Lina Björk
lina.bjork@kollega.se
Dressyr är en pardans mellan häst och människa. Med små rörelser svarar djuret på tysta kommandon. Ryttarens tyngdpunkt styr riktning och balans, med en precision som inte syns för den ovana betraktaren.
Samtidigt är det en fysiskt krävande aktivitet, som framför allt använder musklerna i mage och rygg.
Tidigare var det Cecilia Meldahls största intresse. Nu får hon nöja sig med korta ”promenader” till häst i skogen, men djuren finns fortfarande där efter att coronaviruset gett hennes liv en snyting.
I två omgångar var hon sjuk. Första gången i början av pandemin. Infektionen var inte av det svårare slaget, men symptomen som hängde kvar var desto mer besvärliga: andningssvårigheter och trötthet.
Efter en sjukskrivning var hon tillbaka på jobbet som chef för kundutvecklingen på ICA:s huvudkontor i Stockholm.
Andra gången hon insjuknade var i oktober 2023 och efter det har hon inte återhämtat sig.
Nu präglas hennes dagar av att planera energi, som ett batteri som ska hushålla med ström för att klara av det viktigaste.
– Drar jag ned batteriet till rött så blir jag sjuk. Då kommer alla symptomen tillbaka, jag får svårt att andas och jag blir absurt trött, det blir fysiskt omöjligt att hålla ögonen öppna eller följa med i en konversation.
Cecilia Meldahls postcovid har en otrevlig följeslagare, diagnosen PEM, på svenska ansträngningsutlöst försämring.
Enkelt uttryckt betyder det att om hon anstränger sig för mycket, har för kul eller blir för engagerad så kommer baksmällan som en bumerang på natten. Andningen blir tung och hon måste vila i efterhand.
– Allt är en avvägning, ska jag tvätta håret på morgonen och vila en timme efteråt eller måste jag prioritera bort det för att orka göra något annat. Som frisk inser man inte hur ansträngande det är att duscha.
Under pandemin, när hela ICA:s huvudkontor jobbade hemifrån, gick det att fördela orken över en hel dag. Cecilia Meldahl var ansvarig för många frågor och många människor, och eftersom hon var erfaren i rollen kunde hon stötta medarbetare även om hon själv inte var på topp. Men när en omorganisation startades valde Cecilia Meldahl att ta ett avgångspaket.
– Jag älskade mitt jobb, men kände att jag inte ville underprestera. Att arbeta heltid på kontoret flera dagar i veckan var också helt uteslutet.
I dag arbetar hon halvtid som verksamhetsutvecklare på Svenska Covidföreningen. Där använder hon sin långa erfarenhet som chef för att stötta andra drabbade genom att ge dem en röst gentemot myndigheter och politiker.
Resten av tiden är hon sjukskriven.
I sin roll kommer hon i kontakt med många som delar hennes erfarenheter. Bilden är tydlig: Sveriges arbetsplatser har drabbats av en kollektiv minnesförlust.
Borta är tiden då det var uteslutet att gå till jobbet med rinnande näsa och rivig hals. Och arbetsgivare börjar kalla tillbaka anställda till kontoret, trots att många föredrar att jobba hemma.
– Ur mitt perspektiv innebär det att jag blir väldigt utsatt för smitta. Samtidigt förstår jag cheferna, jag har själv varit en. Jag ser poängen med de korta avstämningarna vid kaffeautomaten och att alla är med i rummet vid workshopen. Det är svårare att fånga upp någon digitalt.
Journalisten Lisa Henricson i Göteborg blev sjuk sommaren 2020. Först fick hon huvudvärk och tappade smak och lukt. Men efter fyra veckor utökades paletten av besvär med hosta, tinnitus, hjärntrötthet och andningsproblem.
Under semesterledigheten kämpade hon på, men när hösten kom kunde hon inte längre fortsätta på lärarutbildningen som hon då gick för att byta bana. På vårterminen återgick Lisa Henricson till studierna på distans, men det var svårt att klara av dem på heltid.
– Jag var så hjärntrött och hade ingen energi. Under hösten 2021 fick jag komma till neurorehab och sjukskrevs på heltid, säger Lisa Henricson.
Återhämtningen kom i små steg. Ibland var det två kliv framåt och tre bakåt, men något som har hjälpt är att fokusera på det som fungerar snarare än det som inte gör det.
I dag kan Lisa Henricson jobba fokuserat flera timmar om dagen. Hjärndimman börjar lätta.
Liksom Cecilia Meldahl jobbar hon på Svenska Covidföreningen. Båda har alltid varit öppna med sina diagnoser, att kroppen blir trött och behöver återhämtning. Men alla känner inte den tryggheten.
Förra året gjorde patientföreningen en enkät där 1400 personer med postcovid svarade på frågan hur de bemöts av sin omgivning.
Närmare hälften svarade att de känner sig misstrodda när de berättar om sina symptom.
En tredjedel upplever att omgivningen uppfattar diagnosen som en psykisk sjukdom och lika många har undvikit att berätta om sina symptom av rädsla att inte tas på allvar.
För Lisa Henricson tog det tre år innan hon fick göra en utredning på Karolinska sjukhusets mottagning för postinfektiösa sjukdomar. Då hade hon skickat en egenremiss.
– Det finns inget botemedel men det finns symtomlindrande behandling, som kan göra att vissa patienter mår bättre och kan komma tillbaka till arbete, i alla fall på deltid. Så var det för mig. Men jag upplever att man får dra mycket själv.
Hon tror också att arbetsgivare behöver mer kunskaper om diagnosen för att kunna erbjuda lämpliga anpassningar.
– Det är viktigt att arbetsgivare lyssnar på medarbetare som har postcovid och skaffar grundläggande kunskap om sjukdomen så att de inte tror att det handlar om stress eller depression.
Både Cecilia och Lisa ser en stor grupp människor med erfarenhet, kompetens och drivkraft. En del av dem är för sjuka för att kunna arbeta alls, men andra kan, med rätt förutsättningar, vara en enorm tillgång för arbetsmarknaden – de som kan arbeta, men behöver flexibilitet.
– Jag har träffat många med postcovid som har stor kompetens. Den har inte försvunnit för att man blivit sjuk, men man kanske behöver jobba mindre eller på ett annat sätt än tidigare.
– För min egen del har jag fått fler erfarenheter som kan vara till nytta och jag har sett samhället ur fler synvinklar, även om jag helst skulle velat vara utan erfarenheten, säger Lisa Henricson.
Hon får medhåll av Cecilia Meldahl.
– Arbetspoolen av personer med postcovid är stor och fylld av extremt kvalificerade personer, som ändå har svårt att få jobb. De är en outnyttjad resurs, som dessutom kommer att vara lojala och leverera fantastiska resultat även om de behöver göra det på deltid eller hemifrån.
En tisdag i februari blev en anställd på ett företag i Sydsverige avstängd med lön under en månad. Enligt arbetsgivaren hade han flera gånger skapat oro på jobbet med dålig attityd och hetsigt humör.
Mannen återvände dock till arbetsplatsen dagen därpå och krävde ett möte med chefen. När chefen sa nej till möte följde mannen efter och stängde till slut in sig själv och chefen på chefens kontor. Chefen bad upprepade gånger mannen att flytta sig från dörren, men mannen vägrade.
Till slut insåg mannen att det inte skulle bli något möte och krävde i stället att chefen skulle köra hem honom. När chefen vägrade gick mannen ut till parkeringen, öppnade dörren till chefens bil och sa att han skulle ta bilen om han inte fick skjuts hem. Därefter lämnade han arbetsplatsen.
Händelsen anmäldes till Arbetsmiljöverket som nu har utrett och avslutat utredningen av händelsen. Av utredningen framgår att den utsatta chefen fått hjälp att hantera incidenten av en HR-konsult. Ledningen för företaget har också arbetat med att förbättra sina policyer kring hur de anställda ska uppträda mot varandra. Den hotfulla mannen har dessutom blivit uppsagd.
Jobbar du på flexkontor utan eget skrivbord, eller har du en egen kontorsplats i ett öppet landskap – eller kanske eget rum? Det här är faktorer som kan påverka din psykiska hälsa och prestation på jobbet, enligt en ny studie från KTH.
– Detta är den första studien som ser på kopplingen mellan kontors design och den psykosociala arbets miljön, säger Christina Bodin Danielsson, docent i arkitektur vid KTH och en av forskarna.
De har studerat 4 300 svenskar som jobbar i olika sorters kontorsmiljöer. Resultatet visar att både psykosocialt arbetsklimat och emotionell utmattning kan kopplas till kontorsdesign.
Eget rum är bäst för vårt psykosociala välmående enligt studien. Det hänger ihop med lägre emotionell utmattning och är särskilt positivt för stresskänsliga.
– Jag har som praktiserande arkitekt fått mer förfrågningar om denna kontorstyp på senare år. Den är på väg tillbaka, konstaterar Christina Bodin Danielsson.
Ett delat litet kontor med en till två kollegor är inte heller dumt. Det ger störst känsla av kontroll över arbetet. Några få kollegor att bolla med ger socialt stöd och gör att belastningen upplevs som mer hanterbar.
Men det finns stora könsskillnader i hur vi upplever kontoret. Männen i studien blev mest emotionellt utmattade av att arbeta i ett så kallat hot desk-kontor, utan en egen plats.
I de kontoren måste man förvara sina tillhörigheter i ett skåp – som på högstadiet – och försöka hitta ett skrivbord för dagen. Dessutom saknas rum för tystnad, enskilt arbete och möten.
Hot-desk-typen av kontor är en ”avart” av aktivitetsbaserat enligt arki tekten och ger en känsla av kontrollförlust, många avbrott och sämre samhörighet.
– Män har generellt svårt för kontors-typer där de inte har en egen arbetsstation, säger Christina Bodin Danielsson.
Enligt forskarna finns även problem med fasta skrivbordsplatser. Ett öppet litet kontor med 4-9 fasta platser var i studien kopplat till ökad stress bland kvinnor, liksom fasta platser i kontor med mycket öppna ytor för samarbete och kreativitet.
– Det här visar att en egen arbetsstation inte alltid är positivt, säger Christina Bodin Danielsson.
Att vi människor reagerar olika på kontorsdesign gör det svårt att hitta en universallösning för alla anställda. Arbetsgivare måste analysera behoven noggrant och inte falla för trender, tycker Christina Bodin Johansson.
Hon jobbar mycket med hur företag ska få anställda att komma in till kontoret mer, i stället för att jobba hemma och ger några tips.
– Titta på vilka faktorer de gillar i hem miljön och försök jobba med sådana saker på kontoret.
Arkitekten Christina Bodin Danielsson tycker att det avskalade kontoret spelat ut sin roll. Särskilt om man vill att människor ska komma in och vara där mer.
– Vi pratar om prestation och produktivitet men skapar kontor som inte stöder det. Vi har identitetslösa arbetsplatser som inte är trivsamma. Förr var de mycket mer personliga. Man saknar gröna växter. Många kan inte ens öppna fönstren för att få frisk luft utan måste åka flera våningar till en terrass, säger hon.
1. Eget rum
Genomgående bäst resultat för de flesta psykosociala faktorer.
2. Delat rum/kontor (två, tre personer)
Bäst när det gäller hur krävande arbetet upplevs. Kollegor kan ge socialt stöd, vilket dämpar stress och gör att arbetsbelastningen känns mer hanterbar.
3. Traditionella kontorslandskap
Här finns en egen fast kontorsplats i öppet landskap.
➧ Lilla kontorslandskapet, 4-9 plat ser. Kallas i studien ”små öppna kontor”. Kvinnor upplevde denna kontorsform som sämst på skalan emotionell utmattning i studien.
➧ Mellanstort kontor, 10-24 platser.
➧ Stora kontorslandskap. Mer än 25 platser.
4. Aktivitetsbaserade kontor
Tanken är att man som anställd ska byta miljö beroende på uppgift.
➧ Flexkontor. Utan egen arbetsstation men med stödmiljöer i form av olika sorters rum för olika uppgifter.
➧ Kombikontor. Egen plats men mycket kreativa ytor omkring för grupparbete. Kvinnor mer stressade/störda pga den sociala miljön utan möjlighet att gå till en annan arbetsstation.
➧ Hot desk-kontor. Egentligen inte ett riktigt aktivitetsbaserat kontor - eftersom det saknas stödytor. Anställda har ingen egen plats och saknar tillgång till andra sorters rum att växla till. Var sämst för män i studien. Störst problem både gällande psykosocial arbetsmiljö och emotionell utmattning i gruppen.
OM STUDIEN
Office design’s impact on psychosocial work environment and emotional health är ett samarbete mellan Christina Bodin Danielsson, arkitekt och forskare i arkitektur vid KTH och Töres Theorell, professor vid Stressforskningsinstitutet, Stockholms universitet.