, men jag trodde inte mina ögon. De anställda kände inte till situationen och distriktets IOGT-medlemmar kände definitivt inte till den.
Till en början var IOGT-NTO Värmlands distriktsstyrelse positiva till den fackliga sammanslutningen. Men när klubben, med Kaj som förtroendevald, började ifrågasätta arbetssätt och metoder blev det besvärligt. Arbetsgivaren ville varken samverka eller förhandla.
När Kaj Johansson berättade för distriktets medlemmar om arbetssituationen för de anställda på ett årsmöte för IOGT-NTO Värmland fick han en varning.
Klarar man inte av att arbetsleda ska man inte ha några anställda
Även förbundet i Stockholm fick informationen, men ville inte lägga sig i det lokala arbetet i Värmland.
– Distriktsstyrelsen tyckte att jag agerat illojalt och att det i mitt jobb som tjänsteman ingår att stötta styrelsen. Men jag var ju också förtroendevald inom Unionenklubben och arbetsmiljöombud. Och jag tyckte att medlemmarna förtjänade att få veta sanningen om hur det stod till med IOGT-NTO Värmland.
Samtidigt såg Kaj Johansson en mängd saker han ville förbättra. Bland annat var det många deltidsanställda som inte fick utökad tjänst. I stället tog man in människor som behövde arbetsträna och praktisera. Personer som IOGT-NTO Värmland fick ekonomiskt stöd för. Men styrelsen ville inte diskutera saken.
– Jag upplevde det som att arbetsledningen har det här som en hobbyverksamhet – och ska leda människor som har det som levebröd. Klarar man inte av att arbetsleda anställda så ska man inte ha några anställda. Viljan hos arbetsgivaren att utveckla sina kunskaper fanns inte. Det blir okunniga ideella, som ska arbetsleda professionella.
I april påbörjade IOGT-NTO Sverige en omorganisation. Distrikten skulle bli regioner och alla konsulenter blev förbundsanställda. Kaj Johansson såg en möjlighet att äntligen få en fungerande arbetsledning, men efter tre veckor blev han arbetsbefriad.
– De ville inte ha mig kvar. Distriktsstyrelsen i Värmland hade ställt krav på förbundet. Enligt min mening var det på grund av mitt fackliga engagemang. Att jag var besvärlig. Det fanns ingen rättslig grund till uppsägning, så det blev en uppgörelse om att jag skulle sluta.
Kaj Johansson fick även lämna sitt uppdrag som klubbordförande, men hann innan han slutade både lämna in en löneprocess till central förhandling och få Arbetsmiljöverket att göra en inspektion på lågtröskelboendet där han mött sin gråtande kollega.
Förhoppningsvis blir resultatet att anställda numera blir tryggare på sin arbetsplats och slipper jobba ensamma med 15 aktiva missbrukare.
Kollega har varit i kontakt med den nuvarande klubbordföranden, som bekräftar Kaj Johanssons bild av hur arbetsmiljön var och är.
Läs mer: Många klagomål på ideella föreningar
”Känner inte igen beskrivningen”
Monica Ståhl, ordförande för distriktsstyrelsen IOGT-NTO Värmland, bemöter kritiken mot arbetsmiljön.
Hur ser ni på det fackliga arbetet hos IOGT-NTO Värmland?
– Vi är positiva till fackligt arbete. En fungerande facklig organisation med ömsesidig respekt är en tillgång på arbetsplatsen. Personal med förtroendeuppdrag har utfört det på arbetstid och det har aldrig nekats någon tid.
En tidigare medarbetare berättar att ni inte vill samverka och förhandla med facket. Känner du igen det?
– Verkligen inte. Vi har haft både samverkan och många förhandlingar. Sedan är det väl så att allt kanske inte ska förhandlas.
Lågtröskelboendet har fått kritik för väldigt dålig arbetsmiljö, där många är sjukskrivna. Hur ser ni på det?
– Jag känner heller inte igen den beskrivningen och det är inget som framkommer när vi pratar med medarbetare. Jag kan naturligtvis inte kommentera enskilda sjukdomsfall, men den personal som är sjuk får det stöd som behövs. På den arbetsplatsen finns schemalagda arbetsplatsträffar – fyra timmar var fjärde vecka, där all personal deltar och där verksamheten diskuteras och medarbetarna kan påverka innan beslut fattas.
Det finns också kritik mot att många deltidsanställda inte får gå upp i tid på grund av att man tar in människor som behöver arbetsträna från Arbetsförmedlingen.
– Som arbetsgivare ska vi också ge möjlighet för människor som står långt från arbetslivet att få komma till en arbetsplats för att pröva under en period. De personerna avlönas ju inte av oss och kan därför inte ställas mot möjligheten för anställda att ”gå upp i tid”.
Vad kommer ni att göra åt de här frågorna?
– Vi fortsätter att jobba med arbetsmiljön och att utveckla personalens inflytande.
Vad finns det för utmaningar i att arbetsleda en ideell organisation?
– Jag vet inte om det är speciellt för en ideell organisation – alla arbetsgivare måste hålla sig ajour med nya lagar och avtal. Vi har bra kunskap inom IOGT-NTO och är dessutom medlem i Arbetsgivaralliansen, där vi kan få råd och stöd.
Fackklubben önskar mer insyn i arbetet och att arbetsledningen lyssnar – hur ska ni jobba med det?
– Det får väl bli ett samtal med företrädare för klubben kring vad som avses.
