Om du står upp och andas så får du jobb!

Orden kommer från Jani Sennerblom, klubbordförande på vapentillverkaren Saab Dynamics i Karlskoga. Han säger det med glimten i ögat. Men sanningen är att försvarsindustrin rullar på som en elcykel i medvind och företagen som ska tillverka materialet måste expandera – och med det hitta rätt kompetens.

Men vi börjar några kilometer norr om Saab i Karlskoga, på krut- och sprängämnestillverkaren Eurenco. Den stora efterfrågan på försvarsmaterial har gjort att företaget ökat antalet anställda från 250 till nästan det dubbla de senaste fem åren. Produktionen rullar dygnet runt i olika former av skift.

– Under ett halvår var det nog två nya ansikten i veckan, säger Elin Wehkaoja, som började på Eurenco för fyra år sedan.

Hon började som operatör men gick nyligen vidare till en avdelning där hon arbetar som så kallad förbättringsledare.

För att hitta rätt kompetens dammsugs universiteten på unga ingenjörer. Men man behöver även montörer, operatörer, produktionsledare och projektledare.

En utmaning för företag som jobbar med försvarsindustri och har avtal med svenska staten är att de inte kan anställa personer som saknar svenskt medborgarskap.

Karlskoga – "nördarnas Nirvana"

En annan utmaning för Karlskoga är dess läge. Trots natursköna områden är det svårt att konkurrera med storstadsregionerna. I vintras lanserade Västra Bergslagens industriförening tillsammans med bland annat kommunen kampanjen ”Nördarnas Nirvana”, ett slags tinder, alltså mötesplats, för arbetsplatser i Bergslagen.

Malin Tjernström, Unionens klubbordförande på Eurenco, tror att det kan få effekt.

– Det är ett sätt att mappa Karlskoga som ett nördmecka där det finns intressant teknologi att fördjupa sig i, att det är lite coolt att bo här, säger hon. 

För den som ”svajpat höger” på ett företag och fått en anställning innebär relationen också en säker anställning många år framöver. I takt med upprustningen av Sveriges militära försvar har Eurenco fått ordrar som sträcker sig flera år framåt i tiden.

Här har man också märkt av en attitydförändring kring att jobba inom branschen. När Sofie Hallbom, säljkoordinator på företaget, sökte sig hit var tongångarna andra.

Försvarsindustrin mer accepterad

– Det fanns en skepsis då. Nu är försvarsindustrin överlag mer accepterad – vi ser en förändrad attityd hos det svenska folket, med anledning av världsläget.

Hon får medhåll av Åsa Jakobsen Fahlin, som jobbar mot tjänstemannasidan på HR.

– Vid en intervju säkerställer vi alltid att personen har reflekterat kring det faktum att vi är verksamma inom försvarsindustrin. Men jag upplever att både unga och äldre känner att det vi gör är viktigt.

En som har erfarenhet av både Eurenco och Saab är Jani Sennerblom, som har varit klubbordförande på bägge arbetsplatserna. För 14 år sedan slängde han hammaren i sjön och övergav snickaryrket för att läsa till yrket med det tungvrickande namnet ”produktions- och processtekniker inom brandfarliga och energetiska ämnen”. För en reporter som börjar titta tomt ut i luften vid titeln förklarar han: ”med det som exploderar”.

Efter några år på Eurenco gick han vidare till Saab. Här jobbar han med både insocknes och pendlare.

– Vi har folk från Degerfors, Karlstad, Örebro och Eskilstuna. Min upplevelse är att det är svårare att locka montörer och operatörer att pendla längre sträckor. Men vi söker med ljus och lykta för att hitta rätt personer, säger han.

Även om behovet av kompetens är stort får det inte gå för fort. En utmaning för klubben har varit att dra i handbromsen när nyanställningarna samlas på hög. Det handlar om att ta hand om dem man rekryterat.

– Vi jobbar mycket med introduktionen av nyanställda. Redan innan du börjat får du en kontakt som kan svara på frågor eller vara som en ”fadder” i jobbstarten. Vi slänger inte in någon i jobbet, säger Cecilia Kinell som är chef för People & Culture Development på Saabs affärsområde Dynamics. 

Men även om rekrytering är en stor del av försvarsindustrins expandering, handlar det också om att behålla personal. Eurenco och Saab har tagit i hand på att inte konkurrera om varandras personal. Även om ingen kan hindra anställda från att söka tjänster hos branschkollegorna.

– Helst vill man ju låsa fast dem i kedjor, skrattar Jani Sennerblom. Men vi får jobba på andra sätt.

3 000 interna utbildningar

Andra sätt innebär bland annat möjligheter att utveckla sig inom det egna företaget. På Saab kan de anställda välja mellan 3 000 interna utbildningar. Även på Eurenco finns goda möjligheter att byta karriärbana mellan avdelningarna. Klubbordföranden Malin Tjärnström har själv jobbat på fyra olika ställen och har botaniserat sina kunskaper inom operatörssidan, labb, forskning och logistik.

– Jag har varit i väg och pluggat, men alltid återvänt hit, säger hon.

Och så beskriver Jani Sennerblom hur cirkeln brukar slutas i ”försvarsmeckat” i Bergslagen. 

– Ungdomarna tar en vända i världen. Sedan kommer de hem och knackar på. Och då är vår dörr öppen.

Problemen med det nya omställningsstudiestödet fortsätter. Under förra året anställde CSN fler handläggare för att korta köerna, men nu växer de hos en annan myndighet: Försäkringskassan. Det rapporterar TT.

Försäkringskassan ska skicka information om den sökandes inkomst till CSN, så att de kan bedöma hur mycket stöd personen har rätt till. I april 2025 fick Försäkringskassan in mer än fem gånger så många ärenden om omställningsstudiestöd som under samma månad förra året.

– Inflödet av ärenden har varit klart högre än vad vi hade förväntat och vad CSN:s egna prognoser sade, säger Andreas Stjernberg, verksamhetsområdeschef på Försäkringskassan, till TT.

Han säger att myndigheten tidigare har varit underbemannad och att man nu lär upp ny personal, vilket tar tid.

Omställningsstöd – därför tar beslutet tid

Andreas Stjernberg säger också att Försäkringskassan har fått information om att människor avstår att skola om sig, eftersom de inte får besked om studiestödet i tid.

– Vi har fått de signalerna från CSN och det är vi så klart inte nöjda med. Jag önskar att vi hade mer personal som kunde hantera de här ärendena redan nu, säger han och fortsätter:

– Samtidigt ska man komma ihåg att Försäkringskassan bara tar hand om inkomstberäkningen. Det är inte vi som beslutar om vem som får stödet eller ej.

CSN: Våra köer inte problemet

Men Elina Andersson, kontorschef för omställningsstödet på CSN, menar att hennes myndighet inte längre är flaskhalsen. Anställningen av fler handläggare har enligt henne haft effekt. 

– Nu är vi i princip i fas, säger Andersson till TT.

Myndighetens mål är att majoriteten av dem som söker stöd för omgången som inleds den 1 oktober ska få besked före studiestart. Elina Anderssons råd till den som fastnat i kön och undrar vad som händer med ens ärende: hör av dig.

– Mitt tips är att alltid kontakta oss och höra hur det ligger till.

Fem minuter. Så lång tid har deltidsbrandmannen Anders Liss på sig att vara ombytt och redo på brandstationen i Gagnef efter att larmdosan i hans ficka tjutit. Det innebär att han måste lämna eventuella jobbmöten inom några sekunder. 

Men Anders Liss, som i det civila är konsult och projektledare inom infrastruktur, beredskap, har oftast förvarnat alla inblandade. Leder han mötet har han utsett en ersättare som snabbt kan ta över. Dessutom har brandstationen i Gagnef, som bemannas uteslutande av deltidsbrandmän, iordningställt arbetsplatser, så under beredskapsveckorna jobbar Anders Liss ibland därifrån. 

–Då blir det lugnare när larmet går, då har man någon minut på sig för att avsluta möten i väntan på att kollegorna dyker upp, säger Anders Liss. 

– De flesta jag jobbar med vet ju att jag är deltidsbrandman, så det har egentligen aldrig varit några problem. 

En förutsättning för att vara deltidsbrandman är ju att man har möjlighet att vara på plats snabbt. Före coronapandemin reste Anders Liss kopiöst mycket i tjänsten som konsult, men smittskyddsreglerna 2020 innebar mer distansarbete, så han passade på att hörsamma en uppmaning från brandchefen i Gagnef. 

– Jag har alltid haft en liten, liten dröm att jobba med blåsljusverksamhet, så jag ringde kårchefen och sedan gick allt mycket fort. 

Beredskap dygnet runt

Efter diverse testdagar och introduktionsutbildning, som inbegrep såväl fysiska tester som lämplighetstester, blev Anders Liss brandman på Gagnef brandstation. Tjugo deltidsbrandmän har i grupper om fem, beredskap dygnet runt för att rycka ut på alltifrån hjärtstopp och trafikolyckor till bränder och drunkningstillbud på svaga isar. 

För att kunna rädda liv som bisyssla krävs emellertid ett godkännande från huvudarbetsgivaren. Och man får vara beredd på att plånboken blir något tunnare. 

– Jag har förtroendearbetstid, så försvinner jag ut på ett larm kan jag jobba ikapp den förlorade tiden. Men för obligatoriska heldagsutbildningar eller utryckningar som kräver längre insatser, som till exempel skogsbränder, får jag ta semester eller obetald tjänstledighet. 

Då får han i stället lön från Räddningstjänsten, och den lönen är inte lika hög som löneavdraget. Men i Anders Liss fall är pengarna inte drivkraften. 

Relation till olycksoffer

Jobbet som deltidsbrandman kan stundom bli lite tungt, erkänner han. I synnerhet som de flesta i ett litet samhälle som Gagnef känner varandra och det händer att han träffar på olycksoffer han på ett eller annat sätt har en relation till.   

–Svåra olyckor kan ju påverka en, men vi har bra system för stöd efter någon allvarligare olycka. Det är helt okej att vara ledsen och det finns en värme i gruppen som gör att man orkar fortsätta. De flesta larm rinner faktiskt av mig fullständigt, vi kan ju inte påverka något som redan hänt. 

Familjelivet påverkas däremot. Anders Liss familjemedlemmar är i princip lika mycket brandmän som han själv, hävdar han.

– Barnen har beredskap om larmet går och om jag lämnar dem i sticket på affären, till exempel. 

Viktig del av civilförsvaret

Trots att bisysslan kan vara jobbig emellanåt och påverkar såväl familj som ekonomi, anser Anders Liss att fördelarna vida överstiger nackdelarna. Han hoppas att fler ska få upp ögonen för möjligheten att vara deltidsbrandman. Räddningstjänsten har svårt att rekrytera folk, men är en viktig del av civilförsvaret och dessutom helt nödvändig för att samhället ska fungera, anser Anders Liss.

– Jag gör det här för att det är kul. Det ger energi och man får en väldigt speciell gemenskap med sina kollegor, som man inte kan få på sitt vanliga jobb.  

– Jag har stor nytta av att tänka annorlunda kring säkerhet. Jag inbillar mig att jag kan behålla lugnet i krissituationer och inte hetsar upp mig lika lätt som tidigare. Man får också andra prioriteringar om vad som är viktigt i livet, säger Anders Liss.